Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KYINHOR
De norska barnalagarna.
Av Anna Lindhagen.
Utom äktenskapet födda barns
arvsrätt även efter fäder är helt naturligt
den nya bestämmelsen i den nya
lagstiftningen, som ådragit sig den
största uppmärksamheten och varom
största striden stått. Även förutvarande
lagstiftning angående barns rätt har
emellertid samtidigt undergått
förändringar och gjorts effektivare.
Förutvarande norsk lagstiftning.
,1892 års lagar angående dels
underhållsbidrag till barn, vilkas föräldrar
icke ingått äktenskap med varandra,
dels angående sådant bidrag till hustru
och barn inom äktenskapet, vilade på
bestämmelser i så gamla lagar som av
1798 och 1821. Genom dessa lagar hava
barnen och mödrarna i Norge haft en
rättsställning, till vilken vi här i
Sverige icke alls hava någon
motsvarighet. Opinionen för förbättrad
barnavårdslagstiftning har emellertid i
Norge varit så stark, att man icke funnit
de gamla lagarna effektiva nog, utan
påyrkat förbättringar, vilka framlagts
i icke mindre än fyra propositioner.
Enligt denna gamla norska
lagstiftning hava ogifta, gifta övergivna och
frånskilda mödrar haft rätt att vända
sig även till annan myndighet än
fattigvård eller domstol, vilken haft
skyldighet att efterforska barnafadern,
föra moders och barns talan samt
utkräva ådömt bidrag. I dagligt tal kallas
detta att "ta ut resolution paa’n" och
tjänstemannen, som hjälper modern att
bevaka sin rätt, kallas bidragsfogden.
I Kristiania är sedan länge ett helt
kontor inrättat endast för denna sak,
nämligen underfogdens kontor, där
man årligen behandlat 10 à 15,000
resolutionsärenden. Detta kontor
förmedlar även inbetalningarna från de
försörjningspliktiga, som sedan lyftas av
mödrar eller fostermödrar. Är 1912
förmedlades således 200,000 kr.
Kontoret hämtar även belopp från
arbetsgivarna.
Emellertid blev detta både rättvisa
och utmärkta norska rättsinstitut icke
så effektivt det borde blivit, emedan
lagen icke föreskrev anmälan till myn-1
digheterna såsom något obligatoriskt
samt emedan man icke tillräckligt
kunde efterhålla arbetsgivarna, ehuru
lagen stadgade undanhållandet av
arbetsförtjänsten. Vidare emedan vid
alla de, fall, då intet av fadern kunde
utkrävas, modern och barnet ej
säkerställdes ens under barnets första
levnadstid samt slutligen emedan modern
ej kunde få understöd före nedkomsten.
Anmälningsplikten och uppfostringsbi-
draget enligt nu antagna lag-
bestämmelser.
Kvinna, som blivit havande utanför
äktenskapet, skall senast 3 månader
innan hon väntar sin nedkomst,
anmäla detta till läkare eller barnmorska
samt uppgiva när hon tror att hon blev
havande och vem fadern är. Falsk
uppgift om vem fadern är, kan
straffas med böter eller fängelse intill 2 år.
Hennes anmälan skall genast
översändas till bidragsfogden. Läkare eller
barnmorska, som är anställd i statens,
kommunens eller sjukkassas tjänst,
kunna bliva ådömda böter om de
underlåta vad ovan föreskrives. De hava
rätt att taga 3 kr. för undersökningen
av kommunen, som sedan kan
utkräva sitt utlägg av den bidragspliktige.
Har icke anmälning skett före
nedkomsten, skall den läkare eller barnmorska
som assisterar, uppmana modern att
uppgiva vem fadern är. Har ingen
hjälpt henne vid nedkomsten, skall hon
själv inom 4 veckor anmäla detta till
bidragsfogden. Underlätelse härav
straffas med böter.
Bidragsfogden skall sedan sända
erhållna upplysningar till amtmanden.
År modern omyndig, skall
bidragsfogden tillse, att det blir tillsatt en
"ver-ge". Amtmanden utfärdar därefter
detta föreläggande till den som har
uppgivits såsom fader. Vill han icke
erkänna faderskapet, skall han inom
4 veckor därefter begära rättegång.
Ådömt bidrag kan icke blott, såsom
förut, uttagas av arbetslönen, men om
arbetsgivaren utbetalar det som skall
innestå, till någon annan än
bidragsfogden, är han själv ansvarig för be-
loppet och det kan indrivas hos honom
genom utpantning om han icke
betalar. Det belopp, som skall innestå av
lönen, bestämmes av bidragsfogden
efter samråd med arbetsgivaren och, om
möjligt, skall den bidragspliktige i
frågan höras.
Uppfostringsbidraget skall betalas
tills barnet fyllt 16 år, men under vissa
omständigheter kan det upphöra vid
15 år. Om fadern eller modern
rimligtvis kan påläggas bidrag till barnets
fortsatta utbildning, kan sådant ske
även efter 16 år. Om modern har
barnet hos sig, skall fadern betala ett
särskilt bidrag under de första nio
månaderna (amningsbidrag). Fadern skall
även betala utgifterna för barnets mor
under barnsängstiden samt ett bidrag
till modern under de sista 4
månaderna före nedkomsten. Faderns bidrag
till barnet är bestämt till visst belopp
i månaden, olika för stad och på
landet. Före 14 år minst 15 kr., efter 14 år
minst 12 kr i stad samt på landet 12
och 10 kr. Dessa belopp kunna
naturligtvis sättas högre, då lagen stadgar,
att de skola bestämmas under
hänsynstagande till de ekonomiska villkoren
hos den av föräldrarna som är bäst
situerad.
Enligt regel skall barnet vara hos
modern eller den hon anförtror det till.
Om ingen av föräldrarna har barnet
hos sig, skola båda betala bidrag. Om
ingen av föräldrarna har omsorg om
barnet, så skall utses en "verge". Så
skall även ske om den av föräldrarna,
som har omsorg om barnet, har
utackorderat detsamma och försummar sin
försörjningsplikt. Likaså om modern
vid tiden då barnet blev avlat,
sammanlevat med flera män.
Bidragsfogden ombesörjer att "verge" utses.
Offentlig hjälp till mödrar och
spädbarn.
Detta bidrag lämnas icke, såsom i
Danmark, under barnets hela
uppväxttid. Att sådant bidrag, som ej anses
för fattigvård, dock enligt lagen kan
givas vid tiden omkring barnets
födelse, är dock ett stort framsteg. I de
fall, då intet av fadern dock kan
utkrävas, som ju alltid blir förhållandet
i en del fall vid arbetslöshet, sjukdom
o. s. v., är dock nu såväl modern som
EJtt stort ;p£W*i
Ahta Esprit o. Paradis Fåglar
utsökt vackra, bortslumpas under c:a 14 dagar
till en fjärdedel av butikspriset.
Esprit.
N:r 1. 25 cm, lång, med 5 strå
kr. 2.50, med 10 strå kr.
5.—, med 15 strå kr. 8.50,
med 20 strå kr. 11.—.
» 2. 27 cm. lång, med 6 strå
kr. 3.80 med 10 strå kr.
7.60, med löstråkr. 12.50,
med 20 strå kr. 16.20.
> S. 29 cm. lång, med 5 strå
kr. 4.90, med 10 strå kr.
10.50, med 15 strå kr.15.30
med 20 strå kr. 22.—.
» 4. 85 cm. lång, med 5 strå
kr. 6.50, med 10 strå kr.
IS.—, medl5stråkr.l9.50
med 20 strå kr. 27.—.
N:r 5. 37 cm. lång, med 5 strå kr. 6.80, med 10 strå kr.
13.60, med 15 strå kr. 20.40, med 20 strå kr. 29.20.
» 6 46 cm. lång, med 50 strå kr. 70.—.
Endast svarta och rita i lager.
Äkta Paradis-Esprit.
N:r 8 30 cm. lång, med c:a 30 strå kr. 21.—.
» 9 40 • » » » 40 » » 38.—.
Svarta, vita och naturfärgade i lager. Sändes till
landsorten mot efterkrav, även utan om referenser lämnas,
feärest varan ej utfaller till belåtenhet, återbetalas alla
utlagda penningar. För dem som vilja försäkra sig om
ett utsökt vackert och billigt äkta Esprit ar detta tillfälle
enastående och bor Ni i dag göra ett besök eller tillskriva
MODEIMPORTEN
(Skandinaviens enda specialaffär)
Stortorget 3 (huset intill Residenset). R. t. 4725. Malmö.
__________Begär vår rikt illustrerade katalog.
barnet säkerställda under den första,
svåraste tiden. Såväl ogift kvinna som
gift, då mannen är död eller har
övergivit henne, kan få kommunalt
understöd 6 veckor före nedkomsten samt
under de 3 första månaderna efter
barnets födelse. Beloppet för veckorna
före nedkomsten är fastslaget till 25—
45 kr. För första månaden efter
nedkomsten 20-^5 kr. och för var och en
av de följande månaderna 17—35 kr.
Arvsrätten.
Denna träder icke i kraft för barn
utom äktenskapet, som äro födda före
1 januari 1917, undantag dock för barn,
som inför domstol av fadern
skriftligen eller muntligen förklarats för
hans, i vilket fall det ärver hälften mot
äkta barn.
För barn, födda utom äktenskapet
från 1 januari 1917, gäller det
emellertid nu följande märkliga
bestämmelser;
"Barn, hvis forældre ikke har indgaat
egteskap med hverandre, arves paa
samme maate som egtebarn av mor oge
N:r 8
3
Mödrar och döttrar.
Av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster.
(Forts. fr. föreg. n:r)
Hunna några decennier längre fram,
stå vi inför en av de storsintaste
kvinnogestalter vår historia äger, nämligen
Gustaf II Adolfs syster: Catharina av
Pfalz. Som mor och uppfostrarinna
torde hon vara oöverträffad. Jämför man
hennes kärlek och förståelse av
barnens själsliv med hennes svägerskas
pjåskiga, uppstyltade ömhet för den
enda dottern, den stackars lilla
Christina, verkar den dubbelt mäktig och
helgjuten. Gustaf II Adolfs hustru hör
till de plågsamma kvinnokaraktärer,
vilkas moderlighet tar sig uttryck i ett
slags våtvarma omslag av omotiverad
ömhet, eller, när lynnet tar en
ondskefull vändning kreverar med löjliga
knallhattseffekter av sårad stolthet. Att
Christina aldrig hyste andra känslor
för sin mor än en intelligent varelses
överlägsna ömkan för den andliga
fattigdomen hos en närskyld, har tydligt
framgått av hennes egna skrifter,
däremot såg hon upp till pfalzgrevinnan
med all den tillgivenhet hennes
kär-lekstorvtiga självuppfyllda sinne
mäktade, och troligt är, att Sverige skulle
ägt en annan drottning, om Catharina
varit kungabarnets mor.
Alltjämt betydde giftermålet mest i
en kvinnas liv, och Catharina av Pfalz
kunde ej, hur klok och vittseende hon
eljest var, frigöra sig från denna
övertygelse. Var skulle också i själva
verket en ensam kvinna under dessa oro-
liga tider finna någon fristad. En
tänkande mor måste försöka "placera" sin
dotter, och en förståndig ung
flicka-kunde ej misstyda denna moderliga
försiktighet, om hon också led av att
fjättras vid en för henne ofta obekant
man.
Vi kunna knappt läsa något mera
rörande än Catharinas brev till mannen,
den fast beskedlige Johan Casimir. I
dessa brev talar hon om sina små
döttrar, och särskilt fäster hon sig vid
deras olika skaplynnen. En genom
många uppfostringsböcker skolad mor i
våra dagar kan inte med mera
psykologiskt klarseende än pfalzgrevinnan
följa sina döttrars utveckling, och
ändå skedde det utan alla braskande
överord. Hon, om någon, har säkert
med brinnande tro och bön vandrat
uppför Scala santa, fruktande livets
grymhet för gina kära små.
Låtom oss nu taga ett språng till
tolvte Carls glädjelösa regering, då
sörjande kvinnor sitta landet runt och
med stirrande, tomma ögon se in i
spiseleidens falnade glöd. Mödrarna ha
inga vackra, vårdoftande minnen att
förtälja. Döttrar le icke mot blåa
drömland. Inga hoppets gröna skogar
vinka. De lemlästade, livströtta
krigare, som återvänt från segrar eller
nederlag, kunna varken böja knä för den
sköna eller amusera la frêle. De
karlavulna husmödrarna med
nyckelknippans tyngd vid bältet, ha försvunnit.
Fattigdomen sitter huttrande i
vapenprydd riddarsal, och nöden skriken i f
ä-dernetimrad stuga.
Mödrarna ha för första gången hu-
set fullt av döttrar, för vilka ingen råd
finnes. Man hör allt oftare det hånfullt
medlidsamma: stackars flickor. Och
ättartavlorna få allt flera av dem, varom
det endast står: dog ogift.
Så fortsätter det också in i den till
allt annat än namnet förtorkade
frihetstiden. Som sjuka burfåglar växa
de svenska döttrarna upp, alltid blygt
bidande giljare. De skälva ej av
kärlekslängtan, ty vinet har surnat i
festpokalen — odrucket — men med en
evighetslampas stilla låga lyser deras
dygdefromma önskan efter eget- hem
och moderskall.
Intuitivt hoppas vid denna tid varje
ung kvinna, att den förstfödda må bli
en son. Sonen — den vardande
mannen — skall bygga framtiden av
hållbart virke, och för honom är väg
banad mot högt ställda mål.
Vad förmår en flicka? Hon är en
varelse utan kraft i arm och mod i
barm. Världen glömmer henne, när hon
fyllt de tjugu — och får hon sedan leva
till sjuttio eller åttio, känner släkten
hennes tillvaro som en olidlig börda.
År det underligt om moderskärleken
till döttrarna blev tunn och färglös nu,
då Sverige så länge saknat män och
haft överflöd på utarbetade kvinnor.
Vid varje hemmets slända satt en
trumpen Penelope, och tårarna, som
runno ned på tråden, gjorde den grå
mellan hennes dvalna fingrar.
Man hade ingen annan tröst än
bönens, och postillan lästes flitigt, tills
sinnet blev slött och gulnat som dess blad.
Döttrarna slöto sig respektfullt, om
också skyggt» ödmjukt urskuldande sitt
felsteg att ha blivit flickor, till modern,
och hon å sin sida ömkade dem i
saknad och längtan efter sönerna. En
hög-välboren västgötafröken Metta Lillie
ger oss i sin minutiöst förda dagbok
utmärkta skildringar från medio av
sjuttonhundratalets hemliv. Hon var
nära att komma på den överblivna
kartan och tänkte väl ej annat än att
stanna hos sin mycket sjukliga "goda
mor", vilken rikligen utrustade enda
brodern och sedan lät de fyra
systrarna dela de återstående smulorna. Dock
skriver Metta om modern: "Gud
välsigne vår goda mor. Hon ger oss alla
fem så mycket hon nånsin har lägenhet
till. Gud förlänge hennes liv och hälsa,
sig och oss alla till hugnad och glädje."
Under dessa enkla ord skönjer man
tydligt ångesten för att mista hemmet,
den enda fasta punkt detta lilla
människoflarn har att trygga sig till.
Förunderligt nog voro dessa
andliga och ekonomiska svältår föregångare
till en intellektuell alstring, vilken
spred en så lysande gloria omkring
kvinnohuvuden, att dess sken nådde
bortom nordanlanden.
Kvinnorna, som så länge nöjt sig
med att pränta i släktböcker, fingo
plötsligt pennan i handen, och skrevo
så, att stormän och tänkare läste och
förundrades.
Hos moderkvinnan par Préférence —
Elisabeth Brenner — har poesiens blåa
vinge visserligen ej lösgjort sig från
den länk, vilken en gång bundit den
vid skafferidörr och linneskåp, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
