Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur»
RÖSTRÄTT FÖR KVIfiUSOR
i 1P. HDEUSHS HiELlFFIl
STOCKHOLM
n Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort lagmr af finar* och enklar*
MÖBLER
£ i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Ällrn. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
r
som äro praktiska använda
♦#
I Gahns Skursåpa j
■ till porslin, emalj, diskbänkar, S
■ kökskärl, golv och allt omålat. ■
V Henrik Gahns Aktiebolag, Uppsala.
J
Advokat EVA UNDEN
JURIS KAND.
Kvinnliga Miska Byrån
Vallingatan 18 - Stockholm G.
Rättei&gar o. juridiska uppdrag av alla slig.
KU 10-4.
Riks teL 7576/ Ällrn. tel. 18336.
Där stå vi nu i en återvändsgränd.
Det gäller antingen att, med vissa
erfarenheter som vinst, återtaga, såsom
författaren yrkar. — Eller också att
gå mycket längre fram, än vi hittills
gått!
Detta sista låter väl som en billig
glosa, än så länge. Men finge vi i den
"nya undervisningen" såsom central
bildningskärna en ämnesgrupp av
starkt psykologisk i stället för i
främsta rummet logisk karaktär, då
kunde kanske en ny enhetlighet vinnas, av
annan art än den gamla, en ryggrad
för själsbildning, ej blott ett
skyddande och formreglerande kalkskal. För
det humanistiska gymnasiet tänker
jag mig som sådant centralämne
historien — i utvidgad betydelse, till sitt
begrepp omfattande hela livets
utveckling på jorden, alltså geologi, biologi,
folk-, stats-, författnings-, religions-,
språk- och litteraturhistoria»
naturligtvis icke hoprörda, men organiskt
samhöriga genom en likartad
psykologisk inriktning och med de olika
kurserna så lagda, att dessa ämnen
inbördes förstärka i stället för förtränga
varandra. Uppräkningen avser ingen
ämnesökning» utan anger endast en
ämnesinriktning. Vid sidan av det
levandes historia kommer det rent sakligas
värld (repr. av matematik, fysik,
grammatik etc), som ju från begreppet
till sifiran eller ändelsen kräver en
helt annan metod, den rent logiska.
Inom vissa ämnen, t. ex. språken, är
det väl högst antagligt, att en inbördes
sammanställd och förnuftigt
avpassad språkhistorisk kurs skulle kunna
bota en del av de revor i grammatisk
kunskapsfasthet, som förmärkts» sedan
språkundervisningen ändrats. Liksom
inom religionsundervisningen en
medvetet psykologisk inriktning skulle
komma att ge djupare resultat än
haltandet mellan systematik och historia.
Att bygga samman den psykologiskt
betonade ämnesgruppen med den
företrädesvis logiskt inriktade, skulle
naturligtvis kräva ett pedagogiskt geni,
som — vi ännu vänta på. Har man
författarens pessimistiska syn på
detta ofärdiga nya, då kan man inte
annat än blåsa till återtåg med en
gällande fanfar. Men har man ett
okuvligt hopp, att detta "nya" skall
kunna formas till en ny enhetlighet, när
dess slyngelår val äro överståndna, då
måste man arbeta vidare — och tiga,
medan man arbetar! —
På tal om den filologiska
humanismen — vars danska representanter (i
verket Tider och Typer) skildras i
raden av präktiga rektorer och
professorer — säger Wilhelm Andersen: MA1
Humanisme er fra Begyndelsen af en
Mandfolkekultur, men til at se Livet
hörer Kvindeöjne."Med detta citat från
annat håll går jag över Jill den andra
delen i boken» den som rör kvinnorna.
Skulle jag nu påstå, att vid en sådan
psykologisk inriktning av lärostoffet,
som ovan antytts/ kvinnorna med sin
själsliga struktur äro skyldiga en stor
pedagogisk insats, ja, då kan jag ju
inte vänta annat, än att förf. och
många med honom skola nämna detta en
"kolartro" — de se ju i den
världsomfattande kvinnorörelsen en osund
företeelse ägnad att bereda företräden åt en
viss samhällsgrupp, till förfång för det
stora hela, och visst icke en strömning,
som inifrån drives av nya historiska
nödvändigheter, till gagn för det
stora hela. Jag skulle på tal om nya
former för kvinnoarbete endast vilja
citera vad författaren själv säger på
tal om’ de klassiska språkens
berättigande: "De få som kunna tala, känna
instinktivt, att de även hos dem, som
ej äro motståndare, sakna den
reson-nans, det förstående av problemets
djupaste innebörd, som är oundgängligt,
för att ej deras tankar skola förefalla
läsaren eller åhöraren som en
kollektion av vackra ord.’*
Apropos kollektioner — fast inte
precis av vackra ord — kan jag inte
hålla inne min förundran över att
förL, som bevismaterial mot kvinnors
användbarhet i läroverken, i så stor
utsträckning anför yttranden, som
utifrån erotiska förhållanden (resp.
missförhållanden), precisera erfarenheter
om "kvinnan". Vi människor, kvinnor
såväl som män, stå ju ändå till
varandra i en massa andra relationer, inom
vilka vi representera icke "könet", utan
ett stycke mänsklighet^ i manlig eller
kvinnlig form. I detta föreliggande
fall kunde ju bevis åvägabringas
endast av den enquéte, som ännu icke
föreligger» nämligen vitsorden från
dem, som på nära håll sett vårt
skolarbete, våra rektorer och våra
manliga arbetskamrater. Förf:s
professorscitat gälla ju vetenskapliga
prestationer och ej den praktiskt mänskliga
gärning, som tillsammans med
betygade intellektuella förutsättningar, ingår
i undervisningsarbetet. Vi kvinnor^stå
dock här i den svåra situationen att
icke blott söka fylla de manlighetens
kvalifikationer, efter vilka man alltid
mäter oss, utan även hävda den insats
av kvinnlig psyke, som just ofta
kunde fylla brister i undervisningen. Jag
är långt ifrån att tTo, att våra
"personligheter" osvikligt skola förädla etc.
etc. — jag instämmer med
författaren i en livlig avsky för det
svampák-tiga missbruket av detta höga ord; de
få, bland kvinnor såväl som män,
inför vilka vi i vördnad våga ordet,
verka på allas vårt innersta, oberoende av
ålder, kön, tid och rum — men jag
tror att de många präktiga eller dåliga
lärarinnorna skola sätta in något
annat — på gott och ont — än de många
präktiga eller dåliga lärarne.
"Hur skall en kvinna, som aldrig
varit pojke och aldrig kan bli karl, i
mellanklasserna och på gymnasiet kunna
förstå och finna sig till rätta med
pojkar, som ingenting högre önska än bli
riktiga karlar", frågar förf. För det
första komma aldrig dessas lärare att
bli ens till halva antalet kvinnliga!
För det andra måste väl en "riktig
karl" först och främst vara en
människa! Men för det tredje: har aldrig
författaren märkt, att även ganska
obetydliga kvinnor även utanför familjen
ha en psykologisk instinkt för det ord
eller den handling Ögonblicket kräver
gentemot en medmänniska, barn,,
gosse, kvinna eller man, inför vilken de
De svenska rösträttskvinnornas
tacksamhet
mot den man, som framlade den första
kungl, propositionen om rösträtt för
kvinnor i vårt land, har vid underrättelsen om
Karl Staaffs bortgång tagit sig uttryck på
mångahanda sätt. Sålunda har L. K. P. B:s
Verkställande Utskott till den avlidnes
anhöriga avlåtit en skrivelse av följande
innehåll:
"Verkställande utskottet i
Landsföreningen for kvinnans politiska rösträtt ber att
till Eder få uttala sin varma medkänsla i
den stora sorg som drabbat Eder.
Karl Staaffs bortgång kommer att kännas
som en oersättlig förlust för vida kretsar
av Sveriges folk och ej minst för dess
röst-rättskrävande kvinnor, vilkas sak han gjort
till sin och för vilken han trofast och
energiskt kämpade."
Till båren sände L. K. P. B. en krans av
lager med band i rösträttsfärgerna och med
följande inskription: "Karl Staaffs gärning
för kvinnans medborgarrätt skall bevaras
i tacksamt minne hos svenska kvinnor."
Till Stockholms F. K. P. B:s styrelse hade
från enskilda föreningsmedlemmar förslag
ingått, att föreningen skulle under eget
ståndar deltaga i processionen till
kyrkogården.. Då varken Stockholms F. K. P. K.
ej heller Landsföreningen äger något
ståndar, kunde detta icke låta sig göra, men
medlemmarna uppmanades att ändå
ansluta sig till processionen. Ett
imponerande antal rösträttskvinnor hörsammade
också kallelsen och bildade en egen avdelning
i det stora sorgetåget, där de med knippen
av gula och vita blommor i händerna
vittnade om vad deras sak förlorat med Karl
Staaffs bortgång. Hopsamlade och
nedlagda i krematoriet, blevo de enkla
blommorna en sista tacksamhetsgärd från de
enskilda rösträttskvinnorna. Något tillfälle
att vid själva begravningshögtidligheterna
i ord få uttala ett tack från kvinnorna gavs
icke.
Vid aftonens minnesfest på Strand Hotell
flck dock det tack uttalas, på vilket säkert
många under dagen väntat. Fru Ellen
Hagen sökte där i ett varmt och vackert
anförande att ge uttryck for svenska
rösträttskvinnors känslor vid Karl Staaffs bår,
känslor av sorg över hans alltför tidiga
bortgång, känslor av tacksamhet för vad
han verkat icke blott för deras egen stora
fråga utan även för andra frågor» som böra
ligga dem såsom kvinnor särskilt varmt om
hjärtat: folknykterhet och fred.
I stället för blommor.
En insändare har i Dagens Nyheter
föreslagit, att alla de kvinnor, som garna
genom blommor velat hedra Karl Staaffs
minne, men som icke varit i tillfälle
därtill, i stället skulle — och på ett mera
beståndande sätt — hedra honom genom att
understödja någon av de organisationer,
som driva upplysningsverksamhet i de
rättfärdiga idéers tjänst, for vilka han
verkade, och nämner bland dessa även F. K. P. B.
Det är för att låta denna tanke gå vidare,
som undertecknad begär plats för dessa
rader i Bösträtt för Kvinnors hårt anlitade
spalter och i förhoppning, att tidningen
vill åtaga sig insamlingen och
redovisningen av eventuellt inkommande medel,
vilka naturligtvis i första hand böra anslås
till resetalarefonden. G. I. V.
Bösträtt för Kvinnor vill gärna villfara
insändarinnans önskan och hoppas, att
förslaget skall väcka genklang i vida kretsar.
Även de minsta bidrag mottagas
naturligtvis tacksamt. Bed.
stå i någon förpliktande relation? De
förstå ofta andra utan så mycket
teoretiska förberedelser och finna sig
därför också lätt nog till rätta.
Nu menar visserligen författaren, att
denna psykologiska instinkt alldeles
förtvinar hos de ogifta kvinnorna.
Och mot denna absoluta mening
kunna vi ju endast sätta argumentum ad
hominem! Förf. känner egentligen
endast två sorters kvinnovarelser: den
gifta kvinnan är den ena, den
*gna-tiga tant-typen’* är den andra.
Kvinnornas Kalender
• 1916 *
är nu utkommen och anbefalles åt varje
föreningsmedlem. Den lämpar sig
synnerligen väl som julgåva och säljes
till ett pris av 1 kr. pr exemplar.
Rekvisitioner ställas till fröken HU- ■
dur Öijer, Göteborg I, och mottagas
ären pr telefon Göteborg 13344 kl.
5—6 e. iti.
Upplagan är begränsad»
vadan’beställningar skyndsamt böra verkställas.
Arbetet ute i landet.
Degerfors F. K. P. B. hade den 29 augusti
anordnat ett möte i det fria vartill
allmänheten inbjudits. Musik utfördes av
mässingssextett och därefter talade fru
Gerda Hellberg, Karlstad, över ämnet:
Samhällsanda och folkhälsa. Föredraget,
som samlat många åhörare, åhördes med
synbart intresse och tacksamhet.
Eksjö F. K. P. B. hade torsdagen den 30
september kombinerat möte och samkväm
å Nya konditoriet. Därvid meddelade
ordföranden några paragrafer ur cirkulär 109,
och föreningen beslöt verka för spridning
av. Rösträtt för Kvinnor och att genom
utdebitering av 25 öre pr medlem få ett extra
bidrag till L, K. P. B. Även beslöts att
genom försäljning av flaggmärken och
eventuellt Barnens julflagga få medel att
stödja Eksjö barnkrubba. Sekreteraren
föredrog därpå Upprop för varaktig fred,
och föreningen beslöt instämma däri.
Efter samkvämet, som var livligt och
animerat, höll fröken Hilda Svensson ett
utomordentligt bra och utförligt föredrag om
förhandlingarna vid sommarrösträttsmötet
i Huskvarna.
Karlskoga F. K. P. B. har haft
sommarsemester, sedan de den 5 juni firade de
danska kvinnornas seger. Höstens första
sammanträde ägde rum den 30 sept., varvid
ordf. redogjorde för sommarens
Huskvarnamöte och för fredssöndagen den 27 juni,
som i Karlskoga samlat 500 deltagare.
Därefter uppdrogs riktlinjerna för höstens
arbete, varpå ordf.. uppläste delar av Ellen
Keys Barnets århundrade (Uppfostran).
Fredsuppropet undertecknades.
Rönninge-Tumba F. K. P. B. höll den 3 okt.
årsmöte i Mimers lokal, Tumba,
Ansvarsfrihet beviljades styrelsen, vilken i sin
helhet återvaldes. Bevisorér blevo desamma
som förut och till deras ersättare utsagos
fröken Anna Nyström, Tumba och fröken
Anna Lindblom, Rönninge» Till
centralstyrelsemedlem omvaldes fru M. Bolin och
till suppleant nyvaldes fröken Anna Lisa
Lundgren, Bönninge. Vid det allmänna
mötet, som sedan ägde rum, talade fru Ella
Billing över ämnet: "När fosterlandet
kallar"; piano och violinmusik utfördes,
ävensom deklamation. Till detta möte hade
utsänts över 100 bjudningskort till
utomstående. Till sist upptogs kolleM för
bedrivande av fortsatt rösträttsarbete,, vilken
kommer att överlämnas till V. U.
På initiativ av Södertälje kvinnliga
rösträttsförening hölls därstädes ett
opinionsmöte för freden lördagen den 25 september.
En talrik och tacksam åhörarskara hade
infunnit sig i läroverkets högtidssal, där
mötet öppnades av Södertälje F. K. P. B:s
ordförande, fru Maria Dehn, som berörde
frågan varför kvinnorna inom
rösträttsföreningarna upptagit freden på sitt
program. Efter ett varmhjärtat föredrag av
pastor J. Uddin uppläste fröken A.
Söderlund en resolution, innehållande de
minimikrav, som representanter från de
neutrala länderna i Haag enats om.
Resolutionen antogs av mötet och därefter
följde en tilltalande musikavdelning med sång
av fruarna Paulsson och Nylund med
ackompanjemang av fru Dehn.
Men det är bara i hr Häggs logik,
som ett tredje icke gives.
Verklighetens värld rymmer så oändligt många
flera möjligheter, än någon av oss kan
drömma om. — Och medan vi kvinnor
indelas, antingen till att beundras,
underkännas eller anklagas, så finns det
egentligen bara ett svaromål, som är
oss värdigt: Arbeta vidare — för det
helas skull! Emilia Fogelklou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
