Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR KYUStSOR
N:r 22
givna röstantalet för att dess verkliga
innebörd skall kunna förstås.
Att kvinnosaken även lidit nederlag
inom de tre stater, som gingo till
omröstning den 2 november, är blott
alltför troligt Staterna ifråga äro bland
de äldsta, största, mest konservativa
oeh mest korrupta i unionen. Alla tre
innefatta miljonstäder, inom vilka
kvinnorösträtten alltid finner sina
värsta fiender. Alla tre äro ökända för
sina oerhört mäktiga och djupt
inrotade politiska "maskiner". Det hade
varit nära nog ett underverk, om
kvinnorna redan nu segrat i en av dessa
stater. En dylik seger hade inneburit,
att kvinnorösträttens genomförande i
de återstående staterna reducerats till
litet mer än en formsak, då intet
politiskt parti därefter skulle vågat
motsätta sig de redan röstberättigade
kvinnornas önskningar i detta
avseende.
När emellertid Londontelegrammet
ifråga talar om ett "stort" nederlag, så.
måste detta betraktas som en ren
gissning, troligen baserad å några få,
jämförelsevis tidigt kända resultat
från storstäderna. Adjektivet stort
måste här innebära antingen att
procenten av nej-röster vida övervägt den
av ja-röster, eller ock att endast ett
försvinnande litet antal valmän brytt
sig om att rösta på förslaget. Det
senare alternativet kan, på många
grunder, anses i förväg uteslutet, medan, å
andra sidan, verkliga antalet röster
avgivna för och emot i de tre staterna
knappast kunde vara känt förrän efter
telegrammets tryckande här i
Stockholm. I detta sammanhang måste även
tidsskillnaden ihågkommas: då valen
avslutades vid 7-tiden den 2 november,
hade redan den 3 november inbrutit
här i Stockholm.
Stort eller litet, är det troliga
nederlaget i tre sådana stater kännbart nog
för kvinnorna — och särskilt i New
York, där de i aderton månader
arbetat med en iver, en grundlighet och en
självuppoffring väl värda en bättre
utgång. Min hustrus nära
förbindelse med detta arbete har givit mig
ett utmärkt tillfälle att bedöma dess
natur, och på grund av vad jag
sålunda lärt känna, måste jag säga, att
kvinnornas kampanj i staten New
York under år 1915 utgör en av de
mest beaktansvärda ansträngningar,
söm någonsin gjorts av en
samhällsklass för vinnandet av politisk
likställighet. Och när de slutliga
valsiffrorna hitkomma, tror jag också det skall
framgå, att denna ansträngnings
resultat ej varit så obetydliga som hittills
erhållna underrättelser synts antyda.
Om i New York kvinnorna lyckats
vinna ett par hundra tusen röster för
sin sida, så innebär detta ett oerhört
framsteg, hur många röster än må ha
avgivits å andra sidan.
Och naturligtvis ha kvinnorna i alla
de ifrågavarande staterna börjat en
ny kampanj dagen efter valet. Allt är
för dem blott en tidsfråga. Alla
nederlag äro blott tillfälliga. Redan nu
erkänna den stora republikens mest
framsynta politici, att
kvinnorösträttsfrågan måste anses avgjord till
kvinnornas förmån. Tidén för
reformens genomförande i den ena eller
den andra staten är endast en detalj.
Nästa höst komma nya omröstningar
att äga rum i ungefär femton stater,
och icke ens den mest reaktionära
amerikan vågar hoppas, att utgången
då skall bliva överallt ofördelaktig
för kvinnorna. Om blott två eller tre
nya stater av dem då vinnas, blir
följden densamma, som om de nu vunnit i
en av de tre stora östra staterna:
politikerna skola ej längre töras sätta sig
på tvären.
Så tillvida har kvinnornas politiska
agitation bedrivits inom de olika
staterna med avsikt att vinna dessa var
för sig. Härefter kommer den troligen
mer och mer att omläggas efter
nationella linjer. Allt efter som antalet sta-
A.-B. JOEN V. LÖFGREN & C:o
- Kongl. Hofleverantör -
RUcst. 4 29
FreAsaatan 3, Stockholm, a. t. 50 48
Sveriges äldsta, största o* bäst
renommerade specialaffär i
Siden-& Ylle-Klädningstyger
Prover t. landRorten Hftndaa gratis o. franco.
l&kemifktfvé*;
rakojiymerhof j
aÄfl^teJJlip Ivárt-octi Färgeri Aktiebolag Göfeborg
ÆÆ^MMååmÆmå$
De neutralas förpliktelser*
OM BELGIERNA NU. Av Anna
Lindhagen. Tidens^ Förlag, Stockholm.
Pri» kr. 1: 50. Säljes till förmån för
belgierna.
Anna Lindhagen talar i denna sin
varma, eldiga bok om ett förakt, som
kan döda den egna själen, och som man
till varje pris måste värja sig för.
Den känslan känna vi nog numera till
litet var, vi som icke kunna förgylla
upp mördandet med fraser, vi som med
fasa och förtvivlan se, huru nära
be-stialiteten ar förknippad med själva
mänsklighetens väsen — hur litet vi
hunnit få bort av djurisk okänslighet,
dumhet och råhet.
Vi känna allt för väl igen den
känsla av vämjelse vid vårt eget släkte,
som då ofta griper oss, en avsky och
leda, vilken fräter sönder hjärtat. Och
därför känna vi också så väl igen den
fruktan att alldeles fördärva oss
själva med förakt, som kommer oss att i
minnet söka fasthålla alla de goda,
ädla, uppoffrande drag mänskligheten
dock visat även under denna
djuriskhetens renässans, ljusglimtar- i
mörkret, som säga oss att godhetens,
ädelmodets, storsinnets och klarsynthetens
ledfyrar icke varit inbillningens
bedrägliga sken utan funnits och ännu
finnas i verkligheten. Sådana
ljusglimtar ha bland andra varit
Lieb-knechts protest, Romain Rollands
artiklar, kvinnokongressen i Haag och
sist, men icke minst, belgiernas
hållning under den tyska ockupationen
och deras rörande, tysta, sega kamp
för att hjälpa sig själva och stå emot.
Om detta sista är Anna Lindhagens
lilla bok ännu ett, i sin enkla, djupa,
genomlevade äkthet oförglömmeligt
dokument. Man får av den boken det
absoluta intrycket, att vad hon där
skrivit, även det otroligt hemska om
de tyska grymheterna, är sant! Ja,
man tvingas tro det! Eljes försöker
man ju, pådriven av den kanske fega
känslan av själbevarelsedrift, att i det
längsta tvivla. Man vill icke tro, att
Goethes, Kants och Schillers land gått
lika långt i förvildning som de ryska
horderna, ja än längre, emedan i de
tyska brutaliteten är väl ordnad.
ter med’kvinnorösträtt ökas, blir det
möjligt för kvinnorna att utöva större
tryck på och inom kongressen, och
därmed måste naturligtvis följa en
tendens att söka vinna slutmålet genom
ett enda stort slag i stället för genom
många smàslag. Detta kommer dock
blott att innebära en modifikation, ej
ett övergivande av arbetet inom de
olika staterna. Ty även om kongressen
skulle antaga den önskade
förändringen av republikens konstitution, så
blir denna ändring dock ej lag, innan
den blivit vederbörligen accepterad
inom en majoritet av republikens
samtliga stater.
Troligen blir nästa år det
avgörande. Demokratiska partiet kommer då
nästan säkert att göra fordringen på
rösträtt för kvinnorna till en del av
sitt officiella program. Och hur
uppmuntrande de just hållna valen än må
betraktas av republikanerna, så kan
president Wilsons återval likväl anses
som avgjort, så framt han är villig att
ännu en gång bli uppsatt som sitt
partis kandidat. Med andra ord,
utsikterna för kvinnorösträttens slutliga seger
inom de Förenta Staterna ha aldrig
varit ljusare än de äro just nu.
Man har kanske också blivit trött
och led av allt detta klichéartade
partitagande, allt efter hemmagjorda
politiska åsikter, som grasserar här
hemma, där man, om man är radikal,
genast nödvändigtvis skall vara
enten-tevänlig, medan man ändå absolutare,
om man är högersinnad, bör vara mera
tysk än tyskarna själva. Man svarar
kanske på dylikt, att över sådana
konjunkturbegrepp som ententen och
centralmakterna, ja över sådana
tidsbegrepp som fransman, tysk eller ryss står
evighetsbegreppet människa, och att
man inför det känner alla konstgjorda
distinktioner och spekulationer
smälta ner i en enda stor sorg, en enda stor
förtrytelse över att människan
sålunda förråder begreppet människa. Men
då händer det ofta, att man får endast
oförstående grin till svar. För allt för
få i Sveriges land har det gått upp, att
vi som nation svikit vår plikt mot
kulturen, då vi icke i likhet med Holland
och Schweiz begagnat oss av vår
neutralitets och freds privilegier för att
fullständigt opartiskt bliva de av
kriget lidandes hjälpare för stunden, och
för framtiden det lugna
sanningsvittnet, vilket hopsamlat de olika, alla mot
varandra stridande vittnesbörden om
begångna oförrätter, vägt dem mot
varandra och bevarat de äkta,
sammanfattande resultaten av
undersökningen for alla tider- — en kulturens
sörjande vän och domare. En bra
mycket större och vackrare roll än den
Sverige valt nu med allt dess
kortsynta käbbel, dess aktivism och
ger-manism, allt dess lidelsefulla
partitagande.
Dock, vi enskilda, som ännu äro
"ljumma" nog att vara neutrala, som
av någon obegriplig envishet sätta
begreppet människa över allt annat, få
väl försöka att i vår ringa mån så
gott vi kunna rädda några spillror av
sanningen... för våra egna hjärtan
åtminstone.
Och som ett led i denna strävan
hälsa vi Anna Lindhagens hovsamma,
sorgsna oh värdiga lilla bok med dess
av inre sanning medalj skarpt
präglade sidor, vilka komma en att glömma
sig själv och sin sorg, sin leda och
sitt förakt för en enda brinnande
önskan — att hjälpa — så gott man kan,
med vad man kan — blott hj älpa,
hjälpa!
Bara med att köpa boken hjälper
man något litet.
Gör det då — gör det genast!
Anna Lenah Elgström.
Ny konsulentverksamhet.
Av Tobaksmonopolet har upprättats en
upplysningsbyrå för de arbetare och
arbe-terskor, som genom monopolets
ikraftträdande blivit * arbetslösa. Upplysningsbyrán
har sin uppgift i att giva råd och
upplysningar angående val av nya levnadsbanor,
igångsättande av utbildningskurser i olika
yrken, anvisningar angående placeringen
av de utbekomna ersättningsbeloppen m. m.
dylikt. Till konsulenter vid denna byrå
har utsetts fru Gertrud Törneil, fru Ella
Billing och fru Edit Almen.
Fröken Huldt avsäger sig.
Lärarinnan vid Strängnäs
elementarläroverk för flickor, fröken Ninni Huldt, som
blivit kallad till ledamot av
lärarelöne-nämnden, har hos regeringen anhållit att
bli entledigad från uppdraget, vilket hon
säger sig av flera skäl varken vilja eller
kunna mottaga.
Politiskt kvinnomöte i
Köpenhamn.
Både upplysnings- och agitationsvis
har man i Danmark börjat
förberedelserna för nästa års val. Och att det
är särskilt kvinnorna, som* nu skola
prepareras» faller av sig självt, eftersom
de stå inför sin debut i det politiska
dramat. Kvinnornas egen
ansvarskänsla inför sin nya ställning har senast
tagit sig uttryck i en serie utmärkta
samhällskurser, och männens iver att
öka sina respektive partiers numerär,
märker man på den mängd av
politiska föredrag, som vända sig speciellt
till den kvinnliga valmanskåren. Av
alldeles särskilt intresse var det
kvinnomöte, som den 4 nov, anordnades
av Den radikale Vens tref o rening i
Köpenhamn med inte mindre än fem
talare, därav två regeringsmedlemmar.
Cand. mag. fru Elna Munch
öppnade talens rad med ett livfullt
anförande, vari hon bl. a. strök under hur
oerhört viktigt det är, att kvinnorna
skaffa sig politisk upplysning. Nu duger
det inte att hoppa över tidningarnas
politiska artiklar eller dra sig för
politiska sammankomster och valmöten.
Men något kvinnoparti varken böra
eller kunna kvinnorna bilda, utan sluta
sig till det parti, dit var och en
närmast hör.
Indenrigsminister Röde redogjorde
för regeringens dyrtidspolitik, och
inte utan en viss avund erfor en svensk
mötesdeltagare, att denna politik förts
så, att priserna på de viktigaste
livsmedlen ställa sig betydligt lägre i
Danmark än i Sverige.
Kvällens glanspunkt var
finansminister Edvard Brandes ståtliga tal om
Kvinnan och riksdagen, varur några
brottstycken här anföras:
"Jag vill gärna strax uttala min
glädje över att frågan om
kvinnoröst-rätten löstes genom Junigrundloven.
Jag har aldrig kunnat finna något
bevis, varför man skulle neka den ena
hälften av samhället medborgarrätt, så
snart som kravet framställdes med en
sådan styrka, att man kunde anta, att
ej bara några få brushuvuden och
upprorsandar talade på en mängd av
likgiltigas vägnar. Och likväl vågade
man ej vara alltför sträng, även om
den första hären bestod av idel
officerare, ty så börjar .ofta det nyas
politik, i det den påpekar för de okunniga
en nödvändig fordran, som de
obetingat måste uppställa, om de eljest skola
kunna uthärda livet. Och ut från
denna dittills okända nödvändighet
framgår så en mäktig rörelse, starkare
kanske än dess förste ledare hade tänkt...
Från en del håll hävdas det, att
kvinnorösträtten kommer att ödelägga
husfriden — vilket säkert är bara ’vrövl’,
ty en starkare samhörighet kommer
naturligtvis att uppstå, när hustrun
verksamt delar mannens politiska
intressen."
Och talaren antydde, hur detta tar sig
uttryck redan vid de kommunala valen.
Aldrig ser man så många äkta par
vandra arm i arm som på valdagen och
det t. o. m. före frukosten, och sådana,
som annars bruka gå var för sig. Även
Brandes framhöll, att lika litet som det
finns ett mansparti, lika litet kommer
det att bildas ett kvinnoparti i
riksdagen. Han slutade med att hälsa
kvinnorna välkomna in i politiken.
L. M.-S.
Kyrkomötet antar äktenskapslagen.
Efter en delvis mycket hetsig
diskussion, som pågick i två dagar, antog
kyrkomötet med ganska stor majoritet
der" delar av den nya äktenskapslagen,
som fallit under dess prövning. I
voteringen bifölls nämligen utskottets
förslag med 37 röster mot 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
