Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR EYIEBrOR N* 23
underlåter att företaga åtgärd
varigenom förbrytelsen kan förebyggas* Har
förbrytelsen barnets död till följd» kan
han ådömas fängelse intill 4 år. Vad
är detta annat än
föräldraskapssyn-punkten genomförd visserligen
allenast beträffande oäkta barn, men i alla
fall tilLfinnandest I en svensk
barnamordsprocess, eller då det gäller att
tillämpa paragraferna om
lönnläggning av foster, födsel i enslighet och
fosteriördrivning, kan man inte ens
med starkt förstoringsglas upptäcka
ens en antydan till en sådan synpunkts
beaktande.
Hur långt vår svenska rätt har innan
den hinner upp den norska, för att inte
tala om innan den hinner fram till ett ]
konsekvent genomfört föräldraskap,
visar icke allenast det nu anförda, utan
även en del lagförslag från senare tid.
Man behöver endast nämna 1911 års
förslag till moderskapsförsäkring för
att ha klart för sig vilken monumental
förenkling av problemet den gamla
uppdelningen i separat faderskap och
separat moderskap kan medföra. I
hela detta förslag med dess 43 mer eller
mindre långa §§ förekommer icke på
ett enda ställe ordet fader» an mindre
ordet föräldrar, och ändå avsåg lagen
att i försäkringens form bereda
moder-skapshjälp under viss tid före och efter
nedkomsten samt s. k.
amningsbelö-ning (!) m. a. o. moderskapsunderstöd.
Jämför ovan de norska
bestämmelserna. I intet svenskt lagförslag under
senare årtionden har man väl med
sådan öppenhjärtig konsekvens klarat
faderskapets besvärligheter. Där finns
inte en gång en enda §, som ens
antyder det svåra naturvetenskapliga
faktum, att det måste finnas både far och
mor till ett barn, att det är två, som
bära ansvaret Alla logiska
förtjänster till trots blev dock förslaget aldrig
lag. Med samma logik, men med här
antydd utgångspunkt, kanske det ånyo
kan presenteras som
föräldraskapsför-säkring.
Den nya äktenskapslagen är, trots
förut antydda tendenser, icke fri från
samma synpunkter, som dominerade
förslaget till moderskapsförsäkring. I
samband med antagande av lagen
hemställde nämligen riksdagen till Kungl.
Maj :t om utredning och förslag angå-
ende beredande av en förbättrad
rättsställning åt utom äktenskap födda
barns mödrar, särskilt i de fall då
hävdandet skett under trolovning eller
under äktenskapslöfte, samt föreslog, att
denna utredning och detta förslag
skulle göras i sammanhang med
behandlingen av frågan om reglering av
de utom äktenskap födda barnens
rättsliga ställning. Formuleringen av
denna riksdagens hemställan kan ge
anledning till reflexioner. Ur synpunkten
av att det är ett solidariskt
föräldraskap, som den moderna
barnlagstiftningen tycks dier åtminstone bör
sträva efter, vågar man kanske anse, att
denna formulering tyder på ett
fort-I satt stampande! de gamla
matriarkaH-I ska fotspåren. En ärligare och
fördomsfriare syn på frågan hade kanske
föranlett en formulering ungefär
sålunda, att riksdagen hemställer om
utredning och förslag till reglering av de
förpliktelser, som åligga utom
äktenskapet födda barns fäder gent emot
¾arnen eller av utom äktenskapet
födda barns rättigheter gent emot sina
fäder (ev. föräldrar). Kräver man
effektivt ut fadersansvaret, kanske det
sedan inte behövs att ge modern en
särskild skyddad ställning. Man skulle
nästan vilja göra det påståendet, att
denna omtanke om de ogifta
mödrarnas rättsställning egentligen bara bott
nar i ett begär att skydda fadern,
bibehålla honom, helst anonym, och
alldeles ur räkningen. Att ta upp frågan
på det sätt riksdagen i sin hemställan
gjort, är att ställa den alldeles upp och
ned, men det är i fullständigaste
konsekvens ined den beryktade
skadeståndsparagrafen i 1 kapitlet, vilken
kommer att stå som ett evärdeliga
minnesmärke över den uppfattning
lagstiftarne i Sverige år 1915 hade
rörande faderskapets förpliktelser. Har man
även i minnet att detta skadestånd i
det fall det kan utdömas är av lika
liten praktisk betydelse som utdömt
barnuppfostringsbidrag, blir
paragrafen ännu mera raffinerad i sin
omvårdnad om faderskapets
hittillsvarande helgd.
Det är ett långt steg från den här
dokumenterade uppfattningen till
uppfattningen av föräldraskapet såsom
medförande solidariskt samhällsansvar.
Den huinnliga polisens organisation.
Vid Stockholms stadsfullmäktiges
senaste sammanträde väckte fru Emilia
Broomé, med fyra instämmanden, en
motion om den kvinnliga polisens
organisation.
Då år 1907 anslag beviljades till av-1
löning av kvinnlig polis, erhöll den en
mera provisorisk organisation, avsedd
att utröna, i vad mån den nya
institutionen kunde vara av värde. Så lång
tid har nu förflutit, att det torde vara
skäl att överg;å från experimentets
stadium till en definitiv organisation av
den kvinnliga polistjänsten, detta så
mycket mera som det sätt, på vilket
densamma hittills varit ordnad, snarast
lämnat erfarenhet om hur de kvinnliga
polisbiträdenas tjänstgöring icke bör
organiseras.
Motionären hemställer, att det av 1912
års kommitterade framlagda förslaget
angående organisation av den
kvinnliga polistjänsten måtte, såsom en i det
väsentliga fristående fråga, ( få
oberoende av den senare tillsatta
kommitténs utredningar och förslag snarast
möjligt föreläggas stadsfullmäktige till
avgörande. ^
Lärarelönenämnden,
Regeringen har på ansökan
entledigat lärarinnan vid Strängnäs
elementarläroverk för flickor fröken Ninni
Huldt från uppdraget att vara ledamot
av lärarelönenämnden samt till hennes
ersättare utsett föreståndarinnan för
Kjellbergska flickskolan i Göteborg,
fröken Thyra Kullgren.
Stockholms F. K. P. R.
håller sitt vanliga månadssamkväm
måndagen den 13 december kl. V»-8 e. m. i
Hushållsskolan Margaretas lokal,
Drottninggatan 71 A. Diskussion: Frestelser vid val,
inledes av fröken Rosalie Lindgren.
Even-tuelt. Sång. Nya medlemmar inskrivas.
Entré och te 50 Öre.
Huruvida den nya barnlag, vi här i
Sverige vänta på, kommer att
upptaga föräldraskapssynpunkten eller
fortsätta den gamla traditionen med två
parallella linjer, som aldrig träffas,
återstår att se. Lagberedningen
kommer enligt uppgift att redan under
innevarande år avgiva sitt förslag.
Från vår läsekrets.
Red. av Rösträtt för kvinnor!
Av ett nummer av Eder ärade tidning,
som nyss kom mig tillhanda, finner jag, att
Ni ställer mitt namn i samband med
författandet av en artikel om de norska
valen, vilken för någon tid sedan stod att läsa
i tidningen "Arbetet". Huru den
föreställningen uppkommit, förstår jag ej, då jag
i snart 15 års tid oföränderligen skrivit
under signaturen V. B., medan den
åsyftade artikeln ej var på det sättet signerad.
Ifrågavarande artikel inflöt, efter vad
jag tror mig veta, utan huvudredaktörens
— i varje fall utan m¾n — vetskap, och dess
förekomst i tidningen är väl närmast att
betrakta som ett av dessa missöden, som
dagliga tidningar under brådska ibland
råka ut för. Jag hoppas därför, att man inte
på något håll överdriver betydelsen av
denna malheur.
Vad min personliga ställning till
kvinnorösträtten angår, borde den, efter så långt
arbete i det offentligas tjänat som mitt, åt*
minstone for kvinnorösträttsrörelsens eget
organ vara så pass känd, att man besparade
mig smäleken att förevisas i sällskap med
hr Millavist i Öst. Dagbl. Jag har alltid
omfattat rösträttskravet i den
utsträckningen, att jag velat rösträtt åt varje
fullvuxen, hederlig och
normal människa i detta land.
Denna ståndpunkt grundar sig icke på
partitaktiska kalkyler utan på rättsprinciper.
Det skulle glädja mig, om alla
kvinnorösträttsrörelsens målsmän i det stycket hade
lika klara papper som jag.
På samma gång jag anhåller om benägen
plats för dessa rader, kan jag inte
underlåta att hemställa till min gamle vän
Mauritz Hellberg, om vars inlägg i
Karlstadstidningen jag först genom Eder tidning
fått kännedom, huruvida han ändå inte är
skyldig mig en ursäkt, då han tilltrott mig
författareskapet till en så ytlig och, med
förlov sagt, enfaldig artikel som den,
vilken ytterst givit upphov till denna
polemik.
Med utmärkt högaktning
Värner Rydén.
4
bad honom hälsa till Ryssland, var också
detta ärligt menat.
Där var en ung man» men det var inte
länge se’n han trampat ut barnskorna. Han
var -en ljus german, kunde ha varit typisk
bondpojke från Kyrkas, Stugum eller någon
annan Jämtlandssocken, så vida inte
svårmodet och "dysterheten verkat sá
beklämmande — nu var han från Polen. Han hade
levat i fångenskap under tio månader.
Utan betänkande frågade jag honom: "Ni
längtar väl hem nu t" Två förtvivlade,
stora blå gossögon" sågo på mig, det var som
om de sökte tröst eller åtminstone visshet,
och med skälvande röst pressades svaret
fram: "Jag vet inte, om jag har något hem
mer, jag vet inte, om någon av de mina
finns i livet, man har skövlat och bränt —
hemmen äro ödelagda i Polen/*
Vi ha vinkat till avsked åt ryssarna, tå- [
get har försvunnit åt norr, men ännu ser
jag framför mig två tröstlösa forskande
barnaögon och hor den späda stämman:
"Jag vet inte om jafc har något hem mer!"
Jag ser inte solen längre, jag känner
ingen helgdagsstämning över bygden, ty jag
vet, att många av de hemvändande inte
kunna känna hemvändandets glädje, de
äga inte längre några hem.
Om några timmar upprepas samma an^
ordningar vid stationen som på morgonen.
Nu är det tyskar, som väntas, de skola
erhålla middagsförplägnad i Bräcke. Långt
innan tåget hunnit inom stationsområdet
skönjes vinkande händer och näsdukar. Man
hinner inte se och resonera så mycket
under utspisningen, det ligger i allas
intresse jrtt de hungrande främlingarna inte sko- j
la behöva vänta på maten. Men man kan
ändå inte undgå att möta några blickar
från främlingarna.
Det är så helt annorlunda här än vid
vanliga järnvägståg. Om man möter en
resandes blick så där i förbigående, i vanliga
fall, är den ofta trött, tämligen likgiltig
eller kallt reflekterande, var och en har
sin lilla intressesfär för sig. Men här
möter man något omedelbart mänskligt, det
är som lästes i alla blickar en bön om att
få bli människor igen.
Efter middagen går jag en rond utmed
vagnarna. Man iakttager också här olika
rastyper och rätt många av biandfolk.
Fra-perande äro de få rasrena germanerna.
Långa, ståtliga män med .ädla profiler, med
ögon så himmelsblå, med skägg och hår så
guldfärgat som trots någon svensk. Där
finns äkta slaver också med ^armbrun
hudfärg, drömmande ögon och mörkt
glänsande hår. Där finns också temperamentsfull
blandfolkstyper med glöd och blickar, som
tala om en snabb, livlig intelligens.
Men harmen och smärtan kommer Över
en. År det tjugonde århundradets
beprisade civilisation detta -— dar människor
stympas, där liv söndertrasas* Vad är det
som har värde i denna kultur, där det
mänskliga, där livet inte tyckes betyda
något längret Vad är meningen, hur skall
fortsättningen bliT Man har berättat mig,
att en stor del av dessa tyska invalider
icke sårats av fiendens vapen, de ha
förfrusit sina ben och fötter i Karpaternas
löpgravar under senhösten i fjol, vilket
sedermera nödvändiggjort amputering. Jag
undrar just nu, om man försfår vilket
lidande detta innebär! Men det är, som vore
det lönlöst att spörja. Det tyckes, som
hade världen vänjt sig vid alla ohyggligheter,
som vore den döv och blind.
Jag stannade infor en galizier, som
hälsar. Han hör till dem, som varit med i
Karpaterna. Han har haft det förfärligt
kallt under vintern och tror sig ha varit i
Sibirien. Från hemmet har han inte hört
sedan i början av december, då han blev
fången. Han ber mig lägga ett vykort på
posten. "Det skall hem!" Läpparna börja
darra, de svartbruna, klara ögonen blixtra
till, och under det de fyllas med tårar,
fortsätter han lidelsefullt: "Fast jag vet inte,
om det träffar någon där hemma. Det är
krig i Galizien, förstår ni, och där kriget
går fram, där försvinna hemmen. Det
frågas inte efter hem i krig, men vi", han
visar på kamraterna omkring, "vi fråga alla
efter hemmet."
Det är något, som bränner inom mig.
Hur många av dessa stå hemlösa, hur
många ha blivit hemlösa där ute, tack vare
kriget. Jag står rådlös inför detta, har ingen
tröst att ge, ingen, hjälp att bjuda. Jag går
med kortet, som skall bringa hälsningar
till hemmet — om hemmet finnes kvar.
Två lemmalytta ynglingar, späda och
bleka, nicka åt mig. De låta mig veta, huru
tacksamma de äro mot vårt folk, och de
ha redan sett så mycket skönhet i vårt land.
Men de kunna ändå inte glömma kriget.
"Och ändå var jag med endast i fjorton
dagar", säger den ene, "och i fångenskap i ett
år, så när som på en dag". Den andre har
varit med en månad längre, innan han blev
fången. "Men vi har kamrater, som stått
ut i fem, sex och sju månader, fast kriget är
något så gräsligt. Man kan inte tala om, |
Använd L. K. P. H:t brevkort oeh
agitationsmärken!
Ü 3E=—g—BBBEBB—B—
hur det är, där blodet flyterj Det blir
några ögonblicks gripande tystnad, varpå
kamraten fortsätter med ett svårmodigt
leende : "Finge ni kvinnor bestämma, vore
väl kriget slut nu och vi sluppo kanske
krig för framtiden." Jag tänker i det
ögonblicket på Jhans mor, på alla soldaternas
mödrar, jag tror han har rätt.
"Har ni varit i vårt land", spörjer den
ene, och då han får nej till svar,
fortsätter han, "ja, men ni förstår oss och ni
talar vårt språk." Jag talar om, att mitt
ordförråd i tyska är litet och utrycker min
förvåning över den lätthet, med vilken vi
meddela oss med varandra. Just då
sättes tåget i rörelse, och i avskedets stund hör
jag den späde ynglingens varma, innerliga
ord: "Dem man älskar — dem förstår man
alltid."
Den unge tysken har rätt. Det behövs
inte många och klingande ord. Det är
hjälplösheten och behovet hos dessa olyckliga,
som kommer varje svenskt hjärta att
klappa av deltagande och sympati, och de
komma från fiendeland till ett land, som har
fred.
Jag vet inte av några främmande
invalider, som passera landet längre, för mig
ha de alla blivit bröder, oavsett
nationalitet och avstånd.
Mörkret faller tungt över bygden, men
jag ser en stjärna, som lyser i mörkret. I
ensamheten hör jag en fattig munk från
Skara. "Men fram genom långliga strider
det dagas väl bättre tider, då ingen är ond
och ingen är god, men bröder, som kämpa i
ondskans flod och räcka varandra handen
att hjälpa fram till stranden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
