Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 14-15
Nyårsvaka.
En. nyårsnatt satt jag ensam. Den
var icke sådan tom en nyårsnatt »kall
vara. En sådan natt skall vara så klar
och kall, att fästet översållas av
gnistrande stj ärnor, den skall vara så
mörk, att snön kan lysa med sitt eget
hemlighetsfulla ljus, den skall vara så
stilla, att man tycker sig kunna
förnimma suset av vingslagen, då
tidsåldrarnas genius drar förbi.
Men så var det inte nu. Mörkt var
det nog, ty det fanns ingen snö och
inga stjärnor, men stilla var det ej.
Den vilda jakten drog genom rymden
på sönderslitna stormskyar, furornas
vresiga grenar vredos ur led, och till
bristande böjdes björkarnas toppar.
Det var ingen stillhet, ingen högtidlig
väntan — det var dån och gny och
jagande oro, och beklämd frågade jag
mig: Är detta vingslagen av tidens
genius, är det storm och flämtande kamp,
som väntar vårt släkte — ha vi glömt
att liksom profeten lyssna till den
eviges röst i det stilla vädret?
När så midnattsklockan slog,
öppnade jag min dörr och gick ut Och då
förnam jag genom stormens dån, den
svaga, - spröda klämtklangen av
klockan, som från Skansens höjder
hälsade det nya året.
Denna lilla tunna, skära klang, som
under tidsåldrar ringt in de stora
stunderna i gångna släktens liv — huru
starkt talade den ej om allt det, som
människor hoppats och trott, om allt
det de lidit, om all deras kärlek och
all deras nöd. Är det ej om allt detta
mänskliga, allt detta evigt
beståndande, sig evigt förnyande, om tro, hopp
och kärlek, som kvinnorna måste slå
vakt — är det ej därom deras stämma
skall bringa bud? När nu över
världen under en ny tidsålders
gryningsnatt den vilda jakten drager fram med
gny och dån och vapenbrak, skola då
ej kvinnoröster klinga som en
hälsning fran en annan värld, som en
lovsång till allt det som ovanefter är?
B. B.
Den första.
Stadsfullmäktige i Strängnäs utsågo
vid sista sammanträdet för året till
revisor av stadens räkenskaper för 1916
bland andra fröken Ninni Huldt.
Fröken Huldt tillhör stadsfullmäktige
samt är sekreterare i Strängnäs’ F. K.
P. E. Fröken Huldt torde vara den
första kvinna i Sverige, som erhållit
sådant förtroendeuppdrag inom en
kommun.
Namnet var mig ingalundg. obekant.
Mrs Eobinson skulle deltagit i den
in-terparlamentariska kongress, som
skulle sammanträtt i Stockholm sommaren
1914, men som på grund av världskriget
måste inställas. I nästa ögonblick har
mr Lindsey funnit den sökta och
senator Rpbinson står vänligt leende
framför oss. Även hon har endast de bästa
vitsord om sina medsystrars arbete i
Colorado, och såväl hon som Ben
Lindsey äro mycket intresserade av att
höra, hur långt vi hunnit i Skandinavien
med vårt arbete för medborgerliga
rättigheter.
"Det är hårda tider att arbeta i",
säger mr Lindsey, med hänsyftning på
världshändelserna, "men det gäller att
inte släppa taget."
Hans egen lilla energiska
personlighet bär vittne om, att det är just vad
han själv aldrig gjort, och när vi
skilts från denne sympatiske
representant för danandet av bättre
samhällsförhållanden i nya världen, är det med
en känsla av, att det även här i Sverige
finnes reformatorer sådana som han att
sluta upp omkring, om endast medlen
funnes i våra händer.
G. H. E.
JOHN T. LÖFGREN & C:i
• Kung!. Hofleverantör -
Rikst» i
2» Frei&satan 3, Stockholm.
A. T. 50 48
Sveriges äldsta, största o. bäst
renommerade specialaffär i
Siden-& Ylle-KlådninBstyger
Prover t. landsorten sändas gratis o. franco.
Krigets inflytande på lösningen av kvinnornas
rösträttsfråga.
Rösträtt för Kvinnor har vänt sig till
ett antal framstående och kända män
och kvinnor med anhållan om svar på
nedanstående frågor;
1. Anser Ni att världskriget kommer
att påverka uppfattningen om
kvinnans ställning som samhällsmedlemf
2. Anser Ni att världskriget kommer
att befordra eller fördröja lösningen av
kvinnornas rösträttsfrågaf
Vi införa i dag några av de inkomna
svaren och ha glädjen att först lämna
ordet åt
Ellen Key:
Eder fråga sammanfaller nästan med
en jag nyligen erhöll från en tidning
i Wien. Jag kan därför besvara Eder
fråga ungefär så som jag gjort i mitt
till Wien redan givna svar:
Det nuvarande kriget ger
kvinnosakskvinnorna rätt i alla deras
strävanden.
Framför allt i deras krav att inga
utifrån kommande hinder böra
utesluta kvinnan från något
allmängag-nande arbetsområde. Kriget
föranleder att detta krav icke längre kan
diskuteras, eftersom miljoner kvinnor nu
visat sig dugliga på en mängd
områden, som tidigare voro männens
säregendom.
Kvinnosakskvinnorna hava städse
fordrat lika lön för lika arbete. Nu,
sedan miljoner kvinnor måste vara
familjeförsörjare, borde ej heller denna
grundsats kunna bestridas.
Det faktum, att många miljoner
kvinnor nu nödgas förbli
familjeförsörjare, måste framtvinga ökat
yrkesarbete för kvinnorna även efter kriget.
Medan många av dessa
yrkesarbeter-skor troligen stanna inom de områden,
där de nu ersätta männen, torde
kanske å andra sidan vissa hittills s. k.
kvinnliga arbetsområden överfyllas av
män, som genom kriget urståndsättas
att återta sina forna yrken.
Ehuru man således kan vänta
tillfälliga förskjutningar inom de
kvinnliga som de manliga arbetsområdena,
måste man dock hoppas, att dessa i
det stora hela taget icke komma att
förändra den enda naturliga
arbetsfördelningen mellan könen: den att
vartdera könet som huvuduppgift
behåller de värv vid vilkas fyllande
deras krafter bäst komma till sin rätt.
Visserligen har detta krig t o. m. fört
kvinnor till slagfälten såsom
medkäm-pande. Men kvinnornas hjältemod har
dock framför allt visat sig i och genom
deras hjälpverksamhet bland krigets
offer. Framtiden torde icke komma att
visa någon annan bild än den vi nu,
i det stora hela, se: att kvinnorna, som
giva livet, även giva sina krafter åt
att bevara, icke åt att föröda det!
Jag har alltid varit oenig med de
feminister, som anse att den gifta
kvinnans förvärvsarbete utgör tecknet
på hennes fulla människovärde.
Hennes värv som barnaföderska, som
uppfostrare, som hemdanerska blir i den
grad hämmat av ett, henne ur hemmet
förande, yrkesarbete, att det icke kan
finnas någon annan lösning av
problemet än den att hennes modersmödor bli
beaktade såsom en lönad statstjänst.
Men denna ideala lösning av problemet
låg redan före kriget i det vida fjärran;
nu är lösningen framflyttad till ett
ändå mycket avlägsnare fjärran! Inom
de av krigets bördor dignande folken
måste man räkna med den hårda
nödvändigheten att mödrarna, i ännu långt
högre grad än nu är fallet, nödgas bli
yrkesarbetare. Detta kommer att
medföra ingripande ändringar i
samhällslivet, i de ekonomiska förhållandena,
i familjelivet och i folkökningen.
Familjelivet blir under de närmaste
generationerna allvarligare men även
torrare. Utdöendet av männen
kommer att delvis minska konkurrensen
mellan könen men på samma gång
även äktenskapen. De
utom-äkten-skapliga barnens antal blir större, men
deras ställning kommer att förbättras.
I det stora heja måste folkökningen
hämmas genom mödrarnas svårighet
att på en gång uppföda det nya släktet
och försörja det. För dem, som se
kvinnan huvudsakligen ur synpunkten av
soldatproducent, blir detta en olycka.
For dem, som nått en mänskligare syn
på livet, blir det tvärtom ett villkor för
den framtida utvecklingen att
kvinnorna beslutsamt neka massproduktion av
barn och allt mer målmedvetet söka
höja släktets kvalitet, på samma gång
som de allt mer energiskt fordra rätten
att medbestämma riktlinjerna för den
politiki av vilken deras söners och
döttrars liv och lycka ytterst beror.
Kriget kommer att främja
kvinnornas rösträtt — i fall kriget blir en
seger för rätten mot våldet. I motsatt
fall torde *den maskulina"
världsåskådningen tränga "den feminina"
åsido — tills vidare.
Visst är att även om kvinnorna
erhålla rösträtt, beror dennas värde
för världsutvecklingen av kvinnornas
frigörelse från de nationalistiska
lidelserna, åt vilka de under detta krig
hemfallit i samma grad som männen.
Jag instämmer av allt hjärta med en
tysk författare: Die Frauenbeivegung
muss pazifistisch iverden oder nicht
mehr sein.
#
G. H. von Koch:
Som svar på Eder fråga ber jag få
meddela vad en framstående
kommunalman i en av Englands större städer
svarade mig, när jag framställde en
liknande fråga till honom.
"Kvinnornas rösträttsfråga", sade
han, "kommer icke mera att föranleda
några strider här i landet. Den skall
bli löst utan några svårigheter.
Kvinnorna ha under denna för vårt land
kritiska tid visat sig så överträffa alla
de förväntningar, som man vågat
ställa på dem ifråga om
fosterlandskärlek, självuppoffring,
organisationsförmåga, att det endast blir en naturlig
konsekvens av deras prov på
medborgarskap, att de efter kriget lämnas
samma rättigheter som männen. Det
är, andra och mycket svårare frågor,
som snart komma att sysselsätta oss än
denna tämligen självklara
angelägenhet."
Så långt den engelske
kommunalmannen. Hans lovprisande ord av de
engelska kvinnorna bestyrkas av alla de
uppgifter, som nu inströmma om de
kvinnliga läkarnes och
sjuksköterskornas sällsynt framgångsrika arbete, om
L&fkemidkifvå$ jf^
foEdmkladning;
ar & kappor hos
OJVOchNiblir T _
bqlagfeiv Tvatt-OCh
éri Aktiebolag Göfebo?gr
hela det storartade hjälparbete, som
le-des av kvinnor, och ej minst om det
mod och den offervillihget, som
enskilda kvinnor lagt i dagen, när det gällt
deras anhörigas deltagande i kriget.
Som en komplettering till
ovanstående må omnämnas den uppfattning, som
en "neutral" iakttagare, lady Randolph
Churchill, nyligen framlagt i denna
fråga. Hon har i en tidskrift uttalat,
att den kvinnliga rösträttsfrågan
aldrig varit mera aktuell än nu, ehuru
saken ej alls debatteras. Hon påminner
om det betydelsefulla ögonblick, då
50,000 suffragetter drogo i procession
genom Londons gator för att begära
"krigsarbete", och hon anser, att när
rösträttskfdnnorna avstått från all
slags agitation för sin sak under kriget
och ställt sig till regeringens
disposition, så ha de därmed demonstrerat sin
fosterlandskärlek och politiska
ansvarskänsla, Å andra sidan har
regeringen kullkastat en av
invändningarna mot kvinnorösträtten genom att
tilllåta kvinnor att ersätta manlig
arbetskraft under kriget och genom att
inbegripa kvinnorna i det så mycket
omtalade "nationalregistret". "Medan ingen
talar om rösträttsfrågan", slutar lady
Randolph, "har sålunda densamma
trängt in i den praktiska politiken."
Så står, så vitt jag kan se, frågan i
detta ögonblick. Det är emellertid klokt
att ej hålla alldeles för uteslutet, att
när prövningens tid är över, de gamla
fördomarna skola visa sig finnas kvar
i viss utsträckning.
Av egen erfarenhet kan jag
konstatera, att både i Tyskland och Frankrike
har kvinnornas insats i kriget blivit
lika högt skattad som i England» Om i
dessa sist nämnda länder
kvinnoröst-rättsfrågan är lika nära sin lösning,
som den synes vara i England, kan jag
emellertid ej yttra mig om.
Marika Stjernstedt:
Ingenstans så sällan som i
Frankrike hör man väl begreppet "Vi kvinnor"
dragas självkärt fram. Eget beröm
luktar illa — även kollektivt — och
fransyskan förfaller inte gärna till
det. Hon känner individuellt, eller för
de stora idéer, vilka förmå samla
männen såväl som kvinnorna. Vilken
atmosfär av lugn och behag, som
skapas därav, ha väl alla erfarit, som
förunnats taga del av franskt
samhällsliv.
Kanske ha kvinnorna där emellertid
haft lättare än andra nationers
kvinnor att intaga en så förnämt blygsam
hållning, därför att deras män i regel
bedömt och bemött dem så mycket
älskvärdare än som varit fallet — på
många andra håll. Ty i älskvärdheten
förstack sig i grunden en rättvis
uppskattning, med vilken, i det hela,
endast lagen icke hållit jämna steg.
Säkert är, att denna männens
rättvisa hos de franska kvinnorna väckt
en ambition, ej mindre än deras, som
på andra håll behöft hävda sig
själva och, så att säga, tränga sig fram,
och att de franska kvinnornas insats
under kriget varit storartad inom alla
samhällslager. Den har också
oförbehållsamt erkänts och torde givetvis
komma att gynnsamt påverka
kvinnornas ställning även i framtiden.
— Vi få efter kriget, yttrade till mig
en fransk politiker, bl. a. två stora
frågor att snarast lösa: alkoholfrågan och
kvinnofrågan. De ha bägge blivit mer
aktuella än någonsin.
Och det låter ju präktigt för "oss
kvinnor" — åtminstone därborta!
Idunpriset
för år 1915 har tilldelats
gymnastikinspektören fröken Elin Falk, känd för
sina banbrytande insatser i fråga om
den Lingska gymnastikens utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
