Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
RÖSTRÄTT FÖR ÉTEISnfiÖR
5
ITp.
[STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort lager af finarm och enklare
MÖBLER |j
i ek, mahogny, valnöt samt andra £
träslag äf ven målade, till billigaste priser. $
Q Allm. Tel. 11410 Riks Tel%6505 {]
*
m
m
som äro praktiska använda
| Gahns Skursåpa j
■ till porslin, emalj, diskbänkar,
■ kökekärl, golv och allt omålat.
\ Henrik Gahns Aktiebolag, Uppsala.
E. o. Hovrättsnotarien
EUSHKETH IIILSSOnS Mfikatbyrä
Imö
av alla slag.
Södergatan 14, Malmö
Tel. 6137
övar. I samhället bör den kvinnliga
psyken bli avspeglad likaväl som aen
manliga, och rosträtten är det medel,
som ger oss erkannande av vårt
medborgaransvar.
Härefter lämnades ordet åt
fru Signe Svensson, medlem av
Socialdemokratiska Kvinnornas
Centralstyrelse, som belyste förhållandena
från arbetarkvinnornas synpunkt.
Genom brev och samtal med
meningsfränder hade talarinnan sökt utrönå deras
tankar och åsikter om de orättvisor i
samhället, som tyngst drabba
kvinnorna av deras klass, och fru Svensson
redogjorde även för de reformer, vilka
de socialdemokratiska kvinnorna, med
röstsedeln i sin hand, skulle ägna sin
tid och sitt intresse. Främst bland dessa
reformer hade kvinnorna satt de
ensamma mödrarnas och barnens rätt,
skyddslagstiftning för minderåriga,
folkskolans skiljande från kyrkan och ett
skolväsen, som bättre tillgodosåg
yrkesutbildningen och medborgarandan,
äktenskapslagstiftningen, en rättvis
folkpensionering, inga manliga
tillsynings-män i fattigvården, prostitutionens
avavskaffande, bättre
bostadsförhållanden m. m. Vad fru Svensson med
skärpa vände sig mot var hemarbetet, som
fordrar en noggrann reglering och
tillsyn, emedan det i de fattiga hemmen
leder till exploatering av barnen, vilka
vid en ålder,.då fabriksarbete är dem
förbjudet, utföra samma arbete i
hemmen. Detta hemarbete äger rum i
ganska stor utsträckning, emedan det för
arbetsgivaren är en stor ekonomisk
vinst att inte behöva tillhandahålla
stora lokaler. Talarinnan betonade till
slut, att kvinnornas rösträttsfråga
hängde intimt samman med hela
arbetarklassens höjande till en mera
människovärdig existens.
Fru Mary Arosenius, styrelsemedlem
i Vita Bandet, såg i
rösträttskvinnornas arbete för nykterhet och
sedlighet grundstenen lagd till ett bättre
samhälle, och hon gjorde en skarp
vidi*äkning med den stat och de lagar,
vilka, i stället för att skydda
ungdomen, lägger frestelserna mitt i deras
väg. Resultatet av männens ensidiga
maktutövning är, att samhället lider
och blöder genom sedeslöshet och
alkoholism. Kvinnorna ha hittills nöjt
sig med att spela rollen av
röda-korssystrar, de ha följt i krigets spår och
plockat upp offren, men de måste i
stället sätta in sin kraft på att
förebygga skadorna. Finge kvinnorna
rösträtt, skulle inte ungdomen förstöras av
rusdryckerna, och det är deras
oavvisliga plikt att vaka över lagstiftningen,
ty staten måste gripa in i det etiska
nydaningsarbetet. Fru Arosenius
framlade därefter mycket personligt
färgade åsikter om hur hon tänkte sig
denna framtidsstat, och där betydelsen av
metod, organisation och disciplin
spelade en framträdande roll, och där hon
ansåg allt kunna vinnas på
tvångslagstiftningens väg. Bland de ofta
mycket originella reformförslagen, äro att
nämna: en strängare biograf censur,
straff för rusdrycks försäljning åt
ungdom, lagar för nattlivet samt
möjlighet för alla barn att få sina
respektive anlag utbildade. Vidare ansåg
talarinnan, att staten skulle upprätta
hemråd, till vilka alla föräldrar
avgiftsfritt kunde vända sig med frågor
rörande barnens skötsel och uppfo
strån. Kärnpunkten i fru Arosenius
temperaments fulla anförande var
hennes varma och ärliga fordran på att
iiiigdomen skulle fostras till verkligt
tiia personligheter.
Aftonens sista talare var
fröken Anna Kleman, ordförande för
Svenska sektionen av Internationella
kvinnokommittén för varaktig fred.
Varmt besjälad av fredsrörelsens stora
tanke trodde fröken Kleman på
kvinnornas politiska uppvaknande genom
denna. Kvinnorna måste rädda vad
som återstår av etiska och kulturella
värden, de ha sina givna förpliktelser,
och under rösträttens banér måste de
göra den insats, som är nödvändig.
Talarinnan hoppades, att den
fruktansvärda världsbranden skulle väcka de
kvinnor, som ännu sova, och att de,
genom att sluta sig till fredsrörelsen,
även skulle komma att arbeta på sin
egen frigörelse. Under
medborgarrättens ansvar skola kvinnorna gå fram
för folkens fred och försoning.
Auditoriet följde de olika föredragen med
den största uppmärksamhet och gav
genom livliga applåder sitt bifall
tillkänna. Följande resolution antogs
enhälligt av mötet:
Det arbete, som av svenska
kvinnoorganisationer nedlagts för höjandet av
kvinnornas sociala ställning, för förbättrandet
av kvinnornas levnads- och
arbetsförhållanden, för främjandet av hemmens och
barnens intresse, för nykterhet och
sedlighet, för befordrande av rättens principer
gentemot våldets, har visat, att så länge
kvinnan utestänges från politisk rösträtt
knnna dessa strävanden icke föras till ett
tillfredsställande resultat. Kvinnor,
samlade till ett offentligt möte i samband med
Landsföreningens för kvinnans politiska
rösträtt trettonde centralstyrelsemöte,
uttala därför sitt krav på full politisk
medborgarrätt, så mycket mera som denna
rätt redan tillerkänts kvinnorna i övriga
nordiska länder och uppmana Sveriges
kvinnor att samlas i ett kraftigt arbete för
detta mål.
För dem, som önskade, var tillfälle
berett att efter det offenliga mötet
intaga gemensam tesupé å Hotell
Continental, och detta samkväm fick en
både festlig och stämningsfull prägel.
Continentals långa fil av upplysta rum
fylldes snart av en talrik publik, och
centralstyrelsemötets delegerade
under-höllo sig livligt med varandra,
dryftande möjligheterna i sina respektive
bygder och riktlinjerna för arbetet. Att
döma av de glada ansiktena och de
livliga gesterna voro de flesta upptända
av en mycket kraftig vilja att
övervinna eventuella svårigheter, och en ärlig
vilja kommer man alltid längst med,
när det gäller arbetet i
rösträttsrörelsen. Vid supén hölls tal av fröken
Emma Aulin till fru Ezaline Boheman,
som avgått som Landsföreningens
sekreterare, och till henne överlämnades
från centralstyrelsemedlemmarna en
minnesgåva, bestående av två i
praktband inbundna delar av Svenska
landskap och herresäten, utgörande en
beskrivning över de båda landskap, där
fru Boheman blivit född och
uppfostrad, Södermanland och Skåne.
Sam-kvämet varade intill tolvslaget, då
deltagarna skildes åt.
Andra dagens förhandlingar
öppnades klockan halv 10 under fröken
Signe Bergmans ordförandeskap.
Meddelande gjordes att V. U. utsett sina
funktionärer. Till vice ordförande
hade d;r Karolina Widerström återvalts
och till sekreterare fröken Signe
Jacobsson, som av ordföranden hälsades
välkommen till sitt nya arbete; till
kassaförvaltare hade återvalts fröken
Thorborg Widebeck.
Dagens program inleddes med en
intressant diskussion om
Skälen för och emot ett obligatoriskt
utbildningsår för kvinnor,
Ämnet inleddes av d:r Karolina
Widerström, som med männens värnplikt
som utgångspunkt framställde den
frågan vad kvinnorna göra för att bringa
sitt land motsvarande offer. Genom
fysiologiska hinder är det omöjligt för
kvinnan att fullgöra värnplikt av
samma art som mannens, och då det är ett
kultursamhälles plikt att låta dess
landvinningar komma det uppväxande
släktet till godo, ansåg d:r Widerström
det vara kvinnornas skyldighet att äga
noggrann kännedom om vad det
uppväxande släktet kan tarva av hygien
samt god och närande föda.
Talarinnan ansåg dock inte att kvinnornas
utbildning i detta hänseende borde bli
obligatorisk, utan självfallen, och att
man borde bygga på frivillighetens
grund. Skolorna, som blivit bildade
efter manligt mönster, lämnade inte
tillräcklig plats åt den praktiska
färdigheten, men vi måste bereda tid och rum
åt moderskapets uppgifter, och härtill
borde staten lämna den erforderliga
hjälpen. Vikten måste klargöras för
kvinnorna, och de ha tillfälle att bygga
vidare på de grundvalar, som redan
finnas.
D:r Alma Sundquist, som skulle
uppträda som opponent, fann, att d:r
Wi-derströms åsikter i mycket
samman-föllo med hennes egna, och hon var
ense med den föregående talaren om
huslighetens vikt och betydelse. Men hon
fann många skäl tala emot att den
skulle påläggas obligatoriskt. Bland
dessa nämnde talarinnan de stora
kostnader ett sådant kvinnoår skulle
ådraga staten, och vilket hinder det i
många fall skulle utgöra för de unga
flickornas egentliga yrkesutbildning. D:r
Sundquist var ense med d:r
Widerström om att vi böra bygga vidare på
de institutioner, som redan finnas,
nämligen skolkök, husmodersskolor
och demonstrationskurser. Vad
barnavården beträffar, måste en mor
naturligtvis lära att sköta sitt barn efter
hygienens fordringar, men då
hälso-statistiken i Sverige är ovanligt god,
torde man inte kunna tillskriva
hemmen så stora brister i detta hänseende.
Det är egentligen spädbarnsdödligheten,
som är oproportionerligt stor, men
detta bottnar i andra sociala förhållanden
och sammanhänger med de
ensamstående mödrarnas ställning. Men
kvinnorna behöva handledning i
barnavård, och talarinnan betonade särskilt
vikten av att denna meddelades av
barnmorskorna, vilka behövde en
bättre ställning och vidgad utbildning.
Detta önskemål torde lämpligast
komma till stånd genom motion i
riksdagen. I sammanhang härmed hoppades
också d:r Sundquist att
undervisningen om människan och hennes
funktioner skulle få en mera central plats i
skolorna, då bildningsvärdet tränger
djupare än om kunskapen endast
meddelas i en praktisk kurs.
I diskussionen, som blev mycket
livlig» gjorde sig många olika
synpunkter gällande. Så framhölls, att
barnavårdskurserna ha en genomgripande
uppfostrande betydelse för den
kvinnliga ungdomen och att dessa medel
borde tillvaratagas. Intresset för den
husliga utbildningen var mycket stort,
men flertalet uttalade sig för de båda
inledarnas åsikter, att man inte borde
införa ett obligatoriskt kvinnoår, utan
än så länge bygga vidare på redan fö-
R&Ks 23 SO
Allm. 62 *6
M&lmtorgsgatan 6. StocKHolm
Svea Växt
Landets förnämsta
MARGARIN
refintliga institutioner samt införa
obligatorisk skolköksundervisning i
alla skolor. Följande resolution
antogs:
Betonande nödvändigheten av den sedan
länge i rösträttskretsar debatterade
speciella kvinnoutbildningen, vill
centralstyrelsemötet uttala sig för att den genomföres
åtminstone till en början på fri villighetens
väg och i anslutning till de anordningar,
som redan finnas. Centralstyrelsemötet vill
vidare uttala som sin mening, att
medborgarrätten ar för oss kvinnor nödvändig
även för att vi skola kunna
tillfredsställande genomföra detta viktiga önskemål.
Vad kan L. K. P. R. göra för att
befordra kvinnornas rösträttsfråga vid
1916 års landstingsvalf
Denna för rösträtten så viktiga och
brännande fråga inleddes av d:r Gulli
Petrini, som erinrade om att Första
kammaren alltjämt är hindret för
lösningen av de svenska kvinnornas
rösträttsfråga och lämnade en del
praktiska råd och anvisningar för
landstingsvalen, som av centralstyrelsen
godkändes.
Eftermiddagens förhandlingar.
Innan eftermiddagens möte öppnades,
lämnades ordet till fru Hilda Sachs,
som från Dansk K vindesamfund
genom fröken Thora Daugaard
överlämnade en liten marskalkstav i rött och
vitt, som burits under segertåget i
Köpenhamn. Fru Sachs hoppades, att
det inte skulle dröja alltför länge,
innan Sveriges kvinnor tågade genom
Stockholms gator med gula och blå
marskalkstavar i sina händer och
hennes ord hälsades med livligt bifall,
varefter Landsföreningens ordförande
frambar ett hjärtligt tack för den
vackra gåvan.
L. K. P. R. och pressen.
Uppgifter om tidningen Kösträtt för
Kvinnor lämnades av fru Gurli
Hertz-man-Ericson, som därefter betonade
vikten av att rösträttsföreningarna
alltjämt lika nitiskt arbeta på
tidningens spridning till allt vidare kretsar,
så att den når de personer, som bäst
äro i behov att omvändas. Fru
Hertz-man-Ericson frambar även ett
hjärtligt tack till alla dem, som bistått
tidningen, såväl med värdefulla artiklar
som med intresse och nit. Tidningen
har utkommit i en sammanlagd
upplaga av 141,300 exemplar, och
prenumerantantalet har med varje år ökats. I
diskussionen uttryckte
centralstyrelsemedlemmarna sin belåtenhet med
tidningen, och mötet beslöt även
utgivandet av ett extranummer till
Birgittadagen den 7 oktober.
Av redogörelsen för artikelserien
framgick att antalet abonnenter under
året varit 20, varav 18 liberala
tidningar, 1 moderat och 1
socialdemokratisk. Antalet privata abonnenter har
fördubblats. Fru Gerda Modén, som
själv var förhindrad att närvara,
återvaldes till artikelseriens redaktör.
Med avseende på det internationella
rösträttsorganet, Jus Suffrägii, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/5/0011.html
