Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR KITISNOR
N:R 3
ån Tnmi TT T nviinvil Jfr fl m Sveriges äldsta, största o. bäst
B-Jli JU il fl fl llUrullIin Ob UiU renommerade specialaffär i
-— Hofleveran^–-SlAeil-&Tlle-KlädllllIBStyH6r
Rlkat. 4 29 FrefiSflatan 3, StOCKIlOllII. a. T. 6048 Provert iapdsorten sftndasyratlBo franco.
Krigets inflytande på lösningen ar kvinnornas
rosträttsfråga.
in.
Nordiska kvinnomötet i
Köpenhamn.
Efter det stora nordiska
kvinnomöte, som ägde rum i Danmark juni
1914, beslöts vid ett litet sammanträde
ute på Marienlyst, att man skulle söka
åstadkomma ett nordiskt samarbete på
alla sådana områden, som rörde
kvinnosak ävensom barnlagstiftning,
vilken ansågs stå kvinnosaken
synnerligen nära. Speciellt skulle samarbetet
naturligtvis inriktas på den redan i
full gång varande gemensamma
skandinaviska lagstiftningen i familjerätt.
De skandinaviska
familjerättskommissionerna ba nu under hösten
sammanträtt i Köpenhamn, oeh det är väl
denna omständighet, som givit de alltid
påpassliga danskarna intrycket av, att
detta arbete nu nått till en punkt, där
det kanske kunde vara gagneligt, ifall
de skandinaviska kvinnorna kunde
samla sig om ett gemensamt uttalande
rörande de önskemål de vilja
framställa, då själva de centrala delarna av
Gi ftermålsbalken, makarnas
personliga och ekonomiska förhållanden, nu
skola revideras.
På inbjudan av Dansk
Kvindesam-fund samlades då i Köpenhamn 17—18
jan. d. å. en liten skara kvinnor,
representerande olika organisationer, som
vid sammanträdet i Marienlyst
anslutit sig till tanken på ett nordiskt
samarbete. Från Sverige mötte
representanter för L. K. P. K.,
Fredrika-Bre-mer-Förbundet oeh Svenska
Kvinnornas Nationalförbund. Från Norge hade
två ombud anmälts, yrkesinspektrisen
fru Betsy Kjelsberg och fröken
Fre-drikke Mörck. I sista stund blev
emellertid fru Kjelsberg hindrad av annat
arbete, och fröken Mörck, som säkert
räknat på att kunna vara i
Köpenhamn till dessa dagars möte, satt fast
nere i Holland och kunde icke komma
genom Tyskland till Danmark. Ej
heller några finskor hade kunnat infinna
sig, varför det endast blev tre svenskor
och fem danskor, som nu samlades till
rådplägning.
Dansk Kvindesamfund hade
dagarna förut haft sitt årliga
centralstyrelsemöte, och närmast med anledning
härav hade måndag kväll anordnats
ett stort offentligt diskussionsmöte
med den nordiska familjerätten som
ämne. Mötet inleddes med ett varmt
och sakligt föredrag av d:r Valfrid
Palmgren Munch-Petersen och
mynnade efter någon diskussion ut i en
ganska allmänt hållen resolution.
Det egentliga sammanträdet för det
nordiska samarbetet följde dagen efter.
De närvarande enades här om en rad
krav, som kvinnorna borde göra
gällande med anledning av det pågående
lagstiftningsarbetet, formulerade i sex
punkter. Som emellertid Norge alltså
var orepresenterat, kunna dessa
punkter ej anses för slutgiltigt antagna, ens
av denna lilla skandinaviska
församling; förslaget skall nu först
underställas de norska
kvinnosaksorganisationerna, så att även de få tillfälle att
uttala sig om dem; därefter sändas de
till samtliga de centralorganisationer
inom de tre länderna, som deltaga i det
skandinaviska samarbetet. Det ligger
då i deras händer att arbeta vidare för
att vinna anslutning till dessa punkter
bland deras länders kvinnor i den form
och på det sätt, som bäst passar dem.
De vid mötet i Köpenhamn
närvarande voro dock eniga om, att
anslutningarna borde ske genom föreningarna,
ej genom någon allmän
namninsamling eller liknande.
Rörande formerna för det vidare
nordiska samarbetet hade ett förslag
ingått från Finland. Som emellertid
familjerätten upptog all den tid, som
stod till buds, enades man om att utse
en liten kommitté, bestående av två
danskor oeh undertecknad, som skulle
utarbeta ett mera fullständigt förslag
till riktlinjer och arbetsordning för
detta samarbete. Förslaget skulle fram-
Vi införa i dag ytterligare några av
de inkomna svaren på R. K:s
rundfråga, som lyder:
1. Anser Ni att världskriget kommer
att påverka uppfattningen om
kvinnans ställning som samhällsmedlemf
2. Anser Ni att världskriget kommer
att befordra eller fördröja lösningen av
kvinnornas rösträttsfrågaf
Sven Brisman:
På Eder fråga rörande min mening
om de sannolika utsikterna för
kvinnans politiska rösträtt efter kriget kan
jag blott svara, att det är naturligt,"
att man på många håll ser hoppfullt på
framtiden.
Där man hoppas på en ny tid för
detta och liknande krav, hänvisar man
ofta främst till den stora insats
kvinnorna under kriget på många sätt gjort
i den nationella kampen och i det inre
samhällsarbetet. Men man väntar
också, att oberoende härav kxdget skall ha
givit mänskligheten en ny syn på
människornas förhållande till varandra.
Att man som aldrig förr skall se hur
alla äro medborgare i samma land, att
jämlikhetens och broderskapets idéer
skola få en ny verklighet.
De som hoppas härpå äro ej blott
kvinnorna. Även arbetarna synas i
många länder se fram mot en ny tid,
då deras ställning i samhället skall bli
en annan och då den nya känslan av
allas inbördes samhörighet skall taga
sig uttryck i sociala reformer av andra
mått än de, som hittills sett dagen.
Det torde emellertid vara fåfängt att
hoppas på ett förverkligande av dessa
drömmar under långa år efter det
freden kommit. Så vitt jag kan se, gå vi
då mot en tid av stagnation och
reaktion, socialt som politiskt Nu som för
ett århundrade sedan kommer en
andlig dödströtthet att breda sig över
mänskligheten. Det kommer en tid av
reaktion efter den våldsamma
spänningen, av likgiltighet för särskilt
politikens problem. Nu som då kommer
konservatismen att bli det naturliga
uttrycket för den andliga dvalan. Den
enda starka känsla, som kommer att
leva kvar, blir hatet mot den förra
fienden. Konservatismen skall då
befinna sig i sin egen livsluft och växa
allt starkare. Det blir ej stora sociala
och politiska idéer man då kommer att
syssla med. Intresset kommer att kny-
läggas för ett kommande nordiskt
ombudsmöte i samma stil som detta,
vilket vi hoppas skall kunna samlas i
Stockholm någon gång under loppet av
detta år.
Allt som i dessa tider kan ge folken,
och enkannerligen de nordiska folken,
känsla av samhörighet och
gemensamma intressen är kärt för oss kvinnor.
Vi hoppas därför att det samarbete,
som nu börjat mellan de
skandinaviska staternas kvinnor — även
Finlands och Islands räkna vi dit — måtte
få fortgå under lika goda auspicier
som hittills och leda till stärkande av
alla de band av gemensam förståelse
och sympati, som häruppe i Norden gå
från folk till folk, ävensom till
främjande av kvinnornas intressen och
barnens skydd.
Anna Wicksell.
tas vid penningeväsendets
reorganiserande och övervinnandet av de
ofantliga finansiella svårigheterna.
Drömmen om en ny syn på
mänsklighetens högsta frågor skall kanske dock
ej för alltid visa sig vara en chimär.
Nu som nyåret 1816 kunna alla
mörkrets makter jubla, men nu som då kan
också en ny tid komma förr än någon
anar. Så mycket är säkert, att 1914 års
idéer ej evigt kunna eller få behärska
världen. Vad som måste komma är en
renässans för 1789 års idéer.
Jämlikhetens och broderskapets tanke måste
förvandlas till en realitet från en tom
fras. Det är vid en seger för denna
idé, som kvinnans rösträtt och hela
ställning i samhället är bunden. Och
man kan åtminstone ha rätt att
hoppas, att världskriget till slut skall ha
lärt mänskligheten något i dettä
avseende. Genomförandet av kvinnans
ställning som en med mannen
likaberättigad medborgare kommer då att
framstå som ett steg på vägen till ett
samhälle, där människornas inbördes
förhållande är grundat på en ny
uppfattning om jämlikhet och kamratskap.
Mary von Sydow:
Med anledning av Eder uppfordran
ber jag att härmed få söka besvara de
framställda frågorna.
I. Den hårda nödvändigheten har ju
för närvarande drivit samhället till
att acceptera kvinnorna på en del
arbetsfält, som hittills varit männen
förbehållna. Detta faktum torde väl
framdeles bliva ett kraftigt argument,
då det gäller att öppna nya
levnadsbanor för kvinnor och kommer säkert
att giva de personer åtskilligt att
tänka på, vilka i fredstid vilja hänvisa
kvinnan uteslutande till hemmet.
Men den storartade hjälpverksamhet,
som från kvinnligt håll nu utövas i
Europa, är nog strängt taget intet
direkt nytt, om den ock bedrives i långt
större skala än i fredstid. Alltså
innebär den förmodligen intet som kan
omstörta uppfattningen av kvinnan
som samhällsmedlem.
II. Vad beträffar den andra frågan,
förefaller det mig dess värre tydligt,
att världskriget närmast fördröjt
rösträttsfrågans lösning i Sverige, ty
under en så kritisk utrikespolitisk
situation vändes helt naturligt intresset
först i andra rummet till inrikes
reformer, om än dessa vore aldrig så
förträffliga och betydelsefulla.
Förmodligen är detta förhållandet i ännu högre
grad i de krigförande länderna.
Men även om det ej ser så särskilt
ljust ut för rösträttsrörelsen i
närvarande stund, så äger den dock säkert
en livskraft, som skall veta att
övervinna alla svårigheter och motgångar.
Gustava Svanström:
Hur än förhållandena efter
världskriget gestalta sig, kommer väl
minnet av kvinnornas offervillighet och
företagsamhet, när det gällde att
hjälpa, och mod och uthållighet, när det
gällde att bära bördor, att kvarstå
som ett bevis, att kvinnorna i nödens
stund kunna höja sig över egna små
intressen för att göra nytta som
samhällsmedlemmar.
NÅGRA DIKTER OM BIRGITTA av
Teresia Eurén, f. Eneroth. L.
Nor-blads bokhandel. Uppsala. 54 sid.
Pris 1 kr.
Vid ett samkväm i Uppsala F. K.
P. R. för några år sedan uppläste
författarinnan några dikter i manuskript
ur denna nu utkomna vackra diktcykel
om den märkligaste kvinnogestalten i
vår medeltidshistoria.
Då jag nu åter hörde dem, slog det
mig såsom ett egendomligt
sammanträffande, att strax sedan de kommit ut
i tryck, beslutar Landsföreningen att
göra den 7 oktober, Birgittadagen, till
en gemensam rösträttsdag för hela
landet. Vid de samkväm, möten och
fester, som komma att ordnas för
högtidlighållande av dagen, bli givetvis
dessa dikter en vacker och uppskattad
del av programmet.
Birgittas hela historia är här samlad
som i ett album av vackra
miniatyrmålningar. Vi följa henne från
barndomsdagarna hos den stränga fru
Karin på Aspanäs, till Ulvåsa högtidssal
där:
"Rikets lagar oeli rikets väl,
kyrkans lära och vård,
välvas i hennes härskaressäl,
när hon styr för hus oeh gård."
Och sedan vidare ut i världen, till
hovet i Stockholm, till Rom, till det
heliga landet. Strofernas rytm är
livfull och omväxlande, i väl funnen
anslutning till innehållet, evad det är det
drömmande barnets första vision, en
ängslande självrannsakan eller en
kraftfylld domspredikan för kung
Magnus och drottning Blanka eller
den pliktförgätne påven i Avignon.
Scenerna från Rom ha färg och
stämning. I "Till Österland vill jag fara" är
den religiösa extasen fint och
konstnärligt återgiven.
Den näst sista strofen i samlingen
vill jag citera:
"Ty den har moderssinnets höghet nått,
som livets ensamheter smaka fått
och vågat genom djup, i mörker, vandra
att finna säker stig åt andra."
Författarinnan är att lyckönska, som
även fått "ett strängaspel med skära
toner, utan vank och fel".
Ellen Hagen.
Censur»
Såsom betecknande för sakläget kan
nämnas, att den del av Ellen Keys i
första numret av vår tidning för i år
publicerade enquétesvar, som rör
kvinnans politiska rösträtt, av censuren
blivit struken i den österrikiska
tidningen Die Zeit.
Men om världskriget kommer att
fördröja eller befordra lösningen av
kvinnornas rösträttsfråga, det anser
jag stå i ett djupt inre sammanhang
med en annan fråga, nämligen
fredsfrågan. Komma nationerna, när detta
krig är slut, att rusta på nytt för våld
mot våld, då fruktar jag att
järnmuren, som länderna måste resa emellan
sig, fordrar så hårda händer, att
mycket, också kvinnornas rösträttsfråga
kommer att knäckas.
Men skulle all denna ohyggliga
blodsutgjutelse och de många både
namnlösa och onämnda lidanden, som
därmed äro förbundna, likväl trötta ut
människorna, så att det uppstode en
verklig fredens renässans, så att det
inifrån, från djupet av människornas
själar uppstode längtan efter en ny
tid, en tid när det fredsarbete, som
mitt under blodbaden pågått och pågår
bland kvinnorna, betraktades som
något annat än en "lönlös välmening",
då tror jag att kvinnornas
rösträttsfråga hastigt skulle mogna för sin
lösning.
LÅfkemifkffvAi’ €f
(o£dmkladninQ> I
a*i>eiåJeiv Mtt-ochfårgeri Aktiebolag Göie&org
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
