Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
3 RÖSTRÄTT FÖR KITISNOR
N:R 3
Lagberedningens forslag till lag om barn utom äktenskap.
Av jur. kand. Eva Andén.
II.
Om underhållsskyldighet.
Tredje paragrafen inleder den
underavdelning i förslaget, som handlar om
underhållsskyldigheten och ger
grundregeln, att barnet skall av föräldrarna
till uppehälle och uppfostran njuta ett
underhåll efter ty med avseende å båda
föräldrarnas villkor må anses skäligt.
Åldersgränsen är satt till 15, eventuellt
18 år, med utsträckning dock för det
fall, där barnets anlag och
omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet
bör erhålla fortsatt utbildning. Man
har här alltså valt en medelväg mellan
den norska rätten, som ger barnet rätt
till underhåll efter den av föräldrarna
bäst situerades villkor, oeh den tyska
rätten, där barnets underhåll rättar sig
efter modems ställning.
Därefter följer den för allmänna
rättsmedvetandet helt naturliga, men för vår
lag hittills totalt främmande regeln, att
i kostnaden för barnets underhåll
föräldrarna skola taga del efter förmåga.
Kan denna bestämmelse genomföras i
praktiken blir den helt visst av
revolutionerande betydelse med hänsyn till
det faktum, att med nu gällande
rättslöshet det är modern, som i de allra
flesta fall, icke blott relativt utan också
absolut taget bär den drygaste
ekonomiska bördan.
Lagförslaget ålägger även fadern en
viss underhållsskyldighet gentemot
modern. Efter ty med hänsyn till hans
och moderns villkor må anses skäligt,
skall han bidraga till hennes underhåll
under sex veckor före och sex veckor
efter nedkomsten. Medför
havandeskap eller amning eller annan vård om
barnet avsevärt hinder i moderns
förvärvsverksamhet, eller ådrager hon sig
sjukdom genom havandeskapet eller
nedkomsten, kan fadern förpliktas
bidraga till hennes uppehälle under
längre tid, dock högst under fyra månader
före och nio månader efter
nedkomsten. "Billighet oeh humanitet fordra,
att fadern bringar modern hjälp under
de förhållanden, om vilka här är
fråga." "Och det är skäligt att fadern, som
icke lider någon inskränkning i sin
arbetsförmåga, bidrager till moderns
uppehälle och vård under denna för
henne så bekymmerfulla tid samt till de
kostnader barnets födelse alltid
medför. En sådan plikt för fadern är
rättfärdigad (obs., kurs. icke av lagberedn.)
även med hänsyn till barnet. Dess öde
är, såsom ovan nämnts, på det
närmaste förknippat med moderns; det skydd
modern erhåller kommer därför också
i allmänhet barnet till godo. Moderns
hjälplösa läge har ofta tvungit det
offentliga att lämna henne understöd.
Det ligger därför även i dess intresse,
att faderns krafter tagas i anspråk i
förevarande avseende. Därigenom
besparas samhället en ej oväsentlig
utgift."
Det är kanske denna samhälleliga
sparsamhet "billighet och humanitet"
till trots, som gjort, att man i
lagberedningens förslag saknar ett mycket
viktigt komplement till dessa
underhållsbestämmelser, nämligen huru
förfaras skall i sådana fall, där fadern,
det må nu vara av vad anledning som
helst, icke utbetalar detta underhåll.
Norsk rätt t. ex. har i den särskilda
lagen "Om Forsorg for Barn"
bestämmelser, att om kvinna, som är med
barn, icke kan sörja för sin utkomst,
skall hon kunna erhålla kommunalt
understöd under sex veckor före
nedkomsten. Har hon så dålig råd, att hon,
om hon icke får hjälp, måste lämna
barnet ifrån sig, kan hon också erhålla
dylikt understöd. Detta kan utsträckas
att omfatta ytterligare tre månader,
om barnets hälsa kräver att modern
ger det bröstet utöver de tre första må-
naderna. Det är fadern eller den
bi-drågspliktige, som sedan skall ersätta
kommunen för dess utgifter, vilka för
hans vidkommande räknas som
fattighjälp. Den hjälp, som modern på detta
sätt erhåller, anses däremot icke som
fattigunderstöd för henne.
Förslagets bestämmelser på denna
punkt få väl också ses ur synpunkten
att vara ett, enligt hävdvunnen
svensk-mannased, försiktigt närmande till ett
länge saknat komplement till § 19 i den
nyreviderade arbetarskyddslagen, som
stadgar, att kvinna, som fött barn, icke
får användas i visst industriellt arbete
under de sex första veckorna efter
barnsbörden utan att närmare ge
anvisning på hur hon skall skaffa sig
försörjningen.
Underhållsbidraget fastställes i
rättegång eller i ett med vittnen ingånget
avtal, bekräftat av barnavårdsmannen.
Det kan bestämmas att utgå i olika
belopp under särskilda delar av
underhållstiden. Avtal kan även innefatta
åtagande att utgiva ett belopp en gång
för alla. Vid väsentligt förändrade
förhållanden kan avtal jämkas, dock får
talan om jämkning av avtal,
varigenom underhållsskyldig åtagit sig att
en gång för alla utgiva visst belopp,
icke föras. Vilket kan ha
konsekvenser i vad gäller bevarande av faderns
anonymitet, vilkett skall i en följande
artikel beröras.
Om barnavårdsmannen.
Detta kapitel i det nya förslaget är
kanske det, som mest tar ens intresse
i anspråk, enär det ur principiell
synpunkt intar en särplats. Det innebär
nämligen ett viktigt steg i svensk
lagstiftning till erkännande av den
uppfattningen, att barnets rätt gentemot
föräldrarna icke är en privatsak
mellan dessa, som de ordna efter eget
behag, utan är en samhällets angelägenhet.
"För varje barn utom äktenskap skall
förordnas en barnavårdsman, (man
eller kvinna), som har att bistå modern
med råd och upplysningar samt tillse,
att barnets rätt och bästa behörigen
tillvaratagas. Särskilt åligger det
barnavårdsmannen sörja för att lämpliga
åtgärder ofördröjligen vidtagas för
fastställande av barnets börd och
tillförsäkrande av underhåll åt barnet,
biträdande med indrivande och
tillhandahållande av underhållsbidrag samt,
när skäl därtill är, göra anmälan om
förordnande av förmyndare för barnet.
Barnavårdsmannen äge att själv eller
genom ombud föra talan för barnet
rörande faderskap, underhåll och
förmyndarskap, ävensom barnets
förklarande för trolovningsbarn samt vare
berättigad att anlita
polismyndigheten för underhållsskyldigs
efterspanande m. m." Barnavårdsmannen skall
icke träda i moderns ställe som
representant för barnet, utan hans uppgift
är främst att vara modern till bistånd
med råd och upplysningar. Ur
moti-verna må vidare anföras: "Med
hänsyn till uppdragets beskaffenhet torde
ofta en kvinna vara den lämpligaste.
Hos kvinnorna kan måhända ock i
större utsträckning än hos männen
påräknas det sociala och filantropiska
intresse, som erfordras för att uppdraget
skall villigt mottagas och nitiskt
skötas som ett avlönat kommunalt
förtroendeuppdrag."
Över barnavårdsmannen står
barnavårdsnämnden, som har att utöva
tillsyn över hans verksamhet och när som
helst kan entlediga honom och tillsätta
annan. Barnavårdsnämndens
verksamhet kan komma att börja redan innan
barnet sett dagens ljus> ty: "Kvinna,
som är havande med barn utom
äktenskap, bör senast tre månader före den
väntade nedkomsten anmäla sitt till-
stånd för ledamot av
barnavårdsnämnden i den församling, där hon vistas,
eller annan, som av nämnden erhållit
uppdrag att mottaga dylika
anmälningar; och har den, till vilken
anmälningen gjorts, att genast underrätta
nämnden därom. Är kvinnan
kyrko-bokförd i annan församling, har
nämnden att om anmälningen genast
underrätta barnavårdsnämnden därstädes.
Det åligger kvinnans föräldrar,
husbondfolk och andra i liknande
ställning att erinra henne om
angelägenheten därav, att anmälan, som nu sagts,
bliver gjord." När sådan anmälan
inkommit eller eljest när
barnavårdsnämnden varder kunnigt att barn utom
äktenskap blivit fött, skall
barnavårdsman förordnas.
Dennes första uppgift lär väl bli
dels att se till att modern erhåller den
nödvändiga vården och uppehället,
dels att fastställa faderskapet och den
därmed följande
underhållsskyldigheten.
Om fastställande av faderskap och
underhållsskyldighet.
Har någon inför den präst, som för
kyrkböckerna i församling där barnet
är kyrkobokfört, eller i tillkallat
vittnes närvaro inför kronofogde,
länsman eller notarfus publicus eller
genom avtal, behörigen bevittnat, erkänt
sig vara fader till barnet, och har
erkännandet på enahanda sätt vitsordats
av modern, då är det erkännandet
gällande, där det ej av särskilda
anledningar visas vara oriktigt. Erkännes icke
på detta sätt faderskapet, skall barnets
börd fastslås i rättegång. Talan om
faderskap kan, i motsats till nu gällande
rätt, väckas redan före barnets
födelse, men kan icke före födelsen
slutligen prövas. Rätten har att verkställa
utredning och införskaffa erforderlig
bevisning. "Förekommer anledning
därtill, att svaranden haft samlag med
modern å tid då barnet kan vara avlat,
äger rätten förelägga, antingen modern
att med ed bekräfta, eller svaranden att
med ed förneka, att sådant samlag ägt
rum." I sådant beslut skall rätten
utsätta viss tid som eden skall avse.
Moderns fyllnadsed är en nyhet för svensk
rätt. Motiverna anföra, att "om både
modern och fadern äro skickade att gå
ed, skall eden uppenbarligen anförtros
den, vars uppgifter domstolen finner
trovärdigast. Det torde kunna
förväntas, att detta i flertalet fall befinnes
vara modern, och att sålunda
fyllnadsed blir vanligare än värjemålsed"
"Varder utrett, att svaranden haft
samlag med modern å tid då barnet
kan hava avlats, skall han anses såsom
fader, där ej uppenbart är, att barnet
ej avlats vid det samlag." Lagförslaget
står alltså kvar på den gamla
ståndpunkten att icke tillmäta invändning
"om flere" någon betydelse, d. v. s. att
icke ta någon hänsyn till om flere män
ha lika förutsättning att vara fader till
barnet. Till beaktande må anföras
hovrättsrådet Tiselius’ reservation på
denna punkt: "Varder ej fastställt vem
som är fader till barnet, men är någon
övertygad om att hava haft samlag
med modern å tid då barnet må hava
avlats, vare han underhålls skyldig mot
barnet och modern på sätt om fader är
stadgat, där ej uppenbart är, att barnet
icke avlats vid det samlag.
Ej må underhållsskyldighet mot
barnet eller modern åläggas mer än en
man."
Reservanten framhåller, att
invändning "om flere" får framställas och
styrkas i alla europeiska länder med
undantag av vårt land och Österrike,
och påpekar, att det ingalunda är
ägnat att öka aktningen för lagen eller
känslan för faderskapets ansvar* att en
man kan av domstol förklaras för
barnets fader, ehuru kända
omständigheter göra det långt mera sannolikt, att
en annan är fader. Något som torde
eklatant bevisas genom en jämförelse
mellan gällande svensk lag och
härskande rättsuppfattning. I en följande
artikel skall behandlas förslagets
ställning till arvsrätten oeh anonymiteten.
Anna Lindhagens motion vinner anklang.
överintendentsämbetet tillstyrker i till
Kungl. Maj:t avgivet yttrande, att den
till-läggsbestämmelse får fogas till
byggnadsordningen för Stockholms stad, att
vederbörande medgives rätt att påbjuda
plantering å i stadsplanen upptagen mark, som
ej får bebyggas, sålunda ej blott såsom nu
å förgårdsmark utan även å gårdsutrymme.
Emil Keys besök hos
Fredrika Bremer, skildrat
av honom själv.
Några dagar därefter erhöll jag,
skriver Emil Key i sina Minnen, ett
litet det allra nättaste brev, i vilket
författarinnan, jämte några vänliga
ord över min "Resebeskrivning",
ut-fäste sig, som orden föllo, att "som en
äldre syster i litteraturens hus och
hem" meddela sina omdömen över
densamma. Jag infann mig naturligtvis
på utsatt tid, mottogs* på det
hjärtligaste och tillbragte några timmar
under samtal om poesi, konst och
framtid, utan att jag kunde upptäcka, att
hon i dessa ämnen gjorde "les
hon-neurs", vilket på mig gjorde ett
obeskrivligt uppfriskande intryck.
Allvarliga reflexioner höjde sig stundom
liksom bevingade, under det att små
roliga infall klättrade likt ekorrar i
kunskapens träd, samtalet var fullt av
godmodighet och öppet som med en
gammal bekant. Senare på aftonen
kommo åtskilliga besökande, vilka,
liksom jag, bjödos kvar; aftonen förflöt
under skämt och glädje. Såväl under
dessa samtal som vid den utmärkt väl
arrangerade tesupén, glömde
åtminstone jag fullkomligt den frejdade
författarinnan för den enkelt
uppmärksamma, osökt glada värdinnan i
hemmet,
Fredrika Bremer hade en egen gåva
av naturlig enkelhet i sätt och samtal,
som gjorde att hon i större sällskap
knappast blev märkt. Främlingen
förbisåg den lilla oansenliga gestalten,
som därtill förde sig något lutande;
han lade icke märke till det föga
sägande ansiktet, icke ens till dess
glanspunkter, de stora klara ögonen, som
han möjligen endast fann alltför
utstående; med ett ord, han skyndade
förbi. Men hade han blott en gång i en
mindre krets fått höra denna bräckliga
varelse uttala sitt inneboende
levnadsmod, sett henne livas av en vacker
tanke eller ett lekande skämt, då hade han
också sett nog för att med Ruckert
tänka:
"Von Unbedeutendem bedeutet
Bedeutendes nicht viel;
Viel vori Bedeutendem bedeutet
Ein unbedeutend Spiel."
Hade han redan fått veta, att detta
var författarinnan till skrifter,
översatta, lästa och beundrade på flera av
Europas språk, än något annat svenskt
snilles arbeten före hennes, och i
överensstämmelse härmed ägnat henne sin
beundran, så — ja, så hade hon lika
litet lagt märke härtill, som att man
förut i henne blott velat finna
vardagsmänniskan. Sådan var Fredrika
Bremer, sådan hade hon förekommit mig
hösten förut på landet, då hon naivt
bekände — morgonen efter en med
omtalande av spökhistorier tillbragt kväll
— att hon låtit ljus brinna hela natten!
Sådan förekom hon även nu under
samtal om liv och leverne i andens
värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
