Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
3 RÖSTRÄTT FÖR KITISNOR
N:R 3
giva den nya lagen en sådan
tillämpning, att man kommer den fria
skilsmässan nära. I den mån den gamla
praxis byggt på humanitära hänsyn,
blir den antagligen bestående och gör
sig gällande även vid tillämpningen av
den nya lagen; för min del hoppas jag
att så måtte bli fallet, där det kan
skaffas garantier för att den ekonomiskt
svagt ställda maken ej genom
skilsmässan skulle bli utan medel för sitt
uppehälle. Att möjlighet finnes att
neka skilsmässan, då sådana garantier
icke kunna skaffas, däri vågar jag mig
icke på att begära någon ändring
under nu bestående förhållanden.
Den andra punkt, där jag tycker
friherre Stjernstedt är något för absolut
i sina yrkanden, är då det gäller hans
fordran, att vagrad sexuell
sammanlevnad aldrig skall få tillräknas make
såsom "skuld". Här tycker jag att man
måste distingvera en smula, d. v. s. gå
ett steg tillbaka och fråga efter skälet
till, att detta vägrande står tillsammans
med vägrande av skilsmässa. Jag kan
tänka mig sådana fall, där jag skulle
anse det för fullkomligt begripligt och
även tillåtligt, att en make vägrade
sexuell sammanlevnad, men ändå fann
sig icke kunna medgiva ett upplösande
av äktenskapet. Ifall makarna
exempelvis fått liera, med allvarliga
konstitutionella brister behäftade barn,
och det kan befaras att detta beror på
arv, kan väl ingen bestrida, att det är
deras enkla skyldighet att icke sätta
flera sådana barn i världen; om då den
ena eller båda anse det otillständigt att
hindra konception, så finnes ingen
annan utväg än sexuell återhållsamhet.
Vill då en av makarna skiljas, kan det
vara fullt förklarligt, att den andra
vägrar, antingen på den grund, att
den skillnadsyrkande kan misstänkas
vilja i ett nytt äktenskap riskera
liknande barn, eller helt enkelt därför att
han eller hon ansåg, att det var deras
skyldighet gentemot de barn, som
redan fötts, att föräldrarna skulle hålla
ihop för att bereda dem så god vård
som möjligt.
Föreligger däremot intet sådant skäl
— vilket enligt min tanke alltid tan
vid domstol anföras — så må det vara
vederbörandes heliga rättighet både att
vägra den sexuella sammanlevnaden
och att neka uppgiva skälet härför;
men jag är då ganska böjd att anse det
för en verklig "skuld", om
vederbörande under dessa omständigheter också
vägrar skilsmässa. Jag är lika starkt
som någon övertygad om, att det är
var och en makes rätt att "se
repren-dre" som fransmännen säga; men
önskar den andra då skiljas för att till
äventyrs ingå ett nytt äktenskap, så
tycker jag det är upprörande om
denna skilsmässa vägras» Men "skulden"
ligger då icke i den vägrade sexuella
sammanlevnaden, utan i den
hämdgi-righet, egennytta eller vad det kan
vara, som ligger bakom bestridandet
av skilsmässan.
Man må emellertid ha vilken åsikt
man vill om dessa punkter; friherre
Stjernstedts mycket försynta
pläderande för sin åsikt härvidlag gör icke hans
bok ett enda jota mindre användbar
eller rekommendabel som hjälpreda för
alla dem, som ha behov av insikter
på detta område. Även de som till
äventyrs ogilla dessa åsikter i långt
högre grad än vad fallet är med mig,
eller som ogilla andra i boken
framförda åsikter, kunna knappast erhålla
någon kommentar, som ger en så på en
gång populär — i ordets bästa
bemärkelse — och vederhäftig framställning
av den nya äktenskapslagstiftning, som
med detta års början trätt i kraft. Må
den vinna många läsare, icke minst
bland oss kvinnor. Anna Wicksell.
På förekommen anledning vilja vi
påpeka, att redaktionen icke påtar sig
ansvar för i signerade artiklar
uttalade politiska åsikter.
Red.
Elfrida Andrée 75 år.
Lördagen den 19 februari fyllde en
av de mest betydande bland vårt lands
kvinnliga musiker, Elfrida Andrée, 75
år, och denna dag får i Rösträtt för
Kvinnor inte förbigås med tystnad, ty
Elfrida Andrée har alltid med
uthållighet och energi ställt sig i breschen,
nar det gällt att skaffa den kvinnliga
begåvningen ökad rätt till fri
utveckling. Detta kommer att för alla tider
stalla henne bland raden av den
svenska kvinnorörelsens främsta.
De flesta rösträttskvinnor känna
säkert till den ståtliga kantat, som
Elfrida Andrée komponerade till
kongressen 1911 och då själv dirigerade, och
de, som kommit i närmare beröring
med hennes älskvärda personlighet,
veta, att hon under sitt långa och
verksamma liv alltid varit en trogen
an-hangare av kvinnorörelsen. Uppvuxen
under en tid, då de flesta banor voro
stangda för kvinnor, hade Elfrida
Andrée att kämpa mot föråldrade lagar
och trångbröstade åsikter, men trots
arkebiskopens avstyrkande och mot
bondeståndets votum, lyckades hon
och hennes vänner genomdriva ett
förslag om rätt för kvinna att jämsides
med man söka organistbefattningar.
Med understöd av sin fader och
dennes politiska vänner utverkade hon
även år 1864 att ännu ett
verksamhetsområde öppnades för kvinnor,
nämligen telegrafistyrket.
År 1867 valdes Elfrida Andrée
enhälligt till organist vid Göteborgs
domkyrkoförsamling, en befattning, vari
hon ännu kvarstår, och hennes
livsuppgift har varit att söka frigöra
kyrkomusiken ur dess dogmatiskt stelnade
former och att däri gjuta in en stark
och gripande stämning.
Bland de utmärkelser, som kommit
Elfrida Andrée till del må nämnas, att
hon sedan 1879 är ledamot av
Musikaliska akademien och sedan många år
bär Litteris et artibus. För sitt
banbrytande arbete för svensk
kvinnoemancipation erhöll hon 1908 års stipendium
av Iduns kvinnliga akademi.
På hedersdagen fick Elfrida Andrée
mottaga många varma
välgångsönskningar från alla dem, som med
intresse följt hennes stora insatser för
svenskt musikliv, såväl som från dem,
vilka aldrig skola glömma hennes
banbrytande arbete för att skaffa svenska
kvinnor ökade arbetsområden och
möjligheter till utveckling.
L. K. P. R. sände genom sin
ordförande telegrafiska lyskönskningar "i
tacksam hågkomst av värdefull
medverkan vid rösträttskongressen 1911".
Kvinnor i predikstolen.
När stiftsmissionen hade sin konferens i
Nikolaikyrkan i Örebro den 7 februari höllo
de manliga talarna sina föredrag från
predikstolen, men när turen kom till den
kvinnliga missionären, fröken Ida
Granqvist, bereddes plats åt henne i koret.
Innan hon hunnit börja sitt föredrag uppstod
emellertid mellan några av prästmännen
och ordföranden en rådplägning, som
resulterade i att man erbjöd fröken Granqvist
att tala från predikstolen. Ett sorl av
tillfredsställelse ljöd från publiken, och sedan
fröken Granqvist hållit sitt vackra och
gripande föredrag, voro alla ense om, att man
haft all heder av den första kvinnan i
Ni-kolaikyrkans predikstol. Då notiser varit
synliga i landsortspressen, som hållit före
att detta varit första gången en kvinna
talat från predikstolen i en statskyrka, kan
det vara skäl att nämna, att fröken Ina
Rogberg en gång talat från predikstolen i
en HälBingekyrka och fröken Gertrud
Aulin i Söderbärke kyrka. Troligen skulle
ännu flera kunna nämnas.
I amerikanska kyrkan i Berlin har
fröken Gertrud von Petzold, blivit utsedd att
under 6 månader uppehålla prästens ämbete.
Fröken v. Petzold har förut tjänstgjort
som predikant i den frikristliga kyrkan i
Birmingham.
Själarnas neutralitet.
Ellen Key föreläser i Stockholm.
Det hör numera till de sällsynta
tillfällena att få lyssna till Ellen Keys
talarkonst, och hennes avskildhet från
de politiska händelsernas och de
brännande frågornas medelpunkt är
måhända en av de bidragande orsakerna
till att hennes syn på
världsföreteelserna blir- den objektive åskådarens på
samma gång som den varmt kännande
kvinnans.
De, som hade den förmånen att
söndagen den 13" februari höra Ellen Key
tala i Vetenskapsakademien om
Ro-main Rolland och själarnas neutralitet
fingo helt säkert ett starkt intryck av
det från all småaktighet renade, det
från alla partihänsyn befriade i
hennes föredrag.
Ellen Key ser på tingen och
händelserna från en andlig höjd, vars
atmosfär aldrig blir kylig, men där
människornas tankar, känslor och handlingar
ses med en psykologisk blick, som
återställer allt. till dess rätta proportioner,
och där varje ensidigt bedömande och
partitagande är bannlyst.
Därför blir det också något av
prästinna över Ellen Key, både när hon
med sin ljusa optimism bakom
folk-förbistringen skönjer en folkförsoning,
och när hon vredgas över sitt eget folk,
som så illa vårdat sitt ansvar som
neutralitetens väktare. Ty neutralitet
innebär inte bara en handling, den är ett
etiskt val, av vilket man kan växa. Det
tillfället har svenska folket försuttit.
Ellen Key är höjd över den
patriotism, som hetsar till folkhat Hennes
fosterlandskärlek är av det djupa och
ömma slag, som vill se svenska folket
utvecklas till ett högre slag av
mänsklighet, och när hon risar och klandrar,
har man dock en känsla av att hon
just i sitt klander känner starkare än
mången, som kläder sin
fosterlandskärlek i egenrättfärdighetens mantel. "Was
weiss Der von Liebe, der nicht gerade
verachten musste was er liebte."
Ellen Key kan inte undgå att
förakta, vad hon i sitt land sett av
vacklande hållning, obetänksamt
partitagande och glädje över
orättfärdigheten, men hon upphör aldrig att älska.
Hon vet, att vi inte bara ha gränser,
utan även själar att försvara, och
dessa själar måste en gång stå inför
valet mellan tron att det onda är
odödligt, eller att det kan övervinnas av
det goda.
Kriget måste övervinnas. Det var
kärnpunkten i Ellen Keys föredrag.
Men det övervinnes inte så länge
människorna ge näring åt folkhat och
hätskhet i sina hjärtan. I de stora
ögonblicken, när all jordiskhet faller
som slagg från själarna, då förlorar
också orden motståndare och fiende all
betydelse. Det visade talarinnan
genom talrika exempel från världskriget.
Dessa visioner av folksjälens innersta
ge hopp om en slutlig folkförsoning.
Måhända blir det kvinnorna, som en
gång skola bli medlen att återknyta
banden mellan nationerna. De svenska
kvinnorna få inte glömma det ansvar,
som medföljer en verklig neutralitet.
Ord växa så lätt till handling. Vi få
inte ensidigt kasta oss över vissa
företeelser, som i de krigförande länderna
kunna påkalla vår avsky och vårt
förakt. Vi måste, som Ellen Key lärde oss,
se’företeelserna i deras rätta
sammanhang, bilda vårt omdöme på en fast,
psykologisk grund och inte suggereras
av känslostämningar.
Kunna vi opartiskt bedöma
förhållandena, gissla det orättfärdiga och
inte underskatta det goda hos någon
nation, inte låta våra personliga
sympatier föra oss bakom ljuset, då äro vi
också värda att under tider av våld
och väld föra fredens och
neutralitetens talan.
G. H. E.
Rösträttssfandaret
F.K.P.R.
.I0STRA1. v
Fröken Emma Aulin i Jönköping,
som flera gånger ställt sin
konstnärliga talang till rösträttens tjänst och som
även komponerat det vackra standar,
som väckte så allmän beundran på
sommarmötet i Huskvarna, har
välvilligt lämnat kostnadsberäkning till
hjälp och ledning för de föreningar,
som äro betänkta på att anskaffa
standar. Denna kostnadsberäkning ställer
sig sålunda: tyg, enligt nu gällande
pris, kr. 4:85, satin, mellanlägg, kr.
2: —, uppritning på tyget kr. 6: —, garn
kr. 1: 50, silke kr. 5: —, snören och
tofsar kr. 12: 60, arbetslön kr. 15: —. Den
sammanlagda summan uppgår till kr.
46:95. De föreningar, som själva vilja
utföra brodyren, kunna från
Jönköping erhålla mönstret uppritat samt det
material som tarvas.
På centralstyrelsemötet yttrades, att
den dag vi få rösträtt, skulle varje
lokalförening tåga med i processionen,
var och en med sitt standar i spetsen.
Vi hoppas, att alla F. K. P. R. skola
kunna hjälpa till att förverkliga denna
vackra tanke.
Bildandet av Männens
Förbund
för kvinnans politiska rösträtt i
Kristianstad och de uttalanden, som av
denna anledning gjordes vid
Skåneförbundets av F. K. P. R. årsmöte i Ystad,
föranleder Skånska Dagbladet till
följande reflexioner på ledareplats:
Man har allt skäl till det antagandet,
att när kvinnorna fått rösträtt, komma de
olika partiernas siffror att fördubblas utan
någon större eller långvarigare
förskjutning till något partis förmån. Så till vida
tro vi ej att frågan kan tillmätas någon
stor betydelse. Men i ideellt hänseende
hålla vi denna fråga för en av nationens
viktigare och när som helst mogen för sin
lösning. Vad man än för Övrigt må säga om vår
nuvarande regerings konservatism, så ha
dess juridiskt bildade ledamöter visat sig i
mångt och mycket fatta tidens
humanitära krav och särskilt har justitieministern
icke tvekat att öppet uttala sina sympatier
för kvinnans rösträtt.
Rättssynpunkten är utan tvivel såväl för honom som
för statsministern även i kvinnofrågor
väsentligen bestämmande. Kan man blott få
i gång en stark, djupgående
opinionsströmning i landet för den stora reformen,
så äro vi övertygade, att regeringen icke
skall draga i betänkande att trotsa den i
denna fråga omedgörliga högerfraktionen
och genom framläggandet av ett i detalj
utarbetat förslag till politisk rösträtt för
kvinnor visa att den erkänner Sveriges
kvinnor vara lika värdiga full
medborgarrätt som Norges och Danmarks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
