Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KITISNOR
N:R 3
Lagberedningens förslag till laji 01 barn utom äktenskap,
Ett genmäle.
I denna tidning har juris
kandidaten fröken Eva Andén ägnat tre
artiklar åt Lagberedningens förslag till
lagstiftning om barn utom äktenskap.
Det är ett synnerligen prisvärt företag
att sålunda bland vårt lands kvinnor
sprida kunskap om och intresse för
detta lagarbete. För min del kunde
jag hava så mycket större anledning
att med glädje hälsa fröken Andéns
inlägg, som hon i de delar, där jag
skilt mig från Beredningens majoritet,
i huvudsak synes hylla de åsikter som
jag förfäktat. Men just den betydelse,
som bor tillmätas kvinnornas
uppfattning av denna lagstiftningsfråga i dess
helhet, gör att fröken Andéns artiklar
ej kunna lämnas utan gensaga.
Fröken Andén har uppenbarligen
gått till verket med förutfattad
misstro mot Beredningens förslag. Hennes
kritik är så vaken, att hon i de två
första artiklarna med uttryck av
ogillande återgivit lösryckta delar av
motiveringen till bestämmelser, i vilka hon,
så vitt jag fattat hennes framställning,
icke Önskar någon ändring. I den
tredje artikeln, avdelningen "Om
anonymitetsrätt", övergår kritiken nästan till
beskyllningar, då hon uttalar
omdömen sådana som: "Faderskapets
klär-obskyra iscensättning i lagförslaget
är sålunda genomförd med rent
förvillande effekter." Hennes uttalanden i
denna del äro dock, så vitt jag kan se,
beroende på missuppfattning av
förslagets innebörd.
Enligt kungl. brevet av 1778 har
modern till barn utom äktenskap, under
förutsättning att hon vid barnets
kyrkobokföring begagnat sig därav, en
laglig rätt att vara okänd, en verklig
"anonymitetsrätt" Beredningen har
föreslagit upphävandet av denna rätt,
som står i en underlig strid mot
barnets rätt till underhåll av och arv
efter modern. Bland motiven till detta
upphävande har Beredningen också
anfört att, om modern är okänd, icke
heller fadern kan bliva känd. Fröken
Andén synes för övrigt icke hava något
att invända mot den föreslagna
åtgärden. Klart är emellertid, att modern ej
sällan kan hårt drabbas genom andras
kännedom därom, att hon har barn
utom äktenskap. Beredningen har
därför i motiven påpekat, att, om man
också i barnets intresse upphäver
moderns anonymitetsrätt, detta icke be-
höver medföra, att moderskapet bliver
kunnigt för en var, notoriskt.
Kyrkoböckerna, där anteckning om barnets
börd skall göras, äro ej tillgängliga för
allmänheten; och på moderns
prästbetyg (flyttningsbetyg) skall redan
en-Igit nu gällande
kyrkobokföringsför-ordningordning barnet icke upptagas,
om det ej åtföljer modern.
Fadern har aldrig i svensk lag
tillerkänts någon anonymitetsrätt. Men
väl har det i praktiken ofta, kanske i
de flesta fallen, hänt, att faderskapet
ej blivit rättsligen fastslaget, detta på
grund därav att man ej sörjt för
bevakandet av barnets rätt och på grund
av svårigheterna med
faderskapsbevisningen. Beredningens förslag fastslår
nu den principen, att faderskapet skall
utan dröjsmål fastställas för varje
barn, och söker genom
bestämmelserna om barnavårdsman, om moderns
fyllnadsed ni. m. åstadkomma, att
denna princip, såvitt möjligt, också blir
förverkligad. Däremot har
beträffande faderskapet lika litet som
beträffande moderskapet någon allmän
notori-tet ansetts eftersträvansvärd. På
frågan huruvida i kyrkoböckerna barnet
skall antecknas vid fadern eller
allenast fadern vid barnet har
Beredningen saknat anledning att ingå, då det
ej tillkommer Beredningen att
utarbeta förslag till ändringar i
kyrkobokföringsförordningen. För min del har
jag alltid tänkt mig att, även. om
majoritetens förslag i arvsrättsfrågan
segrar, barnet i någon kyrkobolc skall
finnas antecknat vid fadern lika väl
som vid modern. Och Beredningens
betänkande giver icke på något sätt
vid handen, att Beredningens övriga
ledamöter förutsatt andra
kyrkobokföringsregler beträffande fadern än
beträffande modern. De av fröken
Andén citerade delarna av majoritetens
motivering beträffande arvsrätten äro
endast ett uttryck för den
uppfattningen att — huru man än ställer det med
kyrkobokföringen — det
utomäkten-skapliga barnets tillvaro i realiteten
fortfarande ofta kommer att vara
okänd för faderns släkt, för hans barn
i äktenskap, ja t. o. m. för hans hustru,
men att det däremot på grund av de
rent praktiska förhållandena torde
bliva mera sällsynt, att barnets moder
vill och kan dölja dess tillvaro för sin
man eller sina släktingar. Någon ön-
skan att bevara denna olikhet kan ej
spåras i Beredningens förslag.
Vad angår avtalen om "en summa i
ett för allt", så uppställer förslaget
beträffande dem så stränga
bestämmelser till barnets skydd, att sådana
avtal, om förslaget blir lag, ytterst
sällan torde förekomma. Det kan nog
med skäl ifrågasättas, huruvida de
icke borde alldeles förhindras. Att
detta ej föreslagits beror uteslutande
därpå, att fall dock kunna förekomma,
då det omedelbara tillförsäkrandet
av ett kapitalbelopp för barnet är
ojämförligt fördelaktigare än en
ekonomiskt osäker rätt till framtida
underhållsbidrag.
Med anledning av ett yttrande i
fröken Andéns andra artikel får jag
påpeka, att Beredningens underlåtenhet
att till behandling upptaga den för
visso betydelsefulla frågan om
underhållsbidrags förskotterande av
allmänna medel finnes motiverad i
betänkandet å sid. 77.
Den, som allenast genom fröken
Andéns framställning tager del av
Beredningens förslag, kan lätt få det
intrycket, att ett obehörigt
tillgodoseende av faderns intressen är något för
förslaget utmärkande. Om en rakt
motsatt uppfattning vittna de referat
av förslaget, som hittills publicerats i
den speciellt sociala pressen även av
personer, som icke ställa sig på
förslagets ståndpunkt i arvsrättsfrågan (t.
ex. av borgmästaren Jakob Pettersson
i Svenska Fattigvårdsförbundets
Tidskrift 1916, häfte 1). Ett’ rättvist
bedömande torde kunna underlättas genom
en kort rekapitulation av några bland
förslagets i praktiskt hänseende
viktigare regler.
Barnets underhåll skall avpassas
efter föräldrarnas villkor, ej såsom nu
begränsas till nödtorvten;
underhållsskyldigheten skall kunna utsträckas
till dess barnet fyllt 18 år, ja än längre
om barnets anlag och
omständigheterna i Övrigt giva skäl till en fortsatt
utbildning, under det att
underhållsskyldigheten nu skall upphöra, då
barnet fyllt 15 år. Enär det tillika
stadgas, att föräldrarna skola taga del i
underhållskostnaden en var efter sin
förmåga, ej såsom nu till hälften var,
komma dessa skärpningar vanligen att
i huvudsak drabba fadern såsom den
ekonomiskt bärkraftigare. Fadern,
som nu icke har några juridiska
förpliktelser mot modern, skall enligt
förslaget bidraga till hennes underhåll
minst 6 veckor, högst 4 månader före
nedkomsten samt minst 6 veckor,
högst 9 månader efter nedkomsten.
Reglerna angående avtal om
underhållsbidrag avse huvudsakligen att
förhindra, att modern på grund av
oförstånd eller faderns påtryckning
skall efterskänka barnets eller sin
egen rätt mot honom.
Barnavårds-mannen har till sin främsta uppgift
att sörja för fastställandet av
faderskapet och faderns
underhållsskyldighet samt att biträda med indrivandet
av faderns underhållsbidrag.
Stadgandet om moderns fyllnadsed skall
förhindra, att fadern i rättegången
falskeligen svär sig fri. Genom
bestämmelserna om införsel i avlöning
m. m. till gäldande av
underhållsbidrag (löneinnehållning) har förslaget
sökt förhindra, att faderns genom
dom eller avtal fastställda
underhållsplikt skall kunna bliva en skyldighet
blott på papperet. Att även det
föreslagna emigrationsförbudet är så gott
som uteslutande riktat mot fadern,
ligger i öppen dag.
Gen om de nu antydda, av fröken
Andén jämförelsevis likgiltigt
behandlade stadgandena, tillfredsställas så
gott som alla de praktiska
reformkrav, som beträffande denna
lagstiftning framställts av dem, som ägnat
sitt arbete åt barn utom äktenskap och
deras mödrar. Därför är i varje fall
talet om formalism lika ogrundat som
oväntat. Karl Tiselius.
Kvinnor som familjeförsörjare.
I London har nyligen offentliggjorts
resultatet av en undersökning rörande
självförsörjande kvinnors arbete, som visar, att
de skäl, som föreburits for kvinnornas
lägre löneförhållanden, nämligen att de
endast ha sig själva att dra försorg om,
ingalunda hålla streck. Undersökningen
har inte företagits med anledning av
kriget, fastän detta i hög grad Ökat de
självförsörjandes antal, utan omfattar en period
av två år, innan kriget bröt ut. Den ger
vid handen , att inte mindre än 51 procent
av Englands lönearbetande kvinnor
försörja två personer utom sig själva, medan blott
33 procent kunna anses försörja endast sig
själva. Undersökningen drog en
gränslinje mellan de lönearbetande kvinnor, som
voro helt och hållet och de, som blott
delvis voro beroende av sin egen förtjänst.
De förstnämnda utgjorde cirka 85 procent.
Fördelas ansvaret på alla dessa lika,
befln-nes det, att Englands självförsörjande
kvinnor försörja ett antal mer än dubbelt så
stort som deras eget.
och till sista slutet. Där var en sådan
vacker teklänning på sista sidan i går.
— Å! sade mrs Hions beundrande. Det är
där ni får er politik från, mrs Milsom.
Peggy började på nytt och åstadkom ett
djupt intryck med några uppgifter om
kvinnolöner. Den tredje kvinnan, som hittills
varit tyst, lutade sig plötsligt fram. Peggy
tystnade ofrivilligt.
— Nu säger ni som det är, sade kvinnan
med en underlig, klanglös röst. Jag har
gjort pappaskar för 1 shilling och 4 pence
per gross, det tog mig en och en halv dag
att göra det, och det kostade mig två
pence till lim, och så fick jag göra en låda
att lägga dem i. Om jag höll på hela dan,
kunde jag få ihop sex shillings i veckan;
när min man inte hade arbete, satt jag
uppe halva natten med. Det är sant vad
jag säger — det är sant.
Den plötsliga tystnad, som alltid åtföljer
ett sant yttrande, avbröts av den lilla
flickan.
— Fotogenkaminen ryker, sade hon, i det
hon lyfte upp huvudet och snusade som en
terrier.
Publiken följde hennes exempel och kom
till samma resultat, utom mrs Parkinson,
som eftertryckligt förnekade tillvaron av
en fotogenkamin.
— Om jag inte misstar mig, är det mrs
Hions1 sammetskofta, sade hon.
— Ni har rätt, mrs Parkinson! ropade
koftans fryntliga ägarinna. Om jag inte rent
glömt av att den just blivit upputsad.
— En droppe parafin har en underbar
verkan på den, inte sant, inföll mrs
Milsom deltagande.
— Fortsätt, kära fröken, sade mrs
Parkinson uppmuntrande till Peggy, och
Peggy fortsatte.
Under nära tio minuter höll hon deras
uppmärksamhet fängslad. Hon visste nu
vad hon hade att säga dem, och hennes
nervositet hade försvunnit efter det den
stillsamma kvinnan hade talat. Nervositet
tycktes vara en föraktlig bagatell i jämförelse
med stora saker, som behövde rättas på,
och statistiska tabeller blevo livlösa inför
blicken hos den kvinna, som på bekostnad
av sin ungdom och lycka bevisat
sanningen av dem. Och så kom där intet avbrott
under tio minuter.
Då rörde den stillsamma kvinnan på sig
igen.
— Kvinnor har inte tid med politiken,
säger dom det? inföll hon hastigt, då Peggy
just stod i begrepp att avliva denna
urgamla lärosats.
— Kvinnor har tid att arbeta och lida;
varför skulle de inte ha tid att göra
något för att stäjla det bättre för sig? En
sak mer eller mindre gör inte mycket till
eller från en kvinnas arbete. Det är
männen, som säger det, därför att de själva
bara kan göra en sak i sänder — de
behöver inte göra mer, det är orsaken. Min
man — han är murarehantlangare, när han
har arbete, vill säga, han langar tegelste-
narna till en annan karl, som lägger dem i
ordning; han behöver inte tänka, han bara
gör som han blir tillsagd. Det gör också
karlen, som lägger tegelstenarna; han gör
som förmannen säger till honom. När de
kommer hem, finns där ett fruntimmer, som
lagar mat åt dom och stoppar åt dom och
håller reda på deras lön; de behöver
aldrig göra mer än en sak åt gången, vare
sig det är att arbeta eller dricka. Se på
oss kvinnor! Se på oss!
Hon höjde rösten, och hennes åhörare
sågo på henne och nickade instämmande.
— Det är vi som får tänka efter och
räkna ut och hålla reda på allt på samma gång
som vi arbetar. Yi gör ett halvtjog saker
på en gång hela dagen, och ändå är vi inte j
alltid färdiga före midnatt. Ni vet hur det
skulle gå, om karlarna försökte göra ett
halvtjog saker på en gång. Vem av oss
skulle vilja ge honom lillan att passa och
kastrullen att vakta och strumporna att
stoppa och barnen att få i väg till skolan.
Allt i samma ögonblick?
Ett ljudligt skratt besvarade denna
hänvändelse, och den improviserade talaren
vände sig till den ordinarie.
— Dom som säger att kvinnor inte kan
rösta lika väl som laga mat, vet inte vad
dom pratar om, fröken, sade hon i mildare
ton. Dom vet inte hur många saker de
redan måste göra, medan de lagar maten;
och vad som är mer, de bryr sig inte om
det!
— Stackare! ni kan inte vänta att de skall
ha reda på sådant — inte vet karlarna det,
sade mrs Milsom överseende.
Peggy, som var medveten om att all
omvändelsen utgått från den talare, som ej
var den officiella, gjorde sig redo att
instämma häri.
— Nej, sade hon, ni kan inte vänta att
de skall ha reda på allt det. Därför borde
ni ha tillfälle att tala om för dem vad de
inte vet, när de skall rösta. På samma
gång får vi inte glömma, att männen å sin
sida har sina synpunkter —
— Å ja, sade den stillsamma kvinnan
likgiltigt. Bildade män, kanske. Men när det
kommer an på arbetsklassen, så är det
kvinnorna, som sköter om att tänka, för de
är tvungna till det.
— Det tycker jag ändå är litet hårt mot
männen, de stackarna! förklarade mrs
Milsom. Min mair, han läser politik för mig
hela kvällen —
— Nu ska vi dricka en kopp te
tillsammans, sade mrs Parkinson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
