Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 10
RÖSTRÄTT FÖR KVISTSOR
3
Husmodersutbildningen.
Upplysningsmöte i Stockholm.
Då frågan om kvinnors husliga
utbildning under senaste åren blivit alltmer
aktuell och socialstyrelsen, efter en utredning
av de framställningar, som inlämnats till
k. maj:t, förordat anslag från staten,
anordnade Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt och
Fredrika-Bremer-För-bundet ett möte å K. F. TJ. M. i Stockholm
i upplysande syfte. Som känt är, har L. K.
P. R. seclan flera år och vid upprepade
tillfällen upptagit tanken på ett kvinnoår till
debatt, och då även
Fredrika-Bremer-För-bundet uppmärksammat frågan, beslöto
nämnda föreningar att för allmänheten
klarlägga vad som hittills gjorts och vad som
återstår att göra för unga kvinnors
husliga utbildning.
En stor åhörarskara, bland vilka
skolkökslärarinnorna voro talrikt
representerade, samlades måndagen den 3 april å K. F.
U. M:s lokal, där mötet öppnades av fru
Agda Montetius, som erinrade om hur
intresset för det husliga arbetet ur saklig
synpunkt vuxit på de senare åren.
Aftonens första talare var fröken Kerstin
Hesselgren, som gav en allsidig och
klargörande skildring både av frågans läge och
vad som från olika sammanslutningar
framkommit av önskemål och krav. Talarinnan
genomgick vad som från statens sida
åtgjorts för att tillgodose dessa krav. 3,000 kr.
utdelas årligen i olika anslag för
främjande av kunskaper i huslig ekonomi. De
tre stora kommittéer, som arbetat på
elevernas vidare utbildning efter folkskolans
slut, ha alla behjärtat kravet på den
husliga kunskapen samt påyrkat den
obligatoriska fortsättningsskolan, och vidare ha till
kungl. maj:t framkommit flera skrivelser
med begäran om obligatorisk
yrkesutbildning.
Dessa skrivelser ha remitterats till
socialstyrelsen för utredning, och innan man
bestämmer sig för någon av de båda
riktlinjerna, den obligatoriska eller den frivilliga,
är det av vikt att taga del av de resultat,
vartill socialstyrelsen kommit.
En framträdande princip i socialstyrel-
En nyupptäckt kvinnorösträttsvän,
Fritt efter Votes for Women.
Av Ellen Wester.
Ehuru Charles Dickens ju levde, Innan
frågan om K. P. R. blivit aktuell, visar
pastor Cyril Isherwood i Votes for
Women i januari i år, att han ovillkorligen
måste ha varit bestämd anh ängare av
kvinnans jämlikhet med mannen.
Charles Dickens föddes 1812 och dog 1870,
och att K. P. R. inte direkt omnämnes,
synes kunna bero därpå, att hans
skrift-ställeri till största delen faller inom den
tidsperiod, då ordet "manlig", försåtligt och
kränkande insköts i Second Reform
Bill, och då frågan om kvinnans rösträtt,
ehuru första motionen därom kom 3870,
ännu var i sina första stadier och av föga
intresse för andra än dem, som redan från
början insågo nödvändigheten av att
kvinnans synpunkter beaktades.
Men mr Isherwood vill visa, att saken
ingalunda, undgått Dickens
uppmärksamhet och att han visserligen gynnade en så
nödvändig reform.
I Vår gemensamme vän finnas inte
mindre än tvänne exempel på det allra
bästa samarbete mellan man och hustru.
Det är mellan huvudpersonerna mr och
mrs Bofftn samt pastor Frank Milvey och
hans hustru, för det första i avseende på
de barn, som båda paren ämna adoptera.
Men i synnerhet hos mr Boffin se vi prov
på den make, som inte allenast vill vara
sin hustrus herre, utan som skrattar åt
juristens framkastade förslag att i hans
testamente hustrun skulle vara underkastad
några som helst "villkor". Det enda han
yrkar på är, att testamentet skall vara så
"bindande", att mrs Boffin får göra
alldeles som hon vill med penningarna.
Och det är vederkvickande att läsa
något sådant, 1 synnerhet när man betänker,
att Pickepa skrev många år, Innan lagen
sens betänkande är, att man tagit fasta på,
att det bör byggas vidare på de skplformer
som redan finnas, och att eleverna skola
kunna använda sig av utbildningen till
förvärvsarbete.
Fröken Hesselgren lämnade därefter en
detaljerad skildring av socialstyrelsens
förslag med tvänne typer av skolor, för vilka
i ett föregående nummer av Rösträtt för
Kvinnor redogjorts. Talarinnan vände sig
därefter mot Moderata kvinnoförbundets
förslag om ett obligatoriskt kvinnoår,
emedan hon ansåg det lämpligare att först
pröva frivillighetens väg och i det
allmänna medvetandet inskärpa, att husmödrarnas
arbete verkligen fordrar fackutbildning.
Det finns stora förutsättningar att bygga
vidare på de resultat, vartill socialstyrelsen
kommit, och därför förordade tal. att stödja
detta förslag. Kvinnorna borde på allvar
ta upp frågan om utbildning i husligt
arbete såsom en ren kvinnofråga, både ur
ekonomisk synpunkt, för arbetets egen
värdesättning och för folkhälsans bevarande.
D:r Karolina Widerström, som var
aftonens andra talare, framhöll i sitt föredrag
betydelsen av husmoderns verksamhet. Den
viktigaste delen därav är moderns
uppfost-rargärning. Hon är hemmets
ekonomidirektör och sjukvårdare, skaparen av
hemtrevnaden m. m. och för allt detta fordras en
omfattande utbildning. Husmodern måste
också ekonomisera med sin egen kraft, och
därmed kom talarinnan in på den
hälsovårdande verksamheten och gav en detaljerad
skildring av hur hon tänkt sig husmoderns
plikter i fråga om hygien, barnavård och
födoämnenas beredning. Genom talrika
exempel ur verkligheten belyste d:r
Widerström sin ståndpunkt till frågan och
uttalade till sist den förhoppningen, att den
vetenskapliga undervisningen i hemmets
skötsel och ekonomi måtte spridas till så
vida kretsar som möjligt. G. H. E.
Medaljen Illis quorum
har av regeringen tilldelats
förutvarande ledamoten av
fattigvårdslagstift-ningskommittén fröken Ebba Pauli för
nitiskt och gagnande arbete i
fattigvårdens oeh barnavårdens tjänst.
L H. P R:s verksamhet under 1915.
Årsberättelsen för Landsföreningen
och lokalföreningarna för kvinnans
politiska rösträtt har nu utkommit.
Den visar att trots de i yttre
avseende ogynnsamma förhållandena har
intresset för rösträttsrörelsen hållits vid
liv, och flera nya föreningar ha under
året tillkommit. Liksom föregående år
ha föreningarna i stor utsträckning
inriktat sig på hjälpverksamhet, och
arbetet för Röda Korset och
Kvinnornas uppbåd har energiskt bedrivits.
Även i fredsarbetet ha kvinnorna tagit
verksam del.
Av de 393 representanter, som under
1915 sutto i centralstyrelsen, voro 131
föreståndarinnor och lärarinnor i sam-,
elementar- och folkskolor, 3
seminarieadjunkter, 8 fil. d:r, jur. kand. och fil.
kand. samt fil. mag., 1 docent, 3 läkare, 3
författare, 2 konstnärer, 2 redaktörer, 2
direktörer, 1 fabrikör, 11 handlande, 19
tjänstemän i post, telegraf och bank,
3 fotografer, 3 gymnastikdirektörer, 5
barnmorskor, 1 dÖvstumlärarinna, 3
sömmerskor, 1 modist, 1 kemist, 1
organist, 1 småbrukare, 1 prokurist, 1
kamrer, 1 bokbindare, 1 telefonist.
Av uppgifterna i årsberättelserna
framgår vidare att omkring 500
medlemmar av L. K. P. E. inneha
kommunala förtroendeuppdrag, därav 60
stadsfullmäktige. Omkring 160 medlemmar
sitta i pensionsnämnderna och ett
60-tal i styrelserna för männens politiska
organisationer. Dessutom är en
medlem ledamot av lagberedningen, och 5
äro ledamöter av kungl. kommittéer.
Föredragsverksamheten har under
året varit livlig. De
Bergman-Österbergska samhällskurserna ha hållits i
4 län och överallt omfattats med
största intresse. Dessutom ha
månadskurser, fristående kurser och enstaka
föredrag hållits inom olika delar av
landet inför talrika åhörarskaror.
Även om årsberättelsen ej visar
någon ökning i medlemsantal, finnes
ingen anledning till misströstan. Det
energiska upplysnings- och agitations-
En kines funderingar.
En kinesisk författare skriver: Varje
man skulle vilja vara en hjälte oeh varje
kvinna skulle vilja vara en hjältes hustru.
Tack vare våra gamla traditioner att
pressa in flickebarnens fötter i för trånga skor
kan detta förverkligas i Kina. Min
hjälplösa hustru, som är bunden vid sitt hem
och inte kan lämna det annat än när jag
bar henne till oeh från palankinen, ser i
mig en hjälte med ett lejons styrka och en
filosofs visdom. Jag är för henne livet
självt. Det är ju inte möjligt för amerika-,
ner och européer att i sina starka och
handlingskraftiga hustrurs Ögon bli betraktade
som hjältar. Hur skulle de kunna spela
den överlägsna roll, som fordras av ett
civiliserat hushålls överhuvud. Jag tar för
givet, att ni hädanefter vidtar de mått och
steg, som kunna stärka er ställning.
Såsom representant för en mycket äldre
civilisation har jag en viss auktoritet och kan
försäkra, att ni slagit in på en rätt väg,
men jag kan inte gilla de medel ni
använda. Visserligen neka ni kvinnorna rösträtt,
hindra dem på arbetsmarknaden och
förringa deras intellektuella förmåga, och så
långt är allt väl, men den farliga,
barbariska självständighetskänslan bland
kvinnorna kan inte undertryckas blott och bart
genom att uppresa ett och annat hinder i
deras väg. Vad som fordras for att
civilisera kvinnorna är ett medel lika enkelt
som radikalt: bind deras fötter.
Även som affärsombud begagnar sig
franska staten av kvinnor. Madame Doroco
Mil-lerand, som i fem år stått i franska
statens tjänst, har blivit betrodd med att i
Amerika uppköpa stål för Frankrikes
räkning, och nyligen undertecknade hon ett
kontrakt med en stålfirma om leverans av
50,000 ton stål.
arbetet har överallt förberett marken,
och landsbygdens kvinnor börja mer
och mer insfe vikten av
kvinnorösträtten både för dem själva och hela
landet.
Signe Jacobsson.
I Bleak House finnes en ytterst liten
men dock direkt hänsyftning på
suffragis-terna, särdeles intressant, om man
betänker att boken skrevs 1853. Det är på tal
om mrs Jellyly, som sysslar med något,
vilket kräver en oändlig korrespondens —
rätten för kvinnor att väljas
t i 1 1 parlamentsmedlemmar. Och
hur lätt och förbi srå en de den n a han sy f
t-ning är. visar den dock att allmänheten till
och med då tänkte sig möjligheten av
politiska reformer för kvinnor.
Och detta för till nåcrot annat och ännu
mera upplysande, angående den trogna och
energiska Siisan Nirmer i Dombey &
Son. som var suffragist i praktiken, om än
inte i teorien. Hon var en kvinna med fast
beslutsamhet, avskydde allt ytligt och
falskt, hon vägrade att tvst åse. hur
hennes unsra matmor behandlades orättvist av
sin far. ehuru detta kostade henne hennes
plats nästan omedelbart. Ijvcklie-tvis gifte
hon sig med en man. som förstod
uppskatta hennes duglighet och intelligens, och
som insåg att det var kvinnor sådana som
hon, som skulle befria kvinnor från deras
politiska träldom och skaffa dem de
rättigheter, som så län tre nekats dem. Hennes
man säger detta uttryckligen på bröllopet
för en skolkamrat, som aldrie: nog kunde
berömma Susan Nippers duglighet.
"Ja. ineren utom jag kan rätt bedöma
den kvinnans besråvning. Om det
någonsin ta ges riktig hänsyn till Kvinnans
Rättigheter och allt det där, kommer det att
ske genom hennes mäktiga förstånd."
Hnr bokstavligen sant har inte detta
visat sig! De som under de sista tio åren
varit med i eller följt rösträttsrörelsen,
kunna intyga resultaten av det "mäktiga
förstånd", som uträttat ett så ståtlisrt
arbete med att upplysa och uppfostra kvinnor,
oeh som redan skulle ha skaffat dem (len
rösträtt de åstunda. om vi inte haft en så
blind Företa kammare.
om "gift kvinnas äganderätt" kom, och då
mr Boffin åt annan person skulle ha
kunnat testamentera vart öre av sina
penningar eller en hans eventuella efterträdare
haft lika stor rätt att skingra dem alla.
Intet under att juristen var förvånad.
I Vår gemensamma vän förekommer
också en episod, som är helt och hållet
nu-tidsenlig. Detta är då mrs Veneering
arbetar för att skaffa sin man röster till den
plats i parlamentet han köper, och då
denne man säger: "Ja*- en kvinnas takt är
ovärderlig. Om vi blott ha det kära könet
med oss, ha vi allt." Det är den gamla,
gamla historien, som suffragister känna så
väl. Det "kära könet" har sannerligen ett
drygt och viktigt arbete, när det är tid
att välja representanter för folket av män
och bland män.
I Oliver Twist finns en annan sorts
scen, där det "kära könet" vägrar att rätta
sig efter hävdvunnen sed. Det är då mr
Bumble, sockenpedellen, efter två månaders
äktenskap söker hävda sin myndighet som
äkta man. Han beslöt visa sin hustru, att
"mannens företrädesrätt är att befalla".
Men han kände inte sin bättre hälvt, som
frågade vad hustrun då hade for
företrädesrätt? "Att lyda", var svaret, "det borde
din avlidne man ha lärt dig. Då hade han
kanske levat än; jag Önskar att han
gjorde det, salig mänska." Vid detta svar
reagerade den omtalade mannens
efterlämnade maka på det kraftigaste, och då hon
fann att tårar inte gjorde någon verkan,
bevisade hennes hand- och fingeravtryck
åtminstone, att hennes muskler voro
överlägset kraftiga. Och detta, i förening med
förmågan hos hennes tunga gjorde, att
hon utgick segrande ur striden, och
dä-danefter regerade allsmäktig.
Och vid slutet av boken får den
olyck-li ge mr Bumble på ett al Ideles
oförutsett sätt känsla av sin "företrädesrätt":
När både han och hans hustru avskedats
från sina befattningar genom en handling
av bedrägeri, som förövats av mrs Bumble
ensam, tog mr Bumble sin tillflykt till
Adams gamla ursäkt.
"Det var hustrun ensam. Hon ville
göra det", vidhöll mr Bumble efter att
först ha gjort sig förvissad om, att hans
maka lämnat rummet.
"Det är ingen ursäkt", svarade mr
Brown-low. "Ni var närvarande, då hon
förstörde smyckena, och i lagens ögon är Ni den
mest skyldige, ty lagen förutsätter, att Er
hustru handlar efter Er anvisning."
"Om lagen förutsätter detta", sade mr
Bumble och kramade sin hatt med båda
händerna, "så är lagen en åsna — en idiot.
Om lagen ser med sådana ögon, är lagen
ungkarl, och det värsta jag kan önska
lagen är, att dess ögon må öppnas av
erfa-renh eten — av erfa renh eten."
Bättre kunde Dickens ej ha förordat
rösträttskravet. Om en "anti", som håller
på hustruns underdånighet, som följd av
denna underdånighet får lida av hennes
lagbrott, måste han väl just genom denna
åskådningsövning jDäst inse lagens
olämplighet.
I Den gamla antikvitetshand^ln finns en
kvinnlig karaktär, som, hur litet
tilltalande den i sig själv är, dock visar hur en
kvinna kan höja sig över kvinnors vanliga
crärning. Miss Sally Brass var sin brors
"bokhållare, hjälpreda, hushållerska,
sekreterare, medbrottsling, rådgiverska och
drygare räkningsskriverska". Hennes far
beklagade djupt, att inte hon också kunde få
sin advokatfullmakt, men den dagen skall
komma, ehuru den ännu dröjer. Miss Sally
Brass var trofast och pålitlig till det sista,
och när hon såg, att alla komplotter och
intriger voro fåfänga, var det hon, som
varnade de andra. Hade hennes begåvning
fått rätt riktning, skulle hon kunnat bli
en utmärkt personlighet, och visserligen
var hon en utomordentlig suffragett, ty
hon var trogen de principer hon hade och
absolut lojal mot sin (värdige) kompanjon,
brodern, som utan tvekan var färdig att
förråda henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
