Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
RÖSTRÄTT FÖR KVINlffOR
3
levnadsteckning. Richert möter oss
här, liksom överallt, som mannen med
"den guldrena karaktären", för att
citera Warburg. Den sympati förf.
känner för honom måste delas av envar
och inte minst av alla svenska kvinnor.
När det gällde kvinnans intressen, var
nämligen Richert, liksom i så många
andra hänseenden, långt före sin tid.
Så säger han på tal om kvinnans
myndighetsålder 1847, "att hon numera i
sunt vett och klok beräkning torde
kunna i allmänhet mäta sig med den stora
mängden av andra könet". Hans
uppfattning av de båda makarnas ställning
inom äktenskapet, liksom hans
uppfattning av de oäkta barnens rätt, är
även fullt modern. Det varma,
förstående hjärtat förnekade sig aldrig hos
denne fine, tillbakadragne man, vars
inflytande trots allt motstånd var så
mäktigt.
D:r Wahlströms grundliga Fredrika
Bremerstudier äro alltför väl kända för
att här . behöva mer än omnämnas. Det
är alldeles naturligt, att två sådana
kvinnor som Fredrika Bremer och
Lydia Wahlström skola ha många inre
beröringspunkter, och den andliga
släktskapen med därav följande
psykologisk förståelse skönjes tydligt i
artikeln om iredrika Bremer, vilken har
till underrubrik "Några fakta och
synpunkter".
Maria Almén.
Fred
är namnet på en liten publikation, som
utgivits av Svenska sektionen av
Internationella kvinnokommittén för varaktig fred.
Häftet innehåller bidrag av så bärande
namn som Selma Lagerlöf och Elin
Wäg-ner. Ben förra ger i en halvt sagolik
stämningsbit, ödekyrkan, ett starkt intryck av
den nuvarande tidsålderns ve, och Elin
Wäg-ners Självrannsakan är en flammande
vädjan till de neutrala ländernas kvinnor att
organisera sig mot kriget. Den värdefulla
publikationen, som utkommit på Svenska
andelsförlaget, utfylles med artiklar om
Haagkongressen och dess ledande
personligheter. Priset är endast 60 öre.
Hplgets inflytande på lösningen av
kvinnornas rösträttsfråga.
Sedan vår enquéte om Krigets inflytande
på lösningen av kvinnornas rösträttsfråga
avslutats, ha vi mottagit ytterligare ett svar,
vilket vi i dag ha nöjet införa i
översättning från förf:s manuskript.
Om förnuft och rättvisa rådde i
mänskliga ting, skulle den kvinnliga
rösträtten för länge sedan vara införd
i Europas konstitutionellt styrda
stater. Att männen nästan över allt
vägrat dem denna beror ej blott på deras
uppfattning om kvinnans ställning i
samhällslivet, utan även på andra,
kanske än mera avgörande skäl, vilka
kriget icke kommer att förändra,, åt vilka
det i alla händelser, långt ifrån att
undanröja dem, snarare giver ökad
styrka. Ett sådant skäl är t. ex. fruktan att
få se staten hemfalla åt
kvinnoregemente och mannen i det offentliga
livet berövad det monopol, som maktens
rätt sedan urminnes tider tillförsäkrat
honom.
Utan tvivel hava kvinnorna i de
krigförande länderna under den kamp,
som söndersliter mänskligheten, än en
gång visat vad de äro i stånd till.
Utom de för kvinnan säregna
dygderna av ömhet, godhet och tålamod, ha
de ådagalagt det fysiska och
moraliska modet, den styrka, energi och
uthållighet samt visat sig besitta sådana
former av praktisk begåvning, som
förr gärna troddes vara mannen
förbehållna. Det är således möjligt, att
bland de ännu alltför talrika
efterblivna medmänniskorna, som fortfarande i
avseende på kvinnan hysa den
traditionella och hedniska fördomen, kriget
skall kunna modifiera en numera
ohållbar uppfattning.
Men man måste i synnerhet hoppas,
att kvinnan själv skall ha fått ett
klarare och livligare medvetande om sin
egen personlighet och sitt sociala ansvar.
Ty slutligen är det dock hon själv, som
på grund av sina tjänster gentemot
samhället skall bereda sig den plats i
staten hon visat sig värdig och vetat
tillkämpa sig.
Ur bokmarknaden.
LYDIA WAHLSTRÖM: Svenskar från
förra seklet Biografiska studier,
del II. Norstedt & Söners förlag.
181 sid. Pris kr. 4:25.
Andra delen av d:r Wahlströms bok,
Svenskar från förra seklet, ligger nu
färdig i tryck. Denna senare del
innehåller tre uppsatser, i vilka
författarinnan behandlar Erik Gustaf Geijer,
Johan Gabriel Richert och Fredrika
Bremer. I företalet framhåller d:r W.,
att det ej är en tillfällighet, som
kommit henne att sammanföra dessa tre
personligheter jämte de två, som
skildrats i förra delen, nämligen Höijer och
Järta. Alla fem stodo på ett eller
annat sätt i intimare beröring med
varandra. Deras betydelse för
utvecklingen av vårt politiska liv är ju också av
den art, att den gör en populär
framställning av deras insats i det ena eller
andra hänseendet synnerligen
välkommen. Höijer och Järta stå ju i sina
senare livsskeden som representanter
för konservatismen i vårt land.
Richert och Fredrika Bremer, båda
självständigt och modigt kämpande för
frisinnade idéer, ha gjort en viktig insats,
då det gällt liberalismens utveckling
hos oss. Som föreningslänk mellan de
båda riktningarna står Geijer, som med
sitt omfattande snille "pröfvat allt och
behållit det goda."
Uppsatsen om "Geijers politik oclj
vår tid" har förut varit synlig i
Her-tha. Förf. framhåller, hur på det
yttersta i dessa dagar våra svenska
politiker av rent försvarsnit hålla på att
stirra sig blinda på den konservative
Geijer, under det att de alldeles
ignorera honom, sådan han framstår efter
"avfallet". Förf. klandrar denna
ensidighet och framhåller hur väl vår tid
behöver stöd även av den storslagna
liberalism, som kännetecknar Geijer
efter 1838. Någon tudelning vill hon ej
veta av.
Av Johan Gabriel Richert, Sveriges
främste. jurist på sin tid, lämnar d:r
W. en kortfattad skildring,
huvudsakligen byggd på professor Warburgs
Des kiioiga piliistiit
En amerikansk polissysters erfarenheter.
Det är icke endast i Sverige frågan om
polissystrar är aktuell. Litet varstädes
såväl i Europa som Amerika har man
kommit till insikt om betydelsen av denna
institution, och hur allvarligt polissystrarna
uppfatta sitt kall framgår bland annat av
en artikel i den amerikanska
rösträttstid-ningen The Woman Votcr. Då denna kan
ha sitt intresse även för en svensk publik,
Överlämna vi härmed ordet åt miss Baker
Marsh:
Notarien mumlade något om att avlägga
ed på landets och stadens lagar, slängde
till oss en penna med orden: "Var god och
underteckna det här", och chefen för
polisen tillade: "Nu äro formaliteterna över,
mina damer. Ni ha nu samma makt som jag
att arrestera, och om Ni vilja följa med
till mitt rum, skall jag lämna Er Edra
brickor, och vi kunna resonera litet."
Det steg vi tagit kunde tyckas ringa, men
dock ganska betydelsefullt. Det var
många års arbete, som fick sin avslutning.
Först hade vi på försök arbetat som
ungdomspolis, med det resultat att
överupp-syningsmän blevo tillsatta av
poliskommittén. När dessa funno, att vi kunde göra
mer nytta för ungdomen i samhället, om
vi finge full polismyndighet, uppdrogs åt
chefen att- anställa fem frivilliga
kvinnliga poliser.
Allmänheten tycktes mogen för ett
sådant steg, och polischefen föreföll belåten,
ty frågan om prostitutionens rekrytering
hade blivit honom en plåga, sedan hans män
fullkomligt misslyckats att reda ut den, och
han behövde hjälp av kompetenta
kvinnor, vilka likväl icke finge begära någon
mera utsträckt befogenhet.
Utsikterna voro ljusa, men hinder reste
sig. Det var oförenligheten i uppfattning
mellan oss och männen i poliskåren, som
gjorde ett verkligt samarbete omöjligt.
De först anställda kvinnorna kommo från
den bildade medelklassen, voro kvinnor med
bildning och en viss social ställning, under
det att knappt en man inom kåren kunde
skryta med högre skolbildning, och de
kände detta som ett missförhållande.
Polischefen, som förut tydligen hade känt
sig smickrad, när kvinnorna rådgjort med
honom om nya reformer och sökt hans
hjälp att få dem genomförda, och som
ärligt uppskattade, att de ville ställa sig
under hans befäl, var nu besvärad av att
använda dem som verktyg vid sitt arbete, och
varje steg de togo var på deras eget
initiativ och ej på hans order. Det officiella
sambandet hotade att avbryta de vänskapliga
förbindelser, som förut hade rått, när han
då och då tillkallat dessa samma kvinnor
för att hjälpa till med någon anhållen
kvinna.
Snart funno vi, att våra frivilliga
arbetskrafter borde ersättas av kvinnor, som voro
sina manliga kamraters jämlikar i
samhällsställning och liksom de levde av sin
lön, ty egendomligt nog voro männen rädda
för oss på grund av vår ställning som
frivilliga.
Vi förstodo detta först vid det tillfälle,
då vi avlade eden. Det är en av mitt livs
dystra erfarenheter, vårt samtal med
polischefen, när han gav oss våra brickor.
"Mina damer", sade han med eftertryck,
och i hans röst återljöd en djup och
allvarlig övertygelse, "jag skulle nästan vilja
avråda Er från detta steg, ty det kommer
endast att medföra bekymmer och obehag
för Er. Miss Principal", och han vände sig
till föreståndarinnan för en av våra
offentliga skolor, en kvinna vars inflytande
över gossarna var känt och vördat Över
hela staden, "för Er är detta något mycket
riskabelt. Antag att Ni arresterar någon
och ådrar Er fiendskap från hans familj,
då kommer det ej att dröja länge, innan det
politiska hjulet är i rörelse, och genom en
påtryckning på skolstyrelsen glider Er plats
undan för Er. Och detta är ej blott ett löst
antagande från min sida. Det är sanning.
Jag vet det genom tjugunio års erfarenhet
inom detta verk. Ni kan aldrig hoppas att
få göra lagens hela stränghet gällande. Kan
Ni ett ögonblick tro, att jag hade fått
behålla min makt alla dessa år, om jag hade
tillämpat halva lagen eller en fjärdedel av
lagen?"
"Men jag skall ej arrestera någon som är
oskyldig", framhöll miss Principal.
"Varför skulle jag då vara rädd?" Chefen såg
på kvinnan, som stod framför honom med
håret lika grått som hans eget, och han log
vemodigt, då han svarade: "Det är ej
något skydd att ha rätt."
Om någon av de tjänster vi gjox^t staden
kan anses värdefullare än de andra, tror
jag det är att ha ingivit poliskåren litet
mera tillförsikt. Polismännen hade dag ut
och dag in under åratal endast kommit i
kontakt med den onda makten i samhället,
tills de hade blivit blinda för allt annat
än dess styrka och dess farliga inflytande,
och då de aldrig hade beröring med det
bättre elementet, hade de kommit att
underskatta dettas styrka. Kvinnorna, som
kommo direkt från en daglig kontakt med
livets bättre sidor, kunde ge männen ny tro
på den goda makten.
Vårt arbete som kvinnliga poliser var
huvudsakligen förlagt till danslokaler och
teatrar, där vi med hjälp av detektiver
skulle hålla reda på de kvinnor, som hade
sina stamhåll där, och enligt en ny lag, som
utsträckte skyddsåldern för flickor över 17
år, taga hand om de yngre. Bevakningen
hade en mycket kraftig verkan. För en
Vad frågan beträffar, huruvida
världskriget kommer att påskynda
eller fördröja den kvinnliga rösträttens
införande, synes mig detta spörsmål
till stor del komma att bero på den
väldiga kraftmätningens utgång. Om
reaktionens krafter hemföra segern,
måste man befara, att de på alla
områden skola vilja skörda’frukterna av
sina framgångar. Få däremot rättens,
rättvisans och frihetens principer
övertaget, har man skäl att därav vänta
lyckliga följder för en reform, som i
så hög grad överensstämmer med dessa
principer.
Tilläggas må, att sedan den blodiga
katastrofen ytterligare och till
kvinnornas fördel rubbat det numeriska
förhållandet mellan de båda könen och
ökat faran för männen att i antal
bliva överflyglade av kvinnorna och
praktiskt taget reducerade till en "quantité
négligeable", svårigheten att finna en
tillfredsställande, rättvis lösning av det
problem, som framkallats av denna
situation, skall för anhängarna av den
kvinnliga rösträtten ställa ett nytt
hinder i vägen för förverkligandet av
deras program.
Dess genomförande skall likväl
aldrig bli annat än en tidsfråga. Ty det
framsteg det här gäller, tillhör dem,
som man kan bekämpa och fördröja,
men icke hindra att förverkligas. Det
skall ske förr eller senare — överallt
för sent och ingenstädes för tidigt (elle
viendra töt ou tard — partout trop
tärd et nulle part trop töt).
Alf. Mohn.
Centralförbundet för socialt arbete
anordnar med början i höst tvenne
olika utbildningskurser för personer, som
vilja ägna sig åt socialt arbete och för
sådana, som vilja utbilda sig till
föreläsare ocli undervisare i sociala ämnen.
Då härmed ett länge känt krav torde
bli uppfyllt, kan man vänta sig en
livlig tillslutning till ifrågavarande
kurser, och vi hänvisa i och för
utförligare meddelanden till annonsen i detta
nummer av tidningen.
tid blevo flickornas tillhåll alldeles
övergivna, och det blev "som i en söndagsskola"
enligt deras eget uttryck. En av
restaurant-ägarna berättade för vår detektiv, att han
aldrig förr i sitt liv varit så orolig eller
arbetat så hårt. Han vågade varken lämna
sin plats dag eller natt, förrän han kunde
känna igen de nya kvinnliga poliserna, av
rädsla för att någon av vaktmästarna
kunde tillåta de yngre flickorna att bli
serverade som vanligt, och han bleve stämd för
försäljning till minderåriga.
Några av de bästa männen i vår kår voro
av utländsk härkomst, och deras
moraliska uppfattning var helt olika den
amerikanska. Kårens kapten var en sådan
person, och som han hade nattjänstgöringen
på sin lott, kunde ej några vidare reformer
göras i fråga om prostitutionen. Hans
synpunkter voro alldeles oförenliga med
kvinnornas.
Ett exempel: en afton hörde jag samtalet
mellan ett par, som satt bakom mig i
elektriska spårvagnen från staden Manning.
Mannen var omkring trettiofem år och
hans sällskap en flicka på aderton
eller nitton. Av deras samtal förstod jag,
att hon aldrig hade varit i staden förr
och att medvetandet härom gjorde henne
rädd och osäker. Han berättade om nöjena
ombord på lustbåtarna och erbjöd henne att
i karlkläder vara med om en utflykt, där
det skulle finnas mycket att dricka och där
det skulle gå glatt till vaga, och när hon
tappade andan av förvåning, bytte han om
samtalsämne och antog, att hon skulle
aldrig vågat resa, om hennes far hade vetat
av det, eller om hennes bästa vän hade följt
henne till tåget. "Far får aldrig se sin lilla
flicka mer", suckade hon. "Jo visst",
svarade mannen, "han kommer nog hit och
söker upp Er om ett par dagar."
Det var sent på kvällen, och det tycktes
vara nödvändigt att ordna på något hygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
