Rösträtt för Kvinnor / V Årg. 1916 / 12:1 (1912-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sommarnummer.

Pris 10 öre-

RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

V. ÅRG.

STOCKHOLM, 15 JUNI 1916.

N:r 12.

De som sitta vid vägkanten
och bida . ..

Ett surrande i rymden. KU aeroplan
susar förbi över ditt huvud. I nästa
ögonblick är det en prick borta vid
horisonten. Borta. — I kapp med
molnen, i kapp med vinden. — En bild av
utvecklingen i våra dagar. Hur hastigt
gå ej de stora händelserna fram! Ett
moln synes på Ku ropa* horisont, ett
par dagar, och en hel världsdel står i
lågor, en kort tid ännu, och millioner
människor ligga nedmejade, länder
skövlade. Alla våldets, brutalitetens
och själviskhetens makter lösa med luft
och hav och alla naturens förstörande
krafter som tjänare och slavar. Men
bär utvecklingen endast våld och
ondska på sina susande vingar? Man är
frestad att svara ja, när man ser hur
stora dessa makters verkningar äro,
både dess manifestationer utåt och dess
reflexer inom länderna.

V i fråga: Var i i vo c1 e g o d a, up p
-byggande krafterna? Var Tara de fram,
med hastigheten av en virvelvind och
styrkan av en naturmakt.’ Daraktig
fråga! Solstrålarna, som smälta
vinterns is och snö, det ljumma
vårregnet, som tränger ned i jorden och
nia-tar växternas rötter, öppnar hårda,
förtorkade frön, så att de första
vårplantorna skjuta upp ur jorden, där har du
några av de revolutionerande goda
krafterna i naturen. Och du har sett
den revolutionen så många gånger, sett
luir snabbt och kraftigt den verkar, att
(iu ej reflekterar däröver. Och mod
övriga, uppbyggande krafter är det på
^amma sätt, deras lagbundna
regelrätta arbete går ditt spanande öga förbi,
just; därför att det spanar efter
sprakande solar och gnistrande stjärnor,
efter det som lyser, bländar och
förvirrar.

Men spänn ditt öra och träna ditt
öga! Vad hör du, och vad ser du? I)u
hör ett rop i tiden av tusende röster
och väl tusende röster därtill, ropet
skall stegras till ett tordön, som
överröstar stridens åskor och formas till
de ord, som en gång genljödo i
Betle-liems nejder: "Frid på jorden,
människorna en god vilja!"

Till rösträttens seger.

O, morgo/idag. o, fu llkomn ingens dag,
rad stumma i själen vi byggt
och bidat skall komma i segerns stund
som buret ar örnringars flykt,

(k morgondag. o, du kr i n nornas dag,
hur spejande örer rår söm
ri suttit och sett i framtiden in
under tusende år ar dröm.

O, morgon dai>\ du rara segrars dag,
de tusen farstu nunaxt c är
ar kvinnore falla från Urets träd
likt blommor, där fram du går!

ifan c (tern a 11 dl- (cla in e.

Och du ser skaror av män, som tåga
fram. Ingenting krigiskt i deras
uppsyn, ingen ståt och parad, arbetaren i
sin arbetsrock, affärsmannen i sin
kontorsdräkt, de lägga ett papper 1 en
urna. Det är massans sätt att verka för
sina samhälleliga ideal, den frie
svenske mannens sätt att timra upp ett
starkt och lyckligt Sverige. Vägen
för-| bi valurnan för ej så snabbt fram till
i målet, som det framsusande
aeropla-| net, men den bär dock fram.
j "Men var äro kvinnorna", frågar du,
j "ligger icke Sveriges väl och framtid
| dem om hjärtat?" Jo visst, de se
män-I nens frammarsch, och deras hjärtan
och tankar följa dem. Men själva sitta
de vid vägkanten och bida. Deras
händer och fötter äro bundna, och de
vän-! ta på befrielsen. Underliga tid, som
; löser naturens bundna krafter och
an-! vänder dem i förstörelsens tjänst, men
| lämnar kvinnorna, människosläktets
I mödrar, bundna och ofria.
; På snabba vingar flyger
ntvecklin-: gen fram, men vi sitta vid vägkanten
| och bida ...

Elin Wahlquist.

Landsbygdens kvinnor och
rösträtten.

De som arbeta för medborgarrätt åt
kvinnorna tänka ofta över det faktum,
att det ute på landsbygden, trots all
agitation, trots allt som skrives och talas
i saken, dock alltjämt finnes så mycken
orörd eller hårdarbetad mark. Detta
kan ej ensamt bero på
svåråtkomliglie-ten och de mångenstädes dåliga
kommu 11 i k a t i o n e r n a. Orsaken måste li gg a
djupare. Den sammanhänger
säkerligen med hela det sätt, varpå
landsbygden framlever sitt liv, den sunda, djupa
konservatismen i vanor och bruk, hela
den av ålder bestående
arbetsfördelningen mellan mannen och kvinnan.

Landsbygdens kvinna är ej, som
städernas "lyxkvinna". föremål för
männens gal an ter i och tomma artigheter,
men hon aktas i grunden mera. På
landsbygden existerar "lyxkviinian"
praktiskt taget icke. I den förmögna
herrgårdens hushåll såväl som i
torparens är husmoderns gärning av stor
betydelse. Hennes dagliga tillsyn och
arbete i kök och vistbus, hennes
omsor-ge r o m "s 111 åk rä ke 11", t ill va ra t a ga nd et
av frukt- och köksträdgårdens alster
och på så sätt. handhavandet av en god
del av gårdens ekonomiska förvaltning
gör henne till en oumbäidig kugg i
maskineriet. Folket skall ha sin mat i

rattan tid, och vad arbete och omtanke
endast förvandlingen av gårdens
produkter i födoämnen kräver, det kan
den husmor, som i staden betydligt
lättvindigare lagar middagen på sitt
gaskök, knappast sätta sig in i.
Husmodern i ett lanthushåll kan svårligen, om
ens alls, ersättas med betalda krafter.

Den jordbrukande befolkningens
kvinna liar i stort sett samma
arbetsuppgift nu som i forna tider, och ehuru
storindustrien småningom förändrat
mycket i sättet att ordna även
lanthushållningen, sa torde dock
proportionerna mellan husmoderns arbete på landet
och hennes arbete i staden kvarstå
ungefär lika oförändrade i våra dagar
som för exempelvis hundra år sedan.

Man lever livet i en annan takt på
landsbygden än i städerna. Det
skiftande livet i ett stadssamhälle skapar
med nödvändighet en mängd mer eller
mindre invecklade problem, som måste
lösas, 0111 allt skall kunna gå sin gilla
gång. Man har icke på landet
.städernas jäktande, nervösa hit och dit. Man
ställes icke där infor vissa dagsfrågor
med samma skärpa och påtaglighet.
Det händer därför att mången kvinna
på landsbygden ställer till sig själv den
frågan, när tankarna bringas på
kvinnoröst rätten: Vad nytta skulle jag ha
av politisk rösträtt? Skall icke min
tillvaro framflyta på alldeles samma sätt
som hittills, även om jag tillerkännes
rätten att rösta på riksdagsman? Vilka
intressen liar jag egentligen att
bevaka?

Vid ett flyktigt ögonkast är man
måhända böjd att ge henne rätt. Men låt
oss tänka efter. Finns det icke många
frågor av den mest genomgripande
betydelse för hela folket? Kan det vara
landsbygdens kvinna likgiltigt hur
nyk-terhetsfrågan ordnas? Har hon icke
under tidernas lopp sett nog av krogliv
och vilda supgillen? Har hon icke
varit vittne till att människor måst gå
frän gård och grund för spritmissbruks
skull? Kan det vara henne likgiltigt
vilka åtgärder inan vidtager i
sedlighetens intresse? Rör icke
ålderdoms-pensioneringen varje människa i detta
land, och kännas icke dess orättvisor
mot kvinnorna, lika starkt hos
lantbrukarhustrun eller prästfrun eller
han-delsidkerskan på landsbygden som hos
städernas kvinnor? Har hon icke sinne
för de genomgripande förändringar i
fattigvårdslagstiftningen, varom man
inom kort går att framlägga förslag?
Angå icke folkskollärarekårens
löne-och ö>vriga förhållanden alla de många
folkskollärarinnorna i Sverige? Kunde
icke barnmorskekårens ogynnsamma
ställning tarva en förbättring? Och —
för övrigt, i många., kanske de flesta
hem på landet flyga väl barnen ur boet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>