Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
V. ÅRG.
STOCKHOLM, 1 JULI 1916.
N:r 13.
Jag vill att hon skall riksdagsbänken pryda
och domarsätet, likaväl som han,
och landets lagar icke endast lyda.
Man säger mig att detta ej går an;
men är vår lag så ytterst svår att tyda
och skriva, att hon intetdera kan,
så bör hon icke heller kunna straffas
förrän en mera enkel hunnit skaffas.
Det ges en ärekrans av högre grad,
en fridens krona, grönskande som ekens:
må den hon kring sin panna fläta glad.
Ej amazon, men heller ej slavinna,
hon vare kvinna och medborgarinna!
Ur Träko/
Av Olof Stig (Friherre Stackelberg) 1870.
Målet är ett.
Det yttrades under ett tal på
som-marmötet i Strängnäs, att kvinnornas
rösträttsrörelse kan liknas vid ett träd,
vars grenar hägnande utbreda sig över
kvinnor av vitt skild åskådning: och
av vitt skild partifärg. Detta är just
en symbol av det stora och ideella i
kvinnorörelsen, att man från dagens
brännande frågor och från det som
skiljer och söndrar kan samlas under
ett gemensamt fälttecken i känslan av,
att vilka åsikter vi än hysa, och vilka
dogmer vi än bekänna oss till, inför
ett’mål lägga vi dock ned
partistridernas vapen och räcka varandra handen
som systrar, och det är inför det mål,
som heter kvinnosläktets frigörelse.
De senare årens starka politiska liv
har i förut nästan okänd grad skärpt
motsatsen mellan partierna och
lämnat allt mindre plats åt individerna.
Denna avgränsning har ökat
intoleransen och oförståelsen mellan olika
tänkande, och det blinda partihatet
har delat folket i två hälfter, vilka
under partistridernas småsinta käbbel
glömt, att det mål för vilket de arbeta
är ett framåtskridande folk i ett
lyckligt land.
Det är ju helt naturligt, att även
rösträttsrörélsen skall ha fått erfara
den starka påfrestning, som partierna
varit utsatta för, då den inom sig
rymmer anhängare av landets tre olika
politiska partier, av vilka det ena ännu
icke upptagit kvinnans politiska
rösträtt på sitt program. Röster ha
förnummits, som velat uppdela
rösträttsrörelsen i olika partier, därvid glömmande,
att dess enande kraft, det röda blodet
i rösträttsrörelsens organism, skulle
tunna av, och den mäktiga älven, vars
brus numera gör sig förnimbart över
hela landet, skulle rinna ut i ett
biflodssystem, som splittrat sin kraft. Desto
mera glädjande var det att på som-
marmötet alla röster höjdes för den
partilösa organisationen, och att
kvinnorna kände den solidaritet i vars
tecken de skola gå fram till seger. Då
är det icke fråga om konservativ eller
liberal, om socialdemokrat eller vilde,
utan det är fråga om kvinnor, som
gemensamt fordra erkännandet av sitt
eget människovärde. Den starka
flodvågen av gemensam tro och
gemensamt hopp får inte splittras mot
dagspolitikens bränningar och skär.
Kvinnorna måste bortse från det som
skiljer och förstör och ha blicken riktad
mot det som enar.
Under junidagarna i Strängnäs
möttes kvinnor av alla partier, och med
rösträttsfanan i spetsen tågade de
sida vid sida. Sida vid sida skola de
också gå allt framgent, tills målet är
vunnet. Det var kvinnor, som arbeta
på de många sociala institutionernas
mark med olika medel, men ändå
förvissade om, att deras arbete båtar till
bra litet, så länge kvinnans stämma
endast är en ljudande malm, utan
resonans i vårt lands lagstiftande
församling. Därför äro medlen för kvinnorna
många, men målet endast ett: det fulla
erkännandet av deras medborgarrätt.
Hur kvinnorösträtten
misstänkliggöras.
Ett samtal med en dansk
riksdags-mannakandidat.
Kvinnorna i utlandet, särskilt de
amerikanska kvinnorna, ha mer än en
gång under kampen för sin
medborgarrätt fått erfara att motståndarnas
vapen icke varit de blankaste. I det
organiserade motståndet har man icke
dragit sig för att begagna sig av så
lumpna medel som lögn och bedrägeri
och avsiktligt vilseledande uppgifter.
Här i Sverige ha vi gått
jämförelsevis fria från detta slag av agitation,
delvis beroende på att kampanjen förts
under så mycket lugnare former, men
det oaktat har man en och annan gång
sett sig tvungen att bemöta uppgifter,
tillkomna i tydligt syfte att vilseleda
den allmänna opinionen.
Nyligen kom man i en
landsortstidning till den överraskande
slutledningen, att valen till det danska
folketinget uppskjutits på den grund, att man
kände fruktan för kvinnorna som
väljare. Då Danmarks folk, när den nya
grundlagen antogs, stod fullkomligt
enigt just beträffande
kvinnorösträtten, måste man antaga, att den
svenska tidningen funnit en kärkommen
anledning att misstänkliggöra en
rörelse, som den inte ser med blida ögon.
För att utröna om det fanns en
gnista sanning i påståendet, utbådo vi oss
ett samtal med fröken Helene Berg, en
av den danska kvinnorörelsens ledande
krafter och uppsatt som
riksdagsman-nakandidat vid de blivande valen. Det
var i egenskap av medlem av
Fordkommittén fröken Berg befann sig i
Stockholm, och det var i konferensens
bibliotek på Grand Hotel, ett rum med
utsikt över Strömmen och slottet, som
hon lämnade några minuters audiens.
På den rättframma frågan om det
fanns den minsta anledning till
påståendet att de danska valen uppskjutits,
därför att man fruktat kvinnorna som
väljare, svarade fröken Berg utan ett
ögonblicks betänkande:
— Det er rigtignok vrövl.
Sedan utvecklade hon varför det var
omöjligt för Danmark att under nu
rådande kristider skrida till val. Fastän
många beklagade, att grundlagen icke
genast kan träda i kraft, måste dock
alla betänkligheter vika för det för
ögonblicket främsta intresset,
nämligen att landet icke blir invecklat i krig.
I kristider måste de små nationerna
hålla sig så stilla som möjligt, och det
vore alldeles för riskabelt att utsätta
ett litet land för de många inre
slitningar, som en valkampanj
nödvändigt måste medföra. Det radikala
regeringspartiet sitter med stöd av
socialdemokraterna, och toge
valstriderna sin början, vore det möjligt att
regeringen skulle se sig nödsakad att
avgå. Nationen måste fast och enigt
värna sin självständighet utåt, så länge
världskriget rasar, och inte förrän fred
slutits, kan man vänta, att valen skola
äga rum.
Detta var alltså den enkla och
logiska sanningen, som den svenska
konservativa landsortspressen omklätt med
sina egna påfund.
Fröken Berg trodde icke att man
skulle märka någon stor
partiförskjutning, när kvinnorna en dag uppträda
som väljare, och hon uttalade även som
sin övertygelse, att genomförandet av
den politiska rösträtten redan utövat
ett revolutionerande inflytande på
uppfattningen hos såväl män som kvinnor
i Danmark. Hos de senare har det
politiska intresset vaknat genom
ansvaret. Kvinnoföreningarna ha anordnat
kurser i samhällskunskap för att
skaffa kvinnorna politisk insikt, och de ha
i mycket stor utsträckning begagnat
sig av tillfällena att öka sitt
kunskaps-mått. Man kan därför hoppas, att det
blir en fullt medveten och ansvarig
väljarskara, som gör bruk av sin
medborgarrätt.
Vad männen beträffar, har en
betydelsefull frontförändring ägt rum.
Kvinnorna äro numera en faktor i det
politiska livet, de äro ett värde, som
man måste tillförsäkra sig, och därför
ha samtliga politiska partier friat till
deras gunst. Förr hette det: "Kvinnor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
