Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r} 20
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
13
LP.
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort iagmr af ftnarm och mnklarm
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra _
träalag äfven målade, till billigaste priser, f
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 Q
Advokat EV9 ANDEN
JURIS KAND.
Vallingatan IS - Stockholm C.
Bttqiiipr o. jandiska ippirag ai alla slag.
KL, 10—4.
Riks tet. 7576. Allm. tel. 18336.
E. o. Hovrättsnotarien
ELISABETH H1LSS0HS MfOkaM
Södergatan 14, Malmö
Tel. 6137
Kitteginar Bdi Jnndiika uppdrag av alla slag.
tjänst med att förevisa den lilla
mönsterladugården, där korna stodo
skinande i båsen oeh ett par getter
utövade en stor dragningskraft på de
besökande. Det var något av gammaldags
och gedigen trevnad över Benninge,
och rösträttsmötet fick där en värdig
avslutning i den vackra
sommarkvällen. D:r Karolina Widerström tolkade
de närvarandes varma tack till
mötes-anordnarna för den gästfrihet och
trevnad, söm beretts dem i Strängnäs, och
sedan mångfaldiga leverop utbragts,
tågade man ned mot staden, som
ännu låg solbelyst, bevarande i minnet
allt vad man sett, hört och känt för att
låta det utgå till de många, som
alltjämt måste fylkas under rösträttens
ba-nér.
Till mötet ingingo telegram och
skriftliga hälsningar från bl. a.:
Frigga Catlberg, Karin
Fjällbäck-Holmgren, Ebba Palmstierna, Augusta
Ton-ning, Jenny Veländer, Linnea Espe,
Hanna Johansson, Agnes Lithman,
Hanna Sjöberg, Ebba Sjölin, styrelsen
för F. K. P. R. i Kristianstad samt från
F. K. P. B. i Visby genom dess
ordförande.
Kvinnan och freden
utgjorde ämnet för ett föredrag av
fröken Matilda Widegren vid den
Skandinaviska fredskongress, som under
pingsten hölls i Stockholm. Efter en
livlig diskussion enade mötet sig om
en resolution, varur vi anföra följande:
Miljoner blicka nu under brinnande
förhoppningar fram mot nya tider. Redan vid
denna framtids inbrott måste kvinnorna vid
männens sida få framträda i det offentliga
livet.
Kongressen vill därför såsom en
huvudprincip för en mellanfolklig rättsordning
framhålla nödvändigheten av att
tillförsäkra kvinnan full medborgarrätt. Endast
därigenom kan hennes inflytande och
arbetskraft tillvaratagas för det stora målet: ett
rättvist och bestående fredstillstånd.
Mötet uppdrager åt svenska freds- och
skiljedomsföreningens centralstyrelse att å
kongressens vägnar meddela detta
uttalande till regeringar och parlament i de olika
staterna och särskilt till samtliga
medlemmar i svenska riksdagens båda kamrar.
En pionjärs Historia.
(Förts. fr. föreg. n:r.)
Det hårdare arbetet kallade henne,
och utan tvekan följde hon kallelsen.
Männens ovilja mot kvinnornas
intrång på den industriella
arbetsmarknaden hade börjat antaga hotande
former. Överallt såg hon överansträngda
och svältlönade kvinnor, som gjorde
mäns arbete för hälften av deras
avlöning; inte därför att deras arbete
var sämre, utan därför att de voro
kvinnor. Andra problem, som
tvingade sig på henne och krävde lösning och
inför vilka det raanliga samhället
resignerar som inför ett nödvändigt ont,
voro fattigdomen och prostitutionen.
"Från varje synpunkt jag granskade
våra sociala förhållanden", säger d:r
Shaw, "kunde jag inte finna mer än en
lösning: borttagandet av det
förnedrande hinder, som utestänger kvinnor
från fritt och effektivt motarbetande
av den sociala nöden."
Ett kraftigt stöd i sitt arbete för
den kvinnliga arbetskraftens
tillgodogörande inom samhällslivet ägde hon
i de vänner, som stodo vid hennes sida
i kampen. Män, sådana som Emerson,
Wendell Phillips, Garrison, Whittier,
Alcott, Stephen Foster och många,
många fler av Amerikas främste på det
intellektuella, sociala och politiska
området; kvinnor sådana som Susan B.
Anthony, Frances Willard, Alice Stone
Blackwell, Lucy Stone, Elizabeth Cady
Stanton m. fl. kunde ju inte undgå att
hålla entusiasmen levande.
Att det inom rösträttsrörelsens
omfattande reformområde fanns mer
eller mindre eldfarliga ämnen att röra
vid, säger sig själv — nykterheten var
det allra farligaste, anser d:r Shaw.
(Susan B. Anthony påstår att
Bloo-merkostymen — en reformdräkt för
kvinnor — var det svåraste hon vågat
sig på. Mot en så
samhällsomstörtan-de reform var politisk rösträtt en ren
bagatell.)
Frances Willard, som insåg att
nykterhetssaken icke kunde ha någon
framgång utan genom kvinnornas
politiska rösträtt, anmodade d:r Shaw
att leda den politiska avdelningen
inom "Women’s Christian Temperance
Union" (Vita bandet). Det sätt, varpå
hon utförde arbetet, väckte Susan B.
Anthonys intresse i den grad, att hon
värvade henne som sin närmaste i
striden: — "Man kan inte arbeta för två
saker på en gång, den splittrar dina
krafter. Vinn politisk rösträtt för
kvinnor, så kommer det andra av sig själv."
Hon utnämnde henne till sin
efterträdare, då döden ryckte henne bort från
ledareplatsen inom kvinnornas
rösträttsrörelse. Det var med stolthet och
djup rörelse Anna Shaw emottog detta
förtroende, och alla som känna till
hennes intensiva och fruktbärande
arbete som ordförande i Landsföreningen
för kvinnans politiska rösträtt i
Amerika -och som deltagare i
Internationella rösträttsalliansens kongresser
veta, att en värdigare efterträdare i sin
stora gärning kunde "Aunt Susan" icke
ha valt.
D:r Shaw är en vältalare av Guds
nåde, och det kapitel i hennes bok, som
hon kallar "Drama in the Lecture
Field", kostar det anmälaren verklig
självövervinnelse att icke återge in
ex-tenso. Hon, som vid sina föredrag
till-jublas bifall av tusentals åhörare —
män och kvinnor — var så
hjärt-skrämd, då hon första gången besteg
estraden för att tala — att hon
svimmade. Sedan hon återhämtat sig,
tvingade hon sig att fortsätta. Men
rädslan har aldrig fullt lämnat henne,
säger hon.
Det är mycket betecknande, att det
första föredrag hon höll, icke
offentligt, utan bland kamraterna i skolan,
var ett försvar för — Xantippa.
"Jag är viss om att Sokrates
förtjänade allt han fick — och litet till",
förklarar hon.
Ett exempel på faran av att tala
nykterhet må dock anföras. Det var i en
stad i Michigan — där kvinnorna ännu
icke fått rösträtt, på grund av
spritväldet — och d:r Shaw hade hotats med
att "huset skulle brännas ned över
hennes huvud", om hon vågade hålla
föredraget Naturligtvis vågade hon,
men hon hade inte talat tio minuter,
förrän en man hofcpade ned från
galleriet, ropade: "elden är lös!" och
rusade ut. D:r Shaw, som trodde det hela
vara ett dåligt skämt, uppmanade till
lugn, tills en person viskade till henne:
"Elden ar verkligen lös. För Guds
skull, få ut folket." — "Mina knän veko
sig under mig", skriver miss Shaw,
"men det gällde att inte tappa
huvudet."
"Eftersom vi i alla fall är på
benen", sade hon, "så låt oss gå ut ett
tag för att lugna oss, innan vi
fortsätter. Låt oss stämma upp en sång —
och håll takten under marschen ut." —
Mötet fortsattes, men inte i det
antända huset, utan i en av stadens kyrkor
och gjorde nykterhetssaken mera nytta
än hundra vanliga möten. Det är,
särskilt vid tre tillfällen, skriver d:r Shaw,
som hon själv känt sig kunna "tala
med tungor". Ett av dessa tillfällen är
hennes predikan i Gustav Vasakyrkan
i Stockholm, under rösträttskongressen
1911. Det var så många bidragande
orsaker — så många tändande gnistor:
Den vackra kyrkan med den välvda
domen, som en öppen himmel Över
oss, den milda dagern och den stora
skaran av åhörare, som fyllde inte
endast bänkraderna, utan gångarna och
läktarna, till och med altarringen och
predikstolstrapporna, de unga
uppsalastudentskorna i sina vita mössor och
blågula skärp, tjänstgörande som
marskalkar och så musiken, för tillfället
komponerad av Sveriges första
kvinnliga domkyrkoorganist — Elfrida
An-drée i Göteborg — och den stora kören
av unga kvinnor — "all of them
remarkable singers". — "Jag kände i
varje fiber plikten att vara värdig
stunden", skriver hon, och alla vi, som hade
lyckan att höra henne, ge henne nog
vitsordet att hon lyckades i sin önskan.
Om sitt stora, mångåriga arbete för
kvinnorna, d. v. s. för mänskligheten,
med misstag och missmod, nederlag
och segrar, säger hon, att kampen har
dock varit "mödan värd". "Det största
en mänsklig varelse kan nå, är att
älska en stor sak mera än själva livet
och få tillfälle ägna sitt liv åt denna
sak."
Boken slutar med en bekännelse,
värdig Anna Shaw: "Vad livets andra
gåvor vidkommer, så har jag haft några
av dem också. Jag har haft många
goda vänner: jag har sett skönheten i
många länder; jag har åtnjutit aktning
och tillgivenhet av tusentals män och
kvinnor, som jag inte ens träffat.
Ehuru jag givit allt jag ägde, har jag
emot-tagit tusen gånger mer. Varken
världen eller kvinnosaken står i någon
skuld till mig — men från djupet av
ett av tacksamhet överfullt hjärta
erkänner jag min oförgätliga skuld till
båda."
Det är ord, talade av en
mänsklighetens äkta pionjär, i förlåtande
glömska av törnen som stungit och sår som
blött.
Frigga Carlberg.
RiKs 255O
Allm. 6296
de 1
K8l
Malmtorgsgatan 6. StocKholm
Icke för tidigt
Den kvinnliga sakkunskapen tillkallas.
Fröken Gertrud Bergström, som är
in-spektris över 28 skolkök i Stockholms
folkskolor och som har till bisyssla att
inspektera barnbespisningen vid skolorna — en
institution, som ger 5,000 hungriga munnar
middag och 3,000 frukost — fröken Gertrud
Bergström har länge i sitt stilla sinne
intresserat sig för hur det kunde gå till vid
offentliga bespisningar i ännu större skala.
Då inträffade att "Arméns
upphandlingskommitté", under vilken matfrågan utgör
en avdelning, kom på den idén att vända
sig till fröken Bergström för att få
praktiska råd angående bespisningen vid
regementena. Äntligen således kvinnan erkänd
i det offentliga på det område, som så
länge kallats hennes eget!
Kvinnlig arbetskraft är vid arméns
mathållning använd, men naturligtvis endast
såsom underordnad. Kokerskan är anställd
i regementets kök, men över henne står en
sergeant såsom köksmästare och över
honom intendenten.
Matförhållandena äro visserligen nu
bättre än för en del år sedan, säger fröken
Bergström, men matsedeln är dock enformig, och
den blir också onödigt dyrbar, emedan
köksanordningarna ej äro tillräckliga för att
laga billig mat. Vi veta alla att sådan tar
tid: det fordrar mera besvär att laga en
pudding är att koka pepparrotskött. För
mig vore viktigt att få lägga om kosten
enligt nya principer, nämligen att ej tro att
det så uteslutande är kött och fläsk, som
utgör den stadiga maten. Denna ändring
skulle göra det hela billigare. Frukt ville
jag också införa, ej endast mera
grönsaker, man borde servera frukt i soppa,
puddingar, kakor.
En annan utomordentligt viktig fråga är:
huru spara den överblivna maten? Och
denna fråga gäller ej endast regementena utan
också sjukhus och hospital for att inte tala
om fattigvårdens många och stora
inrättningar, och just för dyrtiden är denna
sparsamhet viktig, emedan det ju ar vår egen
skuld, om den ej göres, och emedan ju mer
som går åt i de offentliga förråden, desto
mer minskas ju den allmänna tillgången.
Men här kommer den stora svårigheten:
man måste veta att det överblivna som tas
vara på är orört — med flit säges inte
matrester, ty det finns verkligen de som trott,
att här menats lämnad mat på tallrikar, då
det naturligtvis aldrig varit tal om annat
än det som blir över i karotter och på fat.
Ja, — mången husmoder torde blekna —
detta kastas verkligen bort varje dag och
säljes till svinföda. Men även för att
tillvarataga detta för att ej tala om det
överblivna brödet, som också kastas bort,
fordras att de vanor, som innästlat sig vid
serverandet och ätandet, bli andra än nu.
Det är ju t. ex. en oerhörd missaktning för
allt som hör till födan, att beväringar få
som bestraffning att göra handräckning i
köket.
Man måste lära den unga militären att
servera sig snyggt, på det sättet kan en
stor besparing för landet göras.
Vid dessa ord av fröken Bergström skall
säkert månget modershjärta triumfera. Bet
är än så länge en tortyr att renligheten vid
regementena — det lär finnas ett par
lysande undantag — i mångt oeh mycket synes
sättas efter de snuskigas och självsvåldigas
nivå i stället för efter de mest propras. När
man nu måste inse att renligheten och det
vårdade sättet vid måltiden är den enda
vägen att råda bot på slöseriet, då visar
det sig på ett lysande sätt vilken god idé
det var, att en kvinna fick saga sitt ord.
F. S.
6 STUBEGATAN 6
STOCKHOLM
Allm. Telefon 12776.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniii Stort lager av .....................
Borstar, Kammar, Tvål, Parfymer m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
