Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
RÖSTRÄTT FÖR KVIKTKOR
N:R 20
som en funktion i statens tjänst,
varför den bör vara försedd med
kvalifikationer.
Socialismen återigen är en avläggare
av de båda andra partierna. Den har
blivit uppfostrad av konservatismen,
som den sammanfaller med i fråga om
den mörka läggningen och i fråga om
en stark statsmakt till skydd mot
individerna. I kampen för statsmaktens
utövning genom demokratin
sammanfaller den med liberalismen.
För de flesta människor är
konservatismen negativ, beroende på att den
högre och skeptiska konservatismen är
tämligen svårfattlig för allmänheten,
men försöka vi vara toleranta och inte
tro våra motståndare om dåliga
avsikter, måste vi komma till insikt om
att båda partierna äro nödvändiga.
Många konservativa kvinnor hysa
den felaktiga uppfattningen, att den
kvinnliga rösträtten är en krass
maktkamp, beroende på att de försett sig på
de liberala argumenten. I stället för
att hävda rättens och likställighetens
principer, vore det klokare att för dessa
kvinnor framhålla, att
kvinnorösträtten skulle tillföra staten ett nytt värde.
Faran för diskvaliUkation är inte så
stor bland kvinnor som bland män, och
d:r Wahlström kände sig övertygad
om, att det som kvinnorna få sig
anförtrott, det lära de sig också att älska
och vårda.
Eftermiddagens sista föredrag hölls
av fröken Anna Kleman över
Kvinnorna och fredstanken.
Under världskriget har kampen
pågått mellan rättens och maktens
principer, som stått i strid mot varandra
sedan världens begynnelse^ Man
spanar efter symptom till något, som inte
förut funnits, och som skulle kunna
skapa något nytt. Talaren spårade en
gnista av hopp i den skuldkänsla, som
aldrig varit så stark som under detta
krig, och som drivit den ena parten att
söka skjuta skulden på den andra. I
dessa tider är det nationalitetsintresset,
som träder fram mer och mer och
kombineras med statsintresset. Fröken
Kleman gav därefter en talande bild av
krigets ohygglighet och yttrade
slutligen, att framtiden kommer att bero på,
om vi omfatta själviskhetens lag eller
om vi verkligen vilja något annat
Kvinnorna ha sin stora insats att göra,
och de måste ge av sitt innersta och
inte komma med reflexer från andras
yttranden. Under Haagkongressen var
det första gången kvinnor uttalade en
gemensam protest mot krigets och
hatets principer. Vi måste ge all vår
kraft för att kvinnornas fredssträvan
skall kunna bli en faktor i världen.
Tidens gud är krigets, men evighetens
gud är fridens och människokärlekens.
Med fröken Klemans varma och
övertygande föredrag var
eftermiddagens givande möte till ända. Små
vilo-stunder mellan de olika föredragen
hade under dagens lopp beretts genom en
dubbeltrio från Luleå, som under
anförande av fröken Märta Bucht läto höra
sina unga, friska röster och sina
svenska visor, vilka vunno livlig anklang.
Samkvämet på stadshotellet.
Vid niotiden samlades
mötesdeltagarna till ett gemensamt samkväm med
tesupé å Stadshotellet under en
synnerligen animerad stämning. Tal höllos
och leverop utbragtes. Fru Agda
Mon-telius uhderströk i sitt tal den bärande
tanken under dagens många föredrag,
nämligen att rösträttsrörelsen bör
samla kvinnor av alla åsikter och
riktningar till gemensam samverkan.
Solidariteten framhölls även av fröken
Anna Whitlock, som särskilt vände sig
till de närvarande representanterna för
Männens förbund för kvinnans
politiska rösträtt. D:r Gulli Petrini
citerade i sin humoristiska
tacksamhetsadress ett guldkorn hos profeten
Jere-mias kap. Bl, v. 22, där det står skrivet:
"Ty Herren har skapat något nytt i
landet; nu bliver det kvinnan som tar
mannen i sitt beskärm." Kyrkoherde
August Bruhn, som med sitt öppna,
hurtiga, svenska väsen var aftonens
mest populära gäst, hade i brev till fru
Widebeck förklarat, att han inte
kommit till sommarmötet "för att tala,
utan för att höra och lära", och likväl
var det något, som även kvinnorna
genom hans ord fingo lära, och det var,
att det på många, många ställen i
Sveriges bygder finns "redlige herrar
och svenske män", som med sitt
intresse följa och med sitt arbete deltaga
i kvinnornas rösträttskamp.
Söndagen den 18 Juni
uppgick just så strålande klar som en
söndag före midsommar bör göra, och
när den gamla domkyrkans klockor
ringde till högmässa, strömmade
människor in genom de mäktiga valven,
där en mystisk halvdager rådde. Andra
stannade kvar under kyrkogårdens
lummiga träd, där hägg och syrén
doftade bland halvt utplånade
minnesstenar, och åter andra sökte sig ned till
Mälaren, som speglade all
försommarens ljusa grönska. Vid tvåtiden ägde
en förevisning av domkyrkans
sevärdheter rum under lektor Fehrs
sakkunniga ledning och mötesdeltagarna fingo
tillfälle att taga i betraktande såväl de
historiska minnena och konstskatterna
som bibliotekets rika värden.
Musikstunden i Domkyrkan
blev en stund av andaktsfull och
högtidlig stämning. Orgeln brusade
mäktigt och fröken Gerda Friseils röst ljöd
metalliskt klar och välljudande, när
hon intonerade Davids 146 psalm
"Förliten eder icke uppå furstar". I
Tho-més Andante religioso gav violinisten
fröken Math. Månsson prov på en
utsökt konst och orgeln sköttes på ett
mästerligt sätt av direktör Sundström.
I "Sverige" samlades som i ett
gemensamt uttryck allt vad de närvarande
kände, vördnaden för det gångna, "för
fäderna som sova under kyrkohällen"
i detta gamla medeltidstempel, för
landet "vår längtans bygd, vårt hem på
jorden", som skönjdes utanför
spets-bågsfönstren och slutligen för
framtiden "dar våra barn en gång få bo"
och taga arv av vårt arbete och vår
tro på en ljus framtid.
FriluftsmÖtet i Långbergsparken.
Fru Widebeck uttryckte i ett tal
under aftonens lopp sin ödmjuka
tacksamhet mot en nådig försyn, som lät
solen skina söndagen den 18 juni, och
det hade hon orsak till, ty vad blir det
av ett friluftsmöte om träden stå
drypande våta och himlen är grå. Nu
gin-go unga, vitklädda flickor med
Strängnäs F. K. P. R:s nya rösträttsstandar i
spetsen för ett långt tåg av
rösträttskvinnor uppför backarna till
Lång-bergsparken, där vid femtiden en
ansenlig människomassa samlats. Det var
en fridfull och vacker plats med en
talarstol rest mellan höga furor och
mossklädda stenar, där fru Widebeck
inom kort visade sig, prydd med en
jättelik kokard i gult och vitt "för att
hedra vädrets makter". Sedan hon
hälsat de närvarande välkomna,
överlämnades ordet åt borgmästare Jacob
Pettersson, ordförande i Männens förbund
för K. P. R., som inledde sitt anförande
med att omnämna, att när han skulle
leta fram de gamla argumenten för och
emot kvinnorösträtten, fann han, att
allt vad som sagts och skrivits, måste
för detta auditorium vara välkända
fakta, som knappast skulle tåla en
åter-upprepning. Han ville därför
inskränka sig till att se saken i ljuset från vad
som yttrades för 50 år sedan. Som
utgångspunkt tog talaren en bok, utgiven
år 1870 av Olof Stig, alias baron
Stac-kelberg, en dugande sjöofficer,
framstående politiker och administratör.
Han upptar i sin versbok till
behandling den hävdvunna uppfattningen om
mannens och kvinnans plats i samhäl-
let. Borgmästare Pettersson uppläste
därefter valda delar av Olof Stigs bok,
som tydligt tillkännagav att dess
författare intog en för den tiden sällsport
modern uppfattning av kvinnofrågan.
Därefter talade fru Ellen Hagen över
ämnet
Sverige dröjer än.
Fru Hagen inledde sitt föredrag med
att omnämna, att Sveriges kvinnor i
år ha anledning att fira ett
10-årsjubi-leum. Våren 1906 firade nämligen
endräkten en triumf, ty den gången
enades riksdagens båda kamrar om ett
uttalande till regeringen med begäran om
utredning och därav föranlett förslag
om rösträtt för kvinnor. Det var med
ett visst vemod fru Hagen tänkte på
den gamla goda tiden. De skäl, som
föreburits mot kvinnorösträtten, voro
först lösningen av männens
rösträttsfråga, sedan verkningarna av
densamma, därefter utredningen om
kvinnorösträtten och slutligen resultatet av
de gjorda undersökningarna. Männens
rösträttsfråga är sedan länge löst,
utredningen om kvinnorösträtten blev
även verklighet och resultatet blev
att icke något parti i nämnvärd grad
skulle ökas om kvinnorna bleve
väljare. Nästa argument blev, att en
så viktig fråga som kvinnorösträtten
måste komma i form av en
regeringsproposition, och detta ägde rum i mars
1912. Sedan fiette det, att endast ett
fåtal kvinnor önskade rösträtt, men detta
vederlades genom den stora
namninsamlingen, som samlade 351,000 namn.
Sedan fru Hagen talat om den
entusiasm och viljekraft, men också om den
myckna likgiltighet och okunnighet,
som voro rösträttskvinnornas
erfarenhet av namninsamlingsåret, övergick
hon till att tala om hur förhalandet
med männens rösträtt väckt misstro
och bitterhet. Även bland kvinnorna är
missnöjet stort, och kvinnorna behöva
hålla samman. De stå omutliga som
vakt kring de etiska frågor, som inte
gå oskadda under dragkampen mellan
partierna. Förgäves leta vi efter ett
verkligt och berättigat skäl varför
medborgarrätten nekas oss. Kriget mellan
andra nationer är ingen orsak, varför
vi inte skulle ordna våra egna
förhållanden, och genom kvinnornas hållning
under de hårda tiderna, ha de visat sig
mogna för ansvaret. Den största faran
för samtiden såg talaren i den krassa
maktlärans filosofi, i vars atmosfär
alla de reformer vi drömt om rörande
förbättrad folkskola, ökad upplysning,
bättre bostadsförhållanden m. m.
komma att upplösas och försvinna.
Men de idéer kvinnorörelsen över
hela världen gemensamt kämpar för, de
idéerna leva. Skulle reaktionen bli
längre och starkare än vi trott, då måste
vi, som fått utvecklingstanken i blodet,
aldrig bli pessimister, och skulle inte
ungdomen bli ung på det rätta sättet,
då måste vi hålla oss unga så mycket
längre och bevara det andliga arvet
från andra sidan maskinernas och
utilitarismens epok. Det gäller att inte
tiga och samtycka, då våld kallas för
bragd och makt för rätt. Vi arbeta inte
för egoistiska syften och egna
förmåner, utan vad som betyder mest är, att
vi söka hjälpa varandra och alla ädla
strävanden i det land, som är vårt, och
där våra barn skola växa sig större på
det goda arbetets och den fredliga
utvecklingens plan.
Fru Hagens entusiastiska och väl
framsagda föredrag väckte livlig
anklang, och när applåderna tystnat,
bestegs talarstolen av fröken Märta
Bucht, som med känsla och värme
talade över ämnet
Vi kvinnor
och utvecklade hur i kampen för
tillvaron kvinnan alltid fått stå tillbaka
för mannen, som kämpat sig fram till
målet, då kvinnan ofta måst vända på
halva vägen. Det har i alla tider varit
kvinnans privilegium att ge, och det
ser ut, som om samhället begagnat sig
härav, när det dragit upp så olika
villkor för mäns och kvinnors arbete.
Talaren framhöll kvinnornas betydelse
som bärare och danare av det nya
släktet. Mänskligheten suckar efter nya
värden och den nya tidens vingslag
höras i luften. Kvinnorna få inte förneka
sig själva, utan fordra erkännandet av
sitt värde, inte blott för sin egen ékull,
utan för hela mänsklighetens.
Här står jag och kan icke annat
Kyrkoherde August Bruhn höll
härefter ett av varm och äkta känsla
genomandat, kraftigt anförande om sin
ställning till kvinnorösträtten. Som
utgångspunkt begagnade sig talaren av
Luthers ord: "Här står jag och kan
icke annat", ett språk, som även
lämpade sig att uttalas i den stad från
vilken den svenska reformationen utgått.
Det var i egenskap av kristen präst
kyrkoherde Bruhn ansåg sig böra
arbeta för kvinnorösträtten. Den
stämmer visserligen inte överens med den
gammaltestamentliga uppfattningen av
kvinnan, som behåller Österlandets
låga tanke om kvinnokönet, men den
sammanfaller med Kristi åskådning,
ty Mästaren var mästare även i detta
avseende, vilket diskussionen med den
samaritiska kvinnan tydligt lägger i
dagen. Kristus bröt med den
gammaltestamentliga uppfattningen, och han
var inte reaktionär, utan en
revolutionerande ande, som predikade
frigörelse.
Den kvinnliga rösträttsfrågan var
enligt kyrkoherde Bruhn en
rättfärdig-hetsfråga, och en kristen präst måste
försvara rättfärdigheten, annars är
han som ett salt utan sälta. Frågan är
även en fredsfråga, och en kristen präst
får inte vara aktivist. Han får inte
glömma att Kristus föddes under
tecknet "Frid på jorden", och att de ord han
uttalat äro domsord över kriget.
Moderssinnet hos kvinnan gör det .
naturligt för henne att skydda och vårda,
och det har krigats så länge på jorden,
därför att männen ensamma varit de
bestämmande. Frid blir det icke
förrän kvinnorna få vara med om att
besluta om krig och fred. Just därför att
talaren älskade sitt land, önskade han
att kvinnokraften bleve tillgodogjord
på de många områden av samhället,
där det specifikt kvinnliga behövs lika
väl som det specifikt manliga. Det vore
en lycka för landet, om kvinnorna
ägnade sin tid åt sådant, som förädlade
dem själva och andra och hjälpte till
att skapa ett sundare och lyckligare
folk. I full förvissning om att han stod
på den rätta sidan, när han stod på
kvinnorösträttens sida, avslutade
kyrkoherden sitt rättfärdiga och modiga
anförande med orden: "Här står jag
och kan icke annat, Gud hjälpe mig,
amen."
Sedan "Du gamla, du fria" unisont
sjungits antogs enhälligt följande
resolution:
Män och kvinnor samlade till offentligt
möte i Strängnäs i samband med de
svenska kvinnornas fjärde allmänna
rösträtts-möte uttala sitt beklagande av att Sverige,
i trots av svenska kvinnors långvariga och
målmedvetna arbete för sin medborgarrätt,
fortfarande är det enda land i Norden, där
kvinnorna icke erhållit politisk rösträtt.
Mötet uppfordrar regering och riksdag, att
vid nästa riksmöte, det sista i perioden,
gottgöra denna orättvisa och tillerkänna
Sveriges kvinnor den fulla politiska
medborgarrätten»
Avslutningen å Benninge.
Härefter tågade mötesdeltagarna ned
till Södermanlands läns
lanthushållsskola å Benninge, vars
föreståndarinna, fröken Eva Sack, anordnat
teser-vering såväl ute på gårdsplanen som i
de ljusa, vackra rummen, vars
vävstolar vittnade om den gärning som där
dagligen utövas. De unga
lantbrukseleverna sågo glada och strålande ut,
där de sprungo omkring med tekannor
och smörgåsfat och stodo även till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
