Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 14-15
RÖSTRÄTT FÖR KYIBTNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan1
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V»3—1/>4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel, 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1916 Kr. 1:35.
Lösnummer 5 Öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
rösträttsbyrån
Lästmakaregatan 61, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. 1—4.
Till våra prenumeranter.
Nästa nummer av Rösträtt för
Kvinnor utkommer den 15 augusti.
Till Florence Nightingales
minne.
Med anledning av den nyligen
inträffade årsdagen av Florence
Nightingales födelse har den engelska
rösträttstidningen Common Cause ägnat
ett helt nummer åt den över hela
världen kända och beundrade kvinna, som
under Krimkriget lade grunden till en
verkligt effektiv hospitalsvård. I en
vinjett på tidningens första sida möter
oss Florence Nightingales ädla och
förfinade drag, och däröver står med
rubrikstil The lady with the lamp,
syftande på de välkända stroferna av
Longfellow, i vilka han förevigat
Florence Nightingales bild:
"A lady with a lamp shall stånd
In the great history of the land,
A noble type of good,
Heroic womanhood."
Detta namn, damen med lampan,
tilldelades Florence Nightingale under
Krimkriget av de sårade soldater, som
hon ägnade så mycken öm och rationell
vård. När allt var tyst och stilla i de
stora salarna, gick hon en sista rond
med en liten lampa i sin hand. Lyfte
då någon av soldaterna huvudet från
kudden och såg hennes skugga
avtecknad på väggen, lade han sig åter till
ro med en känsla av lugn och
välbefinnande, ty hon var som en mor för dem
alla, och hela hennes personlighet
utstrålade mod och förtröstan.
För att fira Florence Nightingales
minne anordnade engelska
rösträtts-kvinnor en så kallad lamp-dag. Små
lampor förfärdigades i ett antal av
många tusen, och fem tusen säljare
spriddes över hela London. Lamporna
befriades från sina höljen, och deras
milda sken lockade köpare i masstal.
Marken var förberedd genom Common
Cause’ Florence Nightinggalenummer,
man visste att behållningen skulle
tillfalla hospitalen och soldathemmen, och
Florence Nightingales namn var känt
oeh älskat av en var.
Det är troligt att liknande
lamp-da-gar Homma att anordnas även på andra
platser i England.
Gina Krogs testamente.
Som den äkta kvinnosakskvinna hon
var, insatte Gina Krog till arvinge i
sitt testamente Norsk
Kvindesaksfor-ening. Hennes kapital, som utgjorde
återstoden av den gåva hon erhöll vid
Nylaendes 25-årsjubileum 1912, uppgick
till kr. 6,149,66.1 testamentet uttalar hon
den önskan att detta kapital jämte
räntorna därå måtte användas som bidrag
till att i ett blivande Kvinnornas hus
i Kristiania anordna en historisk hall
till minne av kvinnosakens historia
och utveckling i Norge.
Fernqvists Kappaffär
44 Drottninggatan 44
l^tJl n. b. och 1 fcr. upp
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs..’ Beställningsavdelning.
De arbetande kvinnorna och rösträtten.
I de sjutton artiklar, som den eldiga
och vältaliga Olympe de Gouges den
28 Brumaire 1793 framlade för
Pariserkommunen, finna vi en motivering för
anspråken på rättigheter åt kvinnorna,
som för den dåvarande situationen var
mycket belysande. Den lydde: Har
kvinnan rättighet att bestiga
schavotten, så måste hon också ha rättighet att
bestiga tribnnen.
Vi veta genom historien, att det ena
av dessa privilegier blev henne och
flera, som då kämpade för mänskliga
rättigheter även åt kvinnorna, och som
stodo i opposition mot konventets alla
våldsdåd, tillerkänt. Ty samma år föll
hennes huvud.
Dpt har, och säkert med rätta,
påpekats, att under det historieskrivningen
och skalderna från dessa
revolutionstider betecknat kvinnorna enbart som
"hyenor, drivande gäck med fasorna",
det mycket sparsamt omnämnts de
många exempel, som finnas att tillgå
på hjältemod och själsstorhet från
kvinnohåll. Kanske mera värdefulla
att som situationsbild bevara åt
eftervärlden än de överdrifter och den
råhet, som genom lössläppandet av de
mänskliga lidelserna taga sig de mest
rysliga uttryck, och som vi förresten i
närvarande tid ju inte ha alltför
sparsamma exempel på, tyvärr.
Men fast det ju ej under normala
förhållanden är någon risk till liv och
lem att slåss för kvinnans frigörelse,
så kan det vara nog så stor risk till
heder och ära — tdet har ju vår
generation fått skåda otvetydiga exempel
på.
Tänk exempelvis på Ellen Key. Hur
har hon inte för sina högt och modigt
uttalade åsikter blivit hånad och
hud-flängd. De för henne mest kränkande
argument, mest tarvliga insinuationer,
har man begagnat sig av. Ty att hon
som var kvinna kunde skriva om
sådant, det var ju för galet! Och den
kränkta dussinmoralens heliga harm
flög i blyga purpurskyar över
nationens ansikte.
Det vill en stark själ och en fast tro
på sin saks sanning till för att stå
inför sådant. Ty "ve den, som sårar
lungan i offentlighetens breda bröst".
Men sanningen segrade så till vida,
att det finns tusenden, som öppet
bekänna den, och Ellen Key är inte
längre en främling i sitt eget land — som
författarinna. Men som kvinna är hon
ännu alltjämt en utstött, hon och med
henne en halv nation. Utstött och
utanför i fråga om rättigheter — i fråga
om skyldigheter få både hon och alla
vi andra så gärna vara med. Ja, det är
vår plikt.
När man nu tänker på alla de
länders kvinnor, som mot sin vilja — ty
man har ännu inte hört talas om
någon kejsarinna, som denna gången
velat och fått "sitt lilla krig" —
blivit indragna i denna förfärliga
världsbrand, så frestas man ovillkorligen att
vrida på den ovan citerade satsen av
Olympe de Gouges sålunda: Ha
kvinnorna under ett stort, nationerna till
det yttersta pressande och prövande
världskrig, visat sig så situationen
vuxna att i många fall samhällets
fortsatta funktion vilat på deras ansvar
och arbete, då ha de också visat sig
mogna för det politiska ansvaret och
för rätten att om möjligt också
förhindra ett nytt krig.
Då man därtill tänker på en sådan
uppgift, över alla andra och framför
allt annat, blir saknaden av den
politiska medbestämmanderätten en
främmande förnedringskänsla, ej över sig
själv, utan över dem, som medverkat
och medverka till en dylik
samhällsordning.
Sedan, i det dagliga, på ytan lugnt
böljande samhällslivet fordra vi ju och
behöva rösträtt och valbarhet för de
många, för oss viktiga reformers skull,
som vi här med världsfredstanken som
bakgrund nödgas kalla små, men som i
sig själva äro så ytterst betydelsefulla.
Speciellt för arbetarekvinnan — och
arbetande kvinnor över huvud; ty
tusentals kvinnor arbeta ju, om de också
ej äro arbetarekvinnor — måste den
politiska rösträtten vara ett medel, ej ett
mål.
Det är århundradens orättvisor mot
kvinnorna, som skola gottgöras i den
mån det är möjligt, och som framför
allt för kommande släkten skola
vridas rätt. Och detta är icke enbart
männens uppgift, ty, med all respekt — de
mäkta det icke.
De, som emellertid få ett särskilt
stort ansvar i utövandet av sin
rösträtt, äro enligt min mening
arbetare-kvinnorna. Ty de ha hittills blivit
till-bakasatta inte bara som kön utan även
som klass. Och kunde stenarna tala,
där generation efter generation
trampat dödströtta steg under nöd och
umbäranden — det skulle bli till ett
fruktansvärt jag anklagar!
Under alla livets skiften är det ingen,
som för ett så hårt och tungt liv som
arbetarekvinnan, gift eller ogift. Hon
får arbeta hårt, betalas sämst och får
försaka mest.
Vi kunna ju bara tänka på dessa
sista år och den dyrtid, som rått och
råder. Hur många fattiga
arbetare-hustrur ha inte förtvivlat under dess
tyngd. Och hur många tror man ej
ha fått göra det omöjliga. Ha sådana
kvinnor intet värde för en nation, och
sakna deras dyrköpta praktiska
erfarenheter all betydelse?
Vi vänta och hoppas, att de alla
snart skola känna både sitt värde och
sin betydelse som samhällsmänniskor,
och då torde de också komma att bli en
faktor att räkna med.
För samhällets bästa, för släktets väl
och för rättfärdighetsprincipens skull
anhålla vi alltså hövligt, men bestämt,
om politiskt mogenhetsbetyg åt svenska
kvinnor.
Julia Ström-Olsson.
t-B. JOHN V. LOFflHEN & C:i SS’~6rs,*obi8t
renommerade specialaffär i
- Kungl. Hofleverantör -
Slieu-Ä Ylle-Kläåningstyier
Bitart. 429 Freisgatan 3, Stockholm. i.I.»« Prover t. l^orteu sandas gratis o franco.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Qrnryte Kenlsla Tvätt- & Färgen B.
GÖTEBORG
Utomlandsnytt.
Rösträttsrörelsen i Ungern.
I Ungern pågår för närvarande, trots
kriget, en mycket stark agitation för
politisk rösträtt för kvinnor. De tre
politiska l)artierna ha officiellt erkänt
sig vara för reformen, men när de
ställts inför ett avgörande, ha de
alltid sökt sin räddning i undanflykter.
På förslag av fru Meller beslöto de
styrande inom rösträttsrörelsen att besöka
de tre partiernas ledare, greve Albert
Apponyi, greve Michel Karoly; och hr
Stephen Kakovssky för att uppfordra
dem att fora fram frågan om
kvinnorösträtt i parlamentet. Ehuru de tre
herrarna personligen voro anhängare
av kvinnorösträtten, förklarade de
dock, att deras respektive partier icke
ansågo det lämpligt att under
krigstider företaga några parlamentariska
reformer.
Redan i december månad förra året
väckte greve Kårolyi en motion om
allmän rösträtt för män, och i
sammanhang därmed slog monseigneur
Alexander Giswein ett slag för
kvinnorösträtten genom följande uttalande: "Med
hänsyn till att under detta krig
kvinnor såväl som män givit de mest
storartade bevis på sin fosterlandskärlek,
sin offervilja och sitt mod, måste allt
misstroende från de styrandes sida
upphöra. Vi hoppas därför att
parlamentet uppfordrar regeringen att
framlägga en proposition om allmän oeh
lika rösträtt för män och kvinnor, utan
anseende till kön eller ekonomiska
restriktioner."
Motionen föll, men under
diskussionen talade Nåndor luriga M. P. och
flera andra politiker varmt för
kvinnorösträtten.
På grund av denna diskussion
beslöt Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt att inlämna en petition
till parlamentet. I skrivelsen påvisa
de vilka oerhörda offer, som krävts av
kvinnorna under de hårda
krigstiderna, men de påpeka också, att de inte
fordra medborgarrätten som en
belöning, utan emedan de äro fast
övertygade om, att kvinnbrösträtten blir
det bästa medlet, när det gäller att
hela de sår, som kriget slagit, och det
bästa vapnet i kampen att befria
världen från militarismens förbannelse.
Denna petition framlades inför
parlamentet av greve Apponyi, vars
hustru är Landsföreningens ordförande.
Ett gott stöd i kampen ha kvinnorna
i Männens förbund för kvinnans
politiska rösträtt Dess ordförande, Georg
von Ludåcs, framhöll nyligen på ett
möte, att om kvinnorna redan haft
rösträtt, skulle krig varit
omöjliggjorda.
Trots de hårda tiderna ha alltså
Ungerns kvinnor med all makt hållit
rösträttskampanjen uppe, och genom
föreläsningar och agitation ha de
spritt kunskap om rösträttens idé och
även lyckats skaffa många nya
anhängare.
För och emot i Förenta Staterna.
De amerikanska tidningarna
kommentera livligt det för kvinnorna
betydelsefulla i att det republikanska
partiet upptagit kvinnorösträtten på
sitt program. The Boston Herald
kallar det en avgjord seger, The New York
Tribune anser att det värsta
motståndet är brutet och The New York
Eve-ning Post gläder sig åt att det största
konservativa partiet ställt sig på
kvinnorösträttens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
