Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 16
ROSTRÄTT FÖR KVIKHOB
3
LP.
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort lager af flnarm och mnktar* f
MÖBLER n
i ek, mahogny, valnöt samt andra £
träslag äfven målade, till billigaste priser, J
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 jj
Advokat EVi) ANDEN
JURIS KAND*
Kvinnliga Juridiska Byrån
Vallingatan 18 - Stockholm G.
Rättegångar o. pliska uppdrag af alla slag.
KL. 10-4,
Riks tel. 7576. Allm. tel. 18336.
E. o» Hovrättsnotarien
EUSRBETH ISMUS Hnbll
Södergatan 14, Malmö
Tel. 6137
SUngai och Jarldiska w&m av alla sias.
Nyaste rösträttslitteratur.
Kvinnorörelsens landvinningar.
2 öre pr st eller 1:50 pr 100.
Rösträttsbrevet för dagen.
Av Elsa Alkman. Pris 5 öre.
Varför vi måste arbeta för rösträtten,
2:dra nppl. Av Karin Fjällbäck Holmgren
Pris 5 öre.
Statsministerns döttrar, Skådespel i 3 akter.
Av Frigga Carlberg. Utgivet på Göteborgs
F. K. P. R:s förlag. Pris 75 öre.
Nyaste rösträttsbrevkort.
I konstnärlig omramning i rösträttsfärgerna
och med rösträttsmärket, med uttalanden av
Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf och Ellen
Key.
Med svenska flaggan och rösträttsmärket.
Pris 5 öre pT st. eller 4:— kr. pr 100.
Rekvireras från
Rösträttsbyrån, Lästmakaregatan 6
Stockholm.
Sommarmötet i Strängnäs.
En efterskörd ur pressen.
Betydelsen av årliga sommarmöten
och dessas förläggande till olika delar
av landet står nog klar för de flesta
x*östrättskvinnor, men hur
betydelsefulla dessa möten i själva verket äro,
därom får man dock först riktig klarhet,
då man tar del av en högermans
intryck från det nu senast hållna mötet.
I Strängnäs Tidning (höger)
sammanfattas dessa sålunda:
Det kan ju härvid förtjäna fastslås att
den kvinnliga rösträttsrörelsen tydligen
trängt sig fram inom olika
samhällsgrupper på ett sätt, som är nog så
anmärkningsvärt. Kan fann ju bland
mötesdeltagarna verkligt representativa
personligheter, vilkas namn åtnjuta det högsta
anseende inom alla kretsar.
Här nämnas några namn, bland dem
fru Agda Montelius och docenten
Hilma Borelius. Vidare heter det:
över huvud synes det vara ett
utmärkande drag hos den kvinnliga rösträttsrörelsen
att bildningen är starkt representerad
inom densamma. Och detta kan ju icke
annat än betecknas såsom en verklig styrka,
icke blott och icke huvudsakligen därför att
rörelsen därigenom måste vinna i pondus,
utan framför allt därigenom att den
kvinnliga rösträttsrörelsen på det sättet varder
tryggad mot överdrifter och förirringar,
som kunde vara ägnade att verka skadligt
i ena och andra hänseendet. Över huvud
måste man ju också erkänna även om man
icke anser sig kunna gå med på det
kvinnliga rösträttskravet, att den kvinnliga
rösträttens förkämpar allt intill denna dag
uppträtt på ett i allo värdigt och
sympati-väckande sätt. Det må tillgivas oss att vi
i detta sammanhang tillåta oss
understryka, vad vi tillf orene åtskilliga gånger
framhållit: att de politiserande männen ofta
nog kunde ha mycket att lära av de för
sina önskemåls förverkligande kämpande
kvinnorna. De hava verkligen städse —
och det visar sig i eminent grad just vid
Strängnäsmötet — lagt i dagen en förmåga
av självbehärskning, av självdisciplin, som
är högsta erkännande värd. Ja, detta är så
mycket mera förtjänt av erkännande, som
det ju måste medgivas, att motståndarna
till kvinnorösträtten icke alltid iakttagit
den hänsynsfullhet och den goda ton, som
man kunde vänta och fordra.
Det förtjänar ock beaktaB, att under
diskussionerna de stora, allmänna
samhälleliga synpunkterna städse hollos klart i
sikte. Givetvis förbisåg man icke den
betydelse den kvinnliga rösträttens
genomförande kan hava just för kvinnorna själva,
för tryggande och förbättrande av deras
ställning, men i huvudsak höll man alltid
uppmärksamheten skarpt riktad just på de
allmänt samhälleliga intressena och den
betydelse det kan hava för dem att
kvinnlig kraft, kvinnlig erfarenhet, kvinnlig
finkänslighet och kvinnlig uppfattning få gö-
ra sig gällande, även då det varder fråga
om att bestämma rörande
folkrepresentationens sammansättning. Även härvidlag
kunde man visserligen hava åtskilligt att lära
av kvinnorna på manligt hålL
Artikelförfattaren slutar med att
framhålla att de estetiska intressena
givetvis mera komma till sin rätt på
ett kvinnligt möte. "Kvinnorna hava
ju i allmänhet klar blick för
skönhetsvärdenas betydelse", och här talas i
entusiastiska ordalag om musikstun
den i domkyrkan, som "för deltagarna
blev en verklig högtidsstund, som de
länge skola bevara i tacksam erinring",
och om Luleåkören, som "på ett
ytterst förtjänstfullt sätt bidrog att giva
åt mötet en stämningsfull prägel".
Men även från vänsterhåll har efter
Strängnäsmötet oförbehållsamma
erkännanden kommit rösträttsrörelsen
till del. Med anledning av mötets
vädjan till regeringen att till nästa
riksdag framlägga proposition om
rösträtt för kvinnor upptar Hudiksvalls
Nyheter i en ledande artikel frågan till
behandling. Tidningen börjar med att
med stöd av opinionsyttringens
imponerande siffra konstatera
att det snart är ute med påståendet om
kvinnornas egen likgiltighet infor sin
största fråga och detta är i. och för sig en
betydelsefull framgång,
och forisätter:
En annan icke mindre viktig ligger uti
den ständigt ökade respekt den svenska
kvinnliga rösträttsrörelsen, trots allt hån
och oförståelse, tillvunnit sig. I detta
avseende går det visserligen sakta, men det
är dock tydligt att det för allt flera
an-svarskännande medborgare börjar bliva
uppenbart att kvinnornas rösträttskrav
icke längre kan avfärdas med ett
överlägset manligt löje. For de motståndare, som
icke för alltid fastnat i dogmen om
mannen såsom den allena styrande, bör det
numera icke vara svårt att inse att den
kvinnliga rösträttsrörelsen, såsom man
hittills så gärna velat göra gällande, icke
bedrives av några emanciperade,
excentriska suffragettyper, vars största nöje är
att bekämpa mannen, utan att den ledes
av intelligenta, vidsynta och varmt
kännande samhällsmedlemmar, vars insikter
och inflytande på olika områden samhället
icke längre har råd att undvara.
Det är på hög tid att även 4en handfulla
samling konservativa män, som bildar vår
feuvarande regering, kommer till insikt
härom. Det finns inga bärande skäl, som tala
for att kvinnorna skola vänta längre. Vårt’
långa dröjsmål med att införa den
allmänna rösträtten för män har icke skänkt oss
några angenäma erfarenheter. Det inses nu
tämligen allmänt att det var ett svårt fel i
Rå K» 25 50
Allm. 63 96
*>* K* Hoi
d*1
Malmtorgsgatan €>, StocKhoIm
hushållningen med vår nationella kraft att
så benhårt vägra de rättigheter, som borde
ha skänkts det svenska folket med varm
hand för flera tiotal år sedan.
Det ligger icke i nationens intresse att
kvinnornas rösträtt skall gå den vägen för
att förverkligas, och det är med hänsyn
härtill, som man nu förväntar att
regeringen skall visa sig vara vidsynt nog att
tillmötesgå kvinnornas begäran och sätta
in sin kraft på att förverkliga deras krav,
som allt mera blir ett med strävandena att
komma in i lyckligare banor för den
mänskliga utvecklingen. Det manliga samhällets
stora bankrutt har ådagalagt att det icke
går väl, om hälften av människorna hållas
utanför bestämmanderätten om hur allt
skall ordnas. Den sanningen har blivit så
uppenbar genom kriget att man vägrar att
tro att det fortfarande finnes män, som icke
vilja se den och som icke känna sig
manade att sätta in sin kraft på att bringa
den till seger i samhället
Till slut må anföras även några ord
ur Karlstads-Tidningen, som med
anledning av Strängnäsmötet och där
gjorda uttalanden ägnar kvinnonias
rösträttsfråga en ledande artikel:
Kvinnorösträttens utsikter efter kriget
bli väl mycket beroende av den politiska
vindriktning, som kommer att blåsa upp
ur dess följder. Kommer reaktionen att få
överhand och uppbåda alla gamla grova
och råa instinkter under sina fanor, då ha
kvinnorna inte mycket att vänta av den
närmaste tiden. Här i landet sitter nu
nämda forntidsmakt dryg och däst i
högsätet. Berusad av "1914 års idéer", är den
minst av allt benägen att lyssna till något
så omanligt och omilitäriskt som talet om
rätt for kvinnor.
Men trots allt: fienders övermod, vänners
ljumhet samt fel eller svek i egna led —
sådant måste varje reformrörelse räkna
med —, ha rösträttskvinnorna ändå inte
skäl att fälla modet. Särskilt här i landet
äro de på det hela taget mycket
förmånligt ställda tack vare — våra skandinaviska
grannländer, I Norge och Danmark —
liksom i Finland, fastän det ju intar en
annan ställning — äga kvinnorna politiska
rättigheter i samma utsträckning som
männen. Ett sådant grannskap kan omöjligen
undgå att verka även här. Må Första
kammaren förhärda sig sju resor, det hjälper
inte på längden. Fast nog ar det mycket
möjligt att kvinnorna inte få sin rätt förr
än den 40-gradiga skalan, som står och
stänger för så många andra reformkrav
i detta land, gått all världens väg.
Ett kvinnoverk.
Föreningen koloniträdgårdar i
Stockholm tio dr.
En liten prydlig bok ligger nu i
bokhandeln,* en bok över vilken varje
kvinna kan känna sig stolt, ty den är
ett överskådligt och synnerligen
planmässigt utfört vittnesbörd om den
verksamhet, vartill Anna Lindhagen
tog initiativet i Stockholm efter en
vistelse i Köpenhamn år 1903.
Visserligen fanns det redan några
få koloniträdgårdar i Stockholm förut,
men att de ha det omfång och den
betydelse de nu äga, är helt säkert
hennes verk.
Sin första uppmuntran fick Anna
Lindhagen av riksmarskalken von
Essen, som redan år 1904, alltså ett år
efter sedan hon hade börjat, utverkade
upplåtelse av mark å Djurgården, den
nu så välkända trädgården vid Värtan,
där Anna Lindhagen i många år själv
haft sin lilla trädgårdslott, och där
hon med de många andra kolonisterna
stred med svårigheten, att
anläggningen låg åt norr. Nästa område, som
uppläts var Stadshagen, därefter det
vid Söderbrunn.
* Föreningen Koloniträdgårdar i
Stockholm. Tioårsskrift 1906—1916 med
Trädgårdsbok. Svenska Andelsförlaget. Stockholm.
69 sid. Illustr, Pris 1: 75.
Först 1906 bildades själva föreningen
och då koloniserades området vid
Eriksdalslunden, måhända det mest
välbelägna av alla. Föreningens första
styrelse, med fröken Anna Lindhagen
som ordförande, utgjordes av fröken
Sigrid Hård af Segerstad, hr A.
Lindberg, bibliotekarien Fr. Nilsson,
professor K. Warburg samt fröken Anna
Åbergsson. Denna senare är nu
fröken Lindhagens bästa hjälp. Hon har
tagit verksam del i betydande
utvidgningar av trädgårdarna, i startandet
av en del nya områden och i
föreningens ekonomiska förvaltning.
Ungefär samtidigt med
Eriksdalslunden startades trädgårdarna vid
Barnängen, också tillhörande Stockholms
stad. Området vid Frimurarbarnhuset
vid Drottningholmsvägen, det nästa
som koloniserades, tävlar kanhända
med Eriksdalslunden i popularitet.
På de senaste åren har verksamheten
utvidgats med områden från
Stockholms stads lantegendomar: Dalen vid
Enskede, Alviken och Mossen vid
Bromma. För närvarande disponerar
föreningen 1,619 lotter, d. v. s. över
Hälften av alla koloniträdgårdar i
Stockholm.
Byggnadsverksamheten vid
koloniträdgårdarna är ett helt kapitel för sig.
Anna Lindhagen har tagit itu med att
det skall byggas planmässigt. Förenin-
gen tillhandahåller ej blott särskilda
ritningar, efter vilka de s. k. lusthusen
skola byggas, utan utpekar även
platsen i trädgården, där lusthusen skola
vara belägna. Med outtröttlig energi
har Anna Lindhagen arbetat för att
kolonisterna skola efterleva
föreskrifterna och från de bästa förmågorna,
som t ex. från Ragnar Östberg har hon
förvärvat ritningar för ändamålet.
Först i början var Anna Lindhagen
själv byggnadskontrollant och ända till
sent in på sommarkvällarna kunde
hon, med måttstock i hand, undervisa
kolonisterna. Hon hade stora
svårigheter att få lämpliga
byggnadskontrollanter, men att döma av hrr
Fors-séns och Larssons förträffliga
uppsatser i den tioårsskriften åtföljande
trädgårdsboken äro de värdiga
medhjälpare och arbetskamrater åt Anna
Lindhagen.
Allt efter som lusthusen vid de
större områdena längre utanför staden ha
fått byggas större, har trädgårdarnas
sociala betydelse ökats, i det att de
större lusthusen äro verkliga
sommarbostäder för arbetarfamiljerna.
Har Anna Lindhagen haft mycket
arbete och många svårigheter att
kämpa emot, ha dock även framgångarna
varit stora. År 1909 t. ex. deltogo några
kolonister i trädgårdsutställningen på
Djurgården. Den, som minns Anna
Lindhagen då, vet hur hon gladdes åt
de av kolonisterna förvärvade prisen,
17 pris och 3 hederspris, som om de
tilldelats henne själv. År 1913 anordnade
föreningen egen pristävlan. Till prisen
hade summor skänkts bl. a. av
änkedrottningen och av prins Eugen samt
av Stockholms-Tidningen och
Aftonbladet. År 1914 är ej heller att
förglömma, då deltog föreningen i
Baltiska utställningen, dels inom
Centralförbundet för socialt arbete, dels inom
År-stas sociala avdelning.
Hur allmänt uppskattat företaget nu
är, visar bäst de sakkunniga och
intressanta uppsatser hon lyckats förvärva
för tioårspublikationen, t. ex. om
fruktodling av Sigrid Hård af Segerstad,
om klängväxter av Ellen
Norden-streng, om sättet att konservera
trädgårdsprodukter av Märta Gustafsson,
om köksväxter av Stina Swartling, om
vegetabilier av Gertrud Bergström, för
att endast nämna några.
Koloniträdgårdarna höra nu till
arbetarbefolkningens största
glädjeämnen. I dessa tider av umbäranden gå
säkert dagligen många tankar av
tacksamhet till henne, som genom sitt
energiska arbete skaffat ej blott
sommarsol och glädje, utan även lämplig föda
åt många små fattiga arbetarbarn, de
gå till Anna Lindhagen med hennes
aldrig sinande entusiasm! N. K:ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
