Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r; 97
RÖSTRÄTT FÖR KYISTRTOR 5
5
!
:
ö
I. P. AHDERSSOHS RDBELflFFlB
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort tager af finare och enklare
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt Bamt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR.
Fjärde kvartalet 1916 3$ öre.
Även i år inbjuder Rösträtt för
Kvin-nor till prenumeration för sista
kvartalet till ett särskilt billigt pris, och
detta göres under den förhoppningen
att kvinnorna nu, när deras
rösträttsfråga vunnit ny aktualitet även i de
krigförande länderna, känna en
maning att som aldrig tillförne samlas
under rösträttens banér.
Rösträtt för Kvinnor håller sina
läsare å jour med alla de frågor, som
beröra kvinnorna och som det är varje
kvinnas plikt att ta del av.
Sprid tidningen till så vida kretsar
som möjligt, ty först när vi bli
tillräckligt många, bli vi en maktfaktor
och glöm inte, att Rösträtt för Kvinnor
är det viktigaste medlet, när det gäller
att sprida kunskap om vår sak.
All prenumeration sker på posten, och
det är av vikt att prenumerationen
sker så tidigt som möjligt, på det att
upplagans storlek må kunna beräknas.
Sista kvartalet kostar endast 35
öre.
Rösträtten på scenen.
De föreningar, som i höst ämna
anordna soaréer och sällskapsaftnar,
uppmärksammas på en ny rösträttspjäs,
Holtermans testamente, komedi i en
akt av Mathilda Asp. Pjäsen, som är
synnerligen rolig och underhållande,
finnes till uthyrning på Eösträttsbyrån
mot en avgift av 2 kr. jämte porto.
Mr Asquith’s uttalande.
Vad pressen säger i England och Sverige.
Den engelske premiärministerns
uttalande i parlamentet till förmån för
rösträtt för kvinnor, för vilket
redogörelse redan lämnats i våra spalter, har,
som ju var att vänta, framkallat en
flod av presskommentarier såväl inom
som utom England. Av särskilt
intresse för svenska läsare är att se den
totala omsvängning i den allmänna
opinionen, som mr Asquith’s ord medfört,
eller kanske hellre — för vilken mr
As-quith’s ord äro ett uttryck — i hans
eget land. Särskilt anmärkningsvärda
äro en del uttalanden i den engelska
högerpressen. Vi göra en axplockning.
Den ledande tidskriften The Observer
(höger) skriver efter att ha behandlat
frågan om soldaters och sjömäns
rösträtt:
Av större och varaktigare betydelse är
frågan om kvinnornas rätt att rösta. De
ha förtjänat den. Vi säga det rent ut. Vi
ha i det föregående motsatt oss detta krav
av en orsak, och av denna enda, att
kvinnorna genom sitt kön äro hindrade att
deltaga i fosterlandets försvar. Vi hade orätt.
Kvinnorna ha burit och bära sin fulla
andel på sjukhusen, på
ammunitionsfabrikerna, på alla områden i livet, där de lagt
männens arbetsbördor på sina axlar och
frigjort männen för försvaret. Och än mer
genom det hjältemod, med vilket de bära
sin sorg och ge sitt allt. Kunna vi längre
neka kvinnorna, som arbetat och lidit, som
arbetat, även om de icke lidit, sin andel i
beslutanderätten om nationens framtid, vid
vilken de äro fästa med varje fiber av sitt
hjärtat Vi kunna det icke. Staten behöver
deras hjälp och de ha visat sin förmåga
att giva den.
The Daily News skriver:
Alla argument till förmån for kvinnans
rösträtt, som anförts före kriget ha mer än
fördubblats i styrka nu... De, som häri
sågo en revolution, som de fruktade, ha
sedan augusti 1914 sett en mängd
revolutioner bra mycket mera fasansfulla. Vi
aro nu vana vid omvälvningar och
samhället kommer att få vänja sig vid större
förändringar än denna... Regeringens
förnämsta uppgift är och måste vara det som
rör kriget, men detta anses icke utgöra
något hinder för annat socialt reformarbete
och det får icke utgöra ett hinder för
kvinnorna.
The Nation:
Mellan 1910 och 1913 var det endast en
makt, som hindrande stod i vägen för reali-
serandet av rösträttskvinnornas
förhoppningar, och den makten var mr Asquith’s
vilja... Detta farliga hinder är nu
undanröjt, och mr Asquith’s omvändelse är så
mycket mer välkommen, som den tydligen
är typisk för en vitt utbredd opinion bland
många av dem, som för två år sedan
tänkte som han. Utvecklingen är icke begränsad
till de liberala.
The Daily Graphic:
Det är ett märkligt medgivande från en
så stark motståndare till kvinnans
rösträtt som mr Asquith. Men det är intet
tvivel om att han gav uttryck åt den
allmänna opinionen i landet.
Blackpool Times:
Englands kvinnor ha väntat länge på en
rättighet, som kvinnorna i andra delar av
det brittiska riket ägt i åratal, men det
förefaller som om deras väntetid nu vore slut.
Ur den svenska pressen anföra vi:
Vesternorrlands Allehanda:
Från England kommer i dagarna ett
meddelande, som är agnat att i särskild grad
glädja kvinnorna i första hand men
därför också alla dem, som sympatisera med
deras kamp för medborgerliga rättigheters
erövrande. Englands premiärminister,
As-quith, den förr så oförsonlige motståndaren
till varje försök att skjuta en bresch i
gamla vanföreställningar beträffande
kvinnornas ratt att bli erkända såsom
samhällsmedborgare helt och fullt på samma villkor
som männen, har ändrat uppfattning och
haft mod att bekänna detta. Denna
omkastning i den gamle liberale statsmannens
uppfattning kan helt enkelt inte överskattas,
ty den betyder, att all världens för sin
sol-klara rätt kämpande kvinnor vunnit en
jätteseger tack vare sina engelska systrars
outtröttliga energi.
Göteborgs-Posten:
I så gott som samtliga de krigförande
länderna har frågan om kvinnornas
upp-flyttning till full medborgerlig jämlikhet
med männen, inklusive deras erhållande av
politisk rösträtt, avancerat ett jättesteg
framåt under kriget, överallt är det den
utomordentliga förmåga av uppoffring, det
hjältemod, den osvikliga energi, varmed
kvinnorna icke blott uppehållit hemmen och
familjerna, utan därjämte även i stor
utsträckning visat sig kunna övertaga
manliga uppgifter, vilkas fyllande ingen under
fredens dagar tilltrott dem — det är, med
ett ord sagt, den över allt beröm stående
insats, som de krigförande ländernas kvinnor
gjort för uppehållandet av den nationella
kraften och därmed direkt for nationens
Det kommer nog med rösträtten.
Det var en vacker och mild sommardag
vid en skånsk badort. Vädret var så
vackert, att "människan blir glad och god",
och svenskar och danskar glömde bort att
diskutera tyska och entente-sympatier vid
kaffet.
Sällskapet i trädgården bestod av tvänne
danska damer och deras broder, fil. d:r och
lärare, två svenskor, bägge
självförsörjande — en av dem bärande rösträttsmärket
— och av en ung man, tjänsteman vid
något större verk i Stockholm.
Det lilla rösträttsmärket hade bragt
samtalet in på kvinnofråga^. Den unge
svensken, som tillhörde nationella
ungdomsförbundet, orerade högt och brett över
kvinnans uppgift i hemmet — det var det enda
hon var till för — oaktat alla de
närvarande damerna voro självförsörjande, och icke
hade någon manlig individ att laga mat åt,
än mindre några egna barn att uppfostra.
"Ja, kvinnans rösträtt, den bryr man sig
just icke så mycket om i de ledande
kretsarna i Sverige nu, den var på modet en tid
den där rörelsen, men nu ha kvinnorna åter
börjat intressera sig för sin egentliga
uppgift, hushållet; de vill till och med ha
obligatoriska husmodersskolor; ja, och så tar
jn arbetet för försvaret deras tid, och
så..."
Han fortsatte ännu någon stund att
uppbygga de närvarande med sitt tal utan att
märka, att de svenska damerna drogo på
mun i ett medlidsamt småleende, och
danskorna sågo på varandra helt förvånade.
Svenskorna förstodo, att det ej var värt att
diskutera med denne självsäkre yngling,
som njöt av att höra sig själv tala och
önskade frammana en diskussion för att få
briljera inför främlingarna med en del
inlärda fraser.
I stället för damerna tog den stillsamme,
ganska allvarlige danske doktorn till ordet.
Han sade ungefär så här, på svenska:
"Ser ni, unge man, jag är själv
konservativ, och jag tyckte hela tiden, att
kvinnorna hemma hos oss i Danmark pratade
bra mycket om den där rösträtten, inte var
den så viktig, och inte skulle den göra
någon skillnad för dem, och så tänkte jag
mest på de dåliga elementen. Nog tyckte
jag, att mina systrar här, som äro
självförsörjande bägge två, och duktiga och
sköta sig som hela karlar — jag ber om
ursäkt för talesättet, — kunde förstå sig på
att rösta, men alla små fröknar och fruar,
som endast gå och promenera på östergade,
åh nej! Men ser ni, om ni levde i ett land,
där kvinnorna ha rösträtt, skulle ni se
annorlunda på saken.
Det är så helt annorlunda hos oss nu,
sedan kvinnorna fått rösträtt. Vi veta, att
en vacker dag kommer regeringen t. ex.
med ett lagförslag om lika lön för lika
arbete, och då måste även de privata
arbetsgivarna följa efter. Och med det är
reformen gjord.
Men det får ej gå till så här: var så god,
här har ni, härtill äro vi så illa tvungna.
Utan det är nog bäst att börja helt sakta
och omärkligt. Det är nämligen just vad
vi göra. Vi börja redan nu uppskatta
kvinnoarbetet på olika områden till sitt fulla
värde, som ’människoarbete* — eller hur ni
vill kalla det — och betala det därefter, så
att de ej skola märka, att det är deras
rösträtt, som har gjort förändringen, för då.. **
Här började hela sällskapet att skratta —
den nationelle unge mannen bet i sin
mustasch och smålog surt, den
självförsörjande svenska damen kände om
rösträttsmärket satt kvar, — det skall måhända få sitta
här länge än, tänkte hon — men den
energiske dansken fortsatte:
"Ja, nog förstår jag nu de danska
kvinnornas rösträttsrörelse, och jag förstår, att
våra bästa dagar äro förbi, när vi hade en
hel stab av damer, som passade på oss mot
mer eller mindre dålig ersättning, och som
vi dessemellan kunde bedåra med några
banala komplimanger."
Sällskapet såg roat ut. Den nationelle
unge mannen började en ny tirad om
fosterlandet och dess väl, men dansken
svarade:
"Ja, unge fosterlandsvän, det bästa för
ett land är, att alla människor, som bo där,
äro nöjda, och tänk, det tycks mig, som om
danskarna hålla på att bli det."
De två självförsörjande svenska damerna
bytte blickar och den ena, som var klädd i
rösträttsmärket, sade i det hon tackade den
danske läraren:
"Jag önskar, att våra svenska män
talade som ni, ocK att de, som skola
uppfostra vår manliga ungdom, lärde dem att
jämställa sina systrar med sig själva. Hos
oss skulle man tro, att alla gossar
uppfostrades till att ha ett harem, när de bli
stora."
"Ni skall ej vara så pessimistisk, min
goda fröken", genmälte den danske doktorn,
"det kommer nog med rösträtten."
Men när sällskapet bröt upp, sade de två
svenskorna till varandra: "Ja, men
rösträtten, när kommer den hos oss?"
Spectatrix.
RiKs 25 50
Allm. 62 96
tU-i^ler
han
de l
M&lmtorgsgatan 6» StocKholm
försvar, vilken där brutit motståndet mot
kvinnans anspråk på politisk
fullmyndighet.
Det ligger ett underligt öde i den
konjunktur som äntligen medfört detta stora
resultat. Kvinnans människovärde som
kvinna räckte i och för sig icke till för att
framtvinga det; hennes speciella
samhällsinsats som kvinna syntes ej vara
betydelsefull nog for att tillerkännas sin naturliga
motsvarighet i rätt.
Man frågar sig nu, vilken återverkan
denna fullkomligt nya situation kommer
att få i de neutrala länder, där kvinnans
rösträtt alltjämt är en stridsfråga. Hur
skall den nya insikten om kvinnans värde
under nationella nödtider där komma att
verka på denna fråga? Motståndet mot
kvinnans rösträtt förefinnes i vårt land
endast och allenast inom det politiska
parti, som påstår sig mer än något annat ivra
för det nationella försvaret. Vilken min
skall den svenska högern göra, när den
härnäst tvingas att debattera den
kvinnliga rösträtten? Skall partiet då ha den
djärvheten att ifrågasätta, att den svenska
kvinnan skulle vara en mindre värdefull
nationell kraft än den engelska, franska
eller tyska kvinnan? Eller skall hr
Tryg-ger kanske hänvisa den svenska kvinnan
att vänta med sin rösträtt, tills hon fått
tillfälle att visa vad hon duger till under
ett svenskt krig? Skall hon med andra ord
dömas till ett slags villkorligt straff, därför
att hon icke velat vara med om att draga
in vårt folk i världskriget och därunder
kunnat visa sin oumbärlighet?
Social-Demokraten:
Även om den, som betraktar kvinnans
politiska likställighetskrav såsom en av de
oförytterliga människorättigheterna, med
förundran konstaterar att först efter ett
krigs prövningar de engelska kvinnornas
medborgarkrav erkänts, så är det därför
icke mindre glädjande att inregistrera
denna nya, stora seger för kvinnorösträtten.
Väl är ännu icke allt motstånd mot de
engelska kvinnomas politiska
medbestämmanderätt brutet. Men en av dess farligaste
motståndare har öppet deklarerat sin
omvändelse, och denna omvändelse är tydligen
endast ett särskilt framträdande moment i
en allmän omsvängning i stämningen till
kvinnornas favör.
Efter en energisk, stundom våldsam
kampanj under flera^ år för medborgerliga
rättigheter, synas alltså Englands kvinnor
nu stå vid målet. Den seger de vunnit är
av betydelse icke blott för dem själva i
tillvaratagandet av sina intressen icke
minst vid återgången till normala
förhållanden efter kriget. Den betyder också en
ny bresch i motståndet i andra länder, en
stöt framåt för kvinnosaken Över huvud och
för demokratien.
Karlstads-Tidningen:
Det kan väl tyckas en och annan, med,
all respekt för den stormäktige "premiera"
att hans motiv för omvändelsen inte äro så
starka. Man frågar sig ovillkorligen: ha
då inte vad kvinnorna utfört under freden
varit lika viktigt för landet, lika värt
medborgarrättens erkännande som det de
utfört nu under kriget? — Det kan måhända
utfinnas teoretiska skäl för att svara nej
på den frågan, men för vanligt förstånd
äro de inte lätta att fatta. Huvudsaken är
i alla fall att kvinnorösträttens farligaste
motståndare i England givit sig.
SALJES ENDAST / APOTEK
a. b. pharmacia, stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
