Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
96 RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 14-15
Fernqvists Kappaffär
OO Drottninggatan QQ
f9lilP n. b. och 1 tr. upp
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
RÖSTRÄTT FÖR KYINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan1
Redaktioiistid: onsdag och lördag kl. 1/i3—1/*4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1916 Kr. 1:35.
Lösnummer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
rösträttsbyrån
LSstmakaregatan 61, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. l/a5 e. m.
L K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
samarbetet med sina
socialdemokratiska partikamrater.
Många äro de, som vilja påstå, att
hon älskade striden för dess egen skull,
och att handla på ett sätt, som var
oförmodat och överraskande för
hennes omgivning.
Vilka orsakerna än må ha vajit, stod
hon mycket ensam de sista åren av
sitt liv, för vilkét hon dock fann en
ersättning i sitt lyckliga hemliv med
sin man, redaktör Brann, och sin
mycket begåvade son. I
kvinnokretsar var Lily Braun, förutom
genom sin föredragsverksamhet, mest
känd såsom författarinna genom det
monumentala arbetet: "Die
Frauen-frage, ihre geschichtliche Entwicklung
und wirtschaftliche Seite", en bok, som
vittnar om en oändlig arbetsförmåga
och stor beläsenhet. Dess
bibliografiska anvisningar äro en synnerligen
värdefull källa för varje
kvinnosakskvinna. "Im Schatten der Titanen" und
"Liebesbriefe einer Marquise" äga en
verklig litterär-betydelse. Lily Braun
hade en färgrik stil och en stor
begåvning att skildra miljöer, kanhända
mera än att objektivt skildra människor.
"Die Memoiren einer Sozialistin" hava
förut utförligt behandlats i dessa
spalter.
När kriget bröt ut, greps hon av den
allmänna entusiasmen i Tyskland, och
när hennes unge son frivilligt gick ut
i kriget, tycks hon hava sökt bedöva
sig själv med sin sista roman
"Lebens-sucher". Hon börjar där att med en
ovanlig psykologisk säkerhet skildra
tidens motsättningar och dissonanser,
för vilkas alla problem hon finner en
storartad lösning i det allt famnande,
allt uppslukande kriget.
Att en så högt begåvad, så ovanligt
intellektuellt utvecklad kvinna kunde
skapa en sådan lovsång åt kriget är
en psykologisk gåta, liksom så många
andra drag i Lily Brauns
mångskiftande personlighet.
Ser man emellertid detta arbete i
sammanhang med hela hennes
intellektuella produktion för övrigt, besannas
nog Minna Cauers ord, när hon säger,
att Lily Braun var en kvinna, där
gott och ont, styrka och svaghet,
klokhet och obetänksamhet städse stodo i
strid mot varandra. N. K:ger.
Där kvinnorna ha rösträtt.
I ett föregående nummer av Kösträtt
för Kvinnor voro vi i tillfälle att
meddela att finska senaten ingått till
högsta ort med hemställan och förslag till
författning angående rätt för kvinna
att erhålla läraretjänster vid alla
läroanstalter i Finland. Regeringen har nu
sanktionerat förordningen, som
erhållit följande lydelse: "Kvinna
tillerkän-nes enahanda rätt som man att bliva
utnämnd till läraretjänster vid
kejserliga Alexander-universitetet, Tekniska
högskolan, lärdomsskolor,
folkskollärare- och lärarinneseminarier,
läroanstalter för särskild yrkesutbildning och
abnormskolor ävensom vid alla läroverk
utan undantag, dock utan rätt att
utöva med läraretjänst förenad
domsrätt."
Den moderna krigsmoralen.
Mångfaldiga gånger har det från
kvinnosakshåll framhållits den svåra
ställning, som ogifta mödrar och deras
barn ha i samhället, och det har varit
kvinnor, som allvarligt och energiskt
ha hävdat att varje barn, som kommit
till världen har rätt till mor och far,
till hem och vård och skydd. Denna
moderliga ömhet mot de ogifta
mödrarna och deras barn har ofta kritiserats,
och man har t. o. m. förklarat dylika
åsikter såsom samhällsupplösande och
vådliga för moralen. Detta beror
naturligtvis på ett grovt missförstånd. Vi
vilja, att samhället skall vårda sig om
alla barn, men vi vilja framför allt, att
individerna — män och kvinnor —
skola lära att djupt och allvarligt känna
sina plikter mot de barn de sätta i
världen.
Det är ju människobarn det är fråga
om. De behöva en lång och omsorgsfull
vård, de behöva uppfostran och
utbildning, och de behöva möjligheter att få
leva ett människovärdigt liv. Detta är
synpunkter, som med en stigande
civilisation så småningom arbetat sig
fram, och som just kvinnorna sökt få
beaktade.
Man kan inte tänka sig en mera
diametralt motsatt syn på barns och
mödrars rätt än denna och den nya
krigsmoral, som nu proklameras på
åtskilliga håll och som i hela sin ohyggliga
råhet framställts i en artikel i
Aftonbladet som en högre moral.
Här omtalas med stor sympati, huru
så väl familjefäder som unga
värnpliktiga i tyska armén i stor utsträckning
få permission "med direkt uppdrag att
resa hem och fylla sina äktenskapliga
plikter till folkökningens fromma" —
hur man formulerar uppdraget till de
ogifta förmäler icke tidningen. —
Det kan man kalla en folkökning på
militärt kommando!
Men uppreser sig icke ett manligt
sinne inför dylik cynism, så är det väl
icke möjligt annat än att icke varje
kvinna uppröres i sitt innersta
där-utav.
Vilken oerhörd brutalitet ligger icke
i detta "direkta uppdrag" — vilket
fräckt ingripande i människans allra
intimaste angelägenheter — det är
verkligen att behandla människor som
husdjur. —
När man och kvinna finna varandra
i kärlek, då de äro fysiskt och andligt
skickade att bli föräldrar och ha ett
hem, där barnen kunna växa upp, då
är det all anledning att glädja sig åt
barnen. Men låt oss tänka oss in i de
kvinnors ställning, som enligt den
allra modernaste krigsmoralen skola
bära livets tunga börda på militärt
kommando.
Den gifte eller ogifte fadern kommer
direkt från lägret, där de smittosamma
könssjukdomarna härja fruktansvärt,
det är osäkert — mycket osäkert, att
denne fader återkommer och
återkommer frisk och arbetsduglig för att
hjälpa modern att försörja och uppfostra
barnet. Därtill kommer det hårda
arbete, som kvinnorna i de krigförande
länderna nu få utföra, den sorg och de
sinnesrörelser, för vilka de ständigt äro
utsatta i dessa tider samt kanske brist
och nöd — dessa "krigsbarn" kunna
knappast väntas med glädje, i
synnerhet om man tänker sig, att de äro
ämnade till kanonmat.
För varje tänkande kvinna måste
denna nya från ett krigsland
importerade moral vara mera än motbjudande.
Dessa åsikter om könslivet, de
"praktiska åtgärderna för folkökningen" äro
så ytterligt råa och för kvinnorna
förnedrande — det är en sida av krigets
förvildande inflytande, som kvinnorna
allvarligt böra vara på sin vakt emot.
En dylik "moral" river sönder
århundradens stilla civilisatoriska
arbete på att höja förhållandet mellan man
och kvinna till ett verkligt mänskligt
förhållande.
Idealet skymta vi redan i forntidens
sagor, där det omtalas att "jungfrun
hellre gick i döden än svek den man
hon givit sin tro".
På kärlek och trohet skulle livet
mellan man och kvinna grundas. Inte har
det levats så mycket därefter, men det
var dock det ideal, som de unga drömde
om och sökte förverkliga.
Det behöves, att kvinnorna slå vakt
om detta ideal och det behöves, att
kvinnornas synpunkter på hithörande
förhållanden bli beaktade. Det visar sig
åter huru nödvändigt det är, att
kvinnor få makt att värna unga kvinnor
och ofödda släkten mot den nya
krigsmoralen, som är lik all krigsmoral d. v.
s. det är ingen moral alls.
Sigrid Kruse.
En fridshälsning.
När den utländska pressen genljuder av
alla de beskyllningar varmed de
krigförande nationerna överösa varandra, och
när hatet och fiendskapen mellan männen
ta sig de mest osympatiska uttryck, är det
en lättnad att läsa den fridshälsning, som
de franska kvinnorna nyligen sände till de
tyska. De ha förmått att genomskåda den
vävnad av lögn och intriger under vilken
diplomatien opererar, de ha lidit så djupt,
att de över den avgrund som blod och hat
och fiendskap öppnat mellan de båda
länderna, kunna räcka de tyska kvinnorna
sina händer och utropa: "Varför skulle vi
hata! Ni ha lidit, likaväl som vi. Edra
makar, fäder och söner ligga slagna och
sårade till döds. Vårt lidande är
gemensamt."
Det är skälvande ångest i de franska
kvinnornas hälsning, men också en stråle
av hopp om att jordens kvinnor, i kraft av
sin moderlighet, en gång skola kunna
befria folken från krigets förbannelse.
Sällan har det hänt att fridens röster gjort sig
hörda under krigets virvelstorm, och att
Tysklands kvinnor, rörda av sina franska
systrars storsinthet, svara i samma anda
och kraftigt betona, "att när denna
världskatastrof en gång är över, då skola alla
nationers kvinnor resa sig till handling",
är "ett varsel om att ljusare och bättre tider
skola stunda.
JjL Elegant
fYjr^k kemiskt tvättad och prässad blir Eder
fl ■ kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
^^T Orgryte Kemiska Tvätt- & Färgeri 1l
JL GÖTEBORG
Till tryggande av det
uppväxande släktets framtid.
Man behöver sannerligen icke vända
sig till de krigförande länderna för att
bevittna rättskränkningar och sociala
missförhållanden. Nästan varje dag
finns det något i dagspressen, som kan
ge anledning till reflektion över
förhållandena i det egna hemlandet. Saker
och ting ske, som uppröra vårt
rättsmedvetande, där vi inte blivit för slöa
att reagera, det kan röra fattigvården
i kommunerna, ett oskäligt
uppskörtande av livsmedelsprisen, som riktar
några få på de mindre bemedlades
bekostnad, försummade barn, övergivna
mödrar och mera sådant, som likt en
karta i svart och vitt framhäver
samhällets mörka och sjuka punkter.
Vi ha svårt att tänka oss ett
idealsamhälle, det är sant, men vi ha
därför icke rätt att slå oss till ro och tro
att ingenting kan göras, ty varje mörk
punkt i ett samhälle sprider sig som
en kräftskada, där inte operatörens
kniv begränsar det sjuka området.
Just i dagarna har en händelse
inträffat, som åter ställt oss inför
samhällets plikt mot individerna, och där
man icke kan tala om delinkventens
ansvar, emedan samhället låtit honom
växa som ett vildskott. Det var en
12-årig gosse, som sköt ihjäl sin
styvfader under försök att rädda sin moder
för den druckne mannens misshandel.
Det stackars barnet, som i likhet med
sina syskon fått växa upp utan
tillsyn, var uppskakad av skrämsel och
sorg över det skedda och kommer
antagligen att omhändertagas av
barnavårdsnämnden.
Det är betecknande för vår
lagskip-ning, att den ingriper först när skadan
är skedd, i stället för att förebygga
det onda. Bleve barnen
omhändertagna och hemmen reformerade, skulle
säkert fängelserna bli färre. Det är
något som är på sned, och i de fall där
det rör barna- och fattigvård, kan det
inte anses förmätet att tro, att
kvinnorna äro kallade att vrida det rätt
igen. Varje försummat barn är ett
värde, som samhället låtit falla ur kurs,
och vi måste få en lagstiftning till
stånd, som omöjliggör att barn i vår
omedelbara närhet växa upp till
brottslingar och fiender till lagstadgad
ordning. Men kvinnorna kunna icke
utöva något inflytande på lagarna så
länge de sakna rösträtt. De kunna
plåstra och lappa, men inte förebygga.
Därför måste vi arbeta på att skaffa
kvinnorna den rätt, som skall trygga
barnens och det uppväxande släktets
framtid i vårt fosterland.
G. H. E.
Rösträttsnytt från Schweiz.
I parlamentet i Bern har nyligen
väckts en motion om kommunal
rösträtt för kvinnor, och frågan kommer
under debatt denna höst. Berns
kvinnliga rösträttsförening förbereder en
livlig kampanj och har redan tillsatt flera
olika kommittéer, som komma att
bearbeta pressen och den allmänna
opino-nen. Kantonen Bern är en av de
största i Schweiz med en befolkning, som
huvudsakligen idkar åkerbruk. När
Schweiz* socialdemokratiska parti
förklarade sig villigt att arbeta för
kvinnorösträtten, vidtogos genast mått och
steg för att söka förmå de övriga
politiska partierna att uppta frågan på
sina program, och hur svaren än
komma att utfalla, tvingas de dock att
diskutera kvinnorösträtten.
AB TAUM V T ÄrCVVV flf Pia Sveriges äldsta, största o. bäst
|"JJ« JUI1I1 T. LUXUlLDn 06 UiQ renommerade specialaffär i
SiieB-ÄTlle-Kläi nlngstyger
Prover t. landsorten iftndas gratis o. Uranco.
Blkst. 439
—— Kungl. Hofleverantör —
Freisgatan 3, Stockholm.
A. T. 5048
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
