Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
112 RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 14-15
RÖSTRÄTT FOR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan *
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V»3—V* 4,
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1916 Kr. 1: 35.
Lösnummer 6 öre.
Pris för 4:de kvartalet 35 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
röstr ät t sbyran
Lästmakaregatan 61, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. xj% 1—l/a 5 e. m.
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
En triumf för
kvinnorösträtten.
Presidenten Wilson talar på de
amerikanska kvinnornas landsmöte.
Hur skulle Sveriges rösträttskvinnor
känna det om statsminister
Hammarskjöld självmant förklarade sig villig
att tala på ett rösträttsmöte? De skulle
antagligen skönja ett slut på den långa,
långa vägen och se målet nära. De
skulle förstå, att nu tog man dem
äntligen på allvar, och nu skulle de snart
inte behöva nöta ut sin energi och sina
krafter på agitation och strid, utan
samla sig till positiva uppgifter i
samhället.
Vad som vore en utopi här, har blivit
verklighet i Amerika. När
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt samlades till årsmöte i Atlantic
City den 8 september, räknade den som
sin huvudtalare presidenten Wilson.
"Jag har kommit för att kämpa med
er", det var det budskap han bragte de
församlade skarorna. Ögonblicket var
utan motsvarighet i rösträttens
annaler. Luften var fylld med känslan av
att något som var av utomordentlig
vikt inträffat, och att ögonblicket var
historiskt. Mångas tankar gingo säkert
tillbaka till de första årens strider, när
några få, modiga pionjärer, hånade och
föraktade av hopen, som är så snar till
åtlöje, började det jättearbete, som nu
resulterade i att Förenta staternas
president på ett rösträttsmöte uttalade sin
fulla anslutning till kvinnornas
rättfärdiga sak. Han förklarade att han
inte var kommen för att bedja
kvinnorna vara tålmodiga, utan för att
lyckönska dem till att de verkligen
voro en maktfaktor.
När presidenten slutat sitt
anförande, reste sig d:r Anna Shaw och höll
ett eldande tal, vari hon berörde
kvinnornas långa väntan på rösträtten. "Vi
ha väntat tillräckligt länge", sade hon
och vände sig till presidenten, vi vill
ha rösträtten nu, och vi vill ha den
under Er administration." Även mrs
Chapman Catt talade och tackade
presidenten för hans värdefulla bistånd.
Sällan har ett rösträttsmöte varit fyllt
av så mycken entusiasm. Auditoriet
reste sig, man hurrade och viftade med
näsdukarna, och alla voro behärskade
av den känslan att kvinnorösträttens
mål var inom räckhåll.
Förslag om kommunal rösträtt för
ryska kvinnor.
Ryska inrikesministern Protopopov har
till öppnandet av riksdumans session
utarbetat ett lagförslag om reform av den
lokala självstyrelsen på grundval av en
utvidgning av de kommunala institutionernas
rättigheter och kompetens, en utvidgning
av valrätten och kvinnornas deltagande i
valen.
Fernqvisfs Kappaffär
O Drottninggatan Q^l
0IJ n. b. och 1 tr. upp Ol)
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! BeställningsavdelnUg.
"De svenska hemmens förfall och upprättelse."
Några reflexioner, med anledning av Ester Noréns bok.
Bet ligger en oerhörd pretention i att
kalla en bok "De svenska hemmens förfall
och upprättelse", en bok, som hellre borde
hetat "Studier och reformförslag i
tjäna-rinnefrågan". Så betraktad är boken
emellertid läsvärd och kan ge goda uppslag. Det
märks att författarinnan med intresse
studerat förhållandena, speciellt i
stockholmshemmen; dock verkar det hela väl mycket
svartmålning. En stor del av boken
utgö-res av en dyster samling exempel på
stridigheter mellan husmödrar och
tjänarin-nor, och det är som om goda förhållanden
dem emellan under nuvarande villkor ej
kunde existera. Men sådana finnas ändå.
Kritiken över de rådande missföhållandena
är dock i många fall tyvärr allt för
berättigad; när det gäller botemedeln synes mig
emellertid författarinnan fastna i vissa
detaljer och se frågan alltför snävt.
Författarinnan skildrar först med många
exempel tjänarinnornas dåliga villkor med
avseende på fritider och frihet, bostad och
lön, samt påpekar den allmänna
ringaktningen för husligt arbete och för dess
utövare. Denna ringaktning härleder förf. ända
från trälinnornas ofrihet i forntiden, som
ännu i vår tid skulle trycka ned
tjänarinnornas sociala ställning. Utan egentlig
yrkesutbildning och utan solidaritet i kampen för
tillvaron ha de intet annat medel att
förbättra sin ställning än att övergå till
annat, mer tilltalande arbete. Husmödrarna
lida under dessa förhållanden, de kunna ej
själva bära hela bördan av hemmets
skötsel, och svårigheterna med okunniga och
pretentiösa tjänarxnnor fördärvar ofta all
hemmets trevnad. Skolan, som tar
flickornas hela tid i anspråk, har en dryg skuld
till att dessa få en förvänd syn på det
husliga arbetets värde. Det är, med ett ord,
alla tjänarinnefrågans kända och erkända
svårigheter som framdragas.
Kommer så forf:s positiva förslag till
reformer i frågan. Dessa inledas med
fordran på obligatoriska kvinnliga
"värnpliktsskolor" på ett år, fria eller mot
avgift, vilka ordnas så lika vanliga hem som
möjligt och där "värnpliktsutbildning för
hemmet till fosterlandets gagn" skulle
meddelas. Detta förslag, liksom alla liknande,
inbjuder till åtskillig kritik. Begreppet
värnplikt innebär för männen tvång till en
yrkesutbildning, varav de ha föga eller
ingen nytta för sitt egentliga livskall, under
det dessa hemskolor skulle förbereda
kvinnorna för det yrke åt vilket de flesta av
dem hoppas få ägna sig, och som för dem ej
innebär något större offer, åtminstone om
hemmet är deras eget. En god
hemutbildning är bra, men den har intet med
värnplikt att göra. Nog ha kvinnorna
tillräckligt tunga bördor att bära för samhället
både i freds- och krigstid utan att behöva
låtsas deltaga i männens krigsberedskap.
En helt annan sak är sjuksköterskornas
verkliga insats häri, liksom de kvinnors,
vilka utbildas för att vid krigstillfälle
kunna ersätta manlig arbetskraft. I
programmet för dessa skolor ingår för övrigt, utom
allt som möjligen kan räknas till hemvård,
all sorts uppfostran, som man eljest anser
åligga hem och föräldrar. Förslaget före-
faller så idealiskt att det nog är outförbart
i vår värld med begränsade möjligheter.
Vidare föreslås husmodersskolor med
långa grundliga kurser for de intresserade,
sådana skolor finnas ju redan.
Författarinnan kritiserar skarpt den nuvarande
skolköksundervisningen — med hur stor rätt
kan jag för min del ej bedöma.
Skolkök-lärarinnorna ha härom redan sagt sitt ord.
Det följande förslaget om
tjänarinnesko-lor inrättade av husmödrarna samt en från
dessa skolor ordnad platsförmedling kan
nog vara en god idé, förutsatt att
ledningen blir opartisk. Från dessa skolor skulle
de Övriga reformerna av tjänarinnornas
ställning ntgå. Skolans styrelse skulle
genom sin platsanskaffningsbyrå kontrollera
ombyten av platser, tre ihånaders
uppsägning skulle stipuleras, betygen skulle sättas
efter tryckta formulär och tjänarinnorna
skulle ha rätt till "en lämplig titel".
Löner och ålderstillägg, arbetstid och timpris
för överarbete skulle likaledes bestämmas
av byrån, som också skulle godkänna
bostäderna. Dessa skulle som regel vara
belägna utom hemmen, i särskilda
tjänarinne-hem. men undantag för barnsköterskorna.
Det är antagligt att dessa ordnade
förhållanden skulle inverka lugnande i många
oroliga hem, där parternas stridiga
intressen gå isär. Men de förutsätta mycket
stabila förhållanden i hemmen, och kunna
endast gälla i städerna, författarinnan
glömmer alldeles bort att våra flesta hem
finnas på landsbygden. I de hem, där barn
finnas och deras antal allt emellanåt ökas,
kan det ha sina svårigheter att ordna
arbetet så att viss arbetstid hålles. Finnes i ett
sådant hem ej en särskild barnsköterska,
skulle den bestämmelsen att tjänarinnan
bodde utom hemmet medföra att modern
vore bunden hemma alla kvällar. Man får
dock ej göra husmoderns yrke alltför tungt,
utan avväga hennes och tjänarinnans
arbete. Författarinnan har emellertid mycket
rätt i att med någon omtanke och god vilja
kan arbetet ofta läggas så, att tjänarna ej
behöva vara till hands om kvällarna, utan
familjen kan finna sig i att då sköta sig
själv. En annan reform, som skulle
medföra avsevärd lättnad i hemarbetet, och
som man ej nog kan förorda, vore
samtidiga måltidstimmar för familjens alla olika
medlemmar. Detta och en del smärre
förbättringar och förenklingar i
arbetsvillkoren hör till de värdefullaste uppslag boken
innehåller. Titelfrågan är dock säkerligen
av ringa betydelse.
Författarinnan talar även, men mera i
förbigående, om höjandet av aktningen för
det husliga arbetet och hoppas därvid
mycket av "värnpliktskolorna". Jag tror, att
det är egentligen tjänarinnekåren, som
behöver stiga i sin egen och samhällets
aktning. Och den är på god väg. Det är klart
att nyinrättade kvinnliga yrken äro friare
från samhälleliga fördomar än det gamla
husliga arbetet. Men samtidigt med
samhällets demokratisering, med
arbetarklassens växande inflytande och därmed
följande självaktning, med kvinnornas frigörelse
och solidaritetskänsla kommer
tjänarinnornas sociala ställning att stiga. Rösträtten
är här en god hävstång — man minnes
kommunalstämmeordförandens bestörta och
förargade: "Skulle min piga få rösträtt?" —
Det är ej bland de verkligt bildade man
finner föraktet för "piggöra", jag skulle
snarare säga att respekten för allt ärligt
arbete småningom söker sig ut bland de
bredare samhällslagren. Funnes denna
aktning för husligt arbete i högre grad hos
våra byggmästare och arkitekter, och satte
den spår i de jungfrukammare och kök de
bygga, vore mycket vunnet. Vad som ofta
fattas i förhållandet mellan husbondefolk
och tjänare, och detta från båda sidor, är
takt och förmåga att se med en annans
ögon, samt från husbondefolkens sida den
goda viljan att i möjligaste mån frigöra
sig från fördomar, som stå i vägen för den
riktning utvecklingen vill taga. Och
utvecklingen går mot tjänarinnans
självständighet oeh självansvar, rätt till egna
åsikter och eget umgänge, rätt till att i hemmet
där hon tjänar betraktas som en
medmänniska med vanliga mänskliga behov av
frihet och trevnad. Men rättigheter måste
kompletteras med skyldigheter, om
jämvikten skall bevaras. Tjänarinnornas
förändrade ställning måste hos dem medföra en
annan syn på det hem, där de arbeta, de
skola bättre förstå och respektera, hur
mycket av trevnaden där, som beror på deras
plikttrohet,,ordning, goda vilja och humör.
Om än dessa förhållanden i ganska
väsentlig mån inverka på "hemmens förfall
och upprättelse", så äro de väl ändå ej de
viktigaste. Vad författarinnan i slutet av
boken säger om vår tids dåliga
uppfostran är även det en svartmålning, sådan
som gjorts i alla tider. Väl uppfostrade barn
märkas ej så mycket, och dåliga hem ha
alltid funnits. Men det är väl ändå för
mycket att tala om ett hemmens förfall i
våra dagar. Hemmen liksom alla sorters
samhällen genomlöpa i vår tid en
utveckling, som går från envälde till
medborgarstyrelse, och det dröjer, innan
förhållandena ordna sig. Gamla tiders hem var en
liten värld för sig, där alla i fruktan och
lydnad böjde sig för husfaderns — eller
husmoderns — vilja, visst ej alltid med
glädje. Lagar och seder ha betydligt
rubbat husfaderns myndighet, och nya tiders
vindar ha blåst bort auktoritetstron. Den
gamla disciplinen ramlar — ja, det kan nog
ej hjälpas, den kommer ej igen. Men det,
som skall sammanhålla hemmet oeh fora in
lugn och hemkänsla där igen, är en allt
starkare självdisciplin hos alla dess
medlemmar, grundad på känslan av varje
individs personliga ansvar för det helas
trevnad — med andra ord en medborgaranda i
smått.
Gertrud Rodhe,
f. Odencrants.
Å.-B. JOHN T. LOFGREN & C:o
Sveriges äldsta, största o. bäst
renommerade specialaffär i
B . . fl4 SiAen- ÅTlle-KlåAningstyger
Rikst. 429 Freisgatan 3, Stockholm. a. t. mms Pr0TCT t. landsorten .tnd» *****0.
• Kungl. HofleverantÖr -
Rösträttskommissionen i England.
Den stora parlamentariska
kommissionen för behandling av den blivande
rösträttsreformen i England är nu
tillsatt. Ordförande i kommissionen
är underhusets talman, och bland
medlemmarna märkas lord Grey, sir John
Simon, mr W. H. Dickinson, Överste
Craig och mr Aneurin Williams, vilka
höra till kvinnorösträttens pålitligaste
vänner. Även andra namn inom
kommissionen borga för, att man icke
kommer att anse, att de många
problem, som man efter kriget måste
sysselsätta sig med äro lösta endast med
att utsträcka den allmänna rösträtten
för män. Kommissionen består inalles
av 32 ledamöter, utom ordföranden.
Stockholms F. K. P. R.
planerar att hålla sitt ordinarie
höstmöte omedelbart efter det Nordiska
kvinnosaksmötet, antagligen
måndagen den 13 november, då man hoppas
på förmånen få höra några av de
framstående utländska talare, som då
besöka Stockholm. Närmare
meddelanden komma att lämnas genom de
dagliga tidningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
