Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
V. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 NOVEMBER 1916.
N:r 22.
"Kvinnans timma liar slagit."
På den amerikanska
Landsföreningens årsmöte i Atlantic City sistlidna
september höll mrs Chapman Catt ett
mycket uppmärksammat tal, vari hon
uttalade som sin fasta övertygelse, att
det kommit till en kris i den kvinnliga
rösträttsrörelsen, och om man med
entusiasm och viljekraft förstod att
begagna sig av denna kris, skulle det
vara liktydigt med en avgörande seger
i en nära framtid.
"Jag är medveten om", yttrade hon,
"att inte alla rösträttskvinnor dela
denna min tro; de se inga tecken i dag,
som inte också funnos i går, inga
händelser under år 1916, som avsevärt
skilja sig från dem under år 1910. För dem
har rörelsen från sin första begynnelse
utvecklats lugnt och normalt för att
även fortsätta efter samma linje. Jag
kan endast försvara min ståndpunkt
med, att det är bättre att inbilla sig
att en kris föreligger, även om den
inte existerar, än att förneka den, när den
verkligen inträffar; ty en kris innebär
en kulmen av händelser, som påkallar
nya tankar och åtgärder.
Betydelsen med en organiserad
rörelse är att säkerställa dess mål. Den
måste med naturnödvändighet lyda
utvecklingens lagar och genom de olika
stadierna av agitation och upplysning
nå sitt förverkligande. Denna
förverkligandets period är varje rörelses kris.
Enligt min åsikt har detta
betydelsefulla ögonblick, som i högre grad än
någonsin påkallar vår självuppoffring
och -vår energi, nu kommit till oss. Jag
tror att segern jir inom räckhåll, och
att tiden är inne, då vi måste lyfta den
ned från det blå och inregistrera den
på jorden.
Om detta är sant, då är den tid
för-liden, då vi sade: ’Män och kvinnor,
se på idealet där uppe, en dag kan det
komma ned till oss’, och i stället har
den tid kommit, då vi från varje stad
och by måste ropa så högljutt, att
ljudet återskallar från varje bergstopp
och från strand till strand ’Nu har
kvinnans timma slagit\ Ajitag att
flertalet av rösträttskvinnorna inte tro att
krisen är inne och inte sträcka ut sina
händer efter segern, vad kommer då att
ske? Ja, vi komma alla att fortsätta
vårt arbete, men vår sak kommer
alltjämt att vara oavgjord, och vi få
lämna den i arv åt dem, som äga en
klarare syn på tingen och större
företagsamhet än vi. Men om vi å andra
sidan sträcka oss efter segern, även om
den inte är alldeles inom räckhåll? Har
någon skada skett? Nej, ingen.
Därför, kamrater i arbetet, ber jag att ni
fästa er uppmärksamhet vid de tec-
£Aå den l{änsla av förödmjukelse, som’ vi erfara
vid tanden på att hela den övriga norden gått oss
förbi, bli en drivfjäder för oss att öl<a våra skaror
och hindra ett skenbart "på stället vila"; må den
mana till frammarsch, och detta i ett tempo, som
förkortar tiden mellan nuet och den stund, då vårt
segerbanér erövras*
Kvinnornas Kalender 1917.
ken, som bebåda en kris, och att ni ta
edra mått och steg för att vända
denna kris till seger."
Mrs Catt övergick därefter till att
tala om den stora världskris, som
kriget åvägabragt och som skall medföra
den största politiska och sociala
revolution, som världen någonsin bevittnat.
Även kvinnans ställning har undergått
en genomgripande förändring, då
kvinnorna nu överallt ersätta männen i
deras arbete, odla fälten oeh mata
maskinerna. "Europa bevittnar, att det är
kvinnorna, som hålla civilisationens
trådar samman, medan männen strida.
Ett starkt ljus har kastats
över-nationerna, och i skenet från det ljuset har
man varsnat, att varje land är
beroende av två kompanjoner med olika,
men lika stort ansvar."
Mrs Catt skärskådade därefter
förhållandena efter kriget och ansåg, att
den position kvinnorna kämpat sig
fram till, skulle de också veta att
behålla, och det härskri, som skulle ljuda
över hela den industriella marknaden
vore: Lika lön för lika arbete. Den
ekonomiska omvälvningen skulle
medföra politisk frihet, och den senaste
tidens händelser, Englands
frontförändring, mr Asquiths omvändelse och
Kanadas rösträttssegrar, bevisade att nya
vindar blåste i tiden.
"Sålunda", slutade mrs Chapman Catt
sitt storstilade och tankeväckande tal,
"kan den som ger sig tid till att lyssna,
över kanonernas dån och aeroplanens
surrande, höra hur de kedjor brytas,
vilka så länge hållit Europas kvinnor
fjättrade. Priset har varit dyrt, men
ett faktum kvarstår, och det är att lir
kriget skall uppstå den kvinna, som
skall nå sin fulla frigörelse. Den
kvinnan skall ha många svåra problem att
lösa, men hon skall tillåtas att
medverka till deras lösning på ett helt
annat sätt än som skett någonsin
tillförne.
’Kvinnans timma har slagit.’ Den
har slagit inte bara för Europa?, utan
för hela världens kvinnor."
Dyrtidsproblem.
Sällan ha väl Sveriges husmödrar i
högre grad än vad nu är fallet
pressats mellan dyrtidens sköldar.
Situationen för närvarande är lika
åtstramad som någonsin i ett krigförande
land och de för hushållet
nödvändigaste artiklarna såsom smör, mjölk, mjöl
och socker kunna inte anskaffas i på
långt när tillräckliga kvantiteter. Att
dyrtiden erbjuder problem, som
ingalunda äro lätta att lösa, måste vara
tydligt för envar, men då ansvaret för
livsmedlen anförtrotts åt sådana
personer, som äga betingelserna att i
någon mån kunna beräkna tillgång och
efterfrågan, måste även den oinvigde
ställa sig undrande och spörjande
inför en ledning, som genom för sent
utfärdade exportförbud och senare
genom licenser minskat landets
produkter, så att nu verklig brist föreligger.
Licenserna äro den bakport genojn
vilken livsmedlen alltjämt strömma ut
ur landet, och om även andra varor
komma in i stället, torde det väl
kunna ifrågasättas, om dessa för Sveriges
vidkommande äro lika nödvändiga som
ingredienserna till den dagliga*födan.
Det skylles i dessa tider på
lantmännen, som med vett och vilja behålla
sina produkter och inte släppa ut dem
i marknaden, men bör inte hellre
felet sökas hos en organisation, som har
i sin hand att reglera föhållandena,
men underlåter det. Om bönderna
hellre ge sina kreatur spannmål än att
köpa in det dyrare kraftfodret, så må
man icke undra över, om den
ekonomiska beräkningen driver dem till att
behålla den billigare varan och undvika
att köpa den dyrare. Väntar man sig
något annat, räknar man med ett
ädelmod, som under dessa kristider
saknats i allra högsta grad just bland de
element i samhället, vilka, i besittning
av medel och i fruktan för dyrtiden,
köpt in så stora förråder att verklig
brist uppstått.
Dessa den mänskliga egoismens
triumfer utspelades redan under
krigsutbrottets första dagar, då butikerna län-
sades på sitt innehåll och somliga
vist-husbodar och skafferier stodo
överfyllda medan andra förblevo tomma.
När det gäller en hel befolknings
tillgodoseende med livsmedel, får man
inte räkna med den enskildes mer eller
mindre goda vilja, utan fordra att de,
som åtagit sig att leda landets öden,
icke bara sätta en gräns för
exportörers och livsmedels jobbares
prestationer, utan även föranstalta den
reglering av förhållandena mellan
producenter och konsumenter, som dyrtiden
kräver.
Sällan har exploaterandet av ett helt
folks livsintressen tagit sig fräckare
och mera utmanande former än på
sista året, då exporten ohejdat
fortgått och lagerlokaler stått fullpackade
med varor, som icke utsläppts på den
inhemska marknaden, där de stadigt
stigit i pris. När exportförbudet
äntligen kom, då voro vi redan
strandsatta. Ett exempel är sockerfrågan.
Varför skulle brist uppstå just i år, då
vi förr fått vårt behov fyllt av den
inhemska produktionen, om inte därför
att så oerhörda kvantiteter tjänat
främmande länders behov.
Sockerkorten kunna icke fylla vårt behov en» om
husmödrarna inte hade de sura
lingonen att tänka på, och dessutom begås
en väsentlig orättvisa mot
landsbygdens kvinnor, som måste använda en
del av sitt socker till bakning, medan
städernas kvinnor ha bagerierna att
tillgå.
Men det är inte bara husmödrarna,
som lida under dyrtidens tryck. Det
drabbar var enskild och hårdast dem,
som äro beroende av sin dagavlöning
eller timpenning. Det som knappast
räckte, när livsmedelsprisen voro
reducerade till hälften, hur skall det kunna
räcka nu?
Ställningen bland
industriarbeter-skorna är i många fall förtvivlad och
detta har även insetts av
livsmedelsnämnden, som uppgjort förslag till
understöd av olika slag, däribland
bespisning av unga kvinnor i industriens
tjänst.
Men äro dessa kvinnor verkligen
hjälpta med understöd? Ligger det
inte något principiellt motbjudande och
upprörande i den tanken att man som
lön för sitt arbete och slit, dag efter
dag, timme efter timme, skall nödgas
att ta emot understöd. I praktiken
måste detta kännas ännu mer
kränkande och förödmjukande, och dessutom
tillspetsar sig problemet på så sätt, att
det icke endast blir de unga
kvinnorna, som få understöd av staten, utan
det är även deras arbetsgivare, som
gynnas, på ett för den allmänna
rättskänslan upprörande sätt.
De kvinnliga industriarbetarnas lö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
