Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KTTmBTOR
N:k 124
Fernqvists Kappaffår
O O Drottninggatan 4Q
IdPldP n. b. och 1 tr. upp
Jfort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.l Beställningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i F, K. P. H. lämnas 5 % rabatt
RÖSTRÄTT FÖR KJTIHnSOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktion och Expedition: 6 Läetmakaregatan*
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. 7*3—1yf4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1916 Kr. 1: 35.
Lösnummer 6 öre.
Pris för 4:de kvartalet 35 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
ge-nom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
RÖSTRÄTTSBYRÅN
6 Lfistmakaregatan I, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. V» 1—V* 5
m-L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
Rädda Belgiens barn!
De, som sitta i lugnet och stillheten i ett
neutralt land kunna endast bilda sig en
svag föreställning om vad ett krig
verkligen innebär, och när de se fattigdomen
och nöden i sitt eget land, är det kanske
ganBka naturligt, att de först inrikta sig på
att avhjälpa de brister, som ligga närmast
till hands. Men de finnas, som krigets
järnhand drabbat hårdare än några andra,
därför att de äro oskylda och det är barnen,
och för deras nöd och jämmer måste alla
jordens kvinnor ömma. Tusentals barn från
härjade landsdelar stå utan skydd och
vård, utan den trygghet ett hem skänker,
och det är dem fru Anna Glaseli-Andersson
gör sig till tolk för i sitt upprop: Rädda
Belgiens barnl Hon har själv på ort och
ställe inspekterat de barnkolonier, som på
barmhärtiga människors tillskyndan
upprättats i Schweiz, och nu vädjar hon tiU
sina egna landsmän att även de måtte
känna ansvaret för de uppväxande
generationer, som fått en så bitter kontakt med
livets verklighet. Schweiz och Holland ha,
trots sina begränsade tiUgångar och
rådande dyrtid, på ett storartat sätt räckt sin
hand åt de olyckliga, och även Sverige
måste känna det ansvar som följer med
fredens välsignelse. En hel belgisk-svensk
skola kunde växa upp i Schweiz, om var
och en ville bidraga till underhållet av de
barn, som måste räddas åt framtiden.
"Människokärleken är internationell, och
då vårt land ligger aUtför långt borta för
att vi här skulle kunna bereda hem åt
dessa barn, så låt oss hjälpa andra i deras
ädla strävanden att hela några av de sår,
som kriget slagit." Fru Anna
Glaseli-Andersson, Djursholm, lämnar alla
upplysningar och mottager samt förmedlar
penningar till de belgiska barnens underhåll.
En dröm
lyder rubriken på en liten broschyr av
Anna Lenah Elgström, utgiven på Svenska
Andelsförlaget, Skriven med
författarinnans varma, personliga stil hävdar den
rättens och mänsklighetens principer gentemot
våldet och orättfärdigheten. Fru Elgström
upptar de kända, aktivistiska
synpunkterna till behandling och analyserar med
logisk skärpa ihåligheten och värdelösheten i
de fraser med vilka deras förkunnare
draperat sin krassa maktlära. Anna Lenah
Elgström har intet fördrag med fraser och
stora ord. Hon ser till det inre, till djupet,
och därför få också hennes ord en klang
av äkta metall. Hon för det sjunkande
rättsmedvetandets talan och hon ser aldrig
tingen ur en snäv och begränsad synvinkel.
"över sådana konjunkturbegrepp som
centralmakterna och ententen, ja, även
sådana tidsbegrepp som fransmän eller
tyskar, står evighetsbegreppet människa."
Detta yttrande är typiskt för Anna Lenah
Elgström och det vore lyckligt om de
principer hon hävdar vunne större anklang hos
en mänsklighet, som blint rusar mot sitt
eget fördärv.
G. H. E.
En samhällsfara.
Teori och praktik följas icke alltid åt,
men nog framstår det som en
egendomlighet att de, som ivrigast hållit på kvinnan
i hemmet och icke haft ord nog starka för
sin avsky att se henne trängas på
arbetsmarknaden just äro de, som nu uppmana
kvinnorna att i fosterlandets intresse
uppehålla arbetet i fabriker och verkstäder
samt i alla de olika yrkesgrenar, där
vakanser uppstått Detta är endast en av
krigets många omvärderingar av alla
värden. Emellertid tendera de nya
tidsför-hånandena i de krigförande länderna till
en utveckling, vilken kvinnorna måste ägna
all sin uppmärksamhet, då den lätt torde
kunna få ödesdigra följder. I en läsvärd
artikel i danska tidskriften Tilskneren
granskar Nina Bang den ekonomiska och
industriella stororganisationens problem och
kommer i sin tankegång till följande resultat:
"Kriget plockar grundligt och metodiskt
bort den manliga arbetskraften. I denna
situation samverka patriotiska och rent
kapitalistiska intressen för att ställa den
kvinn-nga tiU disposition i stället. Tidigare
föreskrifter till arbetsskydd falla bort, det finns
inte utrymme för betänkligheter mot
hälsofarlighet och yrkesfarlighet, mot lång
arbetstid och hänsyn till arbetets natur.
Pressningen blir särskilt stör för de kvinnor, som
ådagalagt det största motståndet mot att
dragas in i Grottekvarnen, på de gifta
kvinnorna vilar försörjningsplikten i faderns
frånvaro. Arbetsledningarna ha redan
börjat inrätta sig efter situationen. I de
storindustrier, där det arbetas med kvinnlig
arbetskraft, ordnar man sig för att ta hand
om barnen, så att mödrarna inte
uppehållas av omsorgen om dem. Man har
vagg-rum och kindergartnar. Man låter
bespisning ingå i avlöningen, så att
arbeterskor-na inte behöva avse tid för matlagning.
Flerstädes bygges det för att härbärgera
hustrurna vid själva fabriken. Hela
systemet går ut över hemmen. Det är inte som i
skråens och lagens tid, då endast de ogifta
svennerna och lärlingarna bodde hos
mästaren, nu inrättar man sig för att arbetaren
skall leva och dö på fabriken, äta
fabrikens mat, bo i fabrikens bostäder, medan
barnen vistas i fabrikens barnkamrar."
Här föreligger alltså en fara för
kvinnornas ekonomiska och individuella frihet.
Kapitalismen har koncentrerat sig som
aldrig förr, och om inte kvinnorna sluta
sig tillsammans i fackföreningar och
organisationer, kan ett kvinnoproletariat
uppstå, som kommer att hålla både dem
själva och deras barn i en fruktansvärd
träldom.
Englands kvinnor ha klart insett vidden
av de problem inför vilka storindustrien
efter kriget kommer att ställa kvinnorna,
men de ha också insett, att det verkliga
medlet, som skall hjälpa kvinnorna att
råda bot på missförhållandena, är just
rösträtten.
Aldrig har rösträtten varit så
nödvändig som nu, när så många faktorer äro i
rörelse for att beröva en mängd kvinnor
deras ekonomiska självständighet. Var och
en måste därför hjälpa till att åt sina
medsystrar såväl i de krigförande som de
neu-trala länderna förskaffa den rätt, som skall
hjälpa dem och deras barn att föra en
människovärdig tillvaro. G. H. E.
Den »svaga» kvinnan.
En sannsaga.
Vi ha så ofta hört uttrycket "den svaga
kvinnan", att vi vänjt oss att själva tro
på dess sanning, och detta har förgiftat och
förlamat många bland oss. Bästa motgift
är att undersöka och påpeka, hur det
förhåller sig med benämningens
allmängiltighet.
För någon tid sedan läste jag i den
norska sjöfartstidningen en artikel av Ola
Hope om Norges två första och största
kvinnliga skeppsredare, fröknarna Hanna
Brummenccs och Bertha Torgersen. När man
vet att dessa damer äro ägare till fartyg
för millioners värde, tror man
naturligtvis, att de börjat med en större eller mindre
ärvd förmögenhet. Visst inte — de började
med tomma händer, men med djärva
drömmar.
Alltifrån barndomen, då Hanna
Brum-menaes på 80-talet lekte vid Haugesnnds
varv och följde fullriggarens tillblivelse
från kölens sträckande och tills den stolta
skutan löpte av stapeln under folkets
jubel, drömde hon om att bli ägare till ett
fartyg. Hon ville sitta på sitt kontor som
skeppsredare, avsluta frakter, bestämma
vart skutan skulle gå och så tjäna rött guld
i strömmar. Helst hade hon velat klä sig i
sjöstövlar och oljekläder och följt med, när
långfararen spände sina vita segel och gled
ut. Hon kände en stark lust att rida ut en
storm på det vida havet.
Men detta gick nu en gång inte an för en
flicka. Hon lade i stället beslutsamt en plan
att skaffa sig nödiga pengar för att kunna
förvandla drömmen till verklighet. Hon tog
plats i en affär, strävade och arbetade, mätte
ut tyg och band och spetsar i många år, tills
hon och hennes väninna Bertha Torgersen
satte upp egen affär på Karmön, där en av
landets främsta gruvdrifter var belägen.
Kunderna bestodo mestadels av
gruvarbetare, som kunde vara ganska brutala, när de
kommo in druckna. De unga kvinnorna
klarade sig dock fint med vänlighet och goda
lämpor och höllo mönsterordning i sin
butik.
Vid sidan om affären gjorde fröken
Brum-menaes inmutningar, deltog i
sillspekulationer m. m. alltjämt med
skeppsredaremålet i sikte. Så flyttade damerna in till
staden igen, köpte en stor gård och
etablerade en manufakturaffär, som ännu
fortgår.
Nu var segelskutornas tid förbi.
Ångfartygen gjorde sitt inträde, och ingen skulle
ha trott det möjligt, att damer skulle
komma att köpa en ångare. Det var allt för
orimligt. Men så skedde dock 1909, då de
två vännerna inköpte "Goval" på 500 tons.
De skötte sitt rederi förträffligt och köpte
nästa år "Geira" på 1,400 tons, 1912
"Visborg" på 2,000 tons och tre år därefter
"Vendborg".
Bokföring och korrespondens -r allt skötte
de med reda och ordning. Ola Hope säger,
att många män kunde avandas dem den
insikt och klokhet med vilken de expediera
fraktanbuden utan att låta lura sig av guld
och gröna skogar. De äro en prydnad för
Norges skeppsredarestånd, säger han. Och
han förespår dem ytterligare tillökning i
tonnaget på grund av deras stora duglig-
Den första kvinnan i amerikanska
kongressen.
För första gången i historien
kommer en kvinna att ta plats i den
amerikanska kongressen. Vid de nyligen
förrättade valen i Montana utsågs
nämligen miss Jeanette Rankin till
medlem av representanternas hus.
Kvinnorna ha kraftigt bidragit till
utgången av detta val, och miss Rankin
är vald på programmet lika rösträtt
för man och kvinna genom unionell
lagstiftning, rusdrycksförbud samt
effektivare barnlagstiftning. Hon hade
stor förtjänst i rösträttens
genomförande i Montana, och fast hennes
verksamhet i det sociala arbetets tjänst
sträckt sig till snart sagt varje stat
inom unionen har hon dock ägnat den
kvinnliga- rösträtten sitt största
intresse.
Fru Betzy Kjelsberg
fick på sin femtioårsdag mottaga den
norske konungens förtjänstmedalj i guld. I ett
lyckönskningstelegram tackade konungen
fru Kjelsberg särskilt för hennes "iver för
de små i samhället". Det var ett hundratal
telegram fru Kjelsberg fick mottaga, och
bland dem märktes ett från statsminister
Gunnar Knudsen, så lydande: "Med min
hjärtliga hälsning och lyckönskan i
anledning av femtioårsdagen förenar jag hoppet
och önskan om att Ni framdeles och om
möjligt i ännu högre grad vill erbjuda
landet Edert värdefulla arbete och Ert
intresse."
Norske Kvinders Nationalraad
har till ordförande efter fröken Gina Krog
valt fru Nieo Hambro, ett val som av
Nylsende hälsas med den största
tillfredsställelse.
»Tiden icke lämplig.»
Vid Vita Bandets årsmöte i Kanada
diskuterades önskvärdheten av att alla
krafter inom rösträtten bundos samman till en
stor enhet. I anslutning härtill har till alla
rösträttskvinnor i Kanada sänts ett tryckt
meddelande, vari det bland annat heter:
"Måhända synes eder icke tiden lämplig
att upptaga arbetet för rösträtten; vi äro
ju alla intresserade av att kriget skall få
en lycklig utgång, och att det vore orätt
att-draga någon från hennes plikt mot
fosterlandet. Detta äro vi fullt medvetna om, men
tillika förvissade, att om vi icke nu erhålla
full medborgarrätt, komma vi att bli
ur-ståndsatta att möta de många problem, som
nödvändigtvis måste uppstå efter kriget."
Den sanning dessa ord innebär, borde alla
nationers kvinnor behjärta.
Rösträttskartan.
Med anledning av den sista kanadensiska
segern skriver en amerikansk tidning:
Rösträttskartan måste återigen ändras —
för fjärde gången i år. Den förändras
nästan lika fort som Europas karta. Men
rösträtten segrar utan blodsutgjutelse och
representerar endast krossade fördomar.
het, som givit publiken tillit till deras
företag och ledning.
Och nu kommer kanske det
märkvärdigaste av allt i denna underbara sannsaga.
MiUionerna ha inte på minsta vis stigit
dem åt huvudet. De bibehålla alltjämt sina
enkla vanor i sitt trevliga hem, där
blomdoft och gästfrihet möta den besökande.
De båda vännerna ha trofast delat ljuvt
och lett, arbetat och trivts sämman och
gemensamt glatt sig åt sina. drömmars
uppfyllelse.
År det inte vederkvickande och styrkande
att höra talas om sådana praktexemplar av
det "svaga" könet?
Vi sända dem ett uppriktigt tack för vad
de givit oss i sitt storslagna föredöme.
A. M. E.
l-B, JOHN T. LÖF6REN & G»
största o. bäst
specialaffär i
- Kungl. Hoflevermntör -
Blk*t. é
t» Freiigatu 3, Stoekkelm.
Slten-& Yllc-KläininflstyBer
A. T. 50 48 prortr t. Undfortftn atadfta gratis o, ftanco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
