Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 JANUARI 1917.
N:r 2.
Avslaget.
I dag öppnas den svenska riksdagen
oeh trontalet skall meddela, vilka
förslag regeringen anser sig böra
framlägga till landets fromma. Vi hade
hoppats att därvid åter skulle förkunnas,
att rättvisa och statsnytta krävde den
politiska rösträttens . utvidgning till
kvinnorna. Vi hade också
välgrundade skäl för denna förhoppning. För
denna tidnings läsare behöver icke
omtalas vad detta sista år medfört av
framgångar för kvinnorösträtten både
i Europa och i Amerika. En
framställning därom hade också gjorts i den
skrivelse med begäran om kungl.
proposition till denna riksdag, som av V.
II. i november inlämnades till
statsminister Hammarsk j öld. Denne hade
heller icke utan vidare avvisat
förslaget utan lovat att rådgöra med sina
kolleger. Svaret blev dock — trots allt
— avböjande. Vi veta likväl, att
justitieministern är en varm vän av
kvinnans rösträtt och att han med glädje
skulle ha framlagt en proposition
därom. Men vår regering tycks på grund
av skiljaktiga meningar vara dömd
till overksamhet i flera för landet
viktiga frågor.
Nu återstår att vända oss till
riksdagens olika partier med begäran om
motioner. Vi veta att de båda
vänsterpartierna äro villiga att åter slå ett
slag för vår rättfärdiga sak, men hur
skall högerpartierna ställa sig? Äro de
ännu lika döva för tidens krav, kunna
de våga att åter säga oss sitt bleklagda
nej? Världskriget har dock
åstadkommit omvälvningar i många gamla
tankebanor. Skall vår svenska höger
alltjämt hålla sig som den sista på
fördomarnas skans! Minnet av den
ringaktning, som visades vår
rösträttsfråga vid 1914 års riksdag fyller oss ännu
med harm. Om det då fanns någon
ursäkt däri, att förskräckelsen för det
nyss utbrutna världskriget
paralyserade hjärnorna, så mana krigets egna
lärdomar nu i stället till att gottgöra
vad då bröts.
Den tid vi genomlida har l<larare än någonsin stra*
l(it under att våra samhällens bestånd vilar ej blott
på männens, utån även på l<vinnornas solidaritet
med det bästa och bärande i desamma, och den
förödmjukande undantagsställning, vari de svenska
l<vinnorna l^varhållits, i jämförelse med sina övriga
nordiska systrar, måste väl l<omma att verl<a som
en särskild sporre till att bland l<vinnorna själva
göra anslutningen till rösträttsl<ravet så starl< och
omfattande, att inga obotfärdigas förhinder l(unna
längre stå det emot.
HJÄLMAR BRANTING.
L. K. P. R:s framställning till regeringen om
rösträttsförslag till årets riksdag.
Såsom framgår av referat från
centralstyrelsemötet på annat ställe i
dagens nummer överlämnades genom
LandsfÖreningens ordförande och vice
ordförande i november en skrivelse till
statsministern med begäran om kungl.
proposition till årets riksdag om
rösträtt för kvinnor. Skrivelsen var i
huvudsak av följande innehåll:
De två första riksmötena under
innevarande treårsperiod ha ägt rum
utan att frågan om den politiska
medborgarrättens utsträckande till
Sveriges kvinnor varit föremål för
behandling. Vi stå nu inför den tredje, den
sista riksdagen i perioden, och det kan
med säkerhet förutsättas att
kvinnorösträttens anhängare såväl inom som
utom riksdagen icke komma att låta
även denna riksdag gå förbi utan att
göra vad i deras förmåga står för att
befordra lösningen av denna, icke
blott för kvinnorna, utan för landet i
dess helhet så betydelsefulla fråga,
Sverige intager med avseende på
kvinnornas politiska myndighet i
jämförelse med övriga länder i norden en
föga smickrande undantagsställning,
och det är nu hög tid att även vårt
land hävdar sin plats bland Europas
foregångsländer.
På grund av sin dagliga gärning i
hem och samhälle såsom släktets
dana-re och fostrare krävde kvinnorna i de
flesta civiliserade länder redan före
världskrigets utbrott sin rätt som
fullmyndiga medborgare. Världskriget har
ställt frågan i ny belysning. I de
krigförande länderna ha kvinnorna vid
sidan av sitt värv i hemmet övertagit en
stor del av männens arbetsområden.
På många håll är det kvinnorna som
helt uppehålla det civila livet. Men
även för försvarsändamål, särskilt för
sjukvården i fält och
ammunitionstill-verkningen, har kvinnornas hjälp i
mycket stor utsträckning tagits i
anspråk.
Här redogöres utförligt för hur i de
krigförande länderna kvinnornas direkta arbete
i fosterlandets tjänst medfört en
genomgripande omvärdering av kvinnornas
betydelse som medborgare, som stöd härför
anföres ett flertal uttalanden av statsmän
tillhörande båda maktgrupperna.
Men även i de neutrala länderna,
heter det, gör kvinnorösträtten framsteg.
Danmark och Island ha icke låtit
kriget utgöra hinder för konstitutionella
frågors upptagande och avgörande.
1915 infördes rösträtt för kvinnor i
dessa båda länder, oeh i Holland
kommer 1917 års riksdag att behandla ett
av den holländska regeringen framlagt
förslag till författningsrevision, enligt
vilket de konstitutionella hindren för
rösträtt för kvinnor äro undanröjda. I
Amerika har sedan världskrigets
början kvinnorösträtten genomförts i sex
stater och vid det senast förrättade
presidentvalet hade*, samtliga partier,
även det stora republikanska eller
konservativa partiet, upptagit rösträtt för
kvinnor på sina program och samtliga
presidentkandidater uttalade sig’ för
frågan.
Här följa en del uttalanden.
Ett skäl som ofta anförts möt
rösträtt för kvinnor är att då kvinnorna
icke göra krigstjänst, de icke heller
böra göras delaktiga av den politiska
medborgarrätten, Det nu pågående
kriget har till fullo bevisat
ohållbarheten av detta påstående. Överallt i de
krigförande länderna dela kvinnorna
med männen krigets börda och möda,
överallt påtaga de sig sin andel i
fosterlandets försvar. Vårt land har
hittills skonats från att dragas med i
den förödande världsbranden. Men
ingen torde betvivla att de svenska
kvinnorna, ställda inför krigets grymma
verklighet, skulle visa samma
medbor-garsinne, samma offrande
fosterlandskärlek, som kvinnorna i andra länder.
Lika litet som övriga neutrala län^
der får Sverige i dessa tider låta det
inre reformarbetet vila. I trots av,
eller hellre på grund av, det yttre
trycket måste nationen utveckla sitt eget
inre liv. Det ligger i statens intresse
att tillgodogöra sig kvinnornas
speciella synpunkter och erfarenheter och
att i riksförsamlingen bereda tillfälle
för kvinnorna att föra sin egen talan
och deltaga i stiftandet av de lagar
som skola efterlevas av såväl kvinnor
som män.
Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt anhåller därför vördsamt
att kungl. majrts regering till 1917 års
riksdag ville framlägga en kungl.
proposition om rösträtt och valbarhet för
Sveriges kvinnor på samma villkor
som för män.
Statstaikei ock kvinnorna.
Såsom var att vänta, har N. D. A. i
en ledare funnit för gott att uttala
några kraftord av manlig renässans
om det senaste offentliga
rösträttsmö-tet i Stockholm. För inkompetenskult
och avväpningspredikan anklagar man
kvinnorösträttens representanter, och
särskilt riktas därvid förebråelserna
mot undertecknad, som man tydligen
trott om bättre än att uppträda i så
dåligt sällskap.
Vad nu beträffar inkompetenskult, så
ligger frestelsen för mig i så ringa
grad åt det hållet, att jag just på
mötet ifråga rent av citerade Kjellgrens
elaka ord om demokrati: ”tusen får
äro alls inte klokare och bättre än tio
får”. Men man skall vara bra
klassmedveten överklassegoist för att icke
erkänna, att det sista århundradets
utveckling också medfört en verklig
utveckling av politisk vakenhet och
politiska kunskaper bland vårt folks
obemedlade lager. Denna utveckling gör
i själva verket, att talet om ”får”
numera i detta sammanhang icke kan
hårdragas; utvecklingen har med den
absoluta nödvändighetens kraft
framkallat den allmänna rösträtten för män,
och den framkallar, antingen man nu
ser .det som en lycka eller ej, också med
samma nödvändighet dess naturliga
konsekvens, kvinnans rösträtt. Att här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
