Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/>/ X /* -sa
v... v , / ^ £
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sä mycket för en stor sak som en stör sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 1 FEBRUARI 1917.
N:r 3.
Enighet.
Enighet är ordet för dagen. I
enighet uppmanas folket att möta de
faror och uppoffringar, som
världskriget medför, oeh till enighet manades
riksdagen i årets trontal. Bakom den
maningen låg emellertid, åtminstone i
ett avseende, ingen vilja från
regeringens sida att själv följa den.
I de övriga nordiska länderna har
man oekså känt behov av enighet I
gärning har man bland annat visat
* detta genom att utsträcka den
politiska medborgarrätten till att omfatta
hela folket. Hos oss däremot betraktas
alltjämt denna fråga av’ dem, som
sitta vid konungens rådsbord, såsom
ieke enande utan parti skiljande. Oeh
stödjande sig härpå har regeringen
tillkännagivit sin avsikt att icke heller
i år framlägga proposition om politisk
rösträtt för kvinnor.
Under remissdebatten påtalades
kraftigt detta sakförhållande från såväl
frisinnat som socialdemokratiskt håll.
I Första kammaren beklagade
redaktör Mauritz Hellberg, att regeringen
icke tagit initiativet i en stor
nationell rättfärdighetsfråga och i Andra
kammaren erinrade borgmästare Jakob
Pettersson om, att riksdagen för mer
än 10 år sedan uttalat som sin mening,
att det icke vore förenligt med
samhällets sunda utveckling att från den
politiska rösträtten längre utestänga
kvinnorna.
Å det socialdemokratiska partiets
vägnar yttrade hr Väraer Rydén:
”Kvinnornas krav på att äntligen
erhålla en medborgarrätt i eget land, som
deras systrar i våra grannland
förvärvat, och som över hela världen synes
vara på väg till ett snart
förverkligande, det kravet avvisar regeringen
under en erinran om plikten att ej
framföra parti skilj ande frågor, ehuru väl
knappast någon lagstiftningshandling
skulle vara så ägnad att verkligen
samla nationen som den, genom vilken hela
vårt folk komme att känna sig som
medborgerligt fullmyndigt”
Genom alla dessa anföranden gick
som en röd tråd, att just för
enighetens skull och just i enighetens namn
skulle denna fråga nu*lösas.
2)et är en risk, att riksdag och regering invaggas
i den föreställningen, att kvinnornas rösträttskrav
är en företeelse, som en gång tillhör det politiska
livet nu och alla dagar intill världens ände i stället
för att det i själva verket är ett ärende, som
brådskar. 2)et är inte meningen, att kvinnorna skola
komma samman och blota till regering och riksdag
vatfe midvinter förgävesl ELIN WÄGNER>
Kvinnan och prästbristen.
Av docenten Hilma Borelius.
I tidskriften Kristendomen och vår
tid (h. 12 för år 1916) har en artikel
med ovanstående rubrik förordat
öpp-naifdet av den prästerliga banan för
kvinnor.
Ämnet har, hur litet det hittills varit
uppe i diskussionen i vårt land, just
här en viss aktualitet och det från två
olika håll betraktat. Å ena sidan kån
frågan framställa sig, när den
överklagade prästbristen är på tal. Från det
hållet har författaren av den flåsyftade
artikeln kommit in därpå. Å andra
si-*dan kau man komma in på samma väg
ut ifrån förekomsten av de vid
universiteten studerande kvinnliga
teologerna. Samtliga dessa — de äro f. ö. ännu
hos oss helt få — ha inriktat sig på
skolundervisning, det enda, varom
hittills hos oss varit fråga som de
kvinnliga teologernas mål. Men frågan om
prästämbete ligger ju logiskt nära, och
därtill känner man i utlandet, närmast
Amerikas Förenta stater, även
ordinerade kvinnliga präster. Konservativ,
som vår svensk-lutherska kyrka ar,
försiktiga, lojala och föga omstörtande,
som våra kvinnliga teologer äro — förr
eller senare måste ju dock frågan
komma upp.
Att den verkligen gjort det redan nu
— ”redan” i förhållande till kyrkans
ovannämnda karaktär, icke ”redan” i
förhållande till saken* själv — beror på
prästbristen. Författaren, lektor Ivar
Holm, utgår ifrån prästbristens
verklighet. Denna innebär enligt lektor
Holm en kulturell fara för kyrkan, då
den till bristens täckande medför ett
beviljande av dispenser för utövande
av prästerlig, tjänst, som delvis redan
börjat, men som hotar att bli långt
allmännare.
Utvägen att minska kompetensford1
ringarna i de teologiska examina
anser lektor Holm ej tillrådlig och finner
ej heller troligt, att den tillgripes. I
stället väntar han, att man, under
uppehållande av hittillsvarande
kun-skapsstandard för universitetsbildat
prästerskap, kommer att till
prästämbetet framsläppa allt flera unga män,
som dispenserats från alla teologiska
examina, och som komma att utgöra
ett ”lägre” prästerskap vid sidan av
det ”högremed universitetsbildning
utrustade. I början av artikeln
”Kvinnan oeh prästbristen” synes lektor
Holm anse denna utväg oundviklig.
Hans förslag för dispensväsendets
ordnande har nämligen ej hypotetisk form,
då han säger: ”Dispensväsendet bör
därför ordnas t. ex. så, att ett 2- eller
3-årigt prästseminarium upprättas, och
att examen från detta medför rätt till
prästvigning och till erhållande av
kyrkans lägre ämbeten, dock icke vid
domkyrkorna eller i huvudstaden,
möjligen ej i någon stadsförsamling.”
Från de ”misshälligheter”, som den-
Regeringen har emellertid visat, att
den icke förstår, vad verklig nationell
enighet i detta fall innebär. Det
återstår då endast att hoppas, att de män,
i vilkas händer avgörandet nu ligger,
skola visa sig ha en annan och bättre
uppfattning. För Övrigt — gå de till
sitt värv med vilja till att handla efter
de rättfardighetsprinciper, som deras
riksdagsuppdrag i främsta rummet
ålägger dem, då kan resultatet endast
bli ett: att Sveriges kvinnor äntligen
bli erkända som fulLmyndiga oeh
ansvariga medborgare i sitt land.
na utväg har med sig — ”onekligen
skulle kyrkans ställning som
kulturmakt bliva betänkligt försvagad, i
samma mån som prästseminariets
lärjungar började bekläda kyrkliga
ämbeten” “ är det, som lektor Holm därpå
kommer fram med den lösning av
svårigheterna, som kunde vinnas grenom
”att låta kvinnor med teologiska
examina få tillträde till prästerliga
tjänster.”
Själv synes artikelförfattaren anse
sin tanke så oerhört djärv, ”att ingen
— allra minst en kvinna — vågat
tänka tanken till slut”. Denna anledning
är nämligen enligt honom enda
möjliga förklaringen till att saken ej
bragts på tal, förrän han nu själv gör
det.
Då lektor Holms motiv är i allo
lojalt och hans avsikt med sin uttalade
mening allvarlig, bör hans inlägg
uppmärksammas åtminstone från det
håll,% där — tvärt emot hans förmodan
— den framkastade tanken såsom
sådan ingalunda är ny eller av hisnande
djärvhet Det bör fritt utsägas, att det
nog icke är endast ”kvinnans
försynthet” eller det titaniskt djärva i tanken
på kvinnliga präster, som varit
orsaken till att Mett dylikt krav” ej
framställts.
Angående de allmänt intellektuella
förutsättningarna, uttrycker si g den
mot kvinnorna tydligen ärligt
tillmötesgående och av kyrkans bästa
allvarligt intresserade förslagsställaren
på följande kuriösa sätt: ”Att en
kvinna kan vara i besittning av den
intellektuella begåvning, som är erforderlig
för avläggande av teologiska
examina* behöver ej diskuteras — ett
yttrande, som jag ej vill kommentera,
endast konstatera.
Att uttala sig om förhållandet till
prästämbetet från de kvinnliga
teologernas sida tillhör närmast de
kvinnliga teologerna själva. En av dem
(den enda mig veterligen, vars teologiel
kandidatexamen ej avlagts först under i
de allra senaste examensperioderna),!
Emilia ’Fogelklou, har redan gjort det/
på uppmaning av en daglig tidning.
Jag inskränker mig till ett par
an-*märkningar angående själva
rekryteringen av kvinnliga teologie
studerande, frånsett deras syfte med examen.
Det har varit åtskilliga
förutsättningar, som fordrats hos en kvinnlig
student, som skulle tänka på att bli teolog,
skriva in sig i teologiska fakulteten
och studera där. Jag menar icke
”intellektuella” förutsättningar i
betydelsen av förmåga att absolvera
teologiska examina. Därvidlag är det ju inte
ont om korrektiv mot överdrivna före-
• Kursiv, av undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
