Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvisfs Kappaffär
44 Drottninggatan O O
wO n. b. och 1 tr. upp lipti*
Stort lager ,ao in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
1 *
till Irlliga bestämda priser. Oba.I Beställningsavdelning.
Vit7 uppvisande av medlermkort i F. K. P. B. lämnatt 5 % rabatt.
RÖSTRÄTT FÖR KYIKHOR
utkommer den 1 och 15 i var månad*
Redaktör: Gueli Heetzman-Eeicson.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan*
Rcdaktionstid: onsdag och lördag kl. 1/s3—1/*4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikntel 8600, Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1917 Kr. 1:35.
Lösnummer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisnin? till tidningens expedition.
RÖSTH&TTSBYHÅN
6 Lästmakaregatan I, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
öppen vardagaT kl. Val—Vs5 e. m.
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
ställningar om vad som behöves. Med
dessa ord vill jag visst icke ha sagt
någon elakhet mot den teologiska
banan. Det är blott så, att prästen är
mera allmänt och omedelbart synlig
än flertalet andra ämbetsmän,
beträffande vilka eljest lika riklig anledning
skulle ges till samma för aspiranter
lugnande iakttagelser.
Kvinnliga teologer representera till
själva sin tillvaro den kvinnornas
strävan, som i mycket alltjämt är herrar
teologer, ej minst dem vid
universiteten, främmande. Så vitt det är något
med dem, representera de kvinnliga
teologerna även psykologiskt och
personligen denna strävan — ett nytt, som
icke låter sig bekvämt inpassas i
någon ”kvinnospegel” av äldre eller
quasi-modernt snitt. Men under sådana
förhållanden förefinnes också ett
psykologiskt främmandeskap mellan dem och
de. kyrkligt teologiska traditionerna.
Ända till allra senaste tid har en
kristet livsbestämd kvinnlig student
säkerligen i andra fakulteter mindre
behövt vara och känna sig som ”utskott”
än inom den teologiska.
Det är ”en händelse”, som icke blott
”ser ut som en tanke”, att bland sju
kvinnliga teologer i Uppsala (sistlidne
vårtermin) fem voro lärjungar av det
flickgymnasium, vars studierektor är
en av de mest framträdande
personligheterna inom den svenska
kvinnorörelsen, på samma gång som starkt
intresserad för teologi, kyrkliga frågor och
kyrkohistoria. Från de kretsar, som
med skräck och ogillande betrakta
kvinnorörelsen, är rimligtvis ej i
första taget att vänta någon rekrytering
av kvinnliga teologer, och till dessa
kretsar höra i stor utsträckning just
de, från vilka de under andra
omständigheter skulle vara att förvänta.
Genom sjal va förslaget om
anställande av kvinnliga präster visar
förslagsställaren en stor fördomsfrihet. Han
bryter, som han själv säger, med ”en
månghundraårig tradition”. Den som
ser förslaget praktiskt och ej som en
ren principfråga, har ej heller
anledning att förvånas eller harmas över
att förslagsställaren tänker sig, att det
”åtminstone tills vidare” blott skulle bli
”de lägre prästerliga ämbetena”, som
kvinnorna finge rätt att bekläda. Men
principiellt måste det betraktelsesätt
bestämt tillbakavisas, åt vilket
förslagsställaren skattar i själva sitt sätt
att taga på frågorna om kompetens och
! ämhetsställning. Dels fördomens ännu
ii djupet obrutna makt, dels verkligen
i en övergångsperiod oundvikliga
svårigheter hålla på att göra det till
tradition att låta samma kompetens
betinga lägre tjänst eqr ad (för att ej tala
om avlöning) för kvinna än för man.
Denna tradition håller på att fastslås
på de flesta av de arbetsområden, som
under det sista halvseklet öppnats för
kvinnor. Det är en ovillkorlig plikt att
protestera mot denna nya men därför
icke mera goda traditions fastlåsande
på äe områden, där den redan innäst-
lat sig. En lika ovillkorlig plikt är det
att opponera mot dess ytterligare
utsträckande till nya områden. Med allt
hjärtligt erkännande av den vänliga
avsikten även gentemot ”den kvinnliga
arbetskraften”, för vilken den
prästerliga banan skulle öppna ett nytt
verksamhetsfält, måste det därför påpekas,
att förslagsställaren lämnar fältet fritt
for den nya dåliga traditionen. Han
tyckes i själva verket nästan
omedvetet utgå från den och dess
betraktelsesätt. Det visar sig i slutorden, där det
heter: ”Om tillräckligt med kvinnlig
arbetskraft anmälde sig till inträde i
prästämbetet, skulle man slippa ifrån
det nödläge, som obestridligen
avtecknar sig i förekomsten av ett ”lägre”
d. v. s. nästan obildat — prästerskap.
Kyrkan skulle t. o. m. genom sina
lägsta ämbetsbärare* hävda sin ställning
som kulturbärare i vårt land.”
Det återstår att se, om det av lektor
Holm framkastade förslaget ens
upptages till bemötande inom
teologkretsar och i så fall huru. Fast här
egentligen ej är platsen att komma in på
frågan om församlingens sannolika
ställning till det föreslagna brytandet
med månghundraårig tradition, kan
jag inte underlåta att säga några ord
därom. Vad jag här förut sagt skulle
framstå i alldeles oriktig belysning, om
[jag ej tillfogade som min avgjorda
mening, att församlingens synpunkt är
den härvidlag odisputabelt viktigaste.
(Om — såsom jag tror vara fallet hos
oss — huvudmassan av församlingen
i ej ar färdig att taga emot och
tillgodogöra sig kvinnliga präster, torde det
;nog vara bäst att männen tills vidare
f ensamma inneha ”prästämbete” i
officiell mening.
.Traditionalismens makt är mycket
stark just på det kyrkliga området och
just hos ”kyrkofolket”. Sekter, som stå
under bildning, separatistiska rörelser,
sådana beteckna i sig själva en
brytning med stelnade traditioner. Det är
ingen tillfällighet, att kvinnorna
särskilt gjort sig gällande under sådana
förhållanden, då det är jämförelsevis
lätt för även kvinnliga
församlingsmedlemmar att göra sig andligen
gällande. I en kyrka, vilken som vår icke
blott är historiskt gammal, utan för
vilken — i betydelsefulla
representanter och i en utbredd riktning — själva
idealet hämtas från 1500 och 1600-talen,
ställer det sig annorlunda.
* Kursiv, av undertecknad.
Förnyad motion om allmän och lika
kommunal rösträtt
bar vid årets riksdag väckts av den
socialdemokratiska riksdagsgruppen. I
motiveringen hänvisas till det allvarliga
tidsläget, de ökade skattebördorna, det
sjunkande penningvärdet och den nöd, som nu
bryter in över tusentals hem, och som
statsmakternas motåtgärder endast delvis lärer
kunna bemästra. År ej då tiden inne, heter
det, att göra ett ärligt försök att bryta det
system, som låter oförskyllt nöd och
fattigdom verka försvagande och ödeläggande för
människans medborgerliga rättigheter!
Lagstiftning angående barn.
Ett uttalande av centralstyrelsen i
L> K. P. R,
Med anledning av den väntade kungl.
propositionen angående lag om barn utom
äktenskap gjorde centralstyrelsen i
LandsfÖr-eningen för kvinnans politiska rösträtt vid
sitt årsmöte den 8—9 januari ett uttalande
vars slutredigering uppdrogs åt
Verkställande Utskottet jämte adjungerade
sakkunniga. Uttalandet har följande lydelse:
I övertygelse om, ätt, när det gäller
lagstiftning angående barn, kvinnorna
kunna grunda sina åsikter på lika
ingående erfarenheter som männen och
med beklagande av, att de trots detta
äro utestängda från
medbestämmanderätt vid dylika viktiga frågors
avgörande i riksdagen, vill centralstyrelsen
för Landsföreningen * för kvinnans
politiska rösträtt angående
lagberedningens förslag till lag om barn utom
äktenskap och därmed sammanhängande
författningar göra följande uttalande:
Målet för en dylik lagstiftning bör
vara att i så stor utsträckning som
möjligt mildra barnens oförskyllda
lidande. Vi erkänna till fullo, att
lagberedningens förslag i detta avseende
innebär betydande framsteg.
Möjligheterna att utfå ådömt bidrag åt barn ha
blivit större genom den föreslagna
lagen om införsel, och bättre
framtidsutsikter ha öppnats för barnet
därigenom, att bidraget skall bestämmas
‘efter båda föräldrarnas villkor och icke
såsom enligt nu gällande lag barnet
kunna tilldömas endast ett nödtorftigt
underhåll; likaledes ha
utomäkten-skapligt barns allmänna rättigheter
blivit i avsevärd grad tillvaratagna
genom förslaget om införande av
bar-navårdsm&nnainstitutionen. I det vi
sålunda uttrycka vår tillfredsställelse
och tacksamhet för de förbättringar
lagberedningen föreslagit, få vi dock
såsom vår mening uttala, att förslaget
icke helt fyller de krav, som böra
ställas på en lagstiftning i detta ämne. Vi
anse att här följande synpunkter böra
vinna beaktande:
1. Barns underhåll bör betryggas
genom ännu säkrare åtgärder än de i
lagberedningens förslag framlagda. Det
är icke nog, att lagen skapar
möjlighet att till sist tvinga fadren att
betala; moder och barn bli ändå ofta
nödställda under längre eller kortare tid,
och det enda sättet att avhjälpa detta
är, såvitt vi kunnat finna, att det
allmänna åtager sig att förskottera
underhållet utan fattigvårds verkan för
den som har vårdnaden om barnet.
Den riktiga ståndpunkten anse vi
härvidlag hava intagits av den danska
lagstiftningen, enligt vilken sådant
förskott kan utfås ända tills barnet
uppnått vuxen ålder. Skulle
förordning om förskott i denna utsträckning
icke anses kunna införas hos oss
samtidigt med nu föreliggande lagförslags
antagande, emedan förslag till
reformerad lagstiftning på denna punkt
tyvärr för närvarande icke föreligger
beträffande barn inom äktenskap, där
föräldrarna äro skilda eller hustrun
övergiven, så bör förskott likväl
kunna bestämmas för barn utom
äktenskap för tiden närmast före
nedkom-sten och under amningstiden, enär den
ogifta modern med sitt barn då ofta
befinner sig i ett för henne speciellt
nödläge. Därmed skulle en början till
de nödvändiga bestämmelserna om
rättighet till bidrag från allmänna medel
för ensamstående mödrar införas i
svensk lagstiftning.
2. Vi ansluta oss till reservanten i
lagberedningen, hovrättsrådet Tiselius,
och anse att arvsrätt efter fader lika
väl som efter moder för barn utom
äktenskap bör införas, enär detta är ett
av de främsta medlen att få den
rättsliga olikheten mellan
utomäktenskap-liga och inom äktenskap födda barn
upphävd. Vi anse dessutom, att denna
arvsrätt bör gälla även
fädernefrän-der och vi påpeka såsom särskilt
oegentligt, att trolovningsbarns i nu
gällande lag stadgade rätt till arv även
efter fädernefränder i lagförslaget icke
bibehållits oförkränkt
3. Vi anse att barn utom äktenskap
bör kunna erhålla fars eller mors namn
och att vid bestämmandet härav
hänsyn bör i främsta rummet tagas till
barnets bästa. Vi styrka också att
trolovningsbarns i nu gällande lag
stadgade rätt till faders namn och börd
bibehålles.
4. Bestämmelsen att, därest till
barns underhåll visst belopp en gång
för alla fastställts, talan ej får föras
angående utsträckande av
underhållsskyldigheten på grund av väsentlig
ändring i de förhållanden, som vid
avtalets ingående voro avgörande, anse vi
böra utgå ur lagen, emedan vi ej
kunna finna något skäl varför ett barn,
för vilket underhållsskyldigheten på
sådant sätt reglerats, skall i framtiden
vara sämre ställt än barn, vars
underhåll bestämts att periodiskt utgå.
5. Enligt vår åsikt bör det i den
instruktion för barnavårdsnämnd och
barnavårdsman, som enligt förslaget
skall av Kungl. Maj:t utarbetas, ingå
bestämmelse att barnavård smannen
icke bör göra sin myndighet gällande
om föräldrarna erkänna barnet som
sitt och så länge de tillsammans bereda
det ett hem hos sig. Vidare uttala vi
såsom v ett önskemål att i denna
instruktion också må inskärpas vikten
av att på samma gång barnets rätt
omsorgsfullt bevakas, den barnets och
moderns särställning, genom vilken
förordnandet av barnavårdsman
nödvändiggjorts, icke blir för barnet
framhävd. Dessutom bör, med anledning
av upphävande av Kungl. brevet om
moders rätt att vara okänd, för
barnavårdsnämnd och barnavårdsman i
ifrågavarande instruktion påpekas vikten
av att i möjligaste mån modern
skyddas mot de olägenheter en allmännare
kunskap om hennes moderskap kan
medföra för hennes förvärvsarbete.
6. På det att ett likställande av
fadern med modern i avseende å
föräld-raskap i möjligaste mån måtte
genomföras bör i
kyrkoboksskrivningsförord-ningen uttryckligen stadgas, att vid
barnets kyrkobokföring antecknas
icke blott moderns namn utan även
faderns. Kan icke genom erkännande
eller domstols utslag visas vilken är
barnets faaer, skall såsom fader
antecknas den person modern uppgiver,
tills annorlunda visas. Föräldrar böra
även i övrigt i kyrkobokföringshänse1
ende jämnställas, så att där barnet vid
sin födelse antecknas på modern,
sådan anteckning bör verkställas även
för faderns del.
L-B. JOHN V. LÖFGBEN & G:e
• Kungl. Hoflevcrantör -
Klkst. 4 29 Freflsgatan 3, Stockbalm.
A. T. S0 48
renommerade specialaffär i
Siåen-&Ylle-Kläininflstyfler
Prover t landsorten iftnd&s gratis t. firanco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
