Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kravet på förbättring ay
barnmorskornas ställning.
Det av F. K. P. R. i Stockholm den 10
januari i år anordnade offentliga mötet,
rörande barnmorskornas ställning beslöt,
såsom förut meddelats, att tillsätta en
kommitté, som fick i uppdrag att till Kungl.
Maj:t frambära en skrivelse i frågan. Detta
uppdrag är nu fullgjort och skrivelsen är
av följande lydelse:
Till Konungen.
Män oeh kvinnor från skilda delar av
landet och tillhörande olika
samhällsklasser och yrken, däribland flera läkare och
barnmorskor, voro den 10 januari 1917
samlade i Stockholm till ett möte, anordnat av
Föreningen för kvinnans politiska Rosträtt
i Stockholm, för att Överlägga om
förbättrandet av barnmorskornas ställning i vårt
lanci. Härvid ådagalades med talande
siffror och vederhäftiga vittnesbörd att en stor
del av barnmorskorna, särskilt av de å
landsbygden kommunalt anställda, befinna
sig uti ett verkligt nödläge, och farhågor
uttalades för att yrket genom dess utövares
betryck skulle komma att sjunka och dess
rekrytering försämras, något som i
betraktar de av barnmorskans ansvarsdigra, för
raödrars och barns liv så viktiga värv
skulle bil samhället till oberäknelig skada.
Allmänna svenska barnmorskeförbundet
har genom sin styrelse i underdånig
petition av den 29 september 1914 till Eders
Kungl. Maj:t gjort en hemställan om
förbättring av de kommunalt anställda
barnmorskornas löner och om statens
övertagande av ansvaret för desamma. Med
anled-ning av denna petition må här endast
erinras om det penningevärdets fall, som
sedan dess ägt rum, vadan siffrorna i
densamma — redan i sig själv blygsamma —
icke kunna motsvara nutidens krav.
Under den tid som förflutit sedan nämnda
petition framlades har i vårt grannland
Danmark statsmakterna antagit en lag, genom
vilken den danska barnmorskekårens
ställning väsentligt förbättrats, FÖr
yrkessyst-rarna i vårt land hägrar nu hoppet att
även deras lönefråga skall få en snar och
god lösning.
Med hänvisning till av Kungl.
Medicinalstyrelsen på Eders Kungl. Maj:ts
befallning infordrade utlåtanden från
underlydande myndigheter angående
barnmorskornas petition vända sig de å ovan nämnda
möte närvarande härmed till Eders Kungl.
Maj:t med en underdånig hemställan att
Eders Kungl. Maj:t täcktes, därest det
befinnes möjligt, inför innevarande års
riksdag framlägga proposition i frågan.
Stockholm den 18 januari 1917.
Underdånigst
av mötet utsedda kommitterade:
Edv. AUn,
professor.
Anna Håggbom,
barnmorska.
F* E. Berglund,
med. lic.
Hilda Sachs,
författarinna.
Karolina Widerström,
prakt. läk.
Ungdomens utbildning
efter skoltiden.
Ett Instämmande.
Till centralstyrelsen i
Landsförenin-gen för kvinnans politiska rösträtt har
ingått följande skrivelse:
Stockholms bokbinderiarbetareförening
har på ordinarie sammanträde den 17
januari 1917 beslutat uttala sin sympati för
och instämma i Eder framställning till
k. m:t med anhållan, att i den på k. m:ts
updrag, av chefen för
ecklesiastikdepartementet tillsatta kommittén för utredning
av frågorna om den lägre tekniska
undervisningen, fortsättningsskolan och den
lägre handelsundervisningen även skulle
inträda för uppgiften kvalificerade kvinnor.
Stockholm den 23 januari 1917.
För Stockholms bokbinderiarbetareförening
G. Andrén,
sekr.
Vad pressen säger.
Vid tiden för centralstyrelsemötet
brukar pressen förete en tydlig
avspegling av de respektive partiernas
tankar om kvinnorösträtten och
särskilt i år, när den sista riksdagen i
treårsperioden är inne, har man ägnat
frågan ett livligare intresse än
vanligt. Härtill har även bidragit
regeringens vägran att vid årets riksdag
framlägga proposition om rösträtt och
valbarhet för kvinnor, vilket från de
frisinnade organen i landsorten
framkallat livliga och harmfulla
gensägel-ser. Så skriver t. ex.
Jönköpings Läns Tidning:
”Den kvinnliga rösträtten är ju icke
längre en kuriositet, som den maskulina
delen av världen med ett mer eller mindre
överlägset leende kan rycka på axlarna åt.
Tum for tum, steg för steg kämpa sig
världens kvinnor framåt till den rätt, som
borde tillkommit dem utan strid. I Norge och
Danmark är kampen fullbordad genom
rättsprincipens erkännande; i Förenta
staterna, England, Frankrike, Tyskland och
Österrike tränger den sig fram till respekt
och erkännande från ledande statsmäns
sida. Varför? Jo, naturligen därför, att i
dessa länder har man under kriget
nödgats erkänna, att utan kvinnornas hjälp
skulle staten snart nog bli slagen under
fiendens hårda ok. På alla områden ha
kvinnorna fått rycka in för att
statsmaskineriet skall kunna fungera; vem vill med
detta för ögonen förneka att de även
kunna sköta medborgarens kall?
Här i landet råder visserligen inte
krigstillstånd, och därför anser sig förmodligen
hr Hammarskjöld kunna taga kvinnornas
vädjanden med ro. Men frågas kan, om
statsministern ändå inte gjort både
regeringen den största hedern och nationen den
största glädjen genom ett svar, som visat,
att Sveriges regering år 1917 var villig
tillerkänna varje svensk medborgare de
rättigheter, som han eller hon utan prutmån kan
kräva.”
I samma riktning uttalar sig även
Uallands-Posten:
”Vi förmoda, att svaret icke var
Överraskande, åtminstone icke för de kvinnor,
som någorlunda känna hr Hammarskjöld
och hans politiska strävan. Han gör ju
gärna anspråk på att vara chef för en
regering, som står över partierna och deras
gnabb och vars hjärta endast bankar för
att ena och samla Sveriges splittrade folk.
Men hur skall en sådan enhet och samling
kunna ernås, då halvparten av Sveriges
folk, kvinnorna, icke anses värdiga att äga
full medborgarrätt? Det blir allt klent
beställt med den samling, som bygges på ett
dylikt misstroende mot kvinnans
deltagande i det politiska livet.”
Vi lämna här nedan en axplockning
ur den övriga frisinnade pressen.
S tockholms-Tidningen:
”Konservatismen vill ha frågan
betraktad uteslutande ur statsnyttans synpunkt.
Nåväl, med erkännande för egen del, att
saken dock verkligen har med känslan för
rättvisan att göra, kan man mycket väl gå
in på statsnyttans synpunkt och även
därifrån hämta goda skäl för den
uppfattningen, att vi här i Sverige nu icke borde
dröja längre med att tillerkänna våra
kvinnor politisk rösträtt och valbarhet på
samma grunder som män. Denna synpunkt har
också gjorts gällande från kvinnornas egen
sida: de önska få vara med och tjäna sitt
land även på detta område. Det är aldrig
förenligt med statsnyttan, att den bittra
känslan av tillbakasatthet och orättvis
underskattning länge får utbreda sig inom
vida lager bland befolkningen.
Endast sådana gruppintressen, heter det,
som visat sig bilda en verklig maktfaktor
i samhället, böra tilldelas rösträtt. Men just
saknaden av denna rätt joch hänvisningen
till makten i stället äro ägnade att
sammanföra allt flera av landets kvinnor till
organiserandet av en makt, som helt visst
på mångahanda sätt skall kunna göra sig
starkt gällande efter hand utan att tillgripa
den engelska suffragettrörelsens
anarkistiska metoder. Men vägen till denna
maktsamling har då i alla fall gått genom allt
mer förbittrade strider mot samhället och
mot männen, som icke velat låta sig ledas
av respekt för andras rätt utan endast av
hänsyn till och tro på sin egen makt såsom
beati possidentes. Det är icke naturligt och
icke lyckligt, att kvinnorna stå samman-
gaddade emot männen i samhället; men ju
längre kampen för deras rösträtt måste
dragas ut på tiden, desto mer markerat
skall detta missförhållande framträda och
slutligen även för längre eller kortare tid
sätta sin prägel på kvinnornas deltagande
i det politiska livet, nar rösträtten en gång
vunnits efter decenniers hårdnackade
motstånd.”
Gävle Dagblad:
”Det nu i dagarna i huvudstaden samlade
årsmötet av centralstyrelsemedlemmar i L.
K. P. B. skall helt visst, besjälat av samma
goda anda som hittills, med vanlig klokhet
och hängivenhet gripa sig an med
uppgiften att utstaka linjerna för frågans
framdrivande och den närmaste tidens arbete
härför. Och härvid böra de ha rätt att
räkna på ett kraftigt och oundgängligt stöd
i första hand från de
kvinnorösträttsvänliga riksdagsmännens sida.
Det är att hoppas, att dessa, huru
regeringen än må förhålla sig, bringa frågan
med skärpt allvar inför riksdagen, icke
blott som en fråga bland alla andra frågor
på ett partiprogram utan som en stor sak,
ställd i förgrunden bland våra inre
reformer, mogen för sin omedelbara lösning oeh
buren av levande övertygelse.”
Värmlands Läns Tidning: ,
”Man må nu ha vilka åsikter man vill
om de följder kvinnorösträttens införande
skulle få på vårt politiska liv — ett är
säkert, att kravet härpå är fullt berättigat,
emedan det icke finnes rimlig anledning,
att på grund av könsfördomar neka hälften
av rikets vuxna medborgare att vara
medbestämmande i de allmänna
angelägenheterna.
Och för dem, vilka ideligen som
argument mot kvinnorösträtten upprepa, att
”kvinnans plats är hemmet”, bör erinras,
att denna plats kan bibehållas även med
förvärvad rätt att deltaga i politiska val
och att just de kvinnor, som gjort denna
sats till sin egen paroll i motarbetandet av
den kvinnliga rösträtten redan nu icke låta
sin plats i hemmet hindra sig att
lidelsefullt kasta sig in i de politiska striderna,
och att den ifrågasatta reformen sålunda
endast avser att fora fram denna
verksamhet i offentlighetens friska luft och förena
den med den officiellt tillerkända rättens
ansvar.”
Högerpressen vrider och vänder på
gamla argument, som man’hört ända
till leda, men tidningarna ha icke så
mangrant ställt sig på offensiven, utan
överlåtit detta åt Nya Dagligt
Allehanda, som ägnat kvinnorösträtten ett
rörande intresse. Det såg dagen med en
ledande artikel ”Feminismen”, vari
tidningen funnit ett nytt argument
mot kvinnorna, nämligen deras
freds-vilja. Detta uttalande har framkallat
en protest från
Falu Kurir en:
”Det torde få anses förlåtligt om man
har litet svårt att följa med N. D. A:s
resonemang. Skulle man inte kunna tänka
sig en stark vilja att försvara frihet och
oberoende jämsides med en brinnande
fredsvilja. Dessa båda enligt N. D. A,
oförenliga strävanden synas eljest just nu
förenade hos det folk, som är N. D. A:s idol,
nämligen det tyska.
Men N. D. A. fruktar kvinnorna.
Disciplinen i vår armé är dålig, säger tidningen
och fortsätter: ’Vad vilja nu våra
feminister och pacifister? Vilja de förbättra
disciplinen?’
Mycket ha vi sett i N. D. A., och det
befängdaste står inte alltid att finna på Bon
Soirs avdelning, men nog går det väl långt
när den påstådda dåliga disciplinen i
svenska armén skall utgöra ett hinder för
politisk rösträtt åt kvinnorna. Fruktar man
att kvinnorna skola, när de få rösträtt,
tillvälla sig befälsposterna i armén! Det är
väl nämligen mest på befälet disciplinen
beror.”
Östgöten
uttalar i samma anda sin mening om
N. D. A:s varningsrop mot kvinnornas
rösträttskrav:
”1 sin iver att på samma gång avvisa det
kvinnliga rösträttskravet och upprätthålla
krigsväsendet förlägger Allehanda de
röstberättigade kvinnornas möjliga inflytande
på statslivet till det närvarande
ögonblicket, ehuru den själv nyss blivit erinrad om,
att det måste draga fyra år innan
kvinnornas rösträtt blir effektiv, även om den
beslutades av 1917 års riksdag. Till och med
den mest krigsglade räknar väl med att
kriget då skall vara slut, vadan någon
omedelbar fara för vårt lands blottställande
under pågående världsslaktning ej kan
föreligga.
Huruvida kvinnorna i Btort komma att
verka mer för en bestående fred än
männen, är en öppen fråga — av hittills
vunnen erfarenhet framgår det ej säkert —
men förnuftigtvis kan man vänta, att efter
detta krig skall finnas en avgjord
majoritet bland alla medborgare i alla land for
krigets definitiva avhysande, så långt det
står i mänsklig förmåga.”
Nästa salva, som N. D. A. fann det
mödan värt att avlossa, bar rubriken
”Inkompetenskulten skall löpa linan
ut”. Först ger tidningen emellertid
kvinnorna ett visst erkännande genom
följande ord:
”Vi vilja för vår del visst icke förneka
kvinnornas av natur och kultur betingade
stora betydelse i det moderna
samhällslivet. Vi förneka ej heller, att kvinnlig
rösträtts genomförande skulle tillföra politiken
många goda krafter, som beträffande
omdöme och förmåga väl uthärda jämförelse
med den stora massan av nuvarande
parlamentariker.”
Tidningen kan dock inte dölja att
inkompetenskulten skulle i hög grad
profitera av reformen*
”Inkompetens-kult” och ”avväpning”, se där två
fraser som argument mot
kvinnorösträtten, men hör tillika vad en röst ur den
frisinnade pressen har att svara sin
värda kollega.
Göteborgs-Posten:
” ’Inkompetenskulten’ skulle därmed ha
löpt linan ut. Klarare kan ringaktningen
inte gärna uttryekas. Och den drabbar
generellt högerns likaväl som vänsterns
kvinnor. Vad de senare tänka, det behöver man
inte nämrare uppehålla sig vid, men kunna
verkligen högerkvinnorna utan harm ta del
av den orlovssedel som nu utfärdas åt dem?
Svarslösa skulle de åtminstone inte behöva
vara. De kunde säga sig, att så högt som
deras parti i alla offentliga uttalanden
pläga anslå hemmet och dess gärning, äro de
åtminstone icke alltigenom inkompetenta;
tvärtom äro de tydligen sakkunniga på ett
alldeles särskildt värdefullt område. Det
är då svårt att förstå, varför det skulle
bringa så mycken olycka med sig, ifall de
finge tillfälle att göra sina speciella
erfarenheter gällande även inom ett större och
ansvarsfullare fält. År talet om hemmets
vitala betydelse för samhället — hemiQet
och familjen erkännes ju dock som
samhällets grundval — uppriktigt menat, borde
ingenting ligga närmare till hands än att
vilja ge dem, som ha sig dess vård
anförtrodd, lika rättigheter med övriga
medborgare, av vilka de flesta kanske ha långt
mindre samhällsviktiga varv att fylla.
De som äro framstegsdugliga, kunna
omöjligt ha undgått att märka, att hela
kvinnofrågan under kriget kommit i ett
alldeles nytt läge och att man nu även på
håll, där motståndet ursprungligen varit
som störst, bereder sig på att som en
självklar sak låta kvinnorna taga sin del i det
väldiga uppbyggningsart>ete som förestår.
Där generas man inte heller som i N. D. A.
av kvinnornas förkastelsedomar Över
kriget, ty där avskys kriget av alla.”
Göteborgs Morgonpost
ställer sig mycket betänksam till
kvinnorösträtten ”just på grund av
världskriget”. Den erkänner att de engelska
kvinnorna främjat sin rösträtt genom
hjälparbetet och att det var
betecknande med Asquiths omvändelse. Men
tidningen är nog lycklig att tro sig ha
funnit ett smyghål och det skulle vara
att premiärministern numera heter
Lloyd George och inte Asquith.
”Hans efterträdare har, så vitt vi sett,
talat föga eller intet om kvinnorösträtt men
så mycket mer om krigslån, rustningar
m. m. sådant, som skulle varit flertalet av
våra kvinnorösträttskämpar av båda könen
och enkannerligen pressdrabanten i
Göteborg en styggelse, om det icke gällt
Bri-tannia.”
Till tidningens upplysning kunna vi
nämna att Englands
kvinnorosträtts-tidningar med glädje hälsade
statsministerskiftet, emedan de ansågo, att en
verklig kvinnorösträttsvän efterträtt
en seg motståndare. Mr Asquiths
skenbara omvändelse tillerkändes icke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
