Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11IIIEISSOIIS IIIELIFFll
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset fr&n Drottninggatan)
Stort tagor af ftnarm och enktaro
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt eamt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
långt när samma betydelse som det
faktum att Englands nuvarande
premiärminister alltid anslutit sig till
kvinnorösträtten som till en
rättfärdighet ssak. Men han vill att alla streck
skola bortfalla. Han vill att
arbetarhustrun, lika väl som den burgna
kvinnan skall kunna få utöva sin rösträtt.
Sist citera vi med glädje
Lunds Dagblad,
vilken nu, som många gånger förr
intar en särställning bland högerns
övriga organ och modigt hävdar sina
principer:
”Största motståndet är väl att vänta hos
högern, beroende därpå, att den sett sig
blind på en del hugskott från sina många
teoretiserande statsrättsexperter. Om
någon praktisk blick för politiska realiteter
vittnar det heller icke, då man inom detta
parti tror, att kvinnorösträtten skulle
förstärka de samhällsomstörtande krafterna.
På det gebit, där kvinnorna redan ha
rösträtt, eller det kommunala, har detta alls
icke visat sig vara fallet, tvärtom synes
erfarenheten i övervägande grad gå i rakt
motsatt riktning. Men det är klart, att om
partiet alltjämt håller på som hittills att
motsätta sig kvinnornas reformkrav, så får
det ock så småningom cedera dessas
kommunala understöd, och det kan ha sina
sidor på vissa platser.
Det är farligt att begå dylika orättvisor,
det hämnar sig på olika sätt, och det är
opraktiskt att avskära möjligheten att för
samhällsarbetet utnyttja den
samhällshal-va, som i grunden säkerligen har de bästa
förutsättningarna för speciellt den saken.
Särskilt borde, synes det, högern fatta och
förstå detta, allra helst i en tid när det
gäller en grundlig samhällsreformatorisk
verksamhet. Kvinnorna ha så många
värdefulla insatser att göra därvidlag, att det
är ett klandervärt slöseri att icke taga dem
till vara, och deras politiska arbete skulle
säkert ha bl. a. den nyttiga påföljden att
mildra partimotsättningarna och minska
skärpan i partistriderna.
De meningsåskådningar inom högern, som
för några år sedan lyckades förkväva det
intresse, som även inom detta parti
före-fanns för kvinnornas rösträttsreform, ha
på mer än ett sätt visat sig mindre
lyckliga för partiet och för det politiska
arbetet. Halst borde en sovring äga rnm vid
valen, genom vilken högerpartiet befrias
från inflytelser, som icke äro förenliga med
tidsandans och situationens krav. Och det
vore lyckligt, om partiet nu kunde
emanci-pera sig från dem i den här behandlade
viktiga frågan och medverka till dennas
lösning. Ty sker förr eller senare en sådan
mot högerns motstånd eller utan dess
medverkan, skall detta återverka menligt på
partiet under en lång* framtid, icke allenast
politiskt sett utan även kommunalt. Att
icke tala om den kraftförlust som
förbiseendet i politiken av rättvisans och
billighetens fordringar alltid medför/’
Ny M. F. K. R.
I Färgelanda, Dalsland, bildades den
7 december en lokalavdelning av
Männens förbund för kvinnans rösträtt.
Styrelsen består av föli ande
medlemmar: ordförande banktjänsteman N. G.
Isberg, v. ordförande bokbindare Carl
Hällström, sekreterare han delsbiträ det
Wald. Jacobsson och kassör pastor J.
Jacobsson.
Styrelsen för F. M. K. R. i Kristianstad
har i skrivelse till de moderata
riksdagsmännen i båda kamrarna anmodat dessa
att i rättfärdighetens namn verka för den
kvinnliga rösträttens genomförande vid
detta års riksdag.
Från ei re» i de stera möjligheternas land.
Att det inte är utan orsak man anser
Norrland för framtidens och de stora
möjligheternas land, märkes granneligen för
den, som någon tid vistas där uppe. Och
det är ej blott materiellt utan även idéellt
detta gäller. D. v. s. att norrlänningarna
synas förstå och känna vad tiden och
framtiden kräver.
Under de 10 veckor
Bergman-österberg-ska samhällskurser pågingo i Medelpad och
Ångermanland hade jag många tillfällen
att se denna uppfattning bestyrkt.
Norrlänningarna visade sig ha intresse och
ihärdighet nog for att kväll efter kväll åhöra
kursföredragen och, ofta nog, efter kursens
slut be att andra platser skulle få
liknande kurser. På 29 platser höllos
sammanlagt 96 föredrag och, ehuru ej alla voro
talrikt besökta, kan jag dock säga, att de
flesta voro det, vilket ock framgår av det
förhållandet, att åhöraretalet uppgick till
10,313.
Resan tog sin början i Medelpad och
första plats var det, för sin duktiga
rösträttsförening, oss välbekanta Alby. I det
sannskyldiga rösträttshem, jag där gästade,
fann jag det lika glädjande som ovanliga
förhållandet att såväl herrn och frun som
tjänarinnorna deltogo i de samhälleliga
angelägenheterna. Husfadern var ordförande
i den ena av församlingens
pensionsnämn-der och tjänarinnan medlem i den pndra,
under det att husmodern var medlem i
fat-tigvårdsstyrelsen.
Både i Alby och Ånge var
tillslutningen till kursen god. Därifrån hade jag
en lång landsvägsresa genom Ödsliga,
obebyggda trakter för att komma till nästa
plats, Över-Turingen. Det föreföll mig
ganska tröstlöst att hålla föredrag i
denna ensligt belägna och, som det tysktes,
ej så stora by. Där fanns emellertid en
rösträttsförening och förvånande många
åhörare infunno sig. Sedan gick färden till
flera platser utefter Ljungan. Somliga av
dem voro ljusa, andra mindre ljusa ifråga
om intresse för samhällskursen och
kvinnornas rösträttsrörelse, men på de flesta
platser var det inte endast kvinnorna utan,
i minst lika stor utsträckning, männen, som
deltogo i kursen, och på många platser
hade männen åtagit sig bestyret med att
skaffa lokal samt med att låta kungöra
föredragen. På en del platser voro prästerna
så välvilliga, att de oombedda lyste på
kursen ooh uppmanade församlingsborna att
bevista densamma, och i två prästgårdar
blev jag mottagen som gäst och man kan
säga, att lika medborgerliga rättigheter för
kvinnor som för män tycktes för en stor
del av Västernorrlands män lika naturligt
som den lika myndigheten. Vid några av
de stora sågverken voro
disponentfamiljerna de ledande i arbetet för kvinnornas sak
samt for spridandet av upplysning, och i
dessa familjer tillbragte jag, som gäst, de
angenämaste dagar.
Ångermanland hade förut haft namn om
sig att vara synnerligen mörkt ifråga om
förståelse för kvinnornas stora frågor och
den enda rösträttsförening där, som levde
ett verksamt liv, var Härnösands och
Härnösand var också den enda plats, varpå jag
haft några förhoppningar för kursen. De
blevo icke svikna utan Överträffade, ty
under de fem dagar, som kursen där fortfor,
tröttnade ej publiken, utan infann sig
kväll efter kväll. Härnösand
dokumenterade sig som en ljus plats, från min sida sett,
och därtill bidrog i hög grad dess
utmärkta F. K. P. R. och dess nitiska ordförande.
Till min stora glädje fann jag emellertid
snart att Härnösand inte var den enda ljusa
platsen i Ångermanland, utan att på nästan
alla platser visade sig ett starkt intresse för
föredragens ämnen och en livlig önskan att
vara med i arbetét för vårt gemensamma
mål. Rösträttsföreningar bildades på flera
ställen och fingo både manliga och
kvinnliga medlemmar. Ofta åhördes föredragen av
människor, som haft långa vågar att
färdas, ibland 2 å 3 mil, och emllanåt hände
det att jag på förmiddagarna hade besök
av personer, oftast män, som ville höra litet
om de ämnen, som ej kunde medhinnas på
deras plats eller som bådo om rösträttslit-
teratur. Vid sådana tillfällen fick jag ofta
höra intressanta och glädjande tankar
uttalas. Mer än en man framhöll, att då vi
se hur ofullständigt det hem är, där en
kvinnas arbete och omtänksamhet saknas,
så kunna vi förstå att lika mycket fattas
i det samhälle och den stat, där det
kvinnliga omdömet är utestängt. En gammal
man, som gjort den iakttagelsen, att
eftersom en änka med flera barn kunde reda
sig bra mycket bättre än en änkling med
lika många barn och samma inkomst, så
skulle det vara en stor ekonomisk fördel
ifall kvinnorna bleve representerade i
riksförsamlingen. Och aldrig skall jag
glömma en gammal gubbe, f. d. rotehjon, som
hört föredraget om
fattigvårdslagstiftnin-gen och följande dag sökte upp mig för att
säga sin mening om det inflytande, som
han ansåg att kvinnorna borde ha på
lagstiftningen: ”skall kvinnan, som föder oss
alla till världen, och vårdar och fostrar oss
tills vi kunna reda oss själva, hon till
vilken vi som sjuka och gamla, i vår
hjälplöshet måste vända åter för att bli
omhändertagna, ha mindre att bestämma än
vi män, hennes barn? Äro inte våra
mödrar, kvinnorna, som alltifrån vår födelse
och till vår död, äro de, som vid allt vårt
lidande och alla svåra tillfällen måste taga
hand om oss och leda oss över gränsen till
döden liksom till livet, äro inte de varda
att ha samma rättigheter som vi själva och
samma inflytande på alla de förhållanden
och lagar varunder vi leva? Nog har jag
känt att kvinnan saknas både i
fattigvårdslagen och i fattigvårdsarbetet. Öch hade
inte en god och rättsinnig kvinna tagit sig
an mig, så hade jag fortfarande ’gått på
socknen*, men nu har jag en egen lugn vrå
för mina återstående dagar.”
Av de ämnen kursen omfattar,
intresserar äktenskapslagstiftningen mest och
därnäst barnavårdslagstiftningen. Dessutom
har det visat sig att även
rösträttsföredra-gen gärna höras.
Det är ju givet att en så pass långvarig
och omfattande resa efterlämnar många och
vitt skilda intryck, men det huvudsakliga
och varaktiga är en känsla av tacksamhet
Över all förståelse och vänlighet, som mött
mig samt Över allt, som jag fått lära och se.
Och nu är det mig en glädje att veta, att
så många av dem jag under resan
kommit i beröring med äro vår
rösträttstid-nings läsare och i dess spalter kunna
mot-t*%a det varma tack jag härmed uttalar.
Inte minst till fröken E. Wahlquist,
Sundsvall och fru H. Kallstenius, Härnösand, som
med så mycken omtanke och möda
planlagt och utmärkt väl ordnat resan samt
jämnat vägen.
Emma Aulin.
Nya stadsfullmäktige.
Umeå: bankkassören fröken Helena
Ljungberg vald på de moderatas lista
(fyllnadsval).
Västerås: fru Nina Andersson
omvald på de frisinnades lista.
Köpings stadsfullmäktige
ha vid senast förrättade val utsett
följaft-de kvinnor till ledamöter i stadens
styrelser och nämnder:
Livsmedelsnämndens hjalpkommitté:
fröken Amelie Salén och fröken Anna Rosén.
Nykterhetsnämnden: fru Alma Walldén
och fröken Anna Holmberg.
Folkskolestyrelsen: fru Emelie
Johansson.
Examensvittnen vid realskoleexamen: fru
Ester Lutteman och fru Emelie Johansson.
Huvudmän i Köpings stads sparbank:
fröken Amelie Salén.
Kommunalt uppdrag.
I Sölvesborgs stads nykterhetsnämnd är
invald folkskollärarinnan fröken Anna
Jönsson.
RiKs 25 50
Allm* 62 96
f,a
Malmtorgsgatan 6, StocKholm
Bekiva kvinnorna ristritt?
En av våra prenumeranter i
landsorten har fäst vår uppmärksamhet vid
nedanstående annons, som stått införd
i Dagens Nyheters landsortsupplaga
den 18 januari:
Tvenne biträdande tandläkarplatser.
vid Malmö stads Folkskol et andpoliklinik
förklaras härmed till ansökan lediga.
l:o) Plats |pr en manlig tandläkare med
minst 3 timmars daglig tjänstgöring under
lästerminerna. Lön 3,000 kr.
2:o) Plats för en kvinnlig tandläkare med
7 timmars daglig tjänstgöring och 6
veckors årlig semester. Lön 4,500 kr.
Ansökningar böra, åtföljda av
vederbörliga betyg, insändas till
hälsovårdsnämnden, MalmÖ, till plats för manlig
tandläkare senast den 15 febr. och till plats för
kvinnlig tandläkare senast den 5 mars 1917.
Närmare upplysningar lämnas för övrigt
av stadsläkaren, Malnlö.
Malmö den 12 januari 1917.
Hälsovårdsnämnden.
Vid första Ögonkastet kunde man
vara böjd att tro att här förelåg ett
tryckfel, men så är säkerligen inte
fallet. Det är endast ett bland många
bevis på hur kvinnoarbetet exploateras
i ett land, där principen lika lön för
lika arbete ingalunda ingått i det
allmänna rättsmedvetandet. Drar man ut
konsekvensen av den föreliggande
annonsen, så kommer den manlige
tandläkaren att för 720 timmars
tjänstgöring erhålla 3,000 kr., medan^ hans
kvinnliga kollega för 2,215 timmar
icke ens erhåller den dubbla summan.
Han betalas med 4 kr. pr timme, då hon
betalas med 2 kr. Om man beräknar
fördelen av en fast plats i stadens
tjänst samt semestern till exempelvis
1,000 kr. och drager denna summa från
de 8,860 kr. som den kvinnliga
tandläkarens lön skulle uppgå till, om även
hon betalades efter 4 kr. per timme,
så återstår ändå en årlig lön av 7,800
kr.
Man behöver inte leta länge i
tidningarnas spalter för att finna
analoga fall, där kvinnorna få vidkännas
den mest upprörande godtycklighet.
En Nyköpingstidning meddelar att vid
A. B. Periodens textilfabrik ett 100-tal
kvinnliga textilarbetare nedlagt
arbetet. För kort tid sedan avslöts
nämligen ett riksavtal mellan vederbörande
arbetare- och
arbetsgivareorganisationer inom textilbranschen. Detta
innebar en löneförhöjning på omkring 20
procent, varvid alla dyrtidstillägg
skulle bortfalla. När avlöningsdagen kom,
erhöllo de kvinnliga arbetarna ett
till-lägg motsvarande en höjning av blott
4 procent av de utgående lönerna,
dyr-tidstillägget fråndraget. Deras
manliga kamrater erhöllo däre not avlöning
enligt riksavtalet. Följde ^lev att de
kvinnliga arbetarna ned e arbetet,
sedan fabriksledningen nt *: att giva
någon förklaring på detta »jämna
behandlingssätt.
Den förklaring som ierbörande
dra sig för att ge, kan m. i emellertid
sluta sig till. Orsakerna 1 rga i öppen
c7ag. I den hårda kampen .ör tillvaron
gäller styrkans lag. Det är styrka att
vara representerad, svaghet att* vara
orepresenterad och därmed förHfiidrad
att tillvarata sina egna intressen.
Röst-rättslösheten inverkar på alla
områden, där kvinnor ha att kämpa sig till
en ställning. Strejken vid Periodens
textilfabrik är ett glädjande tecken på
kvinnornas växande solidaritet och på
reaktionen mot ett system, under vars
orättvisor kvinnorna alltför länge ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
