Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvists Kappaffär
Drottninggatan
ImPW n. b. oeh 1 tr. upp liiW
Jfor< lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.I Beställningsavdelning.
Vi(* uppvisande av medlemskort i F. K. P R. lämnas 5 % rabatt.
Utsikterna ljusna i Frankrike.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktör: Gu kli HebtzmakEeicsojt.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan*
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. ljtZ—7*4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel 8600. Allin. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm,
Prenumeration genom posten:
Pris för 1917 Kr. 1: 35.
Lösnummer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i poetanvismng till tidningens expedition.
RÖSTRÄTTSBYRÅN
6 Lästmakaregatan I, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
Öppen vardagar kl. l/sl—J/«5 e. m.
L, K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
lika belopp utgående lön, i verkligheten får
större valuta än mannen, dels ock, vilket
är det viktigaste, att kvinnan i regel icke
är familjeförsörjare. Kommittén har
emellertid endast velat fästa avseende vid
sist-berörda förhållande och anser alltså, att
manliga och kvinnliga farmaceuter böra
åtnjuta samma löner intill den ålder, då
den manliga farmaceuten, i enlighet med
vad därom ovan sagts, bör bliva i tillfälle
att bilda familj — d. v. s. då han har
inemot tio tjänsteår — men att
tillfyllestgörande skäl för höjning av de kvinnliga
farmaceuternas löner jämväl därefter ej
förefinnes. Kommitterade hålla sålunda före,
att de kvinnliga farmaceuternas löner må
bestämmas efter samma grunder som de
manligas, dock att desamma ej komma att
överstiga 2,750 kronor.”
Följande löneskala funno
kommitte-rade ”bäst avvägd”, nämligen:
”För farmacie kandidater:
l:a tjänsteåret .......... . 2,000: —
därefter ..................... . 2,100: —
For examinerade apotekare:
t. o. m. 4:e tjänsteåret..... . 2,600: —
5:e—10:e ................... . 2,750: —
. 3,000: —
därefter ..................... . 3,500:—”
Mot kommitténs förslag i denna
punkt protesterade emellertid Sveriges
kvinnliga farmaceuter i en skrivelse
till apotekaresocietetens direktion.
Kommittéförslaget i sin helhet föll
genom apotekaresocietetens beslut år
1909, och en ny kommitté såg dagen,
dock ieke förrän år 1915. Denna hade
en mot sin föregångare helt skiljaktig
uppfattning av hithörande frågor och
gör i sitt betänkande ingen som helst
skillnad mellan de manliga och
kvinnliga tjänsteinnehavarnas
löneförmåner.
Apotekaresocietetens direktion
synes, ehuru med åtskillig tvekan, gå
med på förslaget i denna punkt och
yttrar i sin skrivelse till societeten
följande :
”Vad beträffar de principer, som böra
ligga till grund för genomförandet av en
blivande lönereglering, framställa sig till
en början ett par huvudfrågor. För det
första: skall löneregleringen gälla endast
de manliga eller både de manliga och de
kvinnliga farmaceuterna? Åtskilliga skäl
tala för det förra alternativet. En kvinna
behöver sålunda för sitt livsuppehälle
mindre än en man i samma samhällsställning.
Vidare äro de kvinnliga farmaceuterna
endast i enstaka undantagsfall
familjeförsörjare. Löneregleringen skulle naturligtvis
även bliva lättare att genomföra, om den
inskränktes till endast de manliga
farmaceuterna eller om de kvinnliga finge åtnöja
sig med färre eller mindre ålderstillägg,
vilken princip är antagen i de statens verk,
där såväl kvinnliga som manliga
befattningshavare äro anställda. I själva verket
torde apotekareyrket nästan vara den enda
levnadsbana, där kvinnan erbjudes samma
löneförmåner som mannen. På grund av
^anförda och andra skäl tendera de
direktionen att föreslå ålderstillägg endast åt de
manliga farmaceuterna, men med hänsyn
till det allmänna missnöje, som därigenom
skulle framkallas hos de kvinnliga
medhjälparna, och faran av att nu framkasta
nya tvisteämnen, som lätt kunde komma
hela frågan på fall, har direktionen
stannat vid beslutet att förorda även de
kvinnliga farmaceuternas delaktighet i ålderstill-
Det är ju helt naturligt att
rösträtts-arbetet i de krigförande länderna icke
kan bedrivas med samma grundlighet
och energi som under normala
förhållanden, och vad särskilt Frankrike
beträffar, har där under sista året rått
en tystnad, som kunnat verka i
någon mån oroande. I decembernumret
av Jus Suffragii förklarar emellertid
den franska Landsföreningens
ordförande, madame De Witt Schlumberger,
att denna tystnad endast rått utåt.
Frankrikes kvinnor ha varit så
upptagna av plikterna mot fosterlandet,
att de icke haft tid att uttala sig i tal
och skrift eller göra någon större
propaganda för sin sak. Men deras
handlingar ha talat, och detta är orsaken
till att kvinnornas rösträttsfråga, trots
minskat agitationsarbete, stadigt gått
framåt och tillvunnit sig alltflera mäns
sympatier. Även i pressen är ett
omslag i den allmänna opinionen
skönjbart. De stora dagliga
paristidningarna, som förut knappast sysselsatt sig
med kvinnorösträttsfrågan, ägna den
nu spaltlånga artiklar, och det är inte
bara fraser, utan ett verkligt, man
kunde vara frestad att säga,
genomlidet, allvar under orden.
I en av Maurice de Waleffe signerad
artikel i en av de mest lästa
tidningarna, Le Journal, heter- det: ”Kunna
Europas män ännu, i betraktande av
det lysande sätt, på vilket de skött
Europas affärer, vilja monopolisera
det sunda * förnuftet för sin räkningi
Kvinnor äro underlägsna i snille?
Medgives! Alla stora uppfinningar äro
gjorda av män? Det må så vara! Men
för att kunna omorganisera
morgondagens Frankrike behöva vi framför allt
annat lagar rörande barnavård,
nykterhet, tuberkulos och
nationalekonomi. I våra hem komplettera mäns och
kvinnors egenskaper varandra. Varför
tillämpa vi inte samma métod i den
franska staten1? Även den mest
skeptiske måste erkänna det nedslående
resultatet av den maskulint styrda
världen. Vi riskera ingenting, om vi ställa
kvinnan vid mannens sida. Det kan
vara möjligt, att hon inte utför saker
bättre än han, men hon kan näppeligen
göra det sämre.”
I samma anda talar en annan
artikelförfattare, Urbain Gobier, som
tilllägger: ”Kriget, vilket vi trodde skulle
bli ett det kraftigaste argument mot
kvinnorösträtten, har i stället blivit ett
argument för densamma. Kvinnor
kämpa inte vid fronterna! Visserligen,
men i Frankrike finnas sju millioner
manliga väljare, som inte varit inkal-
läggen efter samma grunder som för de
manliga.
I slutet av januari 1917 har
apoteka-resocieteten enhälligt antagit
kommit-terades förslag i väsentliga punkter,
och principen lika lön för lika arbete
är härmed åtminstone på ett
arbetsområde fullt ut hävdad. E. A.
lade under fanorna. Antingen måste
man fråntaga dessa män deras
rösträtt, eller bevilja den även åt
kvinnorna.”
Sådana uttalanden, vilka tid efter
annan droppa ned i pressen, måste
utöva ett starkt inflytande på den
allmänna opinionen, i all synnerhet, när
det är frågan om ett lättrört och
ridderligt folk som fransmännen, vilka
med rätta äro stolta över sina
kvinnor, som ha ådagalagt ett mod och en
offervillighet, som världen aldrig
skulle tilltrott dem.
Under de två sista åren ha inte
mindre än tre olika’ motioner om
kvinnorösträtt låtit tala om sig i Frankrike.
Den första väcktes redan i juni 1914
av monsieur Ferdinand Buisson, men
till följd av krigsutbrottet hann den
aldrig bli föremål för debatt i
kammaren. Vid nyvalen blev monsieur
Buisson icke omvald till deputerad, och det
blev i hans ställe monsieur Etienne
Flandin, som väckte motion i frågan.
Man hoppas att den inom den
närmaste framtiden kommer att
diskuteras i kammaren.
En annan rösträttsmotion har väckts
av monsieur Roulleaux Dugage, som
vill utsträcka rösträtten till de ogifta,
men inte till de gifta kvinnorna. Det
är antagligt att denna motion kommer
att väcka stark opposition i
kammaren, och L. K. P. R. i Frankrike, som
med största intresse och
uppmärksamhet följer allt, som kan vara ägnat att
främja dess sak, vill inte befatta sig
med det av monsieur Dugage väckta
förslaget, som skulle inrangera de
gifta kvinnorna i en särställning,
förnedrande för dem själva och deras
medsystrar.
Ett förslag, som på sin tid lät
mycket tala om sig, var den kände
författaren Maurice Barres motion om
ärvt-lig rösträtt. Den hade sin grund i en
vacker och fosterländsk tanke att
soldaterna, som stupat för sitt land,
indirekt skulle komma att utöva ett
inflytande på dess Öden, genom att deras
T’östrätt överfördes på de närmaste
arvingarna. Både mödrar och döttrar
skulle alltså komma att erhålla
medborgarrätt. Motionen har ännu inte
blivit väckt i kammaren, och fastän
L. K. P. R. icke motsatt sig idén, har
den icke heller uttalat sig för
densamma, därför att motionen i princip icke
erkänner kvinnornas rättigheter.
Antagligen kommer den aldrig att bäras
fram, ty ett uttalande, som Maurice
Barres gjort i Echo de Paris, tyder på
att den celebre författaren nu ser
djupare och klarare på den reform, som
patriotismen från början drev honom
att omfatta. Han yttrar sig i följande
ordalag: ”Före kriget hade jag ingen
tanke på kvinnornas rättigheter, och
jag kände mig antagonistiskt stämd
mot alla dylika yttranden. Men nu har
hela krigets erfarenhet omvänt mig.
Våra soldater ha i de flesta fall
erhållit det starkaste stöd av sina mödrar
och hustrur. Kvinnor arbeta i
lantbruket, i ammunitionsfabrikema och på
^ sjukhusen. Det synes mig endast
rätt-4 vist att de, som hjälpt till att
försvara sitt land, fastare skola bindas vid
Frankrikes nationella liv. Från och
med i dag är jag redo att förena mig
med dem i deras strävan för sin
medborgarrätt.”
Tidningen Echo de Paris är mycket
läst i vissa kretsar, där motståndet mot
kvinnorösträtten är starkt, och därför
kan man hoppas att Maurice Barrés
ord skola falla i god jordmån. Man
tillmäter hans tankar och åsikter en
ganska stor betydelse, och för honom har
kvinnorösträtten blivit liktydig med en
rättfärdighetssak.
Även inom kammaren ha röster höjts
för kvinnorösträtten. Vid ett
sammanträde den 9 januari uttalade
nämligen monsieur Latappy följande ord:
”Det är kvinnorna, som sått det vete,
som nu tjänar till föda åt soldaterna
och det är kvinnorna i verkstäderna,
som försett oss med ammunition. Vi
få inte hysa någon falsk stolthet. Jag
är säker på att ni, liksom jag, känna,
att kvinnorna alltmer tillförsäkra sig
sin medborgarrätt. Förenta staterna
har tagit ledningen; det är tid för oss
att följa deras exempel.”
Vid en jämförelse med England
finner man att uttalandena för
kvinnorösträtten äro väl så starka i
Frankrike. I båda länderna har man lärt sig
uppskatta kvinnornas människo- och
inedborgarvärde. De sutto inne med
möjligheter, som nödläget först
uppenbarade, och att nu neka dem
medborgarrätt, efter allt beröm, som slösats
på dem i tal och skrift, skulle vara
meningslöst samt dessutom få en bismak
av löjlighet. De stora orden måste
infrias för att inte verka frasmakerj.
Och när kvinnorösträtten i England
och Frankrike blivit genomförd, då
torde en ny sera uppgå, inte bara för
Europas, utan för hela världens
kvinnor.
Gurli Hertzman-Ericson.
En tacksamhetsgärd.
En enkel men anslående högtidlighet
ägde söndagen den 4 februari rum å
Sköldinge kyrkogård, då en krans med
band och inskription i rösträttens
färger å L. K. P. R:s vägnar nedlades å
fröken Hilda Anderssons grav
därstädes. Inför de talrikt församlade
föreningsmedlemmarna uttalades av L. K.
P. R:s ordförande fröken Signe
Bergman ett varmt tack till den
bortgångna arbetskamraten för hennes vackra
insats i strävandet för en
förbättring-av kvinnornas ställning i samhället,
för hennes ljusa framtidstro och för
den värdefulla hjälp hon velat ge för
fortsättandet av rösträttsarbetet ä\Ten,
sedan hon själv var borta.
Männens förbund för kvinnans
rösträtt i Kristianstad
hade den 28 januari årsmöte under
kyrkoherde August Bruhns
ordförandeskap. Avdelningen — den första i
landet — bildades den 28 januari 1916.
Styrelsens berättelse lades med
tacksamt erkännande till handlingarna,
revisionsberättelse föredrogs och
ansvarsfrihet beviljades. Till
styrelseledamöter för innevarande år valdes
kyrkoherde Aug. Bruhn,
läroverksadjunkt N. Nordlund och
riksbankstjän-stemannen H. Wahlgren. Till revisorer
utsågos handlanden B. Holmqvist och
fabrikör G. A. Berglund med typograf
Alfr. Mårtensson och litteratör K. E.
Holmgren som suppleanter. Styrelsen
erhöll i uppdrag att anordna ett
offentligt diskussionsmöte angående
kvinnornas rösträttsfråga. Mötet torde
kunna äga rum någon gång i mars månad.
Under det gångna året har
avdelningen verkat bland annat genom
utsändande av åtskilliga upprop, genom
skrivelser till riksdagsmän och
landstingsman O. S. V.
ån rnmi ir t hvcxtvus 9* p.a Sveri^s aidsta, största 0. bäst
."Dl tfUUH Yl JlUriJlLuil QLt UsU renommerade specialaffär i
• Kungl. HofieverantÖr —
Slåefl-åYlle-KlåiningstYBer
»nu*. 41» FF6lS(f3uUl 3t SfQGftBGlSL a- t. $o4s
Prorftr t. Undaorten aftnd&a< gratis o franc*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
