Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorösträtten i England närmar sig avgörandet.
Den parlamentariska kommissionens förslag*
Alla läsare av Rösträtt för Kvinnor
ha redan i den dagliga pressen sett,
att den stora parlamentariska
kommission, som under förliden höst i
England behandlat den politiska
rösträttsfrågan i hela dess vidd, nu avlämnat
sitt "Utlåtande, sami^att detta utlåtande
jämväl omfattar förslag om politisk
rösträtt för kvinnor enligt regeln, att
varje engelsk kvinna, som har
kommunal rösträtt, eller vars man har
kommunal rösträtt (villkoren för
kommunal rösträtt i England äro i stort sett
desamma som för mäns politiska
rösträtt), skall erhålla rösträtt till
underhuset; dock med den inskränkning att
hon skall ha uppnått en ålder av 30
eller enligt ett alternativt förslag till
och med 35 år.
Flertalet torde emellertid ha ganska
liten föreställning om, hur det kan
komma sig, att en så oerhört
genomgri-pande konstitutionell fråga som denna
över huvud kunnat komma på
dagordningen mitt under brinnande världskrig.
Före kriget var det egentligen endast den
kvinnliga rösträttsfrågan, som var
aktuell i England; alla de andra
frågorna, om allmän rösträtt, om ny indelning
av valkretsarna, om proportionella val
o. s. v., låg-o där på sina respektive
hyllor, dammade och städade och färdiga
att ta fram, när det kunde passa för
regeringen eller för något av
partierna; mest begagnades de, hade man
intryck av, att då och då sätta krokben
for den kvinnliga rösträtten, när den
vunnit farligt mycket terräng. I ett
författningsliv som det engelska, där
allt hänger på former, är det relativt
lätt att genom sammankopplingar och
manipulationer plötsligt ”torpedera”
en eller annan misshaglig fråga, i
synnerhet om det är regeringen den är
misshaglig för.
Strax efter krigsutbrottet
förklarade den engelska suffragettrörelsen, att
den under krigstiden skulle alldeles
nedlägga vapnen, sluta med varje
agitation för rösträtten och i stället sätta
in hela sin agitatoriska förmåga på
arbete i fosterlandets tjänst. Den s. k.
laglydiga riktningen samlade sig under
ledning av den stora, gamla
landsföreningen, National Union of Woman
Suffrage Socleties, ordförande mrs
Mil-licent Garrett Fawcett. Liksom den
aldrig varit så ytterliggående i valet av
sina agitationsmedel, som den andra,
var den ej heller nu så ytterligtgående
i sin underkastelse. Dess förklaring
gick ut på, att dess medlemmar ej
heller skulle oroa regeringen eller landet
med någon rösträttsagitation, så länge
kriget varade, men detta endast under
rlen förutsättning, att icke under kriget
det bleve fråga om utsträckning av
den politiska röstratten till någon
annan, hittills utesluten krets av
medborgare; skulle sådant hända, förbehöllo
de sig att åter få göra sig påminta
jämväl med sin fråga. *
De flesta ansågo nog den gången, att
detta var ett ganska platoniskt oeh i
själva verket mycket överflödigt
förbehåll; och dock var det just denna
förutsättning, som inträffade sommaren
1916. Nu efteråt är det mycket lätt att
se och förklara, att den måste inträffa
och just vid denna tid.
Det engelska underhuset har 670
medlemmar och inga suppleanter. Så snart
det därför blir en ledighet där, och det
händer vanligen 2-3-4 gånger om året,
måste i vederbörande valkrets
företagas nytt val; det är de s. k. bye-elections.
Det att varje valkrets sålunda måste
räkna med möjligheten att under året
få ett tilläggsval, gör att röstlängderna
måste för varje år justeras och hållas
i ordning. Regeln är att justerandet
och avslutandet av röstlängderna före-
För Bösträtt för Kvinnor av
tages varje år under augusti månad.
Då nu kriget utbröt augusti 1914, voro
det årets längder redan färdiga eller i
det närmaste färdiga och kunde utan
svårighet läggas till grund för
tilläggsvalen under perioden 1914—15. Redan
i augusti 1915 visade sig emellertid
betänkliga rubbningar. Tusentals män,
som gått med i kriget såsom
frivilliga och som nu befunno sig antingen
vid fronterna eller i övningsläger, och
andra tusental, som engagerats i
ammunitions- och annan krigsindustri på
andra orter än där de vanligen bott,
saknade nu rätt att uppföras i
vallängderna ; denna rätt betingas nämligen
— i dess mest vittgående form — av att
vederbörande innehaft bostads- eller
andra lokaler till ett hyresvärde av
minst 180 kr. om året under 12 månader.
Även perioden 1915—16 gick emellertid
utan några svårare förvecklingar tack
vare huvudsakligen den
omständigheten, att de tilläggsval, som måste
företagas, i allmänhet ordnades på det
sättet, att platsen besattes av samma
parti, som förut innehaft den, enligt
avtal mellan styrelserna för de olika
politiska partierna, och att valet sålunda
blev en ren formalitet. Sommaren 1916
var däremot den första, som kom efter
allmänna värnpliktens införande i
England, och detta års vallängder visade sig
nu så bristfälliga, att på sina ställen
antalet röstberättigade nedgått till
endast en bråkdel av det vanliga.
Å andra sidan hade krigets
långvarighet gjort, att man börjat tänka sig
nödvändigheten att ändå få lov att
skrida till nya allmänna val, innan det
bleve fred; likaså blev det klart,*att det
parlament, som skulle reda upp
allting omedelbart efter kriget, skulle bli
ställt inför uppgifter, i synnerhet på
det industriella och finansiella
området, av så oerhört genomgripande art,
att det var mot allt sunt förstånd och
mot all engelsk tradition att låta
dessa frågor behandlas utan föregående
val, vilka val då kanske helst borde
företagas innan fredsslutet eller under
fredsförhandlingarna.
Då denna tanke först började få
insteg, blev det utån vidare klart att det
vore fullkomligt otänkbart att ställa
till med ett så utomordentligt viktigt
parlamentsval, som detta skulle bli,
medan hundratusentals gamla väljare
berövats sin rösträtt på den grund, att de
för staten riskerat gitt liv eller givit sitt
arbete; en ändring i bestämmelserna
om röstlängden, som kunde bibehålla
alla dessa män vid deras förut
innehavda rösträtt, blev alltså trängande
nödvändig. Men i samband med denna
fordran framkom då också —
huvudsakligen från högerhåll — en fordran på,
att icke endast de gamla väljare, som
nu gåvo staten sina tjänster i
skyttegravarna, på flottan eller i fabrikerna,
skulle bibehållas vid sin rösträtt, utan
att det parlament, som skulle
bestämma om den stora ”rekonstruktionen”
inom landet efter krig-et, borde ha sitt
mandat från alla dem, som under
kriget kämpat för fosterlandet, utan
avseende på, huruvida de förut varit
röstberättigade. Från detta håll begärdes
alltså utan vidare politisk rösträtt åt
”soldiers and sailors” såsom sådana,
Vilket sknlle innebära en ganska
väsentlig rösträttsntvidgning.
Från vänstersidan hade man intet
alls emot en sådan; men såväl
regeringen som vänsterpartierna voro på
det klara med, att den omedelbart
skulle göra även frågan om
kvinnornas politiska rösträtt aktuell.
Den då sittande koalitionsregeringen,
som förutsåg att detta, om kvinnorna,
skulle bli den stora stridsfrågan, och
som icke önskade någon konstitutionell
jur. kand. Anna WickselL
konflikt under kriget, ville därför icke
sträcka sig längre än till att föreslå
sådana ändringar i registreringslagen,
att de gamla röstberättigade skulle få
behålla sin rösträtt oberoende av om
de ändrat bostadsort under kriget. Det
var under det parlamentssammanträde,
där regeringen bebådade detta förslag,
som Asquith gjorde sin berömda
förklaring, att om rösträtt skulle medgivas
en ny klass av väljare på grundvalen
av tjänster visade staten, så såg han
ingen möjlighet att komma förbi
kvinnorna, samt att ifall rösträtten skulle
grundas på det intresse olika lager av
befolkningen hade att bevaka med
avseende på rekonstruktionen efter
kriget, så voro även ur denna synpunkt
kvinnornas krav ofrånkomliga.
Regeringen ville emellertid alltså för sin del
icke väcka denna för tillfället sovande
björn.
Björnen sov emellertid icke alls. Mrs
Fawcett, som låg på sommarnöje i
norra England, reste Ögonblickligen
frågan väckts ner till London,
sammankallade sin styrelse, höll allting i
beredskap för ett ingripande och
protesterande, ifall det skulle visa sig, att
statsmakternas tendenser skulle gå i
riktning av utsträckning av rösträtten
till soldiers and sailors med
förbigående av kvinnorna.
Det visade sig emellertid, att
stämningen såväl i pressen som inom
parlamentet snarast gick i en för
kvinnorna gynnsam riktning. Regeringens
försiktiga förslag blev i parlamentet
ganska hånfullt behandlat, och under
debatten framkom tanken på att
hänskju-ta hela frågan utan någon
inskränkning till en stor kommission, bestående
av representanter för samtliga
politiska partier och även för grupper
utanför parlamentet, enkannerligen för
kvinnorna. Och parlamentet skildes åt,
sedan regeringen lovat att taga denna
tanke under övervägande.
Sedan parlamentet ajournerats, gick
man nu och väntade på, att regeringen
skulle tillsätta den stora kommissionen.
Regeringen måtte emellertid ha funnit,
att detta var ett kinkigt uppdrag, och
den tillgrep ön hittills absolut
enastående utväg — den uppdrog åt
underhusets talman att tillsätta och
sammankalla kommissionen, naturligtvis då
bestående av endast
parlamentsmedlemmar. På så sätt tillkom the Speaker’s
Conference; den har bestått av 32
medlemmar, därav 5 från överhuset; alla
de politiska partierna ha varit
representerade, och med hänsyn till
kvinnorösträtten sammansattes konferensen
av ett lika antal anhängare och
motståndare. Sedan 11 oktober 1916 har den
hållit på med sitt arbete, utan att
någon har vetat något som helst om,
vilka resultat den skulle komma till.
Först fram i januari d. å. började
rykten komma till synes i den
engels-ska pressen om konferensens arbete.
Det hette, att den nått alldeles
enhälliga resultat av mycket stor räckvidd,
att dess förslag skulle omfatta stora
förenklingar av registreringen,
utsträckning av rösträtten till soldiers
and sailors, omändring av
valkretsindelningen, införande av proportionellt
valsätt o. s. v.; men det stod ingenting
alls om kvinnorösträtten. Därefter
hette det, att konferensen nu först
börjat diskutera denna fråga och att här
ingen enhällighet kunde väntas. Ett
par dagar senare stod, att en stor
majoritet inom konferensen uttalat sig för
politisk rösträtt för kvinnor i princip,
men att endast svaga majoriteter
vunnits för de olika förslag, som
framställts angående dess begränsning.
Slutligen kom konferensens hela
betänkande 31 januari 1917.
Konferensens allmänna och enhälliga
förslag angå oss icke här. Endast det,
som direkt eller indirekt rör
kvinnorna, skall här refereras. Det föreslås
först, att registreringsperioden skall
reduceras från 12 månader till 6, och
vallängderna justeras 15 jan. och 15 juli
varje år. Därefter samlas alla villkor
för erhållande av politisk rösträtt i en
enda huvudregel av följande lydelse:
Varje fullmyndig person, som icke är
lagligen diskvalificerad,* vilken under
registreringsperioden haft sin bostad i
eller för sin affär, tjänst eller yrke
innehaft lokaler av ett klart årligt
värde av minst 10 p. st., skall vara
berättigad att införas i vallängden som
röstberättigad till parlamentet.
Detta förslag omfattar emellertid
icke kvinnorna. De behandlas i en
avdelning för sig själva, och majoriteten
föreslår där följande jjestämmelse:
Varje kvinna uppförd på den
kommunala röstlängden, som har nått en
viss närmare bestämd ålder, och
hustru till varje man uppförd i denna
röstlängd, förutsatt att hon uppnått
samma ålder, skall vara berättigad att
intagas i röstlängden och rösta vid val
till parlamentet
Olika åldersgränser diskuterades, av
vilka 30 och 35 år erhöllo de flesta
rösterna. Konferensen beslöt vidare, att
ifall parlamentet skulle besluta att
giva kvinnorna rösträtt, en kvinna, som
uppnått den angivna åldern och som
graduerat vid något universitet,
berättigat till representation i parlamentet,
skall vara berättigad att rösta vid
detta universitet.
Detta senare är en dubbelrösträtt; den
som är röstberättigad vid ett
universitet kan också vara röstberättigad i sin
bostadskommun.
Som synes är kvinnorösträtten
baserad på den kommunala rösträtten.
Villkoren för kommunal och politisk
rösträtt ha i det stora hela i England
varit de samma; man får väl anta, att det
är meningen, att det även i framtiden
skall förbli så, fast konferensens
förslag till kommunal rösträtt åtminstone
skenbart något avviker från den
politiska. Enligt betänkandet skall den
kommunala rösträtten definieras
sålunda:
I stället för alla hittills gällande
bestämmelser om rösträtt i kommunala
angelägenheter bestämmes, att varje
person, som under en tid av 6 mån.
omedelbart föregående antingen 15 jan.
eller 15 juli något år i egenskap av
ägare eller hyresgäst innehaft nord
eller lägenhet i någon kommun i England
eller Wales, skall vara berättigad till
kommunal rösträtt inom denna
kommo n.
Beträffande denna rösträtt skall
varken kön eller äktenskap utgöra hinder,
dock så att man och hustru icke båda
bli röstberättigade på grundval av
samma lägenhet.
Denna senare bestämmelse står redan
i de nuvarande kommunallagarna, och
den står kvar nu i detta förslag
oberoende av det efteråt kommande
förslaget om kvinnorösträtt. Skulle detta
senare vinna parlamentens bifall,
kommer antagligen detta förbehåll att
borttagas; sker ei detta skulle den
oesrent-ligheten inträffa, att en kommunalt
röstberättigad mans hustru bleve
röstberättigad till parlamentet i egenskap
endast av sin mans husfru, men
samtidigt icke röstberättigad till kommunen.
Likaledes skulle antagligen i
bestämmelsen om kommunal rÖ^tr^ft då
komma att inflv+a samma minimivärde för
den innehavda lägenheten som angives
* D. v. s. är straffad brottsling;
vansinnig eller fattighjon (utan sjukhjälp).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
