Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tv&ttad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes tlU
Orgijte Kemiska Tvätt- &
GÖTEBORG
LL
i den politiska rösträttsregeln, och som
ännu finnes l nu gällande
bestämmelser, eller 10 p. st. Sker ej detta, skulle
den oegentligheten uppkomma, att en
röstberättigad mans hustru skulle
vinna även politisk rösträtt, fast hennes
man icke hade sådan, emedan hans
lägenhet endast var värd 8 p. st. eller
mindre. Och det kan naturligtvis icke
vara meningen. I det hela får man
komma ihåg, när man läser detta
betänkande, att det icke är ett
utarbetat lagförslag, utan endast principiella
uttalanden och att hela den
”enhälliga” delen eller nästan alltsammans
utom kvinnorösträtten bildar en
avdelning för sig själv utan avseende på
någon kvinnorösträtt. I vilken mån
införandet av den senare skulle modifiera
reglerna i den förra avdelningen har
konferensen icke brytt sig om att
behandla. Den anser antagligen, att all
sådan finhyvling får ske under
förslagets behandling inom parlamentet, och
allt eftersom parlamentet godkänner
de olika principerna.
Pressopinionen rörande förslaget är
på det hela gynnsam. Vi skola endast
citera ett uttalande, nämligen av den
stora högertidningen Times. Den
säger, att det skulle vara kränkande för
kvinnornas fosterlandskärlek, ifall man
uppfattade rösträtten som en belöning
för arbete under kriget. ”Det verkliga
skälet att de erhålla rösträtt i denna
tid ligger i den påtagliga orättvisa det
skulle vara att lämna kvinnorna, vilka
för första gången blivit en viktig
faktor i det nationella strävandet, att
hädanefter kämpa sin industriella strid
utan den hjälp, som ligger i
rösträtten. Vi frukta, att denna hjälp är långt
mindre värdefull, än många utav dem
tro; men något gör den. Vidare är
deras rätt grundad i deras värdefulla
hjälp, då det gäller att bevara sådana
vitträckande sociala reformer — vi
nämna utskänkningskontroll,
bamala-gar, skolfrågor och bostadsfrågor —
som kriget redan framtvungit som
nödhjälp. Vi betvivla i hög grad att det
finnes mycket kvar i detta land av
avoghet mot principen om
kvinnorösträtt. Dess förkämpar slå in öppna
dörrar numera”
Kvinnorna själva ha ännu icke yttrat
sig vidare. Mrs Fawcett förklarar i en
liten intervju, att hon är relativt nöjd;
mera radikala rösträttskvinnor som
mrs Pethick Lawrence ogilla
ålders-strecket. Men i det hela föredraga de
naturligtvis ett sådant streck, som
drabbar ungefär jämnt inom alla
folkklasser, framför andra streck,
grundade på inkomster eller annan census.
Möjligen kan man också tänka sig att
även i England kan adopteras det
dansk-isländska sättet, att
åldersgränsen efter hand sänkes med ett år i
taget; därmed skulle jämvikten så
småningom komma av sig själv, och ingen
vidare agitation behövas, vilket vore
en nåd att stilla bedja om.
Man skall aldrig spå, utom då man
vet, säger ordspråket. Och att spå
beträffande den kvinnliga rösträtten i
England har tidigare visat sig som ett
ganska farligt företag. Icke förty kan
man nog säga, att så gynnsamt som
nu har saken aldrig legat i England;
själva den allmänna Önskan att icke
väcka inre strid under denna pi*övande
tid verkar i riktning av att
konferensens förslag skola antagas utan alltför
mycket motstånd. Kvinnorna komma
antagligen att förhålla sig avvaktande,
tills de se vilket mottagande förslaget
får i parlamentet, och så länge
förloppet där är gynnsamt, ställa de
säkerligen icke till med något bråk. Låt öss
alltså hoppas, att denna den kvinnliga
Haya de nya sociala uppgifter våra F. K. P. R. åtagit
sig verkat ökat eller minskat rösträttsintresses
Genom den mångfald av ärenden, som
förelåg på centralstyrelsemötet hann fru
Frigga Carlberg tyvärr aldrig inleda den
på programmet upptagöa diskussionen med
ovan nämnda rubrik, men då fru Carlberg
välvilligt ställt sitt manuskript till
tidningens disposition, äro vi nu i tillfälle att låta
våra läsare taga del av detsamma.
För att kunna ge ett absolut svar på
denna fråga fordras kanske en mera
allmän översikt av läget genom siffror
och statistik över ökningen eller
minskningen av medlemsantalet i de
respektive föreningarna. Om nu detta
är en tillförlitlig måttstock att döma
efter, vilket jag icke tror. Min
sakkunskap i ämnet inskränker sig till
rent personlig lokalerfarenhet samt de
psykologiska slutsatser den inbjuder
till.
Ju mera isolerad en fråga står — d,
v. s. icke isolerad från andra
tidsrörelser, för vilka den tvärtom är den
bärande grunden — utan isolerad som
programfråga, dess mindre anslutning
kan den påräkna av dels sådana
personer, som helt gå upp i något
specialintresse, så att de, som det heter, icke
se skogen för bara trän, och dels
sådana, som icke ännu vaknat till
ansvarskänsla för det onda, som hämmar
mänsklighetens utveckling.
§ 1 i L. K. P. K:s stadgar, att
föreningens syfte är politisk rösträtt åt
kvinnor, utån inblandning av frågor,
som kunde anses ligga saken nära och
göra det också såsom näraliggande
konsekvenser — exempelvis
nykterhets-, freds-, barnavårdsfrågor m. fl. —
har strängt fasthållits under alla
dessa kampens år, oeh rörelsen har helt
visst icke’ blivit lidande därpå, även
om medlemsantalet därigenom blivit
mindre. Ett är doek säkert, att
rörelsen vunnit i intensitet och
sammanhållning därigenom att den, som
Björn-stjerne Björnson säger i sin
Arbeider-marsch, ”hållit takten, den som är
mer än halva makten — den som gör
en av många, många”
Icke så att F. K. P. R. stått likgiltig
för det sociala arbetet, tvärtom är det
just för målet: de sociala
missförhållandenas avhjälpande, som den
politiska rösträtten behovs som medeh
Exceptionella händelser skapa
exceptionella metoder. Vad som under
normala tider skulle varit opåkallat
och obehövligt, kanske rent av oklokt
såsom möjlig orsak till splittring inom
rösträttslägret, det blev en tvingande
nödvändighet under de av
världskriget framkallade förhållandena.
Hur stor entusiast man an är for en
särskild gren av mänsklighetens kamp
för rättfärdighet, så är nfan dock först
och främst människa — detta ha de
svenska rösträttskvinnorna visat. Våra
motståndare, som sökte begagna
situationen genom att påpeka
rösträtts-kvinnornas plikt att i landets nödläge
rösträttsfrågans utan jämförelse
största seger måtte vinnas tyst och stilla,
under intrycket, att det är fosterlandets
nöd, som drivit frågan fram, och
fosterlandets fromma, som är den
bestämmande och enande synpunkten vid dess
lösning. Och måtte denna seger sedan
lysa vitt över världen.
Jönköpings länsförbund av L. K. P. R.
hade, på inbjudan av TranåsfÖreningen,
sitt årsmöte i Tranås den 4 februari, och
till detta hade infunnit sig flera deltagare
än något föregående år. Förmiddagen
upptogs av enskilt möte, för vilket en
styrelsemedlem, fru Kalén, upplåtit sitt hem. Till
arbetsutskott omvaldes: fröken E. Aulin,
ordförande, fröken E. Eckerberg,
sekreterare och fröken E. Wigh, kassaförvaltare samt
till suppleanter fröken C. Ahrenberg och
fru A. Andersson, Norrahammar. Åven re-
uppge sina ”små personliga och
själviska intressen” för fosterlandets,
fingo det vackraste och värdigaste svar
genom den ställning kvinnorna intogo
till nödläget — inte av beräkning utan
av ren mänsklighetskänsla — samma
känsla, som gör oss till
rösträttskvinnor att hjälpa och skydda,
uppmuntra och trösta. Det gällde att skaffa
hungrande mat, frysande kläder,
arbetslösa arbetsmöjligheter, och det var
på många håll — kanske de flesta —
F. K. P. R, eller åtminstone
rösträttskvinnor, som togo initiativ till
hjälp-åtgärderna.
Det finns fall av omedveten och
oavsiktlig agitation, och jag tror att det
sociala samarbetet med utanför
rösträttsrörelsen stående kvinnor varit en
sådan. Kvinnor av olika åskådning,
med olika huvudintressen ha mötts i
gemensamt arbete och lärt sig förstå
och värdera varandra. FÖr min del
har jag haft glädjen höra
prononcerade motståndare till kvinnornas
politiska rösträtt öppet uttala sin
omvändelse. Många av oss ha säkert lärt sig
förstå den större glädjen över
syndaren, som sig omvänder och bättrar, än
över de nio och nittio, som ingen
bättring behöva.
En omständighet, som icke kunnat
undgå att iakttagas, är att motståndet
till rörelsen tagit en mycket mindre
aggressiv form, särskilt från
kvinno-håll, vittnande om att man lärt sig
förstå rösträttens grundidé: alla
människors lika rätt till livets bästa
utvecklingsmöjligheter till mänsklighetens
gemensamma bästa.
Det nämndes under en diskussion vid
centralstyrelsemötet att det kvalitativa
tillskottet i vår rörelse var av större
betydelse än det kvantitativa, och i det
avseendet har säkert mycket vunnits
under de senaste prövande åren. Den
gemensamma goda viljan inför stora
krävande samhällsuppgifter har lärt
kvinnorna aktning för varandras
arbete på olika områden — det stora, som
samlar och enar, har skymt bort det
lilla som skiljer. Alla tänkande
kvinnor inse nu att det för rösträtten
gäller, för att ytterligare citera Björnsons
marsch:
”Kom vi alle op i takten,
da blev ret paa et og andet,
som er vrangt endnu i landet.”
Helt säkert skall i en icke alltför
avlägsen framtid ekot av de taktfasta
stegen, de som aldrig förtröttades, hur
tung och hindersam vägen än varit,
slutligen nå även dem, som så länge
ansträngt sig för att sluta till ögon
och öron för rättfärdighetens röst.
Den rösten har aldrig varit så stark
som i nuvarande stund, därför att den
aldrig förr så väl behövts. •
Frigga Carlberg.
visorerna, fruarna S. Karnell och H.
Bru-zelius, omvaldes. Vart och ett av de
närvarande föreningsombuden lämnade
därefter en redogörelse för vad som under året
förekommit inom dess förening, och det
samlade intrycket av denna exposé var, att
ett Ökat intresse inom föreningarna och en
bättre förståelse hos utomstående
försports. Åven medlemsantalet hade ökats
och verksamheten varit livligare än
föregående år. Dessa glädjande fakta för vilka
vi till stor del ha att tacka friherrinnan
Ellen Palmstiernas turné inom länet, gav
åt hela mötet en förtröstansfull stämning.
Tacksamheten mot V. U. och friherrinnan
Palmstierna var stor.
Efter en kort redogörelse for
centralstyrelsemötets viktigaste delar beslöts att
försöka’ få till stånd ett upplysningsarbete an-,
gående lagstiftningen för
utomäktenskap-liga barn. På eftermiddagen höll fröken
iMffttmiumnimmnmi-. _
Fö ROR PAJ AV LÄKARE;
Vid allmän s\?
ntzrVosifctffr,
överansträngning och sömnlöshet.
SALJES ENDAST / APOTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
Om självdeklaration och
kommunala
missförhållanden på landet.
Före februari månads utgång skall,
som bekant, deklaration om inkomst
vara avgiven till taxeringsnämnderna.
I åtskilliga år har nu inom vår rörelse
arbetats för att förmå gifta kvinnor att
genom självdeklaration skaffa sig egen
debetsedel med därav följande
kommunal rösträtt. Tillvägagångssättet
härvidlag torde nu vara allom bekant;
dock bör kanske påpekas, att det är
säkrast tillskriva orden: önskar egen
debetsedel.
Det vore intressant att veta hur stort
antal av landets gifta kvinnor, som
hittills varit nog företagsamma och
villiga att göra den lilla ekonomiska
uppoffring, som deklarationen innebär.
Erfarenheten från den bygd jag tillhör,
är inte synnerligen glädjande.
I fjol, inför landstingsvalen, hände
dock att några kvinnor i missnöje över
att inte vara röstberättigade vid dessa
val äntligen kommo sig för med att
deklarera. Allteftersom den tyvärr
ständigt växande partipolitiken tränger in
1 det kommunala livet, kommer den väl
att medföi^a en Ökad deklaration från
kvinnornas sida. Men det är en helt
annan synpunkt, som kommer
undertecknad att så livligt önska, att allt
flere kvinnor ville skaffa sig rösträtt.
Den lilla förening jag tillhör räknar
2 kommuner som sina: den inre,
köpingen, och den yttre, lantkommunen. I
köpingen ha vi fått in kvinnliga
medlemmar i de flesta styrelser, där
kvinnor behövas, men i socknen ha vi skött
oss dåligt. Där ha vi också stött på
just den svårighet, som ligger i fåtalet
röstberättigade kvinnor. Till
fattig-vårdsstyrelse och pensionsnämnd
anses ju aldrig rösträtt som villkor för
valbarhet, inte heller till
livsmedelsnämnd och nykterhetsnämnd har detta
mig veterligt någonsin ifrågasatts.
Men för valbarhet till skolråd, alltså i
regel också till barnavårdsnämnd,
fordras absolut att vara röstberättigad.
Hur många kvinnor sitta månne som
medlemmar i Sveriges skolråd? En
statistik över detta skulle sannolikt lämna
ett resultat, som lände oss till verklig
skam. Medlemmar av
fattigvårdssty-relsen äro naturligtvis flere, om också
där endast en ringa bråkdel av vad de
borde vara. Och kvinnorna behövas i
vårt skolväsen minst lika väl som i
fattigvården. Vi behövas för lärarkårens
skull, som till en så övervägande del
består av kvinnor, ofta de nu så
ovanligt ihågkomna ”ensamboende
lärarinnorna”, och vi behövas för barnens
skull. Låt oss vidare aldrig glömma,
att skolråden på de allra flesta ställen
även utgöra barnavårdsnämnd.
I detta samband kan också påminnas
om att kommunalnämnderna även
utgöra fosterbarn snämnd, en bisyssla,
som våra ensamstyrande man oftast
tyckas glömma bort. Vad skall man
säga om följande? I en lantkommun
ej långt ifrån min egen, bor en kvinna
Ester RÖhl från Åtvidaberg ett offentligt
föredrag på Nya teatern. Ämnet:
”Kvinnorna i kampen för tillvaron” behandlades
så, att det blev en gripande verkan, och
man Önskade att dess klara och
ofrånkomliga sanningar kunde nå varje människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
