Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Elegant
kemiskt tv&ttad och pr&ssad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma insändes till
fiigiyfe Kemiska Tvätt- & Färpi K. B.
GÖTEBORG
Varför böra mannen arb&ta för
kvinnans politiska rösträtt ?,
kyrkoherde Aug. Bruhm föredrag i
Kristianstad m. fl. platser, har utkommit från
trycket och rekvireras hos författaren^
Skepparslöf Pris 25 öre.
Lagen om larn atom Utnikii
debatterades i riksdagen den 25 april
inför tätt besatta åhörareläktare.
Debatten rörde si g till övervägande del
om de utomäktenskapliga barnens
arvsrätt, varvid kamrarna stannade i olika
beslut, i det Första kammaren med 75
röster mot 48 antog lagutskottets
förslag oförändrat, varemot Andra
kammaren med 128 röster mot 72 antog hr
Pettersons i Södertälje reservation
angående arvsrätt efter fader och
färder-nefränder. Även i fråga om förslagets
detaljer stannade kamrarna i olika
beslut på flera punkter, i det Första
kammaren i flertalet fall antog utskottets
förslag, medan Andra kammaren
röstade för vänsterreservanternas
yrkanden. Förslaget går alltså ännu en gång
till utskottet för sammanjämkning av
de olika besluten.
Från debatten må blott antecknas att
hr Röing i Andra kammaren uttalade
ett kraftigt beklagande av att ieke
kvinnornas stämma fått göra sig hörd
i riksdagen vid behandlingen av
denna fråga och erinrade att genom
talmannens tillmötesgående dock en
kvinna för en tid sedan beretts tillfälle att
framlägga sina synpunkter inför
kammaren. Talaren beklagade att han icke
kunde lämna sin plats åt henne, men
hoppades att hennes ord skulle vara
ihågkomna och att kammaren genom
sitt sätt att rosta skulle visa att den
behjärtade kvinnornas krav och
synpunkter.
Även hr Hellberg i Första
kammaren började sitt storstilade och varmt
kända anförande med att beklaga att
icke kvinnorna själva kunna göra sig
hörda och erinrade kammaren om att
på dess bord lagts ett av
centralstyrelsen i L. K. P. R. med instämmande av
140 lokalföreningar gjort uttalande,
vilket han rekommenderade till
kammarens genomläsande.
Detta uttalande hade i bägge
kamrarna utdelats på samma gång som
lagutskottets betänkande.
De ryska kvinnornas frihetstimme.
Bland budskapen från det befriade
landet i öster ha alltemellanåt stuckits
in några ord, som talade om
kvinnorna: den ena nya rättigheten efter den
andra skulle beviljas dem, de skulle
upptas som männens jämlikar, det
fulla medborgarskapet skulle skänkas dem
i den folkstyrda staten.
Detta vill säga en den kvinnliga
rösträttens seger så stor, att världen inte
hittills skådat dess like. Ryssland
ägde för några år sedan 48,000,000
kvinnor — redan antalet frigjorda är
överväldigande — men det som kraftigast
skall tala är att just i det landet
kvinnor uppnått politiska rättigheter. Även
i den mest motsträviga hjärna måste
den tanken börja röra sig: kan väl då
i ett nord- eller västeuropeiskt land
rätten längre förvägras?
Skälet må gärna göra nytta. Den
dom, som uttalas om landet som helhet,
innan jatterystningen avskakade oket,
må gälla, men det omdöme, som ligger
däri om de ryska kvinnorna är inte
rättfärdigt. Ty de ha kämpat ärligt
och outtröttligt för sitt oberoende.
Deras frihetskamp är ett det mest
storartade bevis på kvinnlig
allmänanda, på kvinnligt offrande för idéer,
historien skådat, och i fullaste mått
berättigar den dem till de anspråk, som
nu bojas. Att deras frihetsträngtan un*
der den sekellånga revolutionsstriden
riktade sig mer mot hela landets
räddning än mot egna lcvinnosakskrav är
lätt förståeligt. Där även männen
suckade under förtryckets börda, dar
medborgerliga rättigheter knappast
funnos, där blev kampen gemensam. Vi
kunna inte heller, nar vi blicka
tillhaka på denna uthålliga strid, tänka
oss den utan de unga kvinnorna vid
den manliga ungdomens sida, där de
vid universiteten under ständig fara
för upptäckt dryftade tankarna, drevo
propagandan, när de gingo ut bland
folket, när de upptäcktes, kastades i
fängelse eller drevos i den hårda
landsflykten.
Liksom kvinnor i alla land, som
velat uträtta något för sitt kön, sitt folk
eller mänskligheten, ha också ryskorna
insett nödvändigheten av kunskap, och
med en seghet och uthållighet, med en
försakelse och ett mod, som inga andra
kvinnor visat för denna sak, ha de
förskaffat sig sådan. Allteftersom
bildningsanstalter och universitet i deras
hemland än öppnades för dem, än
stängdes, begå vo de sig till de större
städerna eller strömmade till utlandet
oeh levde i en fattigdom, om vilken
ingen, som icke "fått en inblick i detta
säregna ryska studentliv, kan göra sig
en föreställning. Men genom att leva
som de blevo de också sina manliga
studiekamraters verkliga kamrater,
kommo in med dem i det tålmodiga och
livsfarliga arbetet för friheten, och
därför stå de nu också på segerns dag vid
deras sida.
Om också de ryska kvinnorna
kämpat med männen i den stora striden,
ha de dock så småningom, och just
under den, insett, att deras egen
ställning krävde en särskild strävan. Även
i denna hade de tusen svårigheter att
övervinna. Deras sammanslutningar
blevo än tillåtna, än upplöstes de. ”De
ryska kvinnornas förening for
inbördes hjälp” förberedde år 1903 en
kongress, men kriget med Japan bröt ut,
och den kom ej till stånd. Efter
nederlaget togo dock kvinnornas krav på
medborgerliga rättigheter ökad fart,
de sände petitioner till en del
myndigheter och begärde förbättringar i sin
rättsliga ställning, och då förslaget om
en riksförsamling trängde sig fram,
begärde de lika rätt för kvinnor som
för man. Revolutionen 1905 avbröt for
en tid rörelsen men endast för att snart
låta den slå ut med desto större
styrka. I Moskva bildades en förening till
skydd för kvinnornas rättigheter, på
sitt program hade den den politiska
rösträtten, och med stora faror och
mödor bildades runt om i landet kvinnliga
rösträttsföreningar, som sammanslöto
sig till ett förbund, vilket åter anslöt
sig till den Internationella
kvinnoröst-rattsalliansen. Bland de ryskor, som
besökt kongresserna, torde många av
oss särskilt minnas läkaren, d:r
Schischkina Javein, och författarinnan
Zenaide Mirovitsch. En av de ledande
i den ryska kvinnosaksrorelsen var
Anna Filossofova, som dog 1912. Hon
stod i spetsen for den stora ryska
kvin-nokongressen, som hölls 1908.
Utländ-skor fingo ej deltaga, och föredrag om
rösträtten voro förbjudna. Trots detta
gjorde kongressen det uttalandet, att
endast rösträtt kunde ge ryskorna rätt
till bildning och arbete. Dessutom
fordrade kongressen åtgärder mot
drycken skapen, avskaffande av
reglementeringen och förbättring av
äktenskap slagarna.
De ryska männen ha ej varit
likgiltiga för kvinnornas
jämlikhetssträvandem Då vid valen till den första
duman 1906 förfrågning sändes till
medlemmar av guvernementsdagarna om
de gillade kvinnornas rösträtt, ingingo
jakande svar från ett flertal.
Socialdemokraterna, de revolutionära
socialisterna, de akademiska och politiska
förbunden samt böndernas förbund hade
redan svarat ja, och kvinnornas
rättigheter upptogos på det förslag till ny
vallag, som utgick från
gnvernements-dagarnas och stadskommunernas
representanter. En grupp dumamedlemmar
ur olika partier bildade dessutom en
kommitté för kvinnornas sak.
Duman blev emellertid upplöst, och
I
SALJZS ENDA ST / APOTEK
A, B. PH ARM AC! A, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A. V ESTER BERG.
Ebba Skoglund f.
Vaxholms F. K. P. R har sorg* Den
4 april avled helt hastigt fru Ebba
Skoglund, mångårig medlem av
föreningen och under ilera år dess
kassaförvaltare, nu senast suppleant i
styrelsen. Alltid villig att hjälpa,
praktisk, rask och oförtruten var hon en
ovärderlig hjälp för föreningen och
många äro de fester och samkväm av
olika slag fru Skoglund varit med om
att anordna.
Vid jordfästningen den 10 april
representerades föreningen av en
styrelsemedlem, fröken Maria Andersson,
som nedlade en krans med blommor
och band i rösträttens färger och
uttalade föreningens stora tacksamhet och
djupa saknad.
Din ljusa bild bevaras i tacksamma
hjärtan!
A. L—m.
Motioner om kvinnorösträtten.
Å Liberala samlingspartiets vägnar
har hr Kvarnzelius i Första och hr
Edén i Andra kammaren väckt motion
om politisk TÖsträtt och valbarhet för
kvinnor.
Å Socialdemokratiska
vänstergruppens vägnar har borgmästare
Lindhagen i Andra kammaren med utförlig
motivering väckt motion om sådan
ändring i riksdagsordningen, att kvinna
i likhet med man tillerkännes valrätt
till Andra kammaren samt valbarhet
till båda kamrarna.
sedan dess har reaktionens hand vilat
tung över Ryssland. När nu äntligen
befrielsen kommit, är en uteslutning av
kvinnorna otänkbar. Ryssland
kommer att i anda och sanning fullborda
hela sitt folks befrielse, till kvinnorna
jorden runt utgår ett glädjebudskap,
och åt oss i de rösträttslösa länderna
skänkes ett stöd och en mäktig hjälp,
som vi ej kunde drömma skulle komma
från det hållet.
Hilda Sachs.
Uppvaknande.
Jag hade legat sjuk länge. Nar jag
återigen vaknade — dröjande och halvt
motvilligt — var jag ensam. Också en ensams
orubbliga tystnad var omkring mig. Men
när jag, med möda lyftande huvudet, ser
mig om, långsamt igenkännande mitt rum
med dess randiga tapeter, vita gardiner for
fönstren, genom vilkas klara rutor den
motsatta, solbelysta väggen med dess många
nyfikna små gluggar hälsar mig igen, står
på bordet bredvid sängen en bukett
narcisser och en halvt ’utslagen tulpan med
skärt papper kring krukan. Det blir alltså
vår.
Jag undrar hur länge jag varit sjukS
Jag har svårt att tänka och minns
ingenting. Stundom driver jag bort, sorglöst och
rolöst, jag vet inte vart, stundtals ligger
jag stilla, tung och orörlig som en död.
Jag är över all beskrivning trött.
Oeh intet ljud ger mig vägledning in i
verkligheten.
— Jo — från gatan kominer ett kort,
smärtfullt ångestskri och delar sönder
tystnaden likt en svärdsklinga, som blixtrar
till i solen. Oeh återigen är allt endast
tystnad.
Men jag sitter med ens upprätt i sängen
och tycker jag känner, blodsvetten rinna
nedåt mitt ansikte och döden gripa om mitt
hjärta. Nu vet jag hur jag blev sjuk.
Min lilla gosse leker i rummet bredvid det,
där jag arbetar. Jag hör hans små steg
över golvet och hur han stundtals skrattar
och sjunger med sin glasklara röst. Ingen
är hos honom. Jag är glad och orolig på
en gång, bådadera utan anledning.
Plötsligt skriker han till — ett gällt, avbrutet
skrik, liknande det utanför nyss. Jag är
där — jag ser den lilla flaskan i hans hand
och läser den ödesdigra påskriften. Och
så är det återigen någon som skriker — det
är visst jag — som skriker och skriker,
ett skrik, som blir hängande i luften och
aldrig tar slut.
Men nu är det tyst
Han är död. Hans lilla rena klocklika
stämma är borta ’och finns inte mer. Och
jag lever för att söka fatta det. Och jag
lägger mig ned och undrar hur jag må gå
till väga för att så snabbt och säkert som
möjligt förgöra mig själv.
Tankarna hugga mig som vassa knivar
inne i huvudet.
När jag åter ser upp, är allt tomt, oeh
långt borta försvinner flyende det sista
återskenet av en solbelyst vägg. Hissnande som
en fallande sten sjunker jag i intet, och jag
tycker jag är på väg att söka något, och
jag kan varken leva eller dö, förrän jag
funnit det.
Och ur tomheten talar en röst till mig
och säger:
— Vem är du — vart går du — vad söker
du? Du är inte hitsänd — du ar en av
de fridlösa från de oroligas land, och du
stör vårt lugn.
— Jag söker mitt barn, säger jag stilla, ty
mitt hjärta är slaget och mycket plågat av
sorg.
— Du söker förintelsen, säger rosten — du
söker glömskan, men jag säger dig, vad
vore lidandet och hur vore dess makt, om du
kunde tillintetgöra dem blott genom att dö.
Jag säger dig, att ginge du än genom tu-
sen dödar, måste du dock åter och återigen
uppstå. En ångest, en jämmer, en
vedermöda, som sargar sitt offer om dagen och
aldrig vilar om natten, det är du. Bösten,
som klagar ur vinden, regndropparna, vilka
falla som tårar, bitterheten, som hemsöker
leendet, det är du. Den rastlösa smärtan,
som höjer sitt rop ur musiken, som
betungar andarna, skapar konstverken och
Ödelägger hjärtana, det ar alltsammans
återigen du.
Jag har ingen tillflykt, jag har intet
hem. Mitt hjärta har blivit till ett käril,
fyllt av ve, som ständigt flödar över och
spiller sitt gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
