Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur de engelska kvinnornas rösträttsfråga nn behandlas,
Den 28 mars debatterades i engelska I
underhuset det rösträttsförslag, som
framlagts av den av talmannen
tillsatta kommittén och som vad
kvinnorna beträffar gick ut på att kommunalt
röstberättigade kvinnor och hustrur
till kommunalt röstberättigade män
skulle erhålla politisk rösträtt vid en
ålder av 30 eller 35 år. Debatten
öppnades av förre premiärministern, mr
Asquith, som uppmanade underhusets
medlemifcar att erkänn^ det
berättigade i att kvinnorna icke intaga samma
beroende ställning efter kriget som
före detsamma och att bereda sig på en
ny tingens ordning genom att antaga
något förslag i samma riktning som
det av, kommittén framlagda. ”Det
råder intet tvivel därom — den gamla
ordningen skall bliva ny”, med dessa
ord inledde han sitt tal.
Debatten skildras i den engelska
rösträttstidningen Common Cause som
oerhört intressant, och de anföranden,
som höllos av premiärministern, mr
Lloyd George, mr Asquith och
åtskilliga andra, utmärkte sig för en glöd
och en uppriktighet, som gav sin
prägel åt hela den andliga atmosfären i
underhuset.
Inemot 400 medlemmar hade
infunnit sig, och det var uppenbart hur den
stora massan av underhuset gav
resonans, då den fann, att mr Asquith och
mr Lloyd George voro ense i denna
viktiga fråga. Man hade väntat en
livlig opposition från en del unionister,
vilka troddes skola motsätta sig varje
rösträttsreform utom sin egen. Deras
skara befanns emellertid vara varken
synnerligen stor eller synnerligen
inflytelserik, och deras ledare, mr
Cla-vell Salter, är själv ingen principiell
motståndare till kvinnorösträtten. I
detta stycke fick han därför hjälp av
mr xVrnold Ward (son till den bekanta
författarinnan mrs Humphry Ward),
vilken förkunnade, att kvinnorna blott
borde tillåtas göra ”hjälparbete” inom
politiken och att ”männen, som ledde
landets öden under kriget, borde
fortfara att leda dem även i fredstid”.
Inalles samlade kvinnorösträttens
motståndare 62 röster, medan 341 röstade
mot dem och för kvinnorna.
Mr Asquith talade kraftigt och
övertygande om kvinnorösträtten ur
principiell och demokratisk synpunkt och
uppehöll sig särskilt vid vikten av att
de arbetande kvinnorna få tillfälle att
göra sin röst hörd vid lösningen av
alla de problem, som uppstå efter kriget.
Ännu kraftigare uttryckte sig mr
Lloyd George såväl vid detta tillfälle
som dä han följande dag mottog en
deputation, bestående av arbetande
kvinnor nr alla yrken och sysselsättningar.
Av intresse kan vara att anföra listan
på de yrken, som voro representerade:
skådespelerskor, jordbruksarbeterskor,
ambulanskuskar, bokhållare,
författare, bakteriologer, bokbindare,
metall-arbeterskor, omnibuskonduktörer,
bagare, snickare, tandläkare,
sömmerskor, läkare, apotekare, sjuksköterskor,
barnmorskor, lärarinnor, husvärdar,
]ykttändare, ammnnitionsarbeterskor,
barnavårds-, hälsovårds- och
yrkesin-spektörer, gruvarbeterskor, poliser,
fattigvårdst jänstemän, journalister,
post-och järnvägstjänstemän, telefonister,
juvelerare, textilarbeterskor, kvinnor
i kommunal tjänst,
stadsfullmäktige, studerande kvinnor. En
representativ samling yrken, som man finner,
och bakom densamma stodo 24
rösträttsföreningar och 10 övriga
kvinnoföreningar.
Deputationen anfördes av den
engelska LandsfÖreningens ordförande, mrs
Fawcett, som framhöll kvinnornas
arbete under kriget och under livligt
instämmande förklarade, att visserligen
hade de flesta av de representerade
föreningarna på sitt program ”rösträtt
på samma villkor som för män”, och
skulle vara mycket tacksamma, om mr
Lloyd George på något sätt kunde finna
en utväg att undvika det föreslagna
ålderstrecket, men i alla fall ”skulle de
föredraga ett ofullkomligt förslag, som
hade utsikt att gå igenom, framför det
mest fullkomliga förslag i världen, som
icke kunde gå igenom.”
Därefter talade yrkesinspektören,
miss Anderson, som berömde den
engelska arbeterskan som den bästa i
världen och värd en bättre lott än den
som nu är hennes. ”Första steget där*
till — det viktigaste steget — är att
fråga henne till råds, det nästa är att
fortsätta därmed ” I samma anda
talade miss Mac Arthur å de kvinnliga
fackföreningarnas vägnar, medan mrs
Watt talade för kvinnorna i de
engelska kolonierna och framhöll hur
mycket mera samarbete till fördel för hela
det engelska väldet, som kunde ^ke, om
kvinnorna hade rösträtt i moderlandet
likaväl som i kolonierna. Till slut
talade mrs Edwards som representant
för de walesiska kvinnorna, och mrs
Despard erinrade mr Lloyd George om
ett tal han hållit i Bath 1911, i vilket
han yttrat att kvinnorösträtten icke är
en nationell utan en internationell
fråga och att ”om alla Europas stora
länder gåve kvinnorna rösträtt... skulle
icke Europas fält genomdränkas av
deras söners blod” Slutligen framhöll hon
den starka känsla, som råder bland
kvinnorna av att frågan ej tål något
uppskov.
I sitt svar förklarade
premiärministern i starka ordalag att
principuttalanden till förmån för
kvinnorösträtten voro ”fullkomligt onödiga”.
Frågan om densamma hängde på det
innerligaste tillsammans med begrepp
som ”Hemmet”, ”folkhälsan”, ”barnens
uppfostran och undervisning”, och han
förklarade som sin absoluta
övertygelse att ”en sak, som kommer att
framgå ur detta krig är vissheten om
att kvinnorna måste ha rätt till full
likställighet i styrandet av nationens
öden”. Han försökte ej försvara det
föreslagna åldersstrecket utan medgav
att det var ”ologiskt och oförsvarligt”,
men av praktiska skäl nödvändigt som
kompromissförslag.
På frågan om regeringens ställning
till förslaget förklarade mr Lloyd
George, att dess medlemmar skulle äga
rätt att rösta efter eget val och att
regeringen skulle sätta sitt maskineri i
gång för att lotsa förslaget igenom i
underhuset. Och om utgången ansåg
han ingen ovisshet behöva råda.
Ester Brisman.
Kvinnliga seminarierektorer.
I enlighet med k. m:ts proposition
har riksdagen beslutat om grunder för
kvinnors utnämning och befordran till
rektor vid kvinnligt
folkskolesemina-rium. (Se R. f. K. n:r 7.)
Barnmorskornas ställning.
Med anledning av motion av hr
Byström föreslår lagutskottet att i
kommunens tjänst fast anställd
barnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst
400 kr. (mot 300 kr.) samt tjänlig
bostad m. m. Utskottet framhåller
dessutom önskvärdheten av att den
definitiva löneregleringen blir snarast
genomförd och hemställer om
proposition till nästa riksdag i
lönereglerings-frågan. _
Wiens kommunalråd och kvinnornas
rösträtt.
Från Wien meddelas, att vid
kommunalrådets sammanträde den 13
april framförts en interpellation av en av
rådets socialdemokratiska medlemmar,
angående utsträckning av den kom-
Några kommunalstatistiska
siffror från Örebro län.
Till Örebro länsförbunds senaste årsmöte
hade en liten statistik utförts över
kvinnor med kommnnala uppdrag inom länet
Då något härav, som vi tro kan vara av
allmänt intresse, nu meddelas, betona vi,
att siffrorna naturligtvis ej kunna läggas
, till grund for en officiell statistik.
Enligt uppgifter, insamlade av vårä F.
K. P. B., innehavas vintern 1917 94
kommunala uppdrag inom länet av kvinnor
(suppleanter äro häri inberäknade). Härav
komma på Närkes 47 kommuner 25 uppdrag i 4
kommuner, på Bergslagsdelens 16
kommuner 69 uppdrag i 12 kommuner: siffrorna
för de båda länsdelarna ställa sig som
synes förvånande olika.
Främst av alla står Karlskoga med 22
uppdrag anförtrodda åt kvinnor, härnäst
kommer Örebro med 16, Kopparberg med 11,
Nora stad 9, Linde 8, Askersund 6, o. s. v.
nedåt. — Går man till arten av uppdragen
finner man i pensionsnämnder 22 kvinnor,
i fattigvårdsstyrelsen 21, i skolråd 8, i
barnavårdsnämnder 5, i livsmedelsnämnder 5,
i nykterhetsnämnder 5, barnhemsstyrelser
3, fosterbarnsnämnd 2, biblioteksstyrelser 2,
styrelse för folkhögskola 3 (detta
obligatoriskt på grund av donators bestämmelse!),
nödhjälpskommittéer 8, o. s. v-, enstaka
uppdrag. Länet har f. n. 3 kvinnliga
stadsfullmäktige och 1 medlem av kommunalnämnd
(den sistnämnda i Nora socken).
Det är inte med några glada känslor vi
meddela desa häpnadsväckande och sorgligt
låga siffror. Tänk bara på våra 5
medlemmar av livsmedelsnämnder, 5 av
barnavårdsnämnder* 8 av skolråd! Tänk återigen
på dessa fattiga 8 medlemmar (och därav
äro en del endast suppleanter!) av skolråd
bland de kanske 5—600 manliga
skolråds-ledamöterna! Och påminn Er en stund vad
dessa herrar ha för uppgifter. Vi skola
inte upptaga utrymmet med att här räkna
upp dem, men var och en, som har någon
erfarenhet av arbete inom skolstyrelser och
skolväsen, kan säkert berätta åtskilligt om
huru dessa uppgifter ofta fyllas och
intyga, hur många av dem borde kunna
skötas bättre av kvinnor.
När vi nu lägga fram våra siffror, är
det alltså i hopp att de just genom sin
nedslående ringhet skola bringa några till
eftertanke över vår kommunala frågas
oerhörda vikt och belysa nödvändigheten av att
den tages upp på våra program på ett helt
annat och kraftigare sätt an hittills.
M. F.
Männens förbund för kvinnans politiska
rösträtt i Kristianstad hade den 15 april
anordnat ett offentligt diskussionsmöte, som
vunnit stor anslutning. Sedan mötet
öppnats av kyrkoherde Ang. Bruhn,
överlämnades ordet åt d:r Gulli Petrini, som
talade om kvinnorösträttens framgångar under
krigstiden och som slutade sitt föredrag
med en fråga varför de svenska kvinnorna
skola stå utanför, då det genom hela
världen går en stämning för att kvinnorna
skola få sin fulla medborgarrätt.
Efter det med ihållande applåder
mottagna föredraget höll teol. d:r Th. Nyström ett
vältaligt och djuptänkt anförande, i vilket
han utvecklade de allmänt mänskliga
synpunkterna på frågan. Sedan kyrkoherde
Bruhn därefter framfört mötets tack till
föredragshållarna, förklarades ordet fritt.
Någon opposition hördes emellertid ej av,
utan de talare, som yttrade sig, lektor C.
Cavallin, grosshandlare B. J. Jönsson och
kyrkoherde Bruhn, uttalade alla sin
anslutning till vad som sagts i
inlednings-föredragen. Till sist utvecklade kyrkoherde
Bruhn de skäl varför männen böra arbeta
för kvinnans rösträtt, och med
avsjungandet av ”Du gamla, du fria” avslöts mötet.
munala rösträtten med inbegripande
även av kvinnorna. Till svar härpå
förklarade borgmästare Weiskirchner,
att det var en bjudande plikt att giva
alla dem, som visat ett sådant
hjältemod under dessa svåra tider, större
inflytande på stadsförvaltningen och att
han redan givit magistraten i uppdrag
att behandla frågan om uppfyllande av
denna billiga fordran, varvid också
frågan om kvinnans röjsträtt skulle
behandlas.
FILMS.
I London har det rått stor brist på
auto-mobiltasametrar, beroende på att
chaufförerna inkallats till krigstjänst.
Myndigheterna ha därför sett sig nödsakade att
lämna licens åt kvinnliga chaufförer, som nu
ryckt in i männens ställe, och den tillfälliga
stagnationen i driften har upphört. De
kvinnliga chaufförerna ha fått goda vitsord
för sin skicklighet och sinnesnärvaro.
Under de tre sista åren ha allt flera
kvinnliga poliser erhållit fast anställning i
engelska statens tjänst, och nio av landets
större städer ha utökat sin polisstyrka med
kvinnor. De synas mycket ofta i
ammuni-tionsfabrikerna, där de upprätthålla
ordningen bland ungdomen och lämna den
första hjälpen vid olycksfall.
En ung lärarinna i Reims, m:lle Fouriaux,
har blivit dekorerad med hederslegionen.
Nar tyskarna avancerade mot staden,
hjälpte m:lle Fouriaux till med
sjuktransporterna och vandrade en natt tre och en halv mil.
Hon stannade kvar i Reims under
belägringen, och trots bombarderingen och
granatregnet fortsatte hon lugnt sitt arbete vid
skolan.
En annan fransk hjältinna är Marcelle
Semmer, som under reträtten i augusti 1914,
sedan fransmännen överstigit Somme, hade
nog sinnesnärvaro att under den fientliga
elden Öppna slussportarna för att hindra
tyskarna att komma Över kanalen. I en
närbelägen by hjälpte hon till att gömma
sexton sårade franska soldater, vilka sedan
undkommo i civila kläder. Då hon
överraskades och blev tillfångatagen, svarade
hon på officerens frågor: ”Jag är
föräldralös och har endast en mor — Frankrike.
Gör med mig vad ni vill.” Hon dömdes till
döden, men innan avrättningen blev
verkställd, räddades hon genom ett plötsligt
franskt anfall, som återställde byn i hennes
landsmäns händer.
En 14-årig skolflicka har i ett brev till
den danska kvinnosakstidningen Kvinden
og Samfuqdet beklagat sig över den
upprörande orättvisan att inga statsläroverk
äro grundade for flickor, och å egna och
kamraters vägnar vädjar hon till det
ministerium, som har dessa förhållanden om
hand, vari även Kvinden og Samfundets
redaktion instämmer.
Vid en debatt i preussiska riksdagen
angående kvinnors inväljande i kommunala
kommittéer förklarade en hr Heins, att
Danmark vore ett varnande exempel på vart
det skulle leda, om kvinnorna finge
medborgerliga rättigheter: där kunna de t. o.
m. bliva ministrar! Och i England har
familjelivet undergrävts genom
rösträtts-kvinnorna: flera gifta män än ogifta ha av
denna orsak tagit värvning.
Till sekreterare i den amerikanska
senatens kommitté för förhållandet till utrikes
makter (Foreign Relations Committee) har
utnämnts miss Jessie Simpson. Detta är
första gången en kvinna blivit vald till
sekreterare i någon av senatens
kommittéer. Hennes ställning är i hög grad
ansvarsfull, då denna kommitté har flera
konfidentiella och hemliga angelägenheter
under sin behandling än någon annan.
Hennes arbete betalas med 3,000 dollars, den
näst högsta lon en i Förenta staternas tjänst
anställd kvinna uppbär. Högre avlönad är
endast miss Julia Lathrop, chefen för
statens barnavårdsbyrå, som har 5,000 dollars
i årlig lön.
I de nya lagar, som i Mexiko äro under
utarbetande, är det föreslaget att
självförsörjande kvinnor, som ha sin utkomst
genom hjärnarbete och inte genom manuellt
arbete, skulle bli röstberättigade. Men
äktenskapet kommer att innebära ett val
mellan den äkta mannen och valsedeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
