Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För landets skull.
En vädjan till högermännen i riksdagen.
tjänst såsom sjuksköterskor i fält samt
genom arbete i synmnnitions- och
vapenfabriker. Å andra sidan har den internationella
kvinnorörelsens ihärdiga verksamhet för
freden fortgått med växande styrka.
Såsom naturligt ar, har denna verksamhet i
synnerhet framträtt inom de neutrala
länderna, men den har även i form av
motstånd mot nationalhat och chauvinism gjort
sig gällande inom de krigförandes krets,
och kvinnorna hava med berättigad
självkänsla kunnat peka på att deras
internationella samhörighet i motsats till så gott
soin alla andra mellanfolkliga
sammanslutningar bestått provet inför världskrigets
oerhörda påfrestning.
Hr Edén övergår därefter till
frågans läge i de olika länderna samt den
omsvängning i den allmänna
opinionen, som på sina håll ägt rum till
kvinnorösträttens förmån. I
slutmotiveringen yttrar han:
I vårt land vänta kvinnorna ännu på
uppfyllandet av de löften, som givits dem
av riksdagen år 1906 och av regeringen
dels indirekt i motiveringen till 1907 års
rösträttspropositi ön, dels direkt och
uttryckligt i proposition till 1912 års riksdag
samt i trontalet vid 1914 års A-riksdag.
I Norge, Danmark och Finland hava
kvinnorna ansetts värdiga att jämte
männen bära ansvaret för fäderneslandets öden,
men i Sverige hållas de fortfarande i
politiskt omyndighetstillstånd. Att detta
orättvisa tillbakasättande av de svenska
kvinnorna är ägnat att alstra bittert missnöje
och öka söndringen inom folket, synes
uppenbart. Betta är så mycket mer att
beklaga, som folkets enande i gemensam
strävan för landets väl just itnder nu rådande
kritiska förhållanden borde framstå såsom ett
allmänt önskemål. Kealis^randet av detta
önskemål, vilket ju även kraftigt betonats i
konungens trontal vid detta års riksdag,
skulle givetvis i väsentlig mån underlättas,
om statsmakterna kunde besluta sig för att
giva de svenska kvinnorna de rättigheter,
som vid upprepade tillfällen utlovats dem,
som de i fullt lika hög grad som
grannstaternas kvinnor törde vara förtjänta av och
som de säkerligen skulle till gagn f6r
fäderneslandet utöva.
Oppula Sinnliga stndenffireniiig.
firade sitt 25-års , jubileum lördagen
den 28 april med en storartad fest å
Norrlands nation, till vilken alla
gamla medlemmar inbjudits.
Uppsala med dess glada
ungdomsminnen har nu en gång en alldeles
särskild tjusning för alla gamla studenter,
oeh mer än en tredjedel av alla dem
som en gång tillhört föreningen hade
också hörsammat kallelsen. Åven
några av de s. k. ”prsehistoriska”, d. v. s.
de, som varit studenter, innan
föreningen bildades, hade kommit med för att
lära känna de nu så talrika
efterföljarna.
Studentskorna utgjorde ju i början
mera enstaka företeelser, som så
småningom sökte varandras sällskap till
tröst och styrka i svårigheterna, och så
uppkom tanken att man skulle bilda
en förening för att underlätta
samverkan och trevnaden. Antalet uppgick då
till femton. Sedan dess har
föreningen naturligtvis ständigt ökats. Nu
har den egen lokal och hävdvunna
traditioner, inte bara på allvarliga
diskussioner, utan också på årligen
återkommande spex med tidning,
Val-borgsmässofester m. m.
Minnesfesten började också med
spex, introducerat av ett storartat
kapell. Föreningen har som sagt genom
övning utarbetat en synnerligen god
spexteknik och verkliga
skådespelaretalanger. Efter spexet följde supé vid
sittande bord för Över 250 personer.
Föreningens ordförande, d:r Gunhild
Berg, hälsade gästerna välkomna, och
talet besvarades av föreningens första
ordförande, d:r LydiaWahlström, som
gjorde jämförelser mellan den gamla
och den nya tiden. Telegram anlände
från universitetets rektor Schiick,
ärkebiskopen, vilkens fru befann sig
bland deltagarna, och en stor mängd
f. d. medlemmar.
Festen varade till fram på
småtimmarna och avslöts med en vacker
serenad. X.
Ha högerns män tillräckligt betänkt,
varthän det bär, om de alltfort hindra
lösningen av kvinnornas
rösträttsfråga? Så politiskt vakna, som kvinnorna
nu blivit, verka de nuvarande
röst-rättsbestämmelsema rent
oefterrättliga. Drinkaren har rösträtt, men hans
hustru, som genom övermänskliga
ansträngningar håller hemmet uppe, har
intet att säga. Drängen har rösträtt,
men hans chef, affätskvinnan, som ger
arbete åt kanske hundraden, duger ej
till att utöva rösträtten. Halvidioten,
som ej ens kunde lära sig läsa
ordentligt innantill, än mindre förstå vad han
läser, han förstår vad som gagnar
staten bäst, men den kvinnliga docenten
eller professorn, hon får ej ha något
begrepp därom. Ej lär väl den
högerkvinna finnas, som när hon börjar
reflektera över dessa saker, inte ser, att
det är galet, och vi anta, att ej heller
den högerman finns, som inte i själ och
hjärta inser att så är. Men ack, att ge
kvinnorna rösträtt, det är att kasta oss
ut i det ovissa, och socialdemokraterna
få så stor makt om deras kvinnor
komma med.
Nu börja allt flera av de
högersinnade kvinnorna förstå detta tals
oerhörda ovederhäftighet. Gå de
socialdemokratiska kvinnorna med sina män,
varför skulle då ej högerns kvinnor gå
med sina? Vågar ännu någon stå upp
med det påståendet, att
högerkvinnorna ej skulle ha fosterlandskärlek nog
att underkasta sig obehaget, om det nu
skall kallas obehag att en gång vart
tredje år ställa sig i ett led av
väntande valmän, om de ansåge detta
gagne-ligt’ för fosterlandet? Den Widellska
utredningen och erfarenheterna från
andra länder visa tydligt, att
partiställningen ej blir ändrad, om
kvinnorna komma med. Låt oss fastslå att så
är det nu, men vem kan säga, hur det
blir, om högern med all makt driver
kvinnorna ifrån sig, nekande dem den
rätt, som de självklart måste fordra.
Den som följt rörelserna i vårt lands
kvinnovärld, den har nogsamt märkt,
till de svenska kvinnornas femte ;
den 11 och 12
På nu en ny vår och efter allt att
döma en riktig kvinnorösträttsvår
bryter fram över världen, manas de
svenska kvinnorna — de i Norden ensamt
rösträttslösa kvinnorna, att i sommar
samlas till allmänt rösträttsmöte.
Vi svenska kvinnor ha i dessa tider
mycket att säga varandra och att
rådgöra om — och det är mycket, som vi
vilja skall höras långt utöver
landet.
Redan på centralstyrelsemötet 1916
hade Blekinge länsförbund äran att
inbjuda till allmänt rösträttsmöte 1917
och denna inbjudan blev välvilligt
mottagen.
Nu sända vi denna inbjudan ut till
alla svfenska kvinnor, som äro
intres-sérade av arbetet för kvinnornas
medborgerliga rättigheter.
Styrelsen for Blekinge länsförbund av
F.K.P.R.
Preliminärt program.
Mötet tager sin början i
Fridshemmets lokal jlördagen den 11 augusti
kl. 11 f. m. med ett fyalvenskilt möte,
till vilket alla medlemmar av F. K. P.
R. ha tillträde oph varvid förekommer
välkomsttal av fru Augusta Tonning,
standarinvigning samt förhandlingar.
hur kvinnorna, i stort sett, äro
konservativt anlagda; hem, församling,
fosterland, det vilja de värna om, och
innan partilidelserna ännu fått grepp om
de självständigare kvinnorna, skulle
högern haft lätt att vinna just dessa
kvinnor till anhängare, men
högerpartiet har ej velat detta.
Redan vid de kommunala valen
börja kvinnor med självaktning alltmer
fråga sig, hur de skola kunna med
intresse gå med dem, som ej anse dem
politiskt mogna, och vid
landstings-mannavalen blir konflikten olöslig. De
vilja gå med partiet, men hur kunna
rösta med dem, som motarbeta den
politiska rösträtten? De måste lägga ned
sin röst eller ock — gå med vänstern.
Man skall ha bra liten beröring med
kvinnokretsar för att ej se hur många,
som förut varit högersinnade, allt mer
och mer drivits över till vänster. Lägg
märke till att om de bildade männen
för ögonblicket i mängd övergivit det
frisinnade partiet, så hålles dock den
gamla, äkta, nobla, fosterländska
liberalismens fana högt av ”frisinnade
kvinnor” dit många av vårt lands
kulturellt högt stående kvinnor höra, och
dit formligen drives en hel del
kvinnor, som eljes avgjort luta åt höger.
Anser man att högerpartiets insats i
vårt politiska liv är gott och
nödvändigt, måste man betrakta dess sätt att
behandla kvinnorna som en nationell
olycka. Går man ej så långt, borde man
dock inse att det medför en kanske
obotlig skada för högerpartiet självt.
Ett försummat tillfälle att vinna
kvinnorna, det blir vad 1917 års
riksdagsmän av högerpartiet ha att
anteckna, oiq de nu neka kvinnorna
deras rätt. Vad skulle det gagna att
uppskjuta frågans lösning 3 år, 6 år, 9 år
eller om det så vore tio gånger så lång
tid? Nu håller ej heller längre det
talet streck, att kvinnorna behöva
mogna, ty kom ihåg, att dessa sista tre år
ha mognat kvinnorna så mycket som
i vanliga, lugna tider trettio år och
mer. Ingrid Hallman.
allmänna rösträttsmöte i Ronneby
I augusti 1917.
Efter förhandlingarna hålles föredrag
om Den nya fattigvårdslagstiftningen
av redaktör G. H. von Koch.
Därefter blir tillfälle att bese
staden och särskilt den vackra gamla
kyrkan.
Kl. 7 e. m. blir offentligt möte varvid
kyrkoherde Aug. Bruhn, fröken
Fred-rikke MÖrck (från Norge) och fru
Anna Wicksell komma att tala.
Söndagen den 12 utfärd till fru
Augusta Tonnings rösträttshem,
Solvik. Vägen går genom den vackra
Ronnebyån och ett gott stycke väster
ut i skärgården. Här talar fru Ellen
Hagen om Kvinnorna och freden.
Efter återkomsten till staden
offentligt föredrag av bl. a. d:r Gulli Petrini
och en dansk talarinna.
Mötet avslutas på kvällen med
gemensam supé på Brunnshotellet.
Måndagen den 13 anordnas för dem
som så önska utfärd till Karlskrona.
Anmälan om deltagande i mötet
jämte mö tesavgiften, 2 kr., beställning av
rum samt andra förfrågningar torde
insändas till
Rösträttsmötet, adr.: Fru Augusta
Tonning, Ronneby.
Ett begränfcat antal mötesdeltagare
kunna erhålla fria rum.
Obs.! Varje mötesdeltagare torde
medtaga kniv, gaffel och sked.
Hyllad 60-åring.
En* av den kvinnliga
rösträttsrörelsens kämpar, vice ordföranden i
Strömstads F. K. P. R., fru Trina Hansson,
fyllde den 16 april 60 år och blev under
dagen föremål för en hjärtlig
hyllning av släktingar, vänner och
bekanta. Bland de uppvaktande, som med
gåvor och blommor personligen
fram-buro sina lyckönskningar var även F.
K. P. R:s styrelse, som frambar
föreningens tack för det stora och
uppoffrande arbete, som fru Hansson
nedlagt för föreningen samt överlämnade
blommor i rösträttsföreningens färger.
Fru Hansson började sin bana i
livet som lärarinna i sin födelsebygd,
Skee socken i Bohuslän, och därefter i
Strömstad. För omkring 30 år sedan
ingick hon äktenskap med handlanden
H. Hansson härstädes.
Under hela denna tid har hon haft
händerna fulla av husliga sysslor, men
ändå vid sidan därav hunnit deltaga i
kampen för kvinnornas frigörelse, ett
arbete som jag tror, näst hemmet,
legat henne varmast om hjärtat. Ända
sedan F. K. P. R. bildades här, har hon
tillhört densamma och under en följd
av år varit dess ordförande, en post
som hon skötte med energi och till alla
medlemmars belåtenhet.
För alla som komma i beröring med
fru Hansson, vare sig inom eller utom
rösträttsföreningen, framträder alltid
hennes stora intresse för kvinnosakens
framgång, och då hon dessutom
känner varmt för de mindre lottade i
samhället, har hon vunnit allas sympati
och aktning.
Fru Hanssons litterära begåvning
har funnit sitt uttryck i dikter m. m.,
som litet emellanåt varit synliga i
ortspressen.
Min, och jag vågar säga. hela F. K.
P. R:s önskan är att hon läne*e måtte
få leva och verka inom
rösträttsföreningen, ävensom att hon måtte få
uppleva den dag, då vi få skörda
frukterna av vår gemensamma strävan.
”Jag gläds att hon ännu står där
med vita hår
så varm. som när kraften svällde
i livets vår.
Och jag vet, jag vet att så länge
hennes hjärta slår,
så skall hon stå varm i striden
trots ålderns år.”
Strömstad i april 1917.
Hilda Normann.
Skor gjorda av skräddaren.
I dessa tider då riksdagen snart åter går
att behandla frågan om rösträtt åt
Sveriges kvinnor kan det ha sitt intresse att
läsa den hälsning, som den forna
högermotionären i Första kammaren brukspatron
Albert Bergström sände till ett
rösträttsmöte i Karlstad 1908, dit Värmlands läns
samtliga rikdsagsmän voro inbjudna.
Brukspatron Bergström skriver:
”Allmän rösträtt, grundad på
personlighetsprincipen, som nu är beslutad, är ett
uttryck utan mening, så länge ej kvinnan
däri inbegripes. Också jag är Övertygad
om att vi i många viktiga samhällsfrågor
ej komma till lyckliga lösningar utån att
taga kvinnans erfarenhet och åskådning
till hjälp. Jag, såväl som varje annan
normal människa, lämnar ej skräddaren i
uppdrag att även göra mig skor, utan
uppdrager detta åt sådana, som särskilt i deras
förfärdigande ha insikter och erfarenhet,
likasom skräddaren på sitt område.
Samhällets krav äro nog ej av mindre vikt och
icke heller lättare att ändamålsenligt
tillgodose än individens beklädnadsbehov, och
jag har fått den uppfattningen, att
samhällena hittills icke kunnat vare sig
tillgodose det kvinnliga intresset eller
utnyttja kvinnans »intelligens och
produktionsförmåga. Detta beklädnadsbehovet har
skräddaren tillgodosett, utan att äga full
kompetens. Rösträtt för kvinna är således,
så synes mig, ej blott en rätt för henne i
sammanhang med nu fastslagna
utveck-lingsriktning, utån därjämte, i den
hantydda riktningen använd, ett oavvisligt
samhällsbehov.”
Inbjudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
