Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• C3NOM|C3NNC=9|MC3Me=3|
f I P. IHIERSSOIISII1ELIFFI11
STOCKHOLM
Gamla Kungsholmsbrogatan 26
(andra huset från Drottninggatan)
Stort tag*r af finar• och mnklaro
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
•C9H»N«C3NHC3|NCdHO«
Offentligt rösträttsmöte
anordnades torsdagen den 24 maj av
Moderata kvinnors rösträttsförening i K. F. TJ.
K:s hörsal i Stockholm, till vilket en talrik
publik infunnit sig. Bland de närvarande
märktes även statsrådet Herman Falk med
fru. Lokalen var synnerligen smakfullt
dekorerad med flaggor och blommande
rosenträd, och som ordförande fungerade fru
Li-zinka Dyrssen. Sedan en damkor sjungit
Vårt land, överlämnades ordet åt d:r
Alexandra Skoglund, som gav en historisk
överblick av kvinnorörelsen i alla länder från
dess första framträdande och intill våra
dagar.
Aftonens huvudtalare, d:r Lydia
Wahlström, höll därefter, med känd förmåga,
ett intressant, logiskt och spirituellt
föredrag om Statslivet och kvinnan. I egenskap
av historiker dröjde d:r Wahlström först
vid den svenska statsförfattningen, som har
mycket gamla anor. Häri såg talarinnan en
av orsakerna varför man var ovillig att
rubba denna författning, Efter att ha
uppdragit en intressant parallell mellan
statstanken och personlighetstanken, den förra
som den antika hedendomens idé och den
senare uttryckt av Jesus i hans
förkunnelse, övergick d:r Wahlström till den äldre
kvinnorörelsens historia som, i motsats till
våra dagars kvinnorörelse, vände sig till en
trängre krets och i huvudsak kom att röra
sig om ekonomiska faktorer. Den nya
tidens kvinnofråga uppstod under
imperialismens och arbetarrörelsens kampperiod och
tagit intryck av båda. Den moderna
kvinnorörelsen har upptagit de synpunkter, som
motståndarna använt emot den och
framhållit olikheten mellan män och kvinnor
som ett plus, den har även kommit att
omfatta de gifta kvinnorna, som fordra
likställighet inom äktenskapet och den har
blivit internationell. Talarinnan påvisade
också hur staten ingriper i vårt intimaste
hemliv, och att rågången dem emellan
utplånats. Kvinnornas ansvarskänsla,
nykterhet och lydnad inför lagarna vittna
gott för deras framtida politiska arbete,
och den enklaste plikten för en modern
kvinna är att inte draga sig ifrån det stats*
liv, som håller på att brutaliseras genom
ensidig maskulinisering. Vid sidan av
mannens fadersuppgift, skall kvinnan upptaga
sin modersuppgift och med kvinnans
inträde i statslivet, hoppades talarinnan på
förverkligandet av syntesen mellan
statstanken och personljghetstanken.
Det formfulländade och utmärkt
framförda föredraget belönades med livliga
applåder, och mötet avslutades med
Stenham-mars Sverige, som mötet stående åhörde.
Nya landvinningar.
Efter föredrag av fröken Emma
Aulin bildades den 11 maj Götlunda
F. K. P. R. i Örebro län.
Åmmebergs F. K. P. R., förut filial
till Askersnnd, har blivit självständig
förening.
Jlnmätan om deltagande i som*
marmötet i Ronneby jämte mötes*
avgiften 2 kr. bör insändas före
den 20 juli under adress Röst*
råttsmötet, Ronneby.
På föredragsturné genom
Härjedalen.
Det var under skarpaste marsvinter jag
satte mig på tåget i Krylbo för att på
anmodan av V. U. anträda resan till
Härjedalen för att i byarna där uppe hålla
upplysande föredrag i kvinnornas
rösträttsfråga. Först skulle jag besöka de sedan i
fjol nybildade föreningarna, men även
utsträcka resan längre upp, där nämligen
förut ingen talare uppträtt i detta
spörsmål. Med någon kännedom om de
norrländska kvinnornas oeh härjedalingarnas
i synnerhet vakna intresse på olika
områden, var det med verkligt hopp jag
anträdde denna färd, och det visade sig
också att detta mitt hopp icke behövde
komma på skam.
Efter föredrag i Sveg, där turnén tog sin
början, fortsattes så färden till den 3 */a
mil därifrån belägna byn Lillherrdal.
Liksom i Sveg finnes även där sedan några
år tillbaka en förening, vilken nu
upplivades och fick en betydlig anslutning av nya
medlemmar. Bland åhörarna där hade jag
nöjet se vår gamle vän från riksdagen,
den världsberömde botanikern, kyrkoherden
S. J. Enander. Det var meningen att jag
skulle stanna och hålla två föredrag i
Lillherrdal, men som gästgivarhästarna voro
upptagna flera dagar i förväg, och alla
övriga byns hästar denna tid av året äro ute
i skogarna, måste jag påföljande dag
använda mig av postskjutsen, som då gick
ned till Sveg.
Målet för nästa dag var Ytterberg, en
liten täck by belägen högst uppe på ett
berg. Det ar rätt egendomligt att se
hurusom en hel del byar här äro förlagda mitt
uppe på höga bergåsar, där man tycker
jordmånen skulle vara allt annat än god,
för att nu icke tala om huru väder och
vindar svepa bitande fram vintertiden
såsom fallet var även nu. I Ytterberg, där
förut fanns filial till Sveg, bildades nu
självständig förening. Härifrån gick
färden till Ålvros, där föreningen på
söndagen anordnat stor fäst i samband med
föredragen. Intresset å denna plats syntes
ovanligt stort, och den rymliga skollokalen
kunde icke tillnärmelsevis racka för
åhörarna utan även det s. k.
avklädningsrummet fylldes så småningom. Föreningen, som
där räknat 30 medlemmar, ökades nu med
10 och utgöres till en stor del av män. Här
var det också en man, som avtackade
föredraget oeh som desslikes yttrade några
varma ord för rörelsen. I starkaste
Norrlands-snöyra nådde jag så påföljande dag
Ytter-hogdal. Där har jag en gång förut varit
sommartiden, och den byn gör i sanning
skäl för namnet ”Jämtlands Venedig”. Här
arbetar också en förening med ett 30-tal
medlemmar, som alla brunno av iver.
I Överhogdal arbetar en visserligen ej så
stor förening, men medlemmarna, med
folkskollärarinnan som ordförande, äro så
mycket mer målmedvetna. Sedan förening där
i fjol bildades med dussinet jämt, har den
under året och efter mitt besök nu Ökats
med dubbla antalet. Efter föredraget var
anordnat ett i allo gemytligt
samkväm, Tre mil därifrån ligger det stora
samhället Rätan, som mitt nästa besök
gällde. I Rätan hade intresset för
rösträttsrörelsen slappnat, och de ledande dragit sig
tillbaka. Föredraget var oekså här fåtaligt
besökt, och det ville ledsamt nog ej lyckas
att vidare rycka upp dem. Påföljande dag
gick min väg den 4y2 mil långa vägen över
fjällen ned till Vemdalen, å vilken sträcka
man en gång byter om skjuts, nämligen vid
Utanbergsvallarnas gästgivargård. Redan
i Ytterhogdal fick jag veta att vägen från
sagda skjutsstation och fram till Klövsjö
stora by i Jämtland endast är %h mil, och
som jag här hade en resdag, beslöt jag mig
för att i händelse det kunde ordnas med
ett föredrag i Klövsjö, då använda denna
dag för ett besök därstädes. Jag hade
emellertid oturen att just ställa min förfrågan
härom till byns argaste motståndare och
fick ett bleklagt nej till min
framställning. Jag hade därför att följa min
resplan med Vemdalen som målet för
dagen. Här tillbringade jag återstoden av
denna, samt påföljande dag, i största
gemytlighet, och stämningen nådde sin höjd,
då jag på kvällen trädde in i den för mötet
förhyrda rymliga godtemplarlokalen, som
nu till sista plats var fylld av en
”förväntansfull” publik, och där föreningen
fördubblades.
I Hede hölls offentliga föredrag söndagen
den 1 april, och påföljande dag hade
föreningen anordnat fest i samband med
årsmötet. Här serverades den för Härjedalen
karaktäristiska nationalrätten, den s. k.
flötgröten. Sent skall minnet av denna
angenäma afton förblekna, och säkerligen
kommer Hede förening med den kraftiga
ledning den äger att gå raskt framåt.
Från Hede ställdes så färden den 3 april
till Långåskans, och nu hade jag kommit
till den landsändan av provinsen, där
marken skulle så att säga brytas. Hede var
nämligen slutpunkten för förut bildade
föreningar, och någon talare i rösträttsfrågan
hade förut icke besökt trakterna här
ovanför. Långåskans gör i sanning skäl för
namnet. Det är en 6 km. långsträckt by
med Ljusnan å ena sidan och en tämligen
hög långdragen bergås åt andra hållet. Här
förmärktes genast att något ”ovanligt var
i görningen”, i det att gatan fram till
skolhuset så småningom vimlade av folk, och
då jag vid 7-tiden kom dit, var den
rymliga lokalen till sista plats fylld av såväl
män som kvinnor. Efter föredraget
antecknade sig ett 30-tal medlemmar och
förening bildades. Val av styrelse företogs och
enligt vad jag kunde förstå, kommer denna
att nedlägga ett kraftigt arbete och får
säkert ett gott stöd uti den manlige
medlemmen, som hade mod nog att sälla sig
till de 30 kvinnliga.
Målet för nästa dags färd var Tännäs
kyrkoby. Här går vägen i ständigt
stigande ända upp till M^dskogens gästgivargård,
där man byter om häst, och åter bär det
uppåt en timmes tid — hela tiden genom
den stora djupa, tysta skogen, och
ofrivilligt känner man liksom en stilla frid inför
den storslagna naturen. Snart äro vi
framme vid den 1 mil långa sjön Låssen, dit en
av ortens riksdagsmän en gång
motionerade om järnvägens utsträckning från Hede.
Vi följa så nämnda sjö fram till Valmåsens
gästgivargård och har därifrån några
kilometers avstickare från allmänna
landsvägen och äro framme i Tännäs. Har tycktes
gubbarna ha gjort allt för att jag skulle få
en angenäm afton. Bl. a. såg jag överallt
vår rösträttsaffisch med de gula och vita
färgerna skymta fram efter* gatorna, och
jag förmärkte stämning överallt, vilken i
sanning icke minskades vid mötet på
kvällen. En förening på 35 medlemmar kom till
stånd. Här var det fröken Ingeborg
Bergman, som åtog sig ordförandeskapet, och
god hjälp i arbetet får hon säkerligen i de
övriga styrelsemedlemmarna. Vår vän
riksdagsman Bergman avtackade föredraget
och yttrade några varma ord om vår
rörelse.
Påföljande morgon var det att skiljas vid
Tännäs-vännerna och fortsätta färden till
Ljusnedals bruksområde. Att jag nu
närmade mig allt högre mot fjällen
förmärk-tes snart. Så t. ex. hade jag de höga
Skrav-fjällen mot väster, Amåfjällen m. fl. mot
norr o. s. v. och efter ungefär ett par
timmars färd är skjutsen framme vid en
mindre bergås, där vägen liksom genom en
allé går rakt ned mot den lilla vackra byn,
med den gamla inbjudande herrgården i
fonden, där riksdagsman patron Farup en
gång residerade. Vad övre Härjedalen
beträffar torde här vara den vackraste
platsen. Ljusnedal är nämligen en täck liten
by med den lilla vackra, for icke så länge
sedan nyrestaurerade kyrkan i mitten och
där Ljusnan flyter fram mitt igenom
samhället. År samhället ej stort, så var
röst-rättsintresset så mycket större. Efter
föredraget, som även här var talrikt besökt,
bildades förening med 25 medlemmar. Här
kan jag nästan säga, att det var en
ungdomsförening, som kom till stånd. Måtte
RiKs 25 50
Allm. 62 96
Malmtorgsgatan 6» StocHholm
dessa unga kvinnor, som här åtogo sig
ledningen, få framgång uti sitt arbete I
Ledsamt nog var min tid här rätt så
begränsad, varför jag redan tidigt
långfredagens morgon måste lämna den vackra
trakten och anträda färden till
Bruksvallarna. Nu gick färden ej längre efter
allmänna landsvägen utan över moar, mossar
och moras till den lilla byn Flon, därifrån
jag vidare erhöll skjuts fram till
Vallarna, där föredraget var utsatt att hållas
kl. 12 på f. m. Nu hade jag kommit så
långt upp i fjällregionerna, att gran- och
tallskog hade tagit slut och där endast
dvärgbjörken växte. Vinden svepte
bitande fram och snön yrde som hade det
varit i januari. Det oaktat voro massor av
folk i rörelse — åkande och gående, och det
ville synas att ju längre upp jag kom, desto
större blev intresset. Här kom också en
kraftig förening till stånd med fulla
50-talet. Platsens skollärare tackade med
några varm# ord för besöket, och med den
ledning föreningen där fick, är det all
anledning hoppas att den blir beståndande
och även kommer att tilltaga i styrka.
Påskaftonen lämnade jag så de glada och
hurtiga människorna där uppe vid
vändpunkten och fortsatte ned till den på andra
sidan Funäsdalsberget liggande byn
Funäs-dalen — den största inom Härjedalen — och
belägen 2V2 mil ifrån norska gränsen. Mitt
föredrag var här utsatt att hållas
påskdagen på kvällen, och om jag förut kunnat
säga att mötena varit talrikt besökta, så
slog dock Funäsdalen härvid rekordet.
Förutom folkskolans sal, som till sista plats
fylldes, måste även den bredvid liggande
småskolan användas, och en hel del fingo
nöja sig med ståplatser ute i förstugan.
Här kom den hittills största föreningen till
stånd med 52 medlemmar, och de
målmedvetna, ansvarskrävande kvinnor jag här
träffade på, med barnmorskan och
lärarinnan på platsen i spetsen, borga säkerligen
för att arbetet kommer att krönas med
framgång.
God hjälp få de säkerligen också av de
män, som anslöto sig till föreningen. Här
var det nämligen en av de ledande männen
i samhället som bl. a. antecknade sig i den
förening, som han ansåg det vara hans
plikt att bilda. I vackra ordalag tackade
han därefter för föredraget och uttryckte
sin glädje över att man äntligen nått så
långt som till sista steget fram till
fullständig jämlikhet.
Efter ett oförgätligt påskfirande i
Funäsdalen återvände jag så den ll:e med resdag
till Hede. Avståndet mellan Funäsdalen
och Hede är c:a 7 mil och den långa färden
i den starka fjälluften höll alldeles på att
taga mina sista krafter. Efter en
välbehövlig vila kände jag mig dock tämligen pigg
igen och kunde följande dag fortsätta
arbetet med föredrag i Hede viken. Några av
kvinnorna där hade sedan i fjol varit
anslutna till Hede, som nu blev självständig
förening oeh rekordsiffran för alla
Härjedalens föreningar nåddes, enär 60-talet blev
fullt, så mycket mer anmärkningsvärt, som
Hedeviken är den minsta av de byar jag
besökte. Den nya folkskollärarinnan åtog sig
ledningen och god hjälp i arbetet får hon
säkerligen av de övriga
styrelsemedlemmarna, som alla behärskades av värme och
entusiasm för vår rättvisa sak. Målet för
nästa besök var Linsell, där sedan flera år
tillbaka finnes förening med fru Ida Mersch
som ledare. Mitt besök här skulle räcka
både lördag och söndag, och offentligt
föredrag hölls den första kvällen under rätt
så stor anslutning. På söndag hade
föreningen en mycket lyckad festtillställning. Det
synes som Linsells förening f. n. är den
kraftigaste inom provinsen.
Nu hade jag endast GlÖte by kvar — det
sista besöket under min turné. Här var
rösträttsfrågan splitter ny, åtminstone så till
vida att ingen talare förut uppträtt i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
