Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma insändes till
Brgryti Kemiska Tvätt- i
GÖTEBORG
i IB.
Till F. K. P. f?:s medlemmar!
Genom cirkulär från V. U. har
utgått en maning till alla
rösträttsföreningar i landet att till rösträttsfrågans
behandling i riksdagen, som väntas äga
rum i början av juni, sprida det nya
rösträttsmärke, som utgavs till
Audi-toriemötet i Stockholm. Avsikten är att
det lilla prydliga märket — en
röst-rättsflagga i miniatyr med orden
i gult och vitt, avsedd att baras på
bröstet — skulle bli det yttre
igenkännings-tecknet på alla dem, som från
nordligaste Lappland till sydligaste Skåne,
från Österhav till Västerhav bilda de
många tusende länkarna i den stora
rösträttskedjan. Låt märket bli
symbolen av den brinnande önskan, som
besjälar oss alla, och bryt icke
önskerin-gen!
Rekvisitioner ställas till
Rösträttsby-rån, Stockholm, och priset är 10 öre +
porto. Inkomsten tillfaller
LandsfÖreningen.
F. U.
Fanborgen
å rösträttsmötet i Auditorium
bildades av rösträttsstandar, insända från
F. K P. E. i Arvika, Broby, Bräcke,
Eskilstuna, Karlstad, Kristianstad,
Kmnla, Jönköping, Stockholm,
Strängnäs, Söderköping och Örebro samt
dessutom av fanor och standar
tillhörande Stockholms allmänna
kvinnoklubb, Södra socialdemokratiska
kvinnoklubben och Vita Bandet.
Ur pressen.
Kravet på lösning av kvinnornas
rösträttsfråga vid innevarande års
riksdag framträder med alltjämt ökad
styrka i pressen, och det är icke utan
att förhoppningarna på en lycklig
utgång synas växa allt efter som tiden
för avgörandet närmar sig. För dagen
citera vi följande uttalanden:
Forum:
Så mycket styrka får man väl hoppas,
att den folkstyrelsens vind, som nu går
fram över världen, ännu har kvar, när den
mojnar av över vårt land, att den orkar
föra kvinnornas rösträttsfråga lyckligt i
hamn. Därmed vore ju icke alla folkliga
reformkrav uppfyllda; men ett stort
sådant hade dock lösts. Att avvisa kravet
vore att ytterligare tillspetsa situationen.
Söderköping s-Posten:
Det synes som om kvinnorna hade rätt
att hoppas något nu. I högerpressen ha
försiktiga trevare gjorts for en
”nyorientering” i denna fråga. Det anses nämligen
såsom rättvist, att ge kvinnan politisk
rösträtt, när hon liksom mannen skall
åläggas tjänsteplikt åt staten. Detta
”reträtt-skäl” är onekligen tämligen långsökt och
innebär dessutom en insinuation om att
kvinnans samhällsgagn förut varit oväsentligt,
men det betyder föga blott det stora
motståndets tillbakatåg sker, och sker nu.
Göteborgs-Posten:
Det kommer i år ett tillfälle att ge de
svenska kvinnorna deras rätt i ett
sammanhang, som den svenska högern
erkände vara ett naturligt sammanhang, när
männens allmänna rösträtt äntligen blev
ett till sin rättvisa godkänt krav. På
riksdagens bord ligger ett stort förslag till
civil värnplikt — där ställas män och
kvinnor lika. Skall hr Tryggers parti verkligen
våga sig på att driva den satsen, att
kvinnan skall påläggas även den skyldigheten
mot samhället till råga på alla de
skyldigheter, hon redan bär, utan att på
samma gång erhålla den medborgarrätt, som
hittills förvägrats henne under de
omöjligaste undanflykter?
Uppsala Nya Tidning:
Men de partier, som satt den kvinnliga
rösträtten på sina program, och vid årets
riksdag ånyo trätt i breschen för
densamma, ha ej häller gjort det i tanke att
tillföra sina läger en större del av de nya
väljarna än som av proportionen mellan de
nuvarande partierna var att vänta. Utan
de ha gjort det för att främja och
förverkliga ett rättfärdighetskrav, och den förmån
de vänta icke för sig, men för Sverige, av
att ställa kvinnorna vid sin sida vid
valurnorna och i riksdagen, är att den
solidaritet, som Över partilinjerna förenar
kvinnorna, skall kunna göra ett välgöran-
de inslag i vårt länge av bittra strider
upprivna politiska liv. Icke så, att striden
skulle uppges. Men den kunde kanske
befrias från något av det, som framkallar
dess bitterhet, att nu ieke tala om den
tillfredsställelse, som självmant utlöses av
en handling av rättvisa.
Hallands-P osten:
Beträffande kvinnans rösträtt har för
övrigt en sak kommit till, som låtit kravet
ytterligare tillväxa i styrka, och det är
kungl. propositionen om civil värnplikt,
vilken även innefattar kvinnorna. Det vore
en skandal, om kvinnorna skulle tvingas
in i denna värnplikt utan att de först
erhållit sin fulla medborgarrätt.
Ställer sig Första kammaren oresonlig till
kvinnornas rösträttskrav, så bör också
Andra kammaren säga nej till förslaget om
kvinnornas inrollerande i den civila
värn-pliktsarmén.
Arvika Tidning:
Den är en dåre, som, tror att vi i en
sådan tid ha råd att undvara rösträtt för
kvinnor. Vi måste låta dem ”komma in på
fältet att gräva och så”, för att citera
Selma Lagerlöfs ord i hennes storstilade
hälsning till ett rösträttsmöte i Stockholm.
Hur genant är det inte för oss män att
t. o. m. kvinnor sådana som hon, lika
framstående förmågor på olika områden som de
allra yppersta män, så länge fått vänta på
sin rätt. Nu måste det försummade
äntligen gottgöras.
Norrbottens Tidning (cirkulärledare):
För tio år sedan stod det högern i valet
och kvalet, om den skulle ta
kvinnorösträtten med i den rösträttsreform, som då
genomfördes. Den stannade vid att icke
göra det Ku ställer sig frågan helt
annorlunda än då. Nu gäller det inte, om
kvinnorösträtten skall medtagas eller ej i den
rösträttsreform, som påkallas, utan vad
denna i övrigt skall innehålla, hur långt
man måste gå, var man tors stanna.
Kvinnorösträtten är oeftergivlig, men den
kommer icke att erkännas vare sig som
ersättning för eller som avbetalning på
något annat. Det gäller att det ena göra och
det andra icke låta. Och det får inte
spillas mera tid än som redan spillts. De
författningsändringar, som skola genomföras
inom nästa tre-årsperiod, måste beslutas,
innan 1917 års riksdag gått till ända.
Katrineholms Tidning (höger):
Helt visst kan det anföras skäl emot
införandet av kvinnorösträtten, och vi
förmoda, att vi snart nog skola få anledning
att taga upp dem till granskning. Men vi
tro dock, att fördelarne av att vid denna
riksdag antaga den kvinnliga rösträtten
— de främsta äro därvidlag nationell
enighet och nationell reformutveckling — äro
övervägande.
ogenerat, en gammal restaurang, dit ingen
kommer vid den här tiden på dagen.
Och när de sutto i en röd schaggsoffa med
vermouth och vatten i glasen på bordet
framför sig, sade Hans med allvar och
fattning som den som tagit sitt beslut:
— Pam, jag har gått och tänkt så
mycket på det där du sade om Jakob, du vett
— Vilket då, sade Pamela förstrött.
— Det där du vet, ja, det är inte gott för
mig att upprepa en sådan ur hjärtats djup
gående bekännelse utan att synas indiskret,
förstår du.
Pamela rodnade häftigt.
— Jaså, det där om kyssandet, sade hon
hastigt och generat. Hans, det skall du
inte bry dig om.
— Skall jag inte bry mig om, skall jag
inte bry mig om att du går och kastar bort
dig åt ön man, som du inte älskar. Vet du,
Pam, ibland är du obegripligare än någon
annan kvinna jag träffat.
Han hade så när sagt ”älskat”, men
lyckades hejda ordet i sista minuten.
Men Pamela, som var välbehagligt slö av
vårsol och många växlande intryck, hade
inte den allra ringaste lust att diskutera
Hans* känslor eller sina egna eller Jakobs
eller någon mänsklig varelses.
— Lille Hans, sade hon och lade sitt
varma, strålande ansikte upp mot hans. Jag
tycker mycket om små snälla gossar, som
tycker mest av allt om att fotografera.
Så stött som Hans blev kan endast en
estet känna sig, då en länge utarbetad
effekt går totalt om intet. Pam blev hopplöst
vulgär för honom i detta ögonblick. När
allt kom omkring var hon ändå bara en
liten grosshandlardotter från Göteborg utan
spår av estetisk bildning.
När Pamela kommit tillbaka till sitt rum
på pensionatet, drog hon ut alla byrålådor
och tömde dem på bordet, och spegelskåpets
innehåll av skor och klänningar lade hon
på säng och stolar. Då allt låg i en oredig
massa över hela rummet, började hon
plocka ihop vad hon tyckte hörde samman och
stoppa ner det i den öppna kofferten.
Ett tjockt, förseglat brev kom henne i
händerna. Hon vände på det en smula
förvånad och läste adressen, skriven med
hennes egen stil: To the Principal of the Red
Cross Society, London. England,
Hon drog nålen ur sin bästa hatt och
stack in den i kuvertet, men så sade hon
högt och beslutsamt: Nej.
Brevet var skrivet kort efter
krigsutbrottet, då Pamela inte kunde tänka sig
någonting annat än att hon skulle gå ut till
fronten som sköterska. Intet, icke ens fadern
skulle kunna hindra henne, därför att det
var en kallelse och en plikt. Jakob tänkte
hon icke på, förstod han icke henne i detta
var det så gott, att de skildes genast.
Ingen fick hindra henne. Brevet hade hon
skrivit en höstnatt, då hon var ensam på
familjens landställe i Marstrand, en
overklig månskensnatt, då hon tyckte, att hennes
själ sögs ut ur henne av längtan efter
handling.
Och här låg det, här stod hon. Ingenting
hade hon gjort, inte ens sytt skjortor åt
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERC.
landstormen. Klarhet och styrka fattades
henne, impulser hade hon, men energin
var låg den dold, och varför kom den
aldrig fram?
Hon skulle aldrig ha kunnat lämna
fadern, därför att han behövde henne på ett
mystiskt sätt, bättre än alla de
främmande, sårade soldaterna vid fronten. Hon höll
faderns liv i sina händer, och hennes
kärlek var som en livsluft, han icke kunde
undvara.
Och Jakob?
Stilla och allvarlig sökte Pamela fram
Jakobs porträtt. Det var icke lätt att hitta
det, men hon visste, att det hade följt
henne till Stockholm och fram kom det till
sist.
Jakob såg med sin energiska mun och
haka och sina vakna, kloka ögon inte
precis ut som någon manlig skönhet, men
Pamela förnam honom som en makt i hennes
liv.
Mycket dunkelt inom henne rörde sig en
önskan att Jakob skulle visa öig vara den
starkaste, som hennes vilja skulle böjas
under. En stark och god människa, endast en
sådan kunde hon älska. Endast för honom
kunde hon lämna de rymder dit hennes
dröm och aning förde henne. En
starkare ...
Pamela stoppade med en hastig,
beslut-sam rörelse Jakobs porträtt i sin
handväska och återgick till sin packning.
Eva Maria Öster.
Maria Bolin
70 år.
Till denna höga ålder har en av våra
bemärkta rösträttskvinnor kommit,
men ingen skulle vilja tilltro fru
Bolin bära på mer än ett femtiotal år, så
energiskt, rörlig och impulsiv ter hon
sig än i dag.
Gift med länsnotarien Edv. Bolin,
sedermera landssekreterare i Falun, fick
hon stor familj att sköta och tog för
sin del dessutom hand om det
lantbruk, som följde med den gård, där
makarna hade sitt hem, och många äro de
som hos det gästvänliga paret Bolin
njutit av hemtrevnad, musik och en
duglig husmoders omtanke.
Änka under det senaste kvartseklet
har fru Bolin dels fortfarande ägnat
sig åt familjeangelägenheter, dels med
framgång på egen hand skött sitt
jordbruk å gården Sandbäck, idylliskt
belägen inom municipalsamhället
Rönninge, nära Södertälje. Som ledamot i
municipalnämnden låter fru B. de
gode herrar och svenska män någon gång
få känning av vad en stark
kvinnoan-de kan förmå. Livlig och i viss mån
aggressiv, tar hon dock alltid hänsyn
till sakliga skäl och respekteras
därför. I en förutvarande ”Rönninge
samhällsförening” tog hon som
styrelseledamot en ansenlig del i dess arbete,
t. ex. anskaffandet av en samlingslokal
m. m.
Hennes huvudintresse går f. n. ut på
att verka för att upplysning sprides
hos både män och kvinnor om huru
rättmätigt, nödvändigt och för
samhällets bästa oundvikligt det är att
kvinnorna bli politiskt jämställda med
männen. ySom sekreterare i Stockholms
länsförbund av L. K. P. R. samt
ordförande och centralstyrelsemedlem för
Rönninge-Tumba F. K. P. R. är hon
särdeles verksam såväl som inom
fredsarbetet. Puritanskt klädd, skulle man
kunna säga, med enkelt framträdande
utan förkonstling, intresserande dels
genom det kärnfriska i gestalten med
den vackra profilen och det vita
kortklippta håret, dels genom den prägel av
individualitet, hon förvärvat under
livets många och växlande erfarenheter,
hör hon till dem man fäster sig vid.
Otaliga äro de resor och färder hon
företagit Ömsom i sol ömsom i regn och
rusk, för att — med en massa skrifter
i baklådan å enspännaren — å olika
orter söka väcka intresse för sina
älsklingsidéer: rättvisa åt kvinnorna, fred,
nykterhet.
Kanske var det under en sådan
gemensam färd, som jag kom att hos
henne se en likhet med den av Else
Kleen utmärkt skildrade härskarinnan
till egendomen Harg, den storvulna, av
sorger och livserfarenheter oböjda
än-kemajorskan Ekesparre! Ensam kör
denna sin kappsläde i smällkalla
vinternatten bort från det trevna hemmet
och hän till systems där sorg, förfall
och misströstan råda. Hon reser för
att inge mod — och det tycker jag, att
även alla präktiga rösträttskvinnor
göra, bland dem icke minst fru Maria
Bolin. Må hon ännu länge få verka
ibland oss!
Maria Dehn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
