Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR
KVINNOR
Tidning utgiven av LandsfÖreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 JUNI 1917.
Nar 12.
Motståndet.
Under de sista veckorna eller
månaderna ha vi haft skäl att tro, att det
i år verkligen sknlle lyckas att få den
majoritet i Första kammaren, som
behövdes för att få ett förslag om
politisk rösträtt och valbarhet för
kvinnor förklarat vilande. Vår tro
härvidlag baserades på två omständigheter,
som icke ha något att göra med
varandra inbördes, men som dock borde
verka i samma riktning, nämligen till
att bryta det motstånd från
högerpartiet, som hittills obönhörligen ställt sig
i vägen för vår frågas lösning.
Den ena omständigheten var den, att
de abnorma förhållanden, som under
världskriget varit rådande överallt i
världen, hade visat ohållbarheten i
högerns centrala argument mot
kvinnorösträtten, det att kvinnorna
egentligen icke hörde staten till, att staten,
för att begagna professor Kjelléns
terminologi, icke bara är ett personligt
väsen utan också ett maskulint väsen.
Världskriget har visat, att då staten
är i nöd, då frågar den varken efter
maskulint eller feminint; den tar de
tjänster den behöver, där den kan få
dem; där männen icke räcka till, har
den fått ta dem av kvinnorna, och
kvinnorna ha gjort vad som begärdes
av dem och gjort det till fyllest, gjort
det bättre än vad man egentligen haft
rätt att vänta av dem. Denna
omständighet har verkat i samtliga
krigförande länder, starkast i England; den
borde, tyckte vi, också göra sig
gällande hos oss.
Den andra omständigheten var
livsmedelsbristen och nöden inom landet.
Den väckte oro och oroligheter bland
dem som ha det svårast, och det var
naturligt, att känslan av maktlöshet
mot den nöd, som icke kunde
förnekas eller bestridas, skulle göra de eljest
maktägande böjda för eftergifter, där
sådana kunde göras. Och alla hade vi
känslan, icke minst på högerhåll, att i
denna nödens och farans tid behövdes
det samling och enighet, och att det
var ett offer värt, om man kunde
vinna en liten smula samkänsla och
ömse-sidighetskänsla. De fattiga och
betungade — och icke minst de fattiga oeh
betungade kvinnorna — fingo bära sitt
Om humanismen, det rätta namnet för den
andliga frihetens rike, skall bliva något mera än ord, bör
man även i statslivet förstå att det mänskliga enligt
naturlagarna består av man och kvinna, av två lika
berättigade^ ledande personligheter, som företräda
envar sin sida av detsamma. Statslivets
ensidigheter i det förflutna ha berott även därpå, att
mänskligheten utåt varit ensidigt företrädd allenast av
styrkans representant, mannen. Det är kanske
därför allting slutar med blodbad såsom den enda
utvägen för detta statsmannaskap*
CAJRL LINDHAGEN.
tvungna offer av undernäring och
ångest; vi tyckte det var icke obilligt,
om mot detta sattes ett frivilligt offer
av ett motstånd, som ändå var
undergrävt.
Låt oss genast konstatera, att vi icke
helt ha räknat fel. Vi ha
underskattat högerns solidaritetskänsla och
underskattat motståndet; bakom det har
väl legat mera instinkt och relativt
mindre argument, än vad vi trodde,
men det framgick dock av debatten i
Första kammaren, att motståndet i
verkligheten är brutet. Högerns
ledande män ha förklarat sig beredda
att medgiva Sveriges kvinnor politisk
rösträtt och valbarhet med en
begränsning, som inskränkte deras antal
genom att utestänga vissa åldersklasser;
de ville bara ha ännu en utredning
först.
Det skall icke förnekas, att detta
ut-redningskrav verkar på oss som de
obotfärdigas förhinder. Det varom
konstitutionsutskottet! begärt
utredning är dels av den natur, att
utskottet kunde skaffat sig den kunskap det
var i behov av med mycket liten
tids-utdräkt och dels i verkligheten frågan
alldeles ovidkommande. Att infordra
uppgifter om civilstånd och yrken har
icke mycket mening, när det väl ändå
icke är avsikten att på grundval av
dessa uppgifter utestänga vare sig de
gifta eller de ogifta kvinnorna, vare
sig lärarinnor eller hushållsbiträden,
fabriksarbeterskor eller andra yrken.
Det är nog så, att det principiella
motståndet är uppgivet; men högern
behöver litet tid på sig för att komma
över det instinktiva. Under nästa
valperiod går det. Statsministern
pekade på valen såsom utslagsgivande;
vänsterkvinnorna ha länge arbetat i
valrörelsen för rösträtt; i år ha även
högerns rösträttskrävande kvinnor
tillfälle att göra en insats för vår
gemensamma sak genom arbete inom och
för sitt parti.
Nya rösträttssegrar i Amerika.
Enligt meddelande i den
amerikanska* tidningen Woman’s Journal har
kvinnorösträtten införts i staten
Nebraska, och rösträtt vid presidentval
har införts i staterna Michigan och
Rhode Island.
När östern vaknar.
I de ryskasiatiska besittningarna,
som under kriget kommit i beröring
med västerländska inflytanden och
vesterländsk kultur, ha de
muhammedanska kvinnorna börjat en
emancipa-tionsrörelse mot månggiftet. Man forr
drar att alla muhammedaner skola
ena sig om en förkastelsedom över
denna för kvinnornas människovärde så
nedsättande form av äktenskap. I
staden Tomsk ha talrika
demonstrationer företagits av muhammedanska
kvinnor, vilka med standar i spetsen
tågat genom gatorna, och anslutningen
till dessa skaror har varit stor.
Denna emancipationsvåg äi1 inte av ringa
betydelse, om man betänker, att den
muhammedanska trons bekännare
inom europeiska och asiatiska
Ryssland utgöra 12 proc. av hela den
ryska befolkningen.
Rösträttsläget ute i världen
just nu.
Betraktar man nya och gamla
världens stater i ett slags andligt
fågelperspektiv, kan man inte undgå att
lägga märke till de demokratiska
principernas genombrott. Kriget, och de
orsaker, som samverkat därtill, har
blixtlikt belyst förhållanden och
problem, som samverkat till det gamla
statsidealets bankrutt, och ur dess
aska ha de nya idéerna kommit till.
Och överallt där frihetens plogar kört
fram, har jordmånen visat sig
gynnsam för kvinnorösträtten.
I Amerika har krigsutbrottet inte
medfört någon avmattning i
rösträtts-arbetet, utan snarare tvärtom. Det är
ungefär hälften av Förenta staternas
jordareal, där kvinnorösträtten vunnit
terräng och seger följer på seger. I
slutet av april infördes
kvinnorösträtten i staten Nebraska, som är den
nittonde i ordningen, och nummer sju
bland dem, som under loppet av de
sista fyra månaderna genomfört denna
reform. Vid sidan av Nebraska
fyl-kar sig värdigt staterna Rhode Island
och Michigan, där kvinnorna den 17
och 18 april erhöllo rätt att rösta vid
presidentval. Rhode Island är den
första av Förenta staterna, som fört
kvinnorösträtten till Atlantiska oceanen,
och man får hoppas att denna stat,
vilken likt en kil skjuter in mellan
Massachusetts och Connecticut, även skall
bryta isen i de östra staterna, där
motståndet mot kvinnorösträtten varit
mera segt och envist.
I Ryssland hoppas man på
kvinnorösträtten, men vet ännu ingenting
bestämt. Revolutionen har så nyligen
stormat genom det väldiga riket och
skakat det i dess grundvalar, allt
befinner sig ännu i ett kaotiskt tillstånd
ur vilket det nya skall skapas, och den
politiska barometern pekar alltjämt på
ostadigt. Ett är emellertid säkert, och
det är, att kvinnorna med all kraft
hävda sin rätt att vara med om att
skapa den nya ordningen, och när den
nya konstitutionen underlåtit att
proklamera kvinnornas frihet, sände d:r
Schishkina Javein till det
internationella rösträttorganet Jus Suffragii ett
telegram av följande lydelse: ”Vi
fordra, vi protestera, vi demonstrera.”
Detta var den 3 april, och sedan dess
har kvinnorösträttsfrågans läge
förbättrats, ehuru man ännu inte har
några faktiska uppgifter att hänvisa
till. Ett nytt och demokratiskt
Ryssland kan emellertid inte proklameras,
om det lämnar kvinnorna utanför
statsförfattningen, och den rätt, som
tillerkännes Kaukasus bergsbor,
Cen-tral-A siens nomadstammar och de si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
