Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där land och hav mötas.
De svenska kvinnornas 5:te allmänna rösträttsmöte den 11 och 12 augusti.
Rösträttskrävande svenska kvinnor
ha i dessa dagrar något att tala om!
Säkra förhoppningar hava svikits»
glädjande ”omvändelser” kunna
konstateras, sorglustiga riksdagsdebatter
hava förekommit och — trots allt —
framtidsförhoppningarna te sig
ljusare än de kanske någonsin varit. Det
låg väl också något särskilt i luften
vid detta sommarmöte, något, som
knappast i så hög grad brukat
framträda vid större rösträtts
sammanslutningar förut, litet starkare indignation
än vanligt, litet kraftigare kamplust,
och, som kompensation åt andra hållet,
betydligt säkrare förväntningar för
framtiden.
Första dagens förhandlingar.
I en sal, sommarlikt doftande av
unga, ljusa björkar — det var som om
hela ungskogen flyttat in — och
lysande av rösträttens klara, vitgula färger
i blommor och flaggor hälsades
deltagarna i årets allmänna sommarmöte,
betydligt talrikare än man på grund
av de bistra tiderna vågat hoppas,
välkomna av Blekinge länsförbunds
ordförande fru Augusta Tonning, som
samtidigt invigde ett till
länsförbundet av Ronnebymedlemmar skänkt
smaktfullt standar med
rösträttsem-blem i de traditionella färgerna. Sedan
Stenhammars Sverige unisont
avsjungits, förklarades mötet öppnat av
LandsfÖreningens f. n. fungerande
ordförande, d:r Karolina Widerström, som
hade ett mycket smärtsamt
meddelande att göra, nämligen att fröken Signe
Bergman avgått som L. K. P. R:s
ordförande samt även utträtt ur V. U.
Sedan d:r Widerström uppläst
fröken Bergmans till Centralstyrelsen
riktade skrivelse, yttrade hon:
”Få personer ha skänkt
rösträttsrörelsen varmare hängivenhet än vår nu
avgångna ordförande. Åt
rösträttsrörelsen ägnade hon all sin lediga tid, på
den tänkte hon bittida och sent, för den
förnam hon intuitivt vad dess väl
krävde. I dess tjänst ställde hon sin
stora begåvning, sin energi, sin
omutliga redbarhet oeh samvetsgrannhet.
Det blev oek ett fullödigt arbete hon
gav.
Stora voro de fordringar Signe
Bergman ställde på sina medhjälpare, men
än större voro de hon ställde på sig
själv. De som stodo henne nära i
arbetet, kunde nästan ana att den tid
skulle komma, då hon fann den tid och
de krafter hon kunde skänka åt
röst-rättsarbetet ej vara nog för att fylla
dessa hennes egna krav. Den
tidpunkten är nu inne, tyvärr för oss. Vi stå
till henne alla i en stor, en outplånlig
tacksamhetsskuld.”
Under mötesdeltagarnas livliga
bifall beslöts därpå avsändandet av
följande telegram:
Djupt oeh hjärtligt beklagande
Lands-foreningens avhållna ordförandes avgång
vill Ronnebymötet uttrycka sitt varma tack
för Edert uppoffrande och hängivna arbete
och för den betydelsefulla‘insats Ni .gjort i
kvinnornas rösträttsrörelse,
A mötets vägnar
Karolina Widerström.
Från fröken Bergman anlände
följande svarstelegram:
Med tack till mötet för vänlig hälsning
ber jag- att till alla oeh envar få framföra
ett tack för mångårigt samarbete och för de
uttryck för vänskap och förtroende, som
härunder kommit mig till del. Måtte det
arbete, som Ronnebymötet inleder, i sin
mån bidraga till förverkligandet av de nya
himlar och den nya jord» varom vi i våra
bästa stunder drömt.
Signe Bergman.
Därefter vidtogo de egentliga
mötes-förhandlingarna med ett inlednings-
f öredrag av d:r Widerström över
ämnet:
Vad situationen kräver.
D:r Widerström klarlade i några få
drag den nuvarande märkliga
situationen i fråga om den svenska
kvinnorösträtten, berörde högerns klyvning i
frågan och framhöll att åldersstreckets
motivering i det förslag, som
riksdagens moderata element syntes böjda
att reflektera på, var att något så när
jämställa de manliga och kvinnliga
väljarna, numerärt taget. Vad krävde
då situationen av oss? Ja, vi finge
framhärda som hittills och icke
försumma att så att säga förtjäna den
politiska rösträtten genom att sorgfälligt
utnyttja de rättigheter vi redan äga.
Vi måste ytterligare utbreda
rosträtts-intresset ute i bygderna, där ännu
åtskilligt återstår att göra, och vi böra
bereda oss på vårt väljarekall genom
ökad upplysning och ökade insikter.
Den diskussion som följde gav ett
bestämt intryck ay att stämningen ute i
landet på motståndarhåll ej är fullt
densamma som förut. Högerpressen
intager mångenstädes en mindre
motvillig hållning, och från flera håll
framhölls att hela frågan om kvinnans
politiska medborgarrätt fått något så att
säga mera självfallet över sig. Första
kammarens nej var sista gången icke
lika obönhörligt som vanligt. Flera
talare påpekade vikten av att i högre
grad få männen med i arbetet, medan
från andra håll framhölls att
kvinnorna själva mångenstädes visade prov på
ringa intresse. Den ene av mötets två
manliga deltagare, kyrkoherde Aug.
Bruhn, betonade starkt
rättfärdighets-synpunkten i frågan och gav flera
exempel på hur ofta den motsatta
synpunkten, klass- och partiintressets,
tyvärr gör sig gällande, när
kvinnorösträtten diskuteras i politiska kretsar.
Många satte stort hopp till den insats
de moderata kvinnorna kunde göra
över huvud taget och speciellt vid årets
val. Alla voro eniga om vikten att ej
säga nödvändigheten av en lösning vid
riksdagen 1918. I anslutning till den
förda diskussionen upplästes och
antogs enhälligt följande resolution:
Medlemmar äv L. K. P. R., samlade till
möte i Ronneby 11 aug. 1917 »uttala sin
djupa harm över Första kammarens vägran
vid innevarande års riksdag att godkänna
ens en begränsad lösning av kvinnornas
rösträttsfråga. Riksdagen har tidigare
begärt bevis på, att kvinnorna verkligen
önskade medbestämmanderätt i landets
angelägenheter; kvinnorna svarade med
mass-opinionsyttringen 1914. Riksdagen begärde
en allsidig utredning; K. M:t skaffade en
sådan utredning: 1911. Samtliga andra
nordiska länder ha’ givit sina kvinnor rösträtt
oeh valbarhet; under krigsåren ha i
Förenta Staterna kvinnor i 7 nya stater
erhållit rösträtt vid presidentvalen; 6 stater i
Kanada ha givit kvinnorna full politisk
rösträtt; i Österrike oeh Ungern förberedes
reformens upptagande på resp. regeringars
författningsprogram; i England, Ryssland
och Holland står frågan inför sin
omedelbara lösning.
I Sverige är denna fråga minst lika
mogen för sin lösning som i dessa länder; vi
begära att den antages såsom vilande redan
vid nästa riksdag, så att Sveriges kvinnor
icke längre behöva vänta på denna gärd
av rättvisa.
Därefter avsändes, med anledning av
de gynnsamma utsikter, inför vilka
Ungerns rösträttskrävande kvinnor
befinna sig, ett sympatitelegram till
Budapest av följande lydelse:
Fräulein Wilma Gliicklich, Budapest.
Mitglieder schwedischen
Stimmrechtsve-reins, vorsammelt in Ronneby, begriissen
mit wärmsten Hoffnungen glucklichen
Aus-sichten der ungarischen Frauen.
Karolina Widerström,
Vorsitzende.
Redaktör G. H. von Koch, vilken stod
antecknad som föredragshållare över
ämnet Fattigvårdslagstiftningen, var
förhindrad att närvara och hade i
stället insänt några reflexioner över vad
man skulle kunna kallå
Kvinnorna och de sociala frågorna.
Hr von Koch vände sig delvis rätt
skarpt mot vad han ansåg vara en
märkbar brist på intresse för sociala
spörsmål hos många kvinnor och gav
samtidigt en hel del goda uppslag i
fråga om kvinnors deltagande i
samhällsarbetet i och genom de nya
lagförslag, som inom ’kort väntas komma, bl.
a. fattigvårds- och
barnavårdslagstift-ningen, de stora
folkhushållningsfrå-gorna m. fl. De framförda
synpunkterna väckte till liv en livlig diskussion,
som gav hr von Koch rätt i somt och
orätt i somt. Kontentan av
meningsutbytet kan måhända rättast
sammanfattas i ett yttrande som fälldes under
diskussionens gång: ”nitiska kvinnor,
som mödosamt slå sig fram till
medin-flytande i sin hemtrakts kommunala
institutioner, är det ej så gott om, men
nitiska män att stänga dem ute finnas
överallt.”
Innan den gemensamma middagen å
Stadshotellet var tillfälle berett för
mötesdeltagarna att bese Ronneby gamla,
utomordentligt vackra kyrka med sina
åldriga, varsamt framknackade
takmålningar och den praktfulla
barockskulpturen i altarskåp och epitafier.
Eftermiddagsmötet.
I den vackraste Folkets park i
världen, helt enkelt en blekingsk skogsås
med berghällar och ljusa lövträd,
sam-ladéfe man vid 7-tiden till offentligt
mö-| te. Kvällen var sällsynt stämningsfull
i sin stilla sommarro. Knappt en
vindfläkt rörde flikarna på det vackra
vitgula banéret, och talarstolens ljuslåga
brann nästan orörlig ute i fria luften,
#medan solen långsamt dalade i väster
och sände sitt sista rödgula skimmer
över trädtopparna.
Efter några välkomstord av fröken
Sigrid Kruse talade fröken Fredrikke
Mörck från Norge över ämnet:
Kvinderne i jurydomstolerne i Norge.
Fröken Mörck förklarade med en
humoristisk glimt i Ögat att hon nästan
kände sig tillhöra en priviligierad
klass, där hon stod, ensam
röstberättigad kvinna bland så många
rösträttslösa.
Föredraget, som följdes med största
intresse, gav att börja med en kort
översikt över juryinstitutionens
utveckling i andra länder. I exempelvis
England och Irland är institutionen en
uråldrig företeelse. I Norge infördes
den år 1887. Man måste säga sig, att
själva grundtanken, lekmannens
praktiska, omedelbara syn på tingen
jämsides med juristens mera skolade
uppfattning bor vara till båtnad för det
hela. Och vad kvinnors behörighet som
juryledamöter beträffar, en behörighet,
där Norge står som det avancerade
föregångslandet, så har denna
behörighet verkat mycket nyttigt. Så t. ex. har
det hänt att åtskilliga lagändringar
kommit till stånd just i följd av den
kvinnliga uppfattningen i vissa ting.
Det bör ligga i sakens natur, att
kvinnliga synpunkter och kvinnlig förståelse
i en hel del ömtåliga rättsfall måste
leda till rättfärdigare domar. Genom
ett gripande exempel ur verkligheten
bestyrkte fröken Mörck behÖvligheten
av kvinnligt inflytande i straffrättsliga
saker, i synnerhet i sådana fall, där en
av parterna är kvinna eller där det
gäller brott mot barn.
Den värderade norska gästens
sympatiska uppträdande oeh livfulla före-
drag uppskattades syn- och hörbarligen
mycket av publiken.
Därefter bestegs talarstolen av
kyrkoherde Aug. Bruhn från Skepparslör,
som givit sitt föredrag titeln:
Vad är nu att gör af
Talaren framhöll att kvinnan
behövdes i det stora lagstiftningsarbetet, som
dock berörde folket i dess helhet,
kvinnor såväl som män, och där männen ej
ensamma kunde utföra allt. Kvinnans
offentliga deltagande i kyrkliga
angelägenheter trodde tal. endast skulle
leda till båtnad för desamma, och
kvinnan som ordets förkunnare skulle
säkerligen tillföra det religiösa livet
större värme och sedlig kraft. Det gällde
att inför vad som nu skett och kommer
att ske i fråga om
kvinnorösträttsfrågan att icke släppa taget utan troget
hålla ut. Även männen borde i högre
grad än som hittills skett stödja
arbetet för kvinnans fulla medborgarrätt.
I manligt kraftfulla ordalag hävdade
talaren kvinnans rätt till politisk
fullmyndighet med starkt betonande av
rättfärdighetsmomentet däri samt
slutade sitt av varm känsla burna
anförande med ett övertygande och
trosvisst: Sverige 1918!
Omedelbart efter föredraget
startades på kyrkoherde Bruhns välbetänkta
förslag en penninginsamling till
rosträttens upplysningsarbete, vartill
lektor Nordlund från Kristianstad
välvilligt lånade sin medverkan, och vilken
på stället inbringade omkring 120 kr.
Där rosträtten segrar.
Slutligen gav jur. kand. fru Anna
Wicksell en synnerligen klar och med
stort intresse åhörd framställning över
kvinnorösträttens landvinningar ute i
världen. Man hade upptäckt att även
kvinnan behövde vara med i de tider
vi nu genomleva. Så löstes frågan
exempelvis i Danmark utan motstånd.
I Förenta Staterna ha nu 13 stater
infört rösträtt för kvinnor, och i Kanada
6 provinser under åren 1916—17.
Holland har principiellt löst , frågan, och
Österrike-Ungerns kvinnor få
regeringsproposition på rösträtt redan i
höst. Vad Ryssland beträffar råder där
ännu kaos, men starka skäl tala för att
kvinnans fulla medborgarrätt
måhända snart nog blir ett faktum även där.
England, det land, där kampen varit
längst oeh hetast samt motståndet
segast, står icke långt från frågans
lösning i samband med förändrade
rösträttsbestämmelser för männen. I
Sverige är frågan ännu olöst, och i vilken
riktning författningsfrågorna komma
att lösas, därom skall årets valresultat
giva oss en antydan. Emellertid har
ett nytt och för oss mycket
betydelsefullt moment tillkommit genom de
moderata kvinnornas samling i egen
röst-rättsorganisation samt genom det stöd
och den pondus de kunna giva rörelsen
härigenom.
Kraftiga applåder avtackade
talarinnan efter föredragets slut.
Söndagen den 12 augusti.
Vid 9-tiden på morgonen, i strålande
vackert väder, gledo två nästan olovligt
fullastade båtar ned genom
Ronneby-åns vindlingar, förbi redden, där
havsbrisar började fläkta och ut på den
gungande fjärden. Det var hela
”rösträttsmöte t” på väg ut till fru Tonnings
Solvik i blekingska skärgården. Efter en
och en halv timmes härlig färd började
det lilla intagande sommarhemmet
skymta fram mellan leende lövdungar,
oeh värdinnan kom, ungdomlig oeh
glad ,sina gäster emot nere på
bryggan. Från villans balkong höll hon
välkomsttalet, hjärtevinnande och enkelt,
med Solviks lilla tillkomsthistoria vac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
