Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
o
STOCKHOLM
1 Barnhusgatan 1 i\
(hörnet av Drottninggatan) (|
Stort lager af flnarm och onklar* #
MÖBLER n
i ek, mahogny, valnöt samt andra £
träslag äfven målade, till billigaste priser, f
Allm. Tel. 11410 Kika Tel. 6505 Q
Elegant
kemiskt tvättad och pr&ssad tolit Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Uriijlt Kemiska Tvätt- 8 fiigtri 1.1.
GÖTEBORG
Portarna låtas upp.
För första gången har en kvinna
blivit utnämnd till lektor vid ett tyskt
universitet. Det är Leipzigs
universitet, som brutit med de gamla
traditionerna och kallat fröken Anna Marie
Curtius att föreläsa i franska språket.
Hon har studerat vid universiteten i
Genua, Besan<?on oeh Paris och av
franska undervisningsministeriet tilldelats
titeln av Officier de 1’instruction
publi-que de rUniversité de France. År 1910
erhöll hon i Besan^on pris för sin
avhandling om Mairets oeh Victor
Hugos dramatiska arbeten. Fröken
Curtius har utgivit flera vetenskapliga
språkarbeten.
Samtidigt med denna utnämning har
Tyskland fått sin första kvinnliga
professor i musik. Hennes namn är
fröken Marie Beuder, och hon undervisar
vid den kungliga musikhögskolan i
Charlottenburg.
Englands kvinnliga arkitekter.
Det kungliga brittiska
arkitektinstitutet har beslutat att ändra sina
stadgar så att kvinnor kunna intagas som
institutets medlemmar. Även
arkitektförbundet har öppnat sina dörrar
för kvinnliga studerande, som
mottagas från och med den 1 oktober.
Kvinnans naturliga verksamhetsområden.
AKTUELLA KVINNOFRÅGOR.
Föredrag vid Nordiska
kvinnosakskonferensen i Stockholm den 10—11
november. Svenska Andelsförlaget.
Kr. 2:25.
De föredrag, som här utgivits i
bokform, framställa på ett åskådligt sätt
två av kvinnorörelsens nuvarande
strävanden. Det ena är kvinnornas arbete
för rättigheten till rationell
undervisning i hemskötsel, det yrke, som
åläg-ges dem som en naturlig sak men för
vilket de ännu oftast sakna möjlighet
att förvärva kompetens. Det andra är
kampen mot principen, eller rättare
fördomen, att lönen för kvinnoarbete,
oavsett kvaliteten, skall sättas
avsevärt lägre än motsvarande manligt
endast på grund av arbetarens kön.
Representanterna för de olika
nordiska länderna, sorn berätta om det
husliga reformarbetet relatera i stort sett
samma utvecklingsgång. De gamla
stabila självhushållens tid är slut, och
under de mera lösliga och olikartade
förhållanden vi nu leva i, måste
kvinnorna på ett annat vis än förr få en
rationell utbildning för att möta de nya
fordringar som ställas på ett hems
skötsel, och kvinnorna själva, lika väl som
männen — ej minst de styrande som
bestämma i anslagsfrågor — måste få
klart för sig hemarbetets både
hygieniska och ekonomiska vikt. Energiska
och intelligenta kvinnor ha börjat
arbeta for dessa mål, kvinnoföreningarna
ha givit sitt stöd, och under en
oavbruten kamp mot tröghet och slentrian ha
alla dessa skolor småningom uppstått:
skolkök i folk- och flickskolor, kurser
efter slutad skolgång, aftonskolor,
husmoderskolor, vandrande skolkök och
lä-rarinnekurser, alla ha de kvinnornas
egen energi att taeka för sin tillkomst.
Sedan isen väl är bruten, och
verkningarna börjat synas, följa kommunernas
och statens anslag. Men ännu fattas
mycket i målet: undervisning i
hemvård åt alla kvinnor — och man hoppas
på rösträtten som kraftig hjälp.
Det är intressant att se folkens olika
kynne avspegla sig i redogörelserna.
Danskorna lägga an på höjandet av det
husliga arbetets anseende, upprätta
enstaka skolor och bearbeta kommuner-
na for att erhålla, anslag och
framtvinga obligatorisk undervisning. I
Finland är det de små resurserna och
nöden i allä de spridda små hemmen,
som förmått kvinnorna att i stor skala
arbeta för ett rationellt
tillvaratagande av vad som finnes — genom
föreningar med kretsavdelningar överallt
i det vidsträckta landet. Kännande sig
som medborgarinnor ha kvinnorna
härför offrat tid, krafter och pengar,
och först sedan kvinnliga
representanter koumit in i lantdagen har något
betydande anslag till verksamheten
erhållits. Island med sina egendomliga
naturförhållanden strävar ännu att
finna de former för huslig ekonomi som
speciellt passa där. I Norge arbeta
kvinnorna med glad och okuvlig energi
mot sitt mål — en fast organisation
av skolkök och husmoderskolor, lätt
tillgängliga för alla landets kvinnor,
och det tyckes som om rösträtten givit
rörelsen ett gott stod. I Sverige, där
skolköksundervisningen redan är känd
och uppskattad, kommer nu turen till
verklig yrkesutbildning för hemmens
skötsel och ekonomi.
I fråga om värdesättningen av
kvinnors arbete (den andra, föredragsserien)
äro däremot svårigheterna ungefär
likartade i de olika länderna1, om man
ej vill draga en gräns vid den
kvinnliga rösträttens verkningar ,de visa sig
genast, åtminstone teoretiskt.
Praktiskt ha kvinnorna ännu lång väg kvar
innan de få sina krav på rättvis
avlöning erkända. Kroppsligen svagare,
som de i genomsnitt faktiskt äro, har
denna egenskap utan vidare ansetts
gälla även på det andliga området, och
kvinnoarbetets halt, betingad av ingen
eller bristfällig utbildning och löner,
som hålla sig oftast under, sällan över
existensminimum, har i många fall
givit lastarenom rum. Överflöd på
arbetskraft och brist på organisation har
skapat ett kvinnligt proletariat och
flickor ”med föräldrahem” hålla
lönerna nere. Kampen måste i alla
länderna riktas mot männens, och även en
del kvinnors, uppfattning om kvinnan
som ett av naturen lägre vasen, en
uppfattning vars praktiska konsekvens är
en ytterlig obenägenhet att giva
kvinnor tillträde till chefsposter av något
RiK« 25 50
Alim. 62 96
‘s‘>-
Malmtorgsgatan 6, StocKKolm
slag och över huvud platser, där de
finge män under sig. Kvinnorna måste
lära av arbetarrörelsen vad
organisation betyder, och de måste lära sig
hålla på en viss duglighetsstandard.
Alla gamla yrken ha fått sina
lönevillkor under den förutsättning att
kvinnorna ju ha så små behov, och
mannen är familjeförsörjare. Men tiderna
ha ändrats och en löneprincip, som tar
hänsyn till familjeförsörjaren, av
vilket kön han vara må, håller på att
arbeta sig fram, där ej principen ”lika
lön för lika arbete” utgör målet.
Från alla länderna relateras i siffror
kvinnornas löner — ”låga, ofta
orättfärdigt låga” — och uttalas
förhoppningen att med bättre loner oeh utsikt
till befordran skall komma en
generation med mindre överansträngning och
mera arbetsglädje.
Ellen Key kritiserade för en del år
sedan kvinnorörelsens böjelse att gå
utom kvinnornas naturenliga
arbetsområden. Föreliggande bok är ett
vittnesbörd om att kvinnorna, åtminstone
delvis, vänt sig åt de håll hon där
utpekade for dem. Bredvid strävan att
lätta villkoren för dem, som måste för
brödets skull ägna sig åt ett yrke går
kampen för möjlighet\att göra sig
gällande för den speciella begåvningen,
och en renässans växer fram för det
naturenligaste arbetsområdet för den
stora mängden kvinnor — att i känslan
av detta arbetes värde för hela
samhället sköta hem och barn.
Gertrud Rodhe,
f. Odencrahts.
En vacker tanke.
Den femårige gossen sitter i sin säng med
sammanknäppta händer och läser sia
aftonbön: ”Gud skydde och välsigne min pappa
och min mamma och mina små syskon och
alla människor — och (i ett anfall av
översvallande ädelmod) fruntimmer med.”
”En sådan snäll gosse, som inte glömmer
^oss”, säger hans gamla sköterska djupt
rörd och tacksam.
Nittionio sätt att tillaga
grodor.
På Gulli Petrinis femtioårsdag upplästes
utdrag ur en fingerad kokbok med recept,
sammansatta och kryddade av
festföremålet. Då varje tillskott till husmanskosten i
dessa tider tacksamt mottagas, ha vi icke
velat undandraga den lilla skriften våra
läsares uppmärksamhet och överlämna
härmed ordet åt författaren:
Tiderna äro trista, allting tryter och
säljes sedan på kort. Men ett är, som
aldrig tryter, och det är grodan. Det
nätta lilla djuret är bättre än sitt
rykte. I sina utvalda exemplar och rätt
serverad, utgör hon ett glädje- och
näringsämne, som den omtänksamma
husmodern icke får förbise. En lycka är,
att hur hårt grodstocken än skattas,
och hur obehindrad export till
utlandet, som än är tillåten, grodstocken
dock aldrig kan beräknas att taga slut.
Gifta kvinna! Du som försoffad
sitter i den trygga hamnen, res dig,
ge dig ut i världen på grodjakt!
Du skall bli rikligen belönad.
Förutom den glädje du med dina förråd kan
bereda din omgivning, så skall du
märka, att du med tiden får ett slags
hemlighetsfull passion för grodan, såsom
den omedvetna uppenbarelsen av- en
sida i naturens skiftande och rika
väsen. Du skall erfara, att hon med sitt
oskyldiga kväkande har mycket att
lära dig om tillvaron, och i hennes
dumma ögon, skall du skåda en spegelbild
av dig själv, sådan du ter dig från en
ganska allmän synpunkt betraktad. Du
skall också tjusas av den
omedvetenhet hon förstår att bevara även i den
mest medvetna och bildade miljö.
Gro-dan vet icke, att hon är en groda. Det
ögonblick hon fattat sitt eget väsens
art, dör hon. Lyckligtvis för henne,
har hon mycket svårt att fatta. Man
kan infånga, tämja och förevisa
henne, utan att hon anar varför.
Grodan fortplantar sig hastigt. Med
tillhjälp av sina speciella pressorgan,
de så kallade grodbladen, kan en enda
groda på en enda natt föröka sig i
hundratusentals exemplar.
Grodan förekommer Överallt i alla
stadsdelar och villastäder. Men hon
trivs helst där hon blir rikligast
försedd med de ingredienser, varmed hon
uppbygger sin existens.
Platser, där det inte finnes någon
dumhet, okunnighet, dryghet eller
självbelåtenhet, skyr hon som pesten.
_ Med tiden får man sina grodställen
liksom man har sina svampställen. Jag
har ännu aldrig gått till
Helgeandsholmen förgäves.
Vissa år är det mera gott om grodor
än annars. Dessa år kallas valår.
Grodan förekommer i otaliga
varianter. Jag har ännu icke lyckats att
ens tillnärmelsevis överblicka eller
gruppera materialet. För närvarande
måste jag inskränka mig till att ge
några anvisningar om en enda grupp
av grodor, som jag kallat
Minerva-grodan, emedan hon födes på samma
bekanta sätt som dennä vishetens
gudinna, nämligen direkt ur en manlig
hjärna. Sedan finns det ju andra grod-
arter, som födas så som folket gör
mest.
Under denna grupp har jag
sammanfört en hel del varianter:
Parlamentsgrodan,
konstitutionsut-skottsgrodan, utredningsgrodan,
excellensgrodan, renegatgrodan,
aktivistgrodan, tidningsgrodan,
folkhushållnings-kommissionsgrodan, universitetsgro-dan, filosofiska grodan, medicinska
grodan, m. fl., m. fl.
Utskottsgrodan och utredningsgrodan
äro något torra i köttet men mycket
närande. De kunna icke förtäras
enbart, men äro lämpliga
utdrygnings-medel i andra rätter. Det är dock
husmoderns skyldighet, när hon serverar
dem, att upplysa, att de äro absolut
fria från sakkunskap, enär hennes
gäster annars icke skulle vilja äta dem.
Parlamentsgrodan, bör helst fångas
under rösträttsdebatter, då man kan
göra en rik skörd av unga, feta och
spelande djur. De böra helst ätas
färska, men kunna mycket väl
konserveras och smaka med brinnande sås
nästan som nyplockade. Verkliga
finsma-kare behöva ingen tillsats av salt och
peppar, men en knivsudd
rekommenderas, när man serverar dem för
amatörer.
Den vetenskapliga grodan utgör en
underavdelning för sig.
Universitets-grodan har vissa egenheter såsom den
att absolut vilja vara utom tävlan.
Den uppträder periodiskt i ett
mystiskt sammanhang med varje
lagförslag om utvidgade
befordringsmojlig-heter för kvinnan. Ses gärna i sällskap
med den filosofiska och medicinska gro-
dan. Om alla dessa arter gäller att
endast vissa delar äro ätliga, att gallan
måste noga bortrensas och att resten
förvälles i flera vatten for att dra ut
giftet. Olämplig mat för sjuklingar,
men användes i små doser till
medicinskt bruk.
Förtalsgrodan är ej ätlig.
FÖr att påvisa vilka möjligheter
grodan ger även i den finare
matlagningen har doktor Petrini komponerat en
utsökt matsedel, som här återgives:
Rostbiff å la Nyström (en
parlaments-groda räcker att bespisa ett större
middagssällskap) Vin: Sparkling Hoek,
årgång 1914.
Falsk anka (härtill duger vanliga
tidningsgrodan) med pickels å la Petrini,
Samma vin.
Auditorium-sparris å la Lago
Leng-quist med rört smör. Denna rätt är
visserligen icke tillredd av grodor, men
passar likväl förträffligt som grönrätt
vid en grodmiddag.
Slutligen Glassbomb med små
syltade aktivistgrodor. Beräknas rikligt
emedan grodynglet på ett förvånande
sätt krymper ihop, när det kommer i
grytan. Härtill drickes Tokayer.
Av lösa anteckningar ha vi funnit att
författarens grodintresse även har en
social anstrykning. Hon lär nämligen
hysa planer på att bli ordförande i en
grodologförening. Som skäl för en
sådan sammanslutning anför hon att
grodorna själva äro strängt organiserade
och mangrant anslutna till föreningen
för svenskhetens bevarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
