Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning’ deras platser. Det är en värld i
förvirring vi se ut i — en värld som
håller på att göras om — men till vad
— av vilka? I vad mån skola
kvinnorna få och kunna vara med — vad nytt
skola de komma med som sin andel, den
gåva ingen annan kan gel
För närvarande synas de därute ha
skjutit alla sådana frågor åt sidan för
stundens krav.
Men så kan det ju ieke fortgå i all
evighet — icke längre än tills freden
är sluten och man bereder sig att
återgå till ”normala förhållanden”.
Då kommer kvinnans viktiga stund.
Även om vi betrakta som givet att
mänskligheten lärt sig att det
stats-ideal, som begagnat massornas
plikttrogna underkastelse under helheten
till medel för blott sin egen — sina
härskande klassers makt och ära, måste
ersättas med ett förnuftigare,
mänskligare system, där alla äga lika rätt
till offrets lön, lika rätt till kontroll
över dess ändamål — så kan man
kanske ändå tänka sig att detta statssystem
fortfarande Överhoppar kvinnorna, att
männen kanske komma att söka
förena sin nya ansvarighet utåt, gentemot
samhället med sin gamla oansvarighet
inåt, mot hustrun, som bör leva för
honom, som han för staten — så där
trappstegsvis — jag har hört det
utlagt.
Skola då kvinnorna svara — som de
måste, om vi skola ha vunnit något av
alla våra fruktansvärda offer. Nej, nej,
vi kunna icke längre noja oss med
männens gamla försäkringar att ute i
världen går allt väl, vår hjälp förutan.
Vi ha nu själva sett hur det gått! Vi
ha icke längre samvete att leva blott
för vår egen lilla krets. Vi ha insett
att vi, som äro mödrar och ansvariga
för barnen, därmed äro ansvariga för
hur alla deras villkor gestalta sig d. v.
s. för hela samhällets konstruktion. Vi
veta nu att vi behövas, även sedan
männen kommit tillbaka. Här äro vi
och här stanna vi — för att arbeta
fram de reformer Ni infört för krigets
skull — till att verkligen gälla barnen
—icke som människomaterial längre —
nej, som människor.
Vi vilja, vi fordra vår rätt till
ansvar, vi vilja att samhället skall få di-
nog vanliga att resa upp och hälsa mig
välkommen. Vi tilJbringade en angenäm
eftermiddag i fru Sjöbloms hem, och fru
Sjöblom blev senare representant för den
filial, som kom till stånd i Fors. Det var på
fru Falkmans inrådan jordmånen i Fors
åter genomplöjdes. Hon har en oerhörd
energi, när det gäller rösträttens
landvinningar, och hennes framgångsrika turné i
Härjedalen ar det bästa beviset härför.
Föredraget i Fors samlade ett intresserat
åhörarantal, men då det blev frågan om
att inträda som medlemmar i en förening,
rusade hela publiken på dörren, och endast
några få trogna återstodo. En bland dessa
yttrade helt framsynt: ”Jag tycker inte att
jag behöver rösträtt själv, men jag tänker
på, att det är så många andra som kan
behöva den, och för dem vill jag arbeta,”
Då endast tio medlemmar antecknade sig,
ansåg jag det säkrast att endast bilda filial
3 Fors, men isen är i alla fall bruten, och få
människor klart för sig att rösträtt inte är
ett så farligt begrepp som de tro, skall det
nog inte bli så svårt att värva proselyter,
och fru Erica Falkman kommer säkert att
se till att de sovande inte få slumra alltför
djupt.
När jag nu avslutar dessa rader, ser jag
i minnet alla de goda och vänliga ansikten
jag mött under min färd genom Dalarna
och som bortskymma missmodet över att
man inte kunnat uträtta mer. Men om
Dalarnas jordmån är hårdarbetad, så eggar
den i alla fall till motstånd, ty man vet att
den hårda jorden stundom ger de bästa
skördarna* och Dalarnas folk har genom
tiderna aldrig avstått från sin
förstfödslo-rätt.
Gurli Hertzman-Ericson.
rekt rätt över oss oeh våra krafter, vårt
speciella bidrag till livsarbetet. Som
männen i tusentals år fordrat respekt
for sin manlighet, sin manliga
livsåskådning om maktens, styrkans och
den stolta enslighetens överhöghet, så
fordra vi nu respekt för vår
kvinnliga livssyn, som i medlidandet,
kärleken, offervilligheten och
samarbetet ser livsfaktorer, utan vilka världen
går under och vars likvärdighet med
männens speciella dygder kriget och
dess verkningar bör ha inpräntat även
hos det andra könet.
Det beror på hur många ”nya
kvinnor” de nya villkoren pressat fram,
om detta svar kan komma med till^
räckligt betvingande kraft. Det beror
på i vad mån kvinnorna verkligen
ha ett specifikt kvinnligt evangelium,
ha speciella kvinnliga fordringar, som
de vilja ha tillfredsställda, — i vad mån
de äro fyllda av harm mot
orättvisorna, de fruktansvärda brotten mot
kvinnor och barn den nuvarande
manstyr-da världen negligerar — om deras
närvaro sedan kommer att märkas
tillräckligt för världens behov.
Vi som vänta på att få bevittna hur
våra medsystrar i de krigförande
länderna skola gå genom sitt prov — det
prov, som väl en gång kominer även
för oss — kunna icke hjälpa att vi
under tiden se oss kring här hemma, för
att se om vi äro redo och vilka resurser
vi ha.
De äro icke alltför stora. Den
svenska kvinnovärlden är i stort sett ännu
föga vaken för sina egna problem.
Kvinnor sådana som Frida Stéenhoff,
kämpar för sitt köns mest djupgående
frihet, den könsliga friheten, ha vi icke
vidare många av — icke heller kan man
säga att av våra förnämsta k vinno
sakskvinnor så vidare många äro aktiva
pacifister.
Kvinnosak är för flertalet av socialt
intresserade kvinnor endast rösträtt.
Organet för vårt sociala patos F. K.
P. R. är i alla sådana speciella
kvinno-saksproblem som sexualreformer,
moder- och barnaskydd, pacifism o. dyl.,
ehuru icke fullständigt neutral, då den
ju vid olika tillfällen såsom i fråga
om barnalagarna, Nöbbelövsdådet o.
s. v. uttalat de kvinnliga
synpunkterna, dock i vanliga fall, ehuru
naturligtvis sympatiskt stämd för reformerna,
på samma gång platoniskt stämd i så
måtto, att den icke tagit upp arbetet
på deras förverkligande på det
dagliga arbetsprogrammet. Den är ju
också politiskt ofärgad. Den för fram
endast kravet på rösträtt, utan att binda
sig vid vad den, sedan vi väl fått den,
skall användas till — är alltså endast
expeditionsministär, helt och hållet
upptagen av den form vari vi skola
gjuta vårt eventuella innehåll, däremot
icke alls av detta senare. Detta har
taktiska fördelar, emedan det under
rösträttens fanor kan samla de mest skilda
riktningar. Men det är icke utan att
det åtminstone i mina ögon också har
sina olägenheter. Det är bra om
fronten är lång, men icke bra om den
därigenom blir tunn — försiktigheten kan
ha en sådan verkan, kan tunna ut hela
rörelsens kraft och patos, göra den
odeciderad, kylig gentemot de allra mest
brinnande kvinnoproblemen. Det kan
ibland komma över mig en viss
förundran. — Ha vi verkligen råd till detl Ha
vi kvinnor det verkligen allesammans
så brå, står det så väl till i världen på
alla kanter att vi kunna vara så lugna,
så ladylike, som om allt, så när som på
den lilla detaljen rösträtt, vilken ännu
fattas, vore i sin ordning?
Kvinnor äro ju i verkligheten parior,
lidande under de fruktansvärdaste
könsorättvisor. Men man kan ibland få
en känsla av att vissa typiska
röst-rättsdamer, lugna, förnuftiga, fina
damer, i all hemlighet äro en smula
schoc-kerade över de rysliga ting, vilka
kunna hända andra kvinnor — som om de
blygdes litet att tillhöra detta dömda
kön — helst ville släta över tillvaron
av dess förnedring, låtsa som om det
regnade.
Så gripna av orättvisorna, så
glödande av vrede Över världens eländiga
tillstånd, som suffragetterna, då de
kämpade sin kamp, är det väl otänkbart att
vi lugna svenskor kunna bli.
Men litet mera klarhet i fråga om
vår speciella mission som kön, friare,
djärvare språk om vad det är vi vilja,
hur vi se livet, hur vi vilja ha det,
borde vi nog söka åstadkomma.
Även de olika politiska
åskådningarna borde kunna enas i de för
kvinnorna viktigaste frågorna — de som icke
förmå det — ja, deras avgång är ingen
förlust!
Kvinnorörelsen är en fackrörelse, så
att säga, låt oss icke glömma det. Vi
ha blivit tvingade att specialisera oss
— vår revolt mot den ensidighet
männen vilja ha kvar oss i, bor djärvt
inrikta sig på den och alla dess ömtåliga
problem — blek, förnäm allmänhet
duger icke. Att vi få politisk
medbestämmanderätt ändrar icke vårt läge, om
vi icke äro medvetna om vctd den i
främsta rummet bör användas till —
politisk frihet hjälper icke, om de som
fått den ännu nöja sig med den gamla
könsliga ofriheten. Låt oss icke
glömma att vi äro parior, låt oss icke
skämmas för det, skämmas för att vi äro
kvinnor — då jag lägger från mig den
sista av Frida Stéenhoffs broschyrer är
det som kunde den tanketråd de
spunnit upp sammanfattas i dessa ord.
Fram med innehållet till den tomma
korg vår fordran på rösträtt är —
sexualreformer, pacifism, alla de speciella
kvinnofrågorna — upp på
arbetsprogrammet med dem — veckla ut
fanorna så att världen får se vad det är som
kommer — plats för feminismen — icke
blott som tom form, en papperslapp i
valurnan, utan som ett nytt
livsinnehåll, en ny livsåskådning —
människokärlekens, moderlighetens evangelium.
Nykterhetsnämnderna.
T-ill de nämnder, vars
sammansättning kvinnorna ha särskilda skäl att
intressera sig för, höra också
nykterhetsnämnderna. Dessa nämnder
stiftades genom Lagen om behandling av
alkoholister av 30 juni 1913, vilken trädde
i kraft i fjol. Lagen föreskriver, att det
i varje kommun skall finnas en
nykterhet snämnd och att, där icke en
särskild sådan nämnd tillsättes,
kommunens fattigvårdsstyrelse skall utgöra
sådan nämnd.
Nämndens uppgift enligt denna lag
är, kortast möjligt uttryckt, att ta hand
om notoriska drinkare. Då till
nämndens kännedom kommit, genom direkt
anmälan eller på annat sätt, att någon
person är så hemfallen åt dryckenskap,
att han antingen är farlig för egen eller
andras personliga säkerhet eller
utsätter hustru och barn för uppenbar
vanvård eller ligger fattigvården eller sin
familj till last, skall nämnden forst
söka återföra honom till ett nyktert och
ordentligt liv genom att söka förmå
honom att ingå i nykterhetsförening,
bereda honom anställning hos sådan
person eller på sådan ort, att frestelsen
till bruk av rusdrycker minskas,
utverka hos försäljare av brännvin, vin
eller öl, att sådana drycker icke
utlämnas till honom eller slutligen förmå
honom att rådfråga läkare eller frivilligt
söka anstaltsvård. Därest detta icke
lyckas, utan vederbörande visar sig
oförbätterlig, skall nämnden till
konungens befallningshavande ingiva
ansökan om att få honom tvångsvis intagen
å allmän anstalt för vård av
alkoholister.
Genom den nya lagen angående
försäljning av rusdrycker av 14 juni 1917
komma emellertid dessa
nykterhets-nämnder att få en mycket vidgad
befogenhet. Genom denna lagstiftning
lägges all handel med såväl brännvin
som vin oeh Öl under bolag, vilket icke
äger rätt att tillhandahålla dessa
drycker till andra än sådana, som äro
försedda med behörig motbok. Motbok får
icke utlämnas till person som icke fyllt
21 år, den som under senaste två år mer
än en gång sakfällts för fylleri, den
som under senaste tre år dömts till
ansvar för brott, som rätten funnit ha
begåtts under inflytande av starka
drycker, den som under senaste tre år
undergått straffarbete eller fängelse för
brott, begånget under liknande
omständigheter, den som fällts till ansvar for
olovlig försäljning av rusdrycker eller
eljest olovlig hjälp till åtkommande av
rusdrycker, den som under senaste tre
år undergått tvångsarbete, den som
under senaste tre år tvångsvis intagits å
allmän anstalt för vård av alkoholister,
den som under senaste tre år vårdats å
lasarett eller annan därmed jämförlig
anstalt för delirium tremens eller
annan sinnessjukdom, som otvetydigt
uppstått genom omåttligt bruk av
starka drycker, samt slutligen den
angående vilken nykterhet snämnd för ordnat,
att rusdrycker icke må för viss tid till
honom utminuteras.
Sådant förordnande äger
nykterliets-nämnden utfärda, därest någon, som
vistas inom kommunen, brukar
rusdrycker till uppenbar skada för sig
eller andra. Förordnandet gäller för
viss tid, högst tre år, och får endast
utfärdas efter anmälan från
kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse,
kyrkoråd, folkskolestyrelse,
barnavårdsnämnd, fosterbarnsnämnd,
hälsovårdsnämnd, polismyndighet, präst, läkare,
lärare i allmän tjänst eller anhörig
eller närstående till den beslutet gäller,
eller ock efter anhållan av denne själv.
Denna lag träder i kraft först 1
januari 1919, men som redan nu samtliga
bolag tillämpa motbokssystem rörande
handeln med brännvin, finnes alla skäl,
att nykterhetsnämnderna redan nu, fast
icke därtill enligt lag tvungna, börja
att ta hand om den myndighet, som
alltså om något mer än ett år skall
tillfalla dem. Överenskommelse härom
med bolaget torde i de flesta fall vara
lätt att erhålla; för bolaget är det ur
alla synpunkter fördelaktigare, att
makten att avstänga en person från
rätten att köpa brännvin ligger i
händerna på en offentlig myndighet i
stället för på bolagets styrelse.
Det är i synnerhet för handhavandet
av denna sista funktion, som det är
önskvärt att kvinnorna passa på, då
nykterhetsnämnder skola tillsättas, och
där söka få in lämpliga kvinnor, där
så är möjligt. Det är mycket ofta
hustrur, barn eller andra anhöriga till en
drinkare, som hos nykterhetsnämnd
anhålla, att motbok måtte bli honom
fråntagen eller förvägrad. I de flesta
fall tala dessa hellre med en
förståndig och förstående kvinna härom än
med en man, som de alltid känna sig
mera främmande för. Likaledes kunna
nog i många fall kvinnor göra de
nödvändiga undersökningarna på ett mera
försynt och hänsynsfullt sätt än män
besvära sig med.
Men det gäller här som eljest att
finna lämpliga kvinnor. Kravet på
lämplighet gäller naturligtvis både män och
kvinnor, och våra F. K. P. R. böra låta
sig angeläget vara att leta reda på
båda sorterna. När det som här gäller
nya arbetsfält, bruka de kommunala
valberedningarna vara tacksamma för
hjälp och vinkar med avseende på
personvalet, och i de allra flesta fall kunna
rösträttsföreningarnas styrelser göra
räkning på vänligt tillmötesgående,
ifall de sätta sig i förbindelse med sina
valberedningar oeh ha goda förslag att
komma med. I de kommuner, där
fattigvårdsstyrelse skall vara
nykterhetsnämnd, bör beaktas, att denna nya
uppgift bör leda till en granskning av den
gamla sammansättningen ur denna nya
synpunkt. Där så finnes behövligt, böra
rösträttsföreningarna försöka tillse, att
åtminstone någon av fattigvårdsstyrel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
