Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma insändes till
örgryte Remiska Tvätt- & Färgeri i!.
GÖTEBORG
Där kvinnorna gripa in.
Miss Jeanette Rankin, den enda kvinnliga
medlemmen av Förenta staternas kongress,
har på flera områden varit i tillfälle att
dokumentera sin duglighet. När hon höll
sitt jungfrutal, hyllades hon med ovationer
av kongressmedlemmarna, oavsett vilket
politiskt parti de tillhörde, och helt nyligen
har hon åvägabringat en betydande
förbättring i de arbetande kvinnornas ställning.
Tretusen kvinnor, som voro anställda vid
tryckerier i Washington, arbetade där under
vidriga villkor 12, 14 och 16 timmar i olika
skift, natt oeh dag, alla veckans sju dagar.
I april månad, då Landsföreningen för
kvinnans politiska rösträtt blivit underrättad
om dessa förhållanden, inlämnade den,
genom en kommitté för kvinnoskydd, en
protest till det departement, som har
regleringen av fabriksarbetet om hand. En
undersökning verkställdes, som bekräftade
missförhållandena, och fabriksföreståndaren
utlovade förbättringar. Dessa drogo
emellertid ut på tiden, och Landsföreningen fann
sig föranledd att inlämna en ny
protestskrivelse.
De kvinnliga typograferna själva, som av
fruktan att förlora sina platser hållit sig
undan, framträdde nu offentligt och vände
sig till miss Jeanette Rankin med bön om
■ hjälp.
Genom en annan kongressledamot skaffa^
de sig miss Rankin tillträde till
tryckerierna, som hon besökte inkognito, och dagen
därpå framlade hon i dagspressen
resultatet av sina undersökningar. Hon tillfogade,
att om ingen lag funnes för dessa kvinnors
skydd, så skulle det inte dröja länge förrän
den kom till stånd.
Kort därefter tillsattes en
undersökningskommitté, och sedan man hört vittnesmålen
från 46 kvinnliga typografer, fann man
dessa tillfyllest, och redan dagen därpå
utfärdades från myndigheterna order om att
8-timmarsarbetsdagen åter skulle träda i
kraft. Sällan har en undersökning skridit
så hastigt från ord till handling, men det är
miss Rankins taktik att inte släppa taget,
och med äkta amerikansk energi fullföljer
hon sina syftemål. De kvinnliga
typograferna hylla henne som sin välgörare, och
kvinnorna äro stolta över att i kongressen
ha en representant, som inte bara säger ja
och amen till männens beslut, utan själv
tar initiativ och driver sin vilja igenom.
Samhällsmoderlighet.
Några reflexioner med anledning av Frida Stéenhoffs tvenne sista broschyrer:
Äktenskap och demokrati och Kärleken som kulturproblem.
Av Anna Lenah Elgström.
Det är som växte ny anda likt
blommor — omärkligt arbetar den si g fram
ur nya förhållanden, frampressad av
omständigheternas tryck — till slut en
vacker dag är mänskligheten, utan att
den egentligen vet hur det gått till,
medveten om detta nya innehåll — det
i går otänkbara är i dag faktum —
världen har inregistrerat en ny
erfarenhet, en ny tanke, ett nytt släkte.
Så har också denna vår tid med sin
allmänna nöd, sin fruktansvärda
osäkerhet, alla sina brinnande problem,
glödgat fram en ny mänsklig typ —
den sociala människan, individen,
vilken aldrig är ensam i världen utan
ständigt, som sorg, oro eller lycka
känner kring sig hela mänskligheten, dess
bekymmer och gåtor, som en
trängande uppgift hon har att lösa med sitt
liv.
D. v. s. ny är kanske icke denna typ
(vilken sedan urminnes tider
representerat några av mänsklighetens bästa
egenskaper, kärleken, offermodet,
kraften att bara andras bördor) så mycket,
som icke fastmer transponerad till
större allmänhet, så att medan den
förut endast fanns bland helgon och
snillen, kan man nu träffa på den även
bland vardagsmänniskorna (fast
kanske de bara behöva ett tillfälle för att
bli helgon och hjältar de med, är ofta
min tanke, när jag möter något
särskilt praktfullt exemplar av sorten med
dess trygga lugn vidgat och förädlat
genom sund, reell medkänsla).
Inte för att den närmaste
anledningen till dessa rader: Frida Stéenhoff
kan karaktäriseras som en
vardagsmänniska — det skulle i så fall bara
vara på grund av sitt sansade,
förnuftiga huvud, sitt klara, lugna mod. Ty
hon ar säkert en av de modigaste
människorna i Sverige, denna fina
medelålders dam, denna lugna, respektabla
fru och familjemoder, överallt fordom
och på sina håll kanske ännu smädad
som en folkförförerska, en inkarnation
av diabolisk osedlighet. Hon har tålt
det, hon har tålt ungefär allt och
funnit kraft att förlåta det genom
styrkan av sin kärlek till människorna,
sin känsla av ansvarighet för deras
lycka — en fullödig representant, som
hon är, för den nya människotypen,
sådan den uppenbarar sig bland kvin-
norna — samhällsmodern, i sina egna
barn älskande alla barn, trots sin egen
lyckliga ställning sörjande med
systrarnas olyckor.
Hur ny verkar icke en sådan typ
bland kvinnorna, därför att den där
står i största motsats mot traditioner,
som åt dem, såsom varande ägda, ofria
varelser, en mans oansvariga
tillhörighet, lärt likgiltighet för allt annat
än denne man och den krets han satt
sin kvinna att leva for — den
oansvariga, individualistiska familjen.
För den som ser historiskt — och
därför, trots alla senare förskönande
tilldiktningar, ar medveten om
äktenskapets innersta väsen som en
institution för mannens äganderätt till
hustru, barn och bohag, säkerställandet för
honom av en, från allt sammanhang
med yttervärlden lösryckt, plats, där
han kan hämta den vederkvickelse från
striden därute, hustrun bör leva för att
skänka honom — är detta kvinnans
uppvaknande till yttervärlden, hennes
blick över sitt eget lilla område ut till
helheten, början till en av de mest
genomgripande förändringar
mänskligheten någonsin undergått.
Den lovar en äktenskapets
civilise-ring, en bortrensning från det av de
kvarlevor från dess
grottperiodsupp-komst, som skydd för kvinnor och
barn, i den gamla världen, där alla
stredo mot alla, vilka ännu vidlåda det.
Den är en profetia om äktenskapets och
familjens socialisering i den nya värld
av inbördes samhällssolidaritet och
ansvar, vars oundviklighet — om
mänskligheten alls skall fortleva —
världskrigets följder vid det här laget
bör ha inskärpt även hos de dövaste.
Man styrkes i derma tro genom
varjehanda tecken och under.
Litet var av demokratiens föraktade
profeter ha fått ratt i sina spå- och
straffdomar. Frida Stéenhoff t. ex.
denna så förkättrade förkämpe för
sexualreformer, har fått uppleva att se
sin och sina meningsfränders
fordringar på moderskydd understödda av de
härskande, reaktionära klasser, som
fordom varit deras värsta
motståndare.
En kejsare har talat till dessa
reformers förmån —■ det skulle snart inte
förundra mig om Hindenburg en vac-
e/a Vid allmän s\)agh^t,
r>sr\Js7sits t,
överansträngning ocb sömnlösbet.<3\s>
A. B. PHARMACIA, Stockholm
KonYroMorit: PROFESSOR A.VESTERBERG.
ker dag entusiastiskt rescenserade t.
ex. en av de Stéenhoffska broschyrer,
som inte ens svenska kvinnotidningar
vågat befatta sig med!
I Tyskland har Föreningen för
moderskydd och sexualreform fått en
nästan genant favoriserad, officiell
ställning, och i dess arbete för moderskydd
deltaga nu generaler och
regeringspre-sidenten, ömt vårdande sig om — inte
ens alltid legitima mödrar och barn.
Nej, ty kriget som gjort behovet av
nytt människomaterial trängande, har
gjort alla mödrar och barn legitima.
Det har — för närvarande
åtminstone — genomdrivit barnens socialisering
— ett av de mest glödande önskemålen
för dessa sexualreformatorer, icke
minst för Frida Stéenhoff, som
ständigt återkommer till det i sina skrifter.
Nog för att denna socialisering var
på god väg redan förut — i och med
att samhället begränsat den forna
absoluta fadersmyndigheten Över barnen
i de fall, där den missbrukats, är
mannens oansvariga herravälde Över
familjen i princip förnekat, den nya synen
på familjen, som ansvarig inför
samhället, ett led i dess kedja av ömsesidigt
beroende och hjälpande, deklarerad.
Fast naturligtvis är man ännu icke
på det klara med konsekvenserna eller
hai* förbundit sig att följa dem.
Hittills åtminstone har samhället alldeles
överhoppat kvinnorna. De stå i själva
verket i en underligare ställning än
någonsin — i de krigförande lähderna
kallade ut ur hemmen för att fullgöra
männens lämnade arbete — med alla
sina gamla skyldigheter, som mannens
och familjens endast inför dem
ansvariga tillhörighet men därtill helt
plötsligt med alla en statsborgares
skyldigheter.
Utån några av hans rättigheter
förstås.
Samhället har behövt kvinnorna,
innan det så att säga hunnit göra i ord-
Höstdagar i Dalarna.
Det var i strålande solsken jag lämnade
Stockholm tisdagen den 16 oktober for att
begynna min åtta dagars turné genom
Dalabygderna med Ludvika som första
destinationsort, och att detta solsken fortfor att
lysa genom gråvädret, därför har jag
människors godhet och vänlighet att tacka. Ty
även i den mest hårdarbetade jordmån, där
man knappast vågar hoppas att
rösträtts-utsädet skall slå rot, träffar man på
förstående kvinnor, villiga att omhänderta den
späda grodden, sådana kvinnor, som under
alla tidsåldrar sörjt for att idealens
livs-låga icke slocknat. Det vill mycket och
ihärdigt arbete till i Dalarna, det tror jag
de flesta, som stått i spetsen för
rösträttsföreningarna, fått erfara, ty de ha fått föra
kampen, inte bara mot okunnighet och
motstånd, utan även mot likgiltigheten, som
kanske varit störst hos dem, som borde äga
förutsättningarna att förstå vad arbetet för
kvinnornas medborgarrätt gäller.
Från Ludvika, där föredraget icke
lyckats samla mer än trettio personer, gick
färden till själva hjärtat av Dalarna, där
Siljan ligger omkransad av de blåa bergen
och de täta skogarna. De senare svéptes i
täta molnmassor, men björkarnas gula
höst-Bkrud mot de drivande, blåsvarta molnen,
var en oförglömlig skönhetssyn. I Mora,
den gamla gedigna kyrkbyn med sina his-
toriska minnen, betraktas inte rösträtten
med alltför stor förståelse, men en
förening kom i alla fall till stånd med 21
medlemmar. Sörjde man över att inte
åhorar-antalet var flerdubbelt, så fick man trösta
sig med att regnet och de genomusla
vägarna även hade sitt ord med i laget, och
de kvällar jag i becksvarta mörkret, vid en
trofast ledsagerskas arm, trevade mig fram
till samlingslokalerna i gyttja och dy,
undrade jag inte på om de, som hade
halvmilen eller mer att gå, stundom uteblevo.
I Orsa finns en livskraftig och vaken
rösträttsförening, och där har fröken
Ranke med outtröttlig energi fört fram
rösträttens idéer, så att föreningen räknar ett
femtiotal medlemmar. Till saknad för
samhället har fröken Ranke nu slagit ned sina
bopålar i Stockholm, men det arbete hon
upptagit, kommer med all säkerhet att
fullföljas av den övriga styrelsen. I
kassaförvaltarens, fru Greta Anderssons, hem blev
jag på det välvilligaste mottagen, och
föredraget samlade en ganska talrik publik.
Nästa morgon var det att taga farväl av de
höga bergen, och vid middagstiden hade
jag nått Leksand, Siljans mest leende
bygd, som nu tyvärr visade en mycket
gråtmild uppsyn och svepte sina höjder i
ett ogenomträngligt regndis. Fröken
Linder, representanten för Leksandsfilialen,
bevistade en samhallskurs i Ludvika* men jag
blev med stor gästfrihet mottagen i fru och
fröken Troilius vackra dalahem. Fröken
Troilius var Leksandsföreningens första
ordförande, men på grund av sjukdom
måste hon avstå från uppdraget. Det var
hennes alltjämt lika brinnande
rösträttsin-tresse, som gjorde att föredragshållaren
blev så varmt välkomnad, och under en
pratstund vid brasan talade vi om
rösträtts-möjligheterna på orten och den politiska
situationen, som kanske inom kort skall
leda till målet. Leksand skulle säkert växa
ut till en självständig förening, om det inte
vore så att arbetet har kommit att falla på
endast e n kvinnas skuldror. Föredraget i
den ståtliga Sveasalen var talrikt besökt
och på läktaren en lång rad av unga kullor
i blommiga hättor.
Nästa plats på programmet var
Hedemo-ra, där fru Fredrika Collin för våra runor
med den äran. Att motstå hennes
övertygande och älskvärda personlighet
förefaller nästan omöjligt, men ändå klagar hon
över att intresset för rösträtten i Hedemora
inte ar på långt när så stort som det borde
vara. Fru Collin hade ordnat med att
lokalen, där föredraget skulle hållas, var
smakfullt dekorerad med blommor och flaggor,
och åhörarantalet uppgick till ett
hundratal.
Väl ombonad i kappor och filtar begav
jag mig påföljande dag i gästgivarskjuts
den 1 xh mil långa vägen till Näs
kungsgård, första raststället på färden till
Långshyttan. Näs kungsgård är en gammal
förtjusande, låg herrgårdsbyggnad från 1700-
talet med fyra flygelbyggnader och en allé
av lönnar, som leder upp till corps de logiet.
Här välkomnades jag av herr och fru
Olsson, som med gammal svensk gästfrihet
togo emot resenären och ställde sitt ekipage
till rösträttens vidare befordran. Fru
Olsson följde själv med till Långshyttan, och
färden gick raskt på vägar, som det sägs att
själve Bröt-Anund varit med om att röja.
I Långshyttan kom en förening på 19
medlemmar till stånd, men då det var
antagligt att medlemmar skulle ingå även från
Smedby, om där inte bildades förening, fick
denna lokalavdelning namn efter socknen
och döptes till Husby F. K. P. R. Fröken
Ida Carlsons raska och duktiga
personlighet är en borgen för att ordförandeskapet
och föreningens välfärd kommer att vila
i mycket goda händer.
I Smedby undfägnades de något frusna
resenärerna av fru Mina Engström med
kaffe, och efter en stunds samspråk
samlades vi i kommunalsalen, där föredraget
åhördes av ett hundratal personer. Det var
första gången det talades rösträtt i Smedby,
men om intresset var stort, så var
blygheten andå större. Ingen vågade teckna sitt
namn till en självständig förening, men det
är att hoppas, att Husby F. K. V, R.
småningom tar de räddhågade i sitt hägn.
Kom så måndagen med Fors som
ändpunkt på programmet. Här möttes jag av
fru Falkman jämte två andra medlemmar
av Krylbo F. K. P. R:s styrelse, som varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
