Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvists Kappaffär
*3*5 Drottninggatan O*#
n. b. ocb 1 tr. upp *9*9
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.l Beställningsavdelning.
YH uppvisande av medlemskort i F. K. P. R. lämnas 5 % rabatt.
Yi kvinnor och ungdomen.
RÖSTRÄTT FÖR KYIHKOR
ntkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktör: Gtjbli Hektzman-Ebicson.
Redaktion och Exp,: 6 Karduansmakaregatan11
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. l/*3—A/*4.
Expeditionen öppen vardagar kl, 1—4,
Rikstel 8600. Allm, tel. 147 29.
Telegramadress; Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1917 Kr. 1:35.
4:de kvartalet 50 öre.
Lösnummer 10 öre.
FÖr utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i poFtanvisning till tidningen? expedition.
Ånnonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt.
RÖSTRÄTT^BYRÅIV
6 Karduansmakaregatan II, Stockholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 86 00.
Öppen vardagar kl. 1—V* 5 e. m,
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
De norska kvinnornas
reformarbete.
Man hoppas ju alltid att kvinnorna,
när de en gång få
medbestämmanderätt i statens angelägenheter skola ha
något nytt att komma med, något som
kan bli av betydelse för både familj
och samhälle, och efter detta siktar
man, när man tar del av kvinnornas
insats i de länder, där
kvinnorösträtten blivit genomförd. I Amerika och
Australien veta vi att flera vittgående
samhällsreformer skrivits på
kvinnornas konto, men i norden har det
varit mera tyst. Visserligen ha Norges
kvinnor haft blicken öppen för de
kvinnors ställning, som arbetat i statens
oeh kommunens tjänst, men det har då
i första hand varit befordrings- och
lik-ställighetsfrågor man haft
uppmärksamheten inriktad på.
Nu ser det emellertid ut som om
Norges kvinnor skulle samla sig till
en gemensam aktion, som åsyftar
genomgripande förändringar i
samhällslivet, och denna aktion har utgått från
Venstrekvinnelaget. När det sista
stora kvinnolandsmötet hölls i stortinget
var det i synnerhet de gifta
kvinnornas förhållanden, som kommo under
debatt, och denna debatt fortsatte på
Venstrekvinnelagets möte. Efter ett
föredrag av fru Katti Anker Möller
avfattades en resolution, vari kvinnorna
fordra att vänsterpartiet på sitt
program upptar en punkt, som tar särskild
hänsyn till förbättringen av de gifta
kvinnornas och barnens ställning. De
krav kvinnorna uppställa är att
hus-modersskolor inrättas över hela landet,
sjukförsäkring och understöd åt sjuka
hustrur samt fri barnsängsvård, och
för barnens vidkommande framhålles
nödvändigheten av att staten har
överinseende över alla barn, som icke
uppnått den lagstadgade skolåldern. .
De norska kvinnorna framträda
alltså med ett bestämt program, inom vars
ram man kan hoppas på verkliga
förbättringar av barnens och mödrarnas
ställning, ty så länge det uppväxande
släktet inte omhändertas från
begynnelsen förfelar all lagstiftning sitt
egentliga mål. Den väg de slagit in på
är otvivelaktigt den rätta, och hos
flertalet män torde kvinnorna vinna stöd
för sina synpunkter, vilka avse hela
landets bästa.
Vi hoppas också, att hon nu skall få
se ett av sina käraste mål uppnått, att
rösträtten skall förunnas oss med det
snaraste, och att hon med sin rika
erfarenhet skall få vara med om att
inrikta kvinnornas arbete för
fosterlandets bästa, för rätt och vad gott är.
Ingrid Hallman.
På centralstyrelsemötet 1916 sökte
den som skriver detta väcka intresse
för en ungdomsverksamhet inom
rösträttsrörelsen. Tanken upptogs
välvilligt och det beslöts att i Rösträtt för
Kvinnor lämna plats för en
diskussion om saken. Denna har emellertid
aldrig kommit till stånd, trots
redaktörens personliga intresse för
tanken och upprepade anhållan om den
begärda inledningen. Det har varit mig
omöjligt att fortsätta agitationen,
inte på grund av någon förändrad åsikt
om sakens betydelse, utan endast
därför, att jag vid fortsatta praktiska
försök att i mitt läns F. K. P. R. få
till stånd ungdomsavdelningar erfarit,
hur svårt, för att inte säga omöjligt,
det varit för våra redan förut av
alltför många bördor betungade
rösträttskvinnor att få tid och kraft för ännu
en ny verksamhet och därtill en så
oerhört krävande som ungdomsarbetet.
Nu leva vi i det fjärde krigsåret, och
verkningarna av krigets härjningar
tränga oss allt närmare. Vi höra inte
mer några lovsånger till krigets ära,
om de friska, pånyttfödande vindar det
skulle blåsa in i våra gamla trötta
samhällen, hur det skulle ge oss både en ny
religion och moral. På det ena området
efter det andra se vi endast dess
nedbrytande verkningar. En av dessa är
ägnad att ge oss kvinnor alldeles
särskilt mycket att tänka på: den
oerhörda påfrestning av den nu uppväxande
ungdomen, som blivit en av dess
kanske mest ödesdigra följdföreteelser. Jag
fick nyligen vid läsningen av en
uppsats i Social Tidskrifts sista häfte ett
så djupt intryck av detta, att jag inte
kan låta bli att här fästa
uppmärksamheten på denna. Den har till förf.
pastor J. Wirén och heter
Ungdomsbrottsligheten under kristiden.
Förf. påpekar, att statistiken redan
under äldre krig påvisat en ökning av
brottsligheten, och huru under det nu
pågående särskilt en tilltagande
brottslighet hos ungdomen varit påfallande,
något som konstaterats även i fr&ga
om vårt land. Var är då förklaringen
till denna1? frågar förf. och ger i det
följande en intressant jämförande
undersökning av de förhållanden, vari
orsakerna måste sökas, dels i ett av de
krigförande länderna, Tyskland
(denna efter en namngiven tysk förf.) och
dels i vårt land. Att här återge något
om utländska förhållanden skulle föra
oss för långt, de avvika naturligtvis på
en del punkter från våra, men i det
stora hela ter sig bilden likadan.
I vårt land kan man finna, att en
tydlig ökning inträtt i förvildningen
hos den ungdom, som faller under
bar-navårdslagarna, De större anstalterna,
Bona, Hall, m. fl. äro överfyllda.
Antalet ungdom i fängelserna växer
ständigt, flere av dem ha praktiskt taget
nästan förvandlats till
ungdomsfängelser. De unga rekryteras från vitt
skilda samhällslager och tillhöra alla
åldrar.
Den allmänna orsaken till dessa
förhållanden anser förf. böra sökas i den
genomgripande rubbning, som kriget
för både de neutrala och de
krigförande folken framkallat i snart sagt livets
alla förhållanden. Den ytterligt skärpta
kamp för tillvaron, som kriget
nödvändiggjort, har skjutit de materiella
värdena i förgrunden på ett hittills okänt
sätt. Dess ödeläggelse av människoliv
och materiella värden i en förut
otänkbar omfattning har vidare, å ena sidan
förslöat ansvarskänslan gent emot
dessa värden och därmed även respekten
för äganderätten, samt å andra sidan
skärpt sinnet för att i den allmänna
förstörelsen söka tillskansa sig vad
man kan komma Över. Det är
uppenbart, att ungdomen mer än andra måste
påverkas av dessa förhållanden. När
de unga se, huru de äldre utnyttja
krigskonjunkturerna och på handel
under olika former ofta skaffa sig
betydande vinst, ligger det nära till hands
för dem att dragas med i denna virvel.
De lockas till att driva handel med vad
de kunna åstadkomma, skrot, metaller,
gummi m. m. Det gäller bara att
komma över varan, likgiltigt var eller
huru, for att omsätta den i penningar. —
Å andra sidan har kriget med bl. a. den
ständigt fortgående prisstegringen
också drivit upp arbetslönen på många
områden, även för de unga. Den
rikligare inkomsten går, med ungdomens
ringa böjelse för att spara, ofta till ett
skadligt nöjes- och njutningsliv,
biografer, m. m. — Föräldrars och lärares
inflytande väger mindre än förr.
Inflytandet från krigsböcker,
krigs-filmer, den i pressen framträdande
hetsen mot fienderna, liksom av den
inre-politiska kampen mellan partierna
påpekas.
Vidare betonar förf. det inflytande,
som utövas av de många nya lagar och
förordningar, som kristiden gjort
nödvändiga. ”Det förmyndarskap, som
nödtvånget skapat över medborgarna,
sträcker sig ju till snart sagt livets
alla förhållanden, och det har kommit
så hastigt och gripit så djupt, att
människorna, ej minst ungdomen, haft
svårt att i tänkesätt och handling
anpassa sig därefter. När de unga höra,
huru de äldre kritisera och klandra
allt detta och ofta nog söka kringgå
eller motverka de nya bestämmelserna
såsom obehöriga ingrepp i individens
rätt, så försvagas därigenom respekten
för lag och ordning ända därhän, att
man till sist ej längre ser eller vill se
gränsen mellan vad som är tillåtet eller
förbjudet. I denna moraliska
förslapp-ning, som nästan dagligen erbjuder
sina yttringar i mer eller mindre krass
form, torde helt visst ligga en av
huvudorsakerna också till den påklagade
ungdomsförvildningen.”
Slutligen anser förf., att den
undernäring, som kristiden medfört, där den
drabbar ungdomen måste verka både
fysiskt och moraliskt nedbrytande.
Förf. drar av sina iakttagelser den
Skutskärs Husmodersskola,
Skutskär,
tillhörig Stora Kopparbergs Bergslags
A-.-B., börjar sitt 10:de arbetsår den 14 jan.
1918. Undervisningen omfattar enklare och
finare matlagning, bakning, konservering»
städning, tvätt, glansstrykning, vävnad oeh
växtfargning, linne och klädsöm,
trädgårdsskötsel m. m. Billig avgift.
Prospekt och upplysningar mot porto.
slutsatsen, ”att de unga vida mer
förtjäna vår medkänsla än vår anklagelse.
Den innevarande tidens frestelser och
svårigheter överstiga långt ungdomens
krafter. Vad skall det bli av de barn,
den ungdom, som måste växa upp i en
sådan mörk tid som den nuvarande?
Förvisso behöver denna ungdom all
den hjälp, som den kan få.” I
Tyskland har man börjat genom vissa
restriktiva åtgärder mot tobaksrökning,
biograf- och värdshusbesök etc. söka
förhindra en del oarter. Även är man
betänkt på att, så snart förhållandena
medgiva det, söka åstadkomma en
nationell rörelse för att bistå och fostra
denna ungdom.
Författarens önskemål för våra
svenska förhållanden äro: ”Allra först
detta: måtte det komma liv i våra
barnavårdsnämnder!” Han frågar: hur
många livskraftiga sådana finnes det i vårt
land? I alla större orter borde
självständiga barnavårdsnämnder utses*
Frivilliga krafter borde intresseras för
denna sak och ställa sig som
medhjälpare och barnavårdsmän såväl i fråga
om barnavårdslagarna som i fråga om
den nya lagen om barn utom
äktenskapet. Ännu mera behövde den
vanvårdade och vanartade ungdomen
mellan 15—21 års ålder tagas om hand.
”För barnen kan man allt och gör
också allt, för ungdomen kan man oftast
intet göra. Vad gagnar då allt
arbete, som förut nedlagts å barneni När
barnet lämnar skolan,
konfirmationsundervisningen och hemmet, lämnas
det alldeles åt sig självt. Lämnas så
just i sin farligaste och viktigaste tid:
Övergångstiden från barn till man eller
kvinna. Om det nu möter svårigheter
att lagstifta för denna ungdoms
fostran, borde det i stället lyckas att väcka
ansvarskänsla för dem hos de många,
som så varmt intressera sig för barnen.
Om det under kristiden bjuder
svårigheter att taga itu med denna
angelägenhet, kan jag ej se annat än att dessa
frågor efter kriget på allvar måste
tagas upp också i vårt land.”
Förf. slutar sin uppsats med en
vädjan till alla dem, män som kvinnor, som
se vådorna för denna ungdom, att
samlas till en verklig ungdomsvård, till ett
samfält arbete för dessa ungas rätta
fostran.
Hur mycket ger inte allt detta oss
kvinnor att tänka på? Inför detta få
vi inte skylla ifrån oss med klagan
Över en redan förut för stor
arbetsbörda. Det börjar nu visa sig att med eller
utan aktivt deltagande i kriget varje
samhälle blir så skakat i sina
grundvalar och så oerhörda värden överallt
grusade, att i arbetet på att bygga upp
det igen alla goda krafter, små som
stora, måste komma till användning.
Särskilt oss kvinnor väntar en social
värnplikt, som ingen av oss kommer
att få lätt att undandraga sig. Intet av
områdenä för denna värnplikt bör
ligga oss så nära som ungdomsvården (i
vilket ord jag också inlägger
barnavården). Vore det inte önskvärt, att
vi redan nu kunde draga upp några
riktlinjer för vårt arbete på det
området? Jag hoppas innerligt, att de
många bland oss, som ha en så mycket
större erfarenhet av arbetet bland barn och
ungdom än undertecknad, inte skola
neka att här lägga fram sina
synpunkter, och att en diskussion skall bringa
oss många goda uppslag.
Den ungdomsverksamhet inom
rösträttsrörelsen, som undertecknad talade
för vid centralstyrelsemötet 1916, skulle
enligt min åsikt, inte så mycket ha till
B TAHW TJ T nPGDPM Jfr Pia Sveriges äldsta, största o, bäst
» JUHIi Yl liurorniin OG OiD renommerade specialaffär i
Siien-ÄYllis-Klåinlnflstyger
Rlkst. 4 29 3, StSCI&BOllSi A. T. 50 48 prover t. hiKtHorten nftndas gratis o. flrsDOO.
- Kungl. Hofleverantör -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
