Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
7M#C3NMC»|NCS<
w
jj a. p. snmoas NOscufFli f
i
?
0
1
ii
STOCKHOLM
1 Barnhusgatan 1
(hörnet av Drottninggatan)
Stort tagmr af finarm och wnktarm
MÖBLER
i ek, mahogny, valnöt samt andra
träslag äfven målade, till billigaste priser.
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
Elegant
kemiskt tvättad oeh prässad blir Edei
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Orgiyto Kemiska Tvätt- & Färgar! Ä. B.
GÖTEBORG
mål att tjäna själva
rösträttsagitatio-nen, utan uppgiften skulle vara att
söka väcka den kvinnliga ungdomens
ansvarskänsla, personlig som social, söka
uppfostra dem till vakna, moraliskt
starka och fria individer och
medborgare. Jag redogjorde för ett par
fiick-klubbar i Örebro län, som sökte att pa
något olika sätt arbeta i denna
riktning. Äro månne utsikterna nu något
större än förut att få upp en sådan
rörelse? — Det gäller ju också att
komma åt den manliga ungdomen. Det är
den, som befolkar Bona, Hall, väl också
nästan utan undantag fängelserna; om
det också är troligt, att pastor Wirén
långt ifrån undantagit flickorna, då
han talar om fÖrvildningen. De
moraliska faror, som tiden gjort aktuella,
hota nog båda könen. Och hur mycket
kan inte den kvinnliga ungdomen
påverka den manliga, till gott som ont?
Det vore naturligtvis ett så mycket
större önskemål för oss att kunna
å-stadkomma en ungdomsverksamhet för
båda könen, med personlig och social
ansvarskänsla som mål.
Ha vi några i våra led, som vilja ta
upp ett sådant arbete? Hur stora
svårigheter allt dylikt ungdomsarbete
bju-<ler, därom hör man blott alltför ofta
vittnesbörd från personer ur olika
lager, som sysslat därmed. Hur svårt,
t. o. m, omöjligt, det är att nå den
ungdom, som bäst behöver nås, hur man
endast får med dem, som förut äro
hyggliga och allvarliga och i minsta
behov av ledning. Må vi åtminstone
inte undandraga oss att göra den
största möjliga insats i den ”nationella”
rörelse, varom pastor Wirén talar, som
möjligen kommer till stånd efter
kriget. Men vad har egentligen ett land
som vårt för orsak att vänta till dess?
Hur lång blir kanske inte den väntan
och hur mycket djupare hinner inte
alla skador tränga? Om man ser en
stor fara hota, hur kan man då
egentligen säga: Vi måste vänta med
räddningsarbetet till den eller den dagen.
Hur viktig och önskvärd emellertid
en sådan frivillig föreningsverksamhet
ä,r, måste i min tanke av oss
rösträtts-Icvinnor som sådana framför denna
sättas ett verksamt deltagande i det
kommunala arbetet för barn och ungdom!
Pastor Wirén säger: måtte det komma
liv i våra barnavårdsnämnder! Jag
instämmer däri och tillägger: Måtte det
komina kvinnor i dem! Samhällets
barnavård skötes nu så gott som
uteslutande av män (i ännu högre grad än
fattigvården, beroende på att
kommunal rösträtt fordras för valbarhet till
skolråd, vilket i de flesta fall ju är =
barnavårdsnämnd, men ej —
åtminstone i praktiken — till fattigvårds
styrelse, som ju åtminstone i ett större antal
fall är självständig). Detta är ju något
så absurt, att det ej bör förvåna en,
att den i själva verket knappast skötes
alls i de flesta kommuner. Skolrådens
verksamhet som barnavårdsnämnder
är en bisyssla, som oftast blir nästan
helt försummad. Vi få väl snart
lagstadgade särskilda barnavårdsnämn-
Ur bokmarknaden.
Anna Lenah Elgström: Mödrar.
Albert Bonniers förlag. 344 sid. Pris
kr. 5: 75.
Det är inte renässansens
ljusomflutna kvinnogestalter, som denna gång
träda oss till mötes i Anna Lenah
Elg-ströms nya bok, utan kvinnor från vår
egen tid, kämpande dess kamp och
tyngda av dess bittra ve, men besjälade
av den idealitetens patos, som reser det
mänskligas, det eviga livets protest mot
en värld, som stelnat i kallt förnuft och
dogmtro. Vad som gör Anna Lenah
Elgströms diktning så djup öch
underbar är den livsintensitet, som icke
nöjer sig med det en gång färdiga och
avslutade, utan söker sig inåt till de eviga
källorna, till kärnpunkten av tillvaron,
varifrån ny kraft strömmar.
Kvinnoödenas yttre gestaltning har för henne
föga eller ingen betydelse, ömt och
varsamt lösgör hon de individuella liven
ur kaos, genombryter de höljen, vilka
förhållanden, arv och traditioner
spunnit till en fast puppa kring
människosjälen och blottar dess innersta nerv,
mäter dess eviga resurser och
möjligheter.
Tillvaron är hård, hårdast för dem,
som göra mänsklighetens lidanden till
sina egna, och Anna Lenah Elgström
hör icke till dem, som göra den lättare.
Hon känner ångesten, smärtan och
lidandet, orättfärdigheten och
själviskheten i en värld, som gjort våld till
rätt, och det är mot dessa maktens och
ondskans sinnebilder som hennes
kvinnogestalter avteckna sig, böjda,
lidande, men icke brutna. Mot våldet sätta
de sin kvinnovilja, sin moderlighets
och sin kärleks evangelium. Den
omvandlar den lilla barnsliga, späda
Marja Ivanovna till revolutionens
strålande ikon, den förmår Christina Carolay
att offra livet för en idé, och den är
evighetstanken, som kastar sitt ljus
över tillvaron.
Varje berättelse i Mödrar är ett
avslutat helt för sig, men en bärande
tanke sammanhåller dem som tråden
ett band av pärlor — kärlekens och
sanningens evighetstanke. Bland dem
lysa några med starkare glans än
andra. Så Drömriket, där språkets
skönhet, handlingens spänning och tankens
djup sammansmälta till ett
konstnärligt helhetsintryck. Men det är först
efteråt man reflekterar över konsten i
Anna Lenah Elgströms diktning. Man
gripes av hennes patos och ryckes med
av hennes inspiration, som ställer oss
ansikte mot ansikte med de mest
brinnande problemen, som vi icke kunna
komma ifrån, som obönhörligt lyfter
sitt Medusahuvud ur mörkret,
anklagande och evigt påminnande. Det är
ett sådant problem vi möta i den
gripande berättelsen Spökbarnen, där
författarinnan med profetisk kraft
utslungar sitt anatema mot dem, som
offra framtiden för sina egna själviska
syften. Resultatet av krigets och
maktförkunnelsens läror, det är den i sin
knopp brutna generationen, hämmad
och förkrympt likt de dvärgträd, vilka
soin ett kuriosum förevisas i
blomsterhandlarnas fönster, brustna länkar i
den kedja, som leder mänskligheten
mot evigheten.
Anna Lenah Elgströms starka, sanna
och personliga bok har utom sitt
litterära värde även ett moraliskt. Den
eggar icke bara till eftertanke, utan även
till handling, oeh det blir kvinnorna,
som komma att förstå henne bäst, ty
det är deras problem hon gör till sina
egna, det är över deras öden hon
grubblar, det är dem hon skänker av sin
medkänslas djup och det är till dem
hon solidariskt sluter sig i sin
flammande protest mot nutiden och i sin
uppbyggande tro på en bättre framtid.
Gurli Hertzman-Ericson.
der. Tyvärr fordras kommunal
valbarhet också till dessa. Finns det månne
ingen utsikt att få detta villkor
upphävt? Det utestänger i synnerhet på
landsbygden en så stor massa kvinnor,
att det faktiskt där utgör vår allra
största kommunala svårighet.
När nu den 1 jan. så stora nya
uppgifter läggas på
barnavårdsnämnderna, må då inga dugliga kvinnor draga
sig undan vare sig inval i dem eller
uppgiften som barnavårdsman för barn
utom äktenskapet, en svår uppgift, men
hur stor och givande bör den inte
också kunna bli? På ett helt ai^nat sätt
än hittills borde vi också börja
intressera oss för det teoretiska
reformarbetet på dessa områden och försöka att
även innan rösträtten tillfallit oss
påverka lagstiftningen. Nu pågår ju en
revision av barnavårdslagstiftningen,
på vilket område, enligt jag tror red.
von Kochs yttrande, ett fullkomligt
kaotiskt tillstånd för närvarande råder.
Borde vi inte göra allt för att sätta oss
in i en sådan lagfråga och i tid kunna
framlägga våra önskemål och
reformkrav för vederbörande myndigheter?
Varför göra våra egna specialister på
områdena så litet för att ge oss
upplysning däri? I fråga om barnavården
är visst litteraturen mycket fattig. En
utredande artikel, framläggande
moderna krav på barnavårdslagstiftning
— finns det ingen av de våra, som kan
ge oss det i denna tidning?
Anvisningar på litteratur för studium i
föreningarna behövde vi också.
Hur mycket arbete återstår inte,
innan folkskolan i någon större mån
fyller sin uppgift? Hur stort andligt
inflytande kan en aldrig så utmärkt
lärarkår utöva på barn, som den måste
släppa ifrån sig vid 12—13 års åldern?
Också i denna fråga pågår ju
reformarbete. Vidlyftiga betänkanden om
fortsättningsskolor ha avlämnats av
den därför tillsatta kommittén och ha
Från Kiruna till Vättern.
* Den, som länge verkat inom
rösträttsrörelsen oeh haft tillfälle att på många
skilda platser i landet deltaga i kvinnornas
arbete för sin sak, har också .kunnat följa
de böljor av ebb och flod, av missmod och
hoppfullhet, av framgång och svårigheter,
som växlat med förhållandena. Efter 1912
års ljusning och den stora
namninsamlingens kraftprov kommo år, då all vår
entusiasm, all vår tro, vår offervilja brotos
mot det envetna och oresonliga
motståndets murar, och det var ej underligt om
understundom trötthet och modlöshet
liksom en tyngande novemberdimma smögo
sig över rösträttsarbetet och
rösträttsarbe-terskorna.
Men en resetalare, som i dessa dagar
besöker föreningarna eller bryter ny mark,
finner snart att det nu är högre luft, det
är en annan stämning, som nu råder. Inte
som skulle motstånd och svårigheter vara
undansopade — långt ifrån! Nu som alltid
fylles man av beundran for dessa många
små tappra kvinnor, som var på sin plats
framhärda i kampen däremot. I vissa fall
har man det knogigt med att ideligen
värva nya anhängare för att kunna hålla sin
numerär uppe bland en rotlös av- och
till-flyttande arbetarestam, i andra är det
avstånden, som försvåra samling och arbete
bland lantbefolkningen; ibland är det
arbetarekvinnorna, som misstro rösträttsrö-
i år varit föremål för bearbetning av
sakkunniga (endast manliga!). Att få
tillfredsställande överbyggnader på
folkskolan är väl en av de
angelägenheter, som ha allra största betydelse,
när det gäller ungdomsvård. Också här
ha vi ett ämne till studium och
diskussion inom föreningarna och i denna
tidning! Må vi få höra någon
sakkunnig också i detta!
Maja Forsslund.
•ORORWU AV-LÄkARE
Vid allmän s\?agb*ztt
ntzrOosi t,
överansträngning och scroblösbet.ov©
&AST* A&ÖTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
KontrolfBnt: PROFESSOR A.VESTERBERG.
v. u.
Stockholm.
Till V. U. för hälsning det varmaste
tack
Med ett O och ett Ack,
Må striden snart sluta på segerrikt
sätt!
Förr fälla vi ej bajonett
Augusta Widebeck,
70 år och 8 dagar.
Strängnäs.
relsen som ett överklasspåfund; ibland är
det de bildade klassernas kvinnor, som stå
slöa och likgiltiga eller i kvinnorösträtten
vädra endast en förstärkning av de
socialdemokratiska krafterna — Överallt är det
rösträttskvinnorna, som få sitta emellan.
Men ändå är det en annan ton över det
hela. Motståndet från männens sida är
inte så’ fränt som hittills; motskälen
framföras mer^ tveksamt och mindre
tvärsäkert överlägset; man är mera villig att
sakligt diskutera, mindre fallen för att
med en hånfull glosa avspisa
kvinnorösträtten. Det är som om det äntligen
började finnas mera resonans för
kvinnornas krav; — låt vara, att det som oftast
tyckes vara lika mycket ett fogande i det
oundvikliga eller en gryende förhoppning
om förstärkning av de egna politiska
bataljonerna, som förståelse av kvinnornas
krav ur rättfärdighetssynpunkt, som
ligger till grund för omsvängningen. Med
glädje kan man också konstatera ett och
annat fall bv omvändelse på grund av
verklig övertygelse.
Den stora allmänhetens intresse för
frågan tyckes också vara statt i tillväxt.
Mötena samla överallt talrika åhörareskaror;
ofta fyllas även mycket stora lokaler till
sista plats. Och en talarinna märker
ovillkorligen hos sitt auditorium ett mera
levande gensvar: ur den spända
uppmärksamheten, de rörda blickarna,
anletsdra-gens skiftningar, slår henne till mötes en
varmare och djupare förståelse än
tillförne.
Hoppgivande är även stämningen hos
de kvinnor, som hittills iakttagit en mer
eller mindrjs välvilligt neutral ställning
till rösträtten, pet är lättare än det
brukat vara att finna anknytningspunkterna
med dessa kvinnor, man möter större
vakenhet och mera vidsyn än man varit van
vid. Kristidens erfarenheter ha ej lämnat
dem oberörda, och krigets fasansfulla
väckelse har hos många av dem mognat
förståelsen av den djupaste innebörden i vårt
krav på medborgarrätt.
Bland rösträttskvinnorna s j älva råder
naturligtvis en förhoppningsfull glädje
över att vår sak av regering och
riksdags-majoritet gjorts till en förgrundsfråga,
som oavvisligen fordrar snar och fullstän*
dig lösning.
Som en resetalares mest glädjande
erfarenhet måste emellertid till sist anföras»
att kvinnorna själva Överallt visa ett
starkt och levande medvetande om, att vi,
när en gång rösträtten och valbarheten
ut-sträckes till oss, endast stå vid själva
början av värvet, och att vi redan nu måste
bruka tiden till en
upplysningsverksamhet bland våra egna led, som sätter oss i
stånd att fylla samhällsdanarens plikter»
när den fulla möjligheten lägges i våra
händer, och bära medborgarens ansvar, när
vår frihetstimme slår.
E. W. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
