Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorösträtten
Segerbuden följa tätt på varandra
under årets sista månad. Samtidigt
med telegrammet från England kom
underrättelsen om att även New York
äntligen trätt in i raden av de stater,
som antagit kvinnorösträtten. Mitt i
decembermörkret komma dessa
budskap som strålar av ljus oeh hopp och
mcd vissheten om all skörds mognad
och all mödas lön.
Hur ha vi icke under årens lopp följt
Amerikas, och särskilt staten New
Yorks kvinnor under deras sega,
ihärdiga arbete för den rätt, som nu
skänkts dem i segerlön. Genom åtlöje,
motstånd och hån ha de banat sig väg
genom fördomarnas snår, och det är
som hade deras ryggar raknat och
deras pannor ljusnat under kampen. De
ha rest sitt kvinnliga motstånd mot
kapitalismen, egoismen och
spritintresset, mot de makter inom samhället som
offrat människors välfärd på
egennyttans altare, och de ha haft
rättfärdigheten på sin sida. De ägde icke bara
arbetsviljan, uthålligheten och
energien, utan de ägde också hänförelsen,
rom vitglödgade deras viljor, de ägde
tron, som försätter berg.
Därför kunde nederlaget år 1915 icke
nedslå dem, utan sporrade dem i stället
till allt större ansträngningar. För var
och en stod det klart, att år 1917 skulle
bli ett segerns år och så blev det även.
New Yorks kvinnor visste att en
verklig demokrati icke kunde komma till
stånd utan kvinnorna. De hade stödet
av landets förste styresman, de kunde
peka på landvinningarna i Kanada,
omvälvningen i Ryssland och det
gynnsamma läget för rösträtten i England.
De kunde vidare med tillförsikt säga
sig, att sju stater i Amerika infört
kvinnorösträtten under det gångna
året, och att det nu är nitton stater,
där kvinnorna åtminstone ha rösträtt
vid presidentval.
Men vad kvinnorna satte sin största
lit till var dock deras egen
organisations växt och styrka. Den har varit
medelpunkten och det centrum från
vilket. kraft och energi utstrålat, och där
ha trådarna hållits samman av
klarvakna hjärnor och fasta händer. I sta-
Ur bokmarknaden.
Marika Stjernstedt: En
officers-historia. Albert Bonniers
förlag. 305 sid. Pris kr. 5: 50.
Litteraturen har alltid varit en
trogen återspegling av tidens själsrörelser
och under de senaste åren har
världskriget angivit grundtonen i de
moderna författarnas diktning. Det har
knappast varit möjligt annat, ty de
världsskakande händelserna ha icke
bara skapat lidandet, nöden och
smärtan i dess högsta potens, utan det har
även alstrat reaktionen mot dess
förnuft slöshe t, kärleken till alla dem, som
gemensamt bära dess tunga och viljan
till rättfärdighet.
Dessa roster göra sig alla förnimbara
i Marika Siiernstedts vackra och
tänkvärda bok, En office rsh i stori a, som
lyfter sig till ett högre plan än
författarinnans föregående diktning. Marika
Stjernstedt har alltid förstått konsten
att berätta så att hon väckt intresse för
sitt ämne, även om dess obetydlighet
kommit oss att önska att hon påtagit
sig större uppgifter. Och med varje ny
bok bon givit har hon vuxit, den
objektiva kylan har fått vika för
medkänslan, problemen ha djupnat,
karaktärs-skildringen vunnit i fasthet, medan
stilens distinkta klarhet förblivit
densamma. Maria Stjernstedt har aldrig
behövt starka uttryck för vad hon
känner, hon verkar med enkla medel, men
i föreliggande bok kunna de nå en
sublim höjd.
från Amerika.
segrat i New York.
den New Yorks huvudkvarter har en
stab av fem kvinnor arbetat, som ägnat
all sin tid åt rösträtten, medan tio
ledare för olika sektioner organiserat
arbetet inom olika distrikt av staden.
Allt har varit ordnat på det mest
mönstergilla och praktiska sätt. Arbetet
har varit fördelat på tio sektioner, av
vilka var och en haft sitt arbete att
sköta, och dessutom har det funnits
tolv ledare, som lett kampanjen i olika
delar av staten New York. Det finns
snart sagt inte en skrymsla, dit man
icke trängt, överallt väckande och
manande och samlande kvinnorna i en
gemensam aktion för mänskliga
rättigheter. Det medlemskap, som staten
New York enrollerat, uppgår till 800,000
kvinnor, ett antal, som vida överstiger
de mäns, som äro anslutna till det
demokratiska eller republikanska partiet.
På grund av sin egen styrka och
solidaritet visste alltså New Yorks
kvinnor hur fast deras ställning var,
och de gjorde Susan Anthonys gamla
valspråk: ”Failure is impossible” till
sitt stridsrop. Det var även
övertygelsen om att den allmänna opinionen
svängt till kvinnornas förmån, som
föranledde mrs Chapman Catt till
slutorden i det stora anförande hon höll i
Saratoga: ”Antingen New York vinner
eller förlorar, komma alla Förenta
staternas kvinnor att inom två år erhålla
full medborgarrätt”
Vi hoppas, att hennes förutsägelse
kommer att slå in, ty segern i New
York måste betecknas som den
betydelsefullaste av alla rösträttsseerrar i
Amerika. Den kan medföra att kvinnornas
rösträttsfråga kommer att lösas
samtidigt och på. en gång i alla stater
genom en ändring i unionsförfattningen
och icke e-å igenom den 1 äntra
proceduren i varje enskild stal Sista gången
en sådan federal lagstiftning
genomfördes var \Tid negerslaveriet*
■nrmhn-vande, och även nu skulle det bli en for
mänskligheten stor oeh
genomgripande reform, som föranledde densamma.
Ändringar i unionsförfattningen
komma till stånd genom två tredjedelars
majoritet i varje hus och träda icke
i kraft som lag förrän tre fjärdedelar
En officershistoria är en psykologisk
människostudie, men den är också en
protest mot krigets grymhet och
vanvett, den kristalliserar ut de känslor,
som behärska oss, då vi maktlösa
måste åse att rätten trampas under
fotterna och att våldet triumferar. Den
visar oss hur en relativt hederlig och
präktig ung man frestas att begå en
neslig handling, som han under andra
förhållanden aldrig skulle varit i stånd
till; det är krigets upplösande av
vanliga begrepp om tro och heder, som
verkar korrumperande på
karaktärerna och förvirrar de moraliska
begreppen. Med logisk blick visar
författarinnan hur människan, utslungad
från den sfär där lagar och
förordningar reglera hennes tillvaro, mister sitt
jämviktsläge och tillägnar sig
grottmänniskans instinkter.
Men det finns också en djup
ödmjukhet i Marika Stjernstedts hok. Icke den
ödmjukhet, som håller till godo med
förhållandena sådana de äro, utan den
Ödmjukhet som födes av tanken på
mänsklighetens långa utvecklingsväg
med dess brott och misstag, dess tusen
återfall, men också med dess gradvisa
framåtskridande. Hon väntar inte att
få uppleva rättfärdighetens seger, ty
hon känner människornas
begränsning, men det är luft och vidd kring
hennes tankar, det är
evighetsperspektivet under stjärnorna, som kommer
henne att med Luka utbrista: ”1
tusen-den av år, alltifrån urtidernas
stumhet, har mänskligheten vuxit fram
av staternas legislaturer sanktionerat
desamma.
New Yorks kvinnor stå nu vid målet,
men ett mål, som endast är medlet till
nya ansträngningar. Framför dem
ligga alla de nya uppgifter, som hopats
under årens lopp och som de äro
villiga att lägga på sina skuldror med
samma arbetsglädje, som sporrat dem
under kampen för rösträtt. I dessa
dagar gå många tankar till ledaren för
den internationella rösträttsrörelsen,
mrs Chapman Catt, som från och med
nu är medborgare i staten New York.
Hennes krafter, som varit bundna vid
rösträttsarbetet, och hennes
organisationsförmåga äro nu lösgjorda, men
säkert blir det alltjämt som häraren av
kvinnornas idéer hennes röst blir hörd
och hennes verksamhet förspord. Och
tillsammans med de bästa av sitt lands
döttrar kommer hon att bereda rum
för de tider, då krigets mardröm icke
skall tynga folken, utan
rättfärdigheten och förnuftet bilda grundstenarna
på vilka den nya samhällsbyggnaden
kommer att vila.
Gurli Hertzman-Ericson.
De nya
barnavårdsnämnderna.
Under loppet av de närmast
kommande veckorna skola i en stor del
svenska kommuner val företagas av
kommunala nämnder och styrelser. På
grund av ny lagstiftning, vilken träder
i kraft den 1 januari 1918, får en av
dessa nämnder, nämligen
barnavårdsnämnden, sig hädanefter tilldelad ett
alldeles nytt, mycket stort och
betydelsefullt arbetsområde; dessa nämnder
skola nämligen föra ut i livet alla i den
omtalade lagstiftningen införda nya
bestämmelser till skydd för utom
äktenskap födda barn och deras mödrar.
Det är barnavårdsnämnderna, som
skola mottaga alla anmälningar om födelse
av barn utom äktenskap och for vart
och ett av dessa barn tillsätta
barnavårdsman; de skola dessutom
organisera hela det maskineri, som måste
ställas till harnavårdsmännens förfogande,
ifall de skola kunna gå i land med sin
uppgift att skaffa barnen och
mödrarna det moraliska och ekonomiska
bistånd, som ligger i fastställande av fa-
niot fullkomningen långsammare än
en mask krälar över vägen, och jag
skulle inte kunna bära att verket icke
blev färdigt under mina ögon?”
Men varken Marika Stjernstedt eller
bokens hjälte förtvivlar om vägens
riktning. Det uppenbaras i bokens
sista sidor, där Maria ligger på
halmbädden med det sovande barnet vid sitt
bröst. Vägen, som skall leda ur
mörkret oeh fasorna, mänsklighetens,
utvecklingens väg, den är så enkel, så
sublim i sin upphöjda storhet, den är
”ingenting annat än ljusglorian kring
ett litet barn, inför vilket alla syntes
boja sig med godhet, och om vilket de
likväl intet visste, mer än att det en
gång skulle vara med bland dem, som
buro, bördan vidare, då de själva
försvunnit.”
Framtiden, de nya länkarna i den
gamla kedjan, är räddningen ur
hopplöshetens mörker, och mitt under
fasorna och armodet och förnedringen
sprider moderskärleken sitt
förklarande skimmer Över tillvaron. Den lyfter
Maria Över hennes eget hårda Öde, ty
hur arm hon är, finns det alltid något
hon skall kunna ge. Åt denna
moderskärlek har Marika Stjernstedt givit de
vackraste uttryck och den är
solstrålen, som kastar sitt ljus Över de dystra
tavlor av mänsklig dårskap, hat och
orättfärdighet, som författarinnan med
sin stils pregnans rullat upp för vår
syn.
Gurli Hertzman-Ericson.
derskapet och tillseende, att utdömda
eller avtalade uppfostringsbidrag
också verkligen komma att utgå och lända
barnen och mödrarna till nytta. Och
sist, men icke minst, är det
barnavårdsnämnderna, på vilka det hänger,
om hela denna lagstiftning skall bli
tillämpad i samma anda, som besjälat
dess tillskyndare och skapare.
Alla, som hysa intresse’för att denna
nya lagstiftning alltså skall bli mera
än en lag på papperet, vilket man väl
tyvärr måste säga blivit fallet med den
lag om vanvårdade och sedligt
försummade barn, för vars skull
barnavårdsnämnderna ursprungligen tillskapades,
böra nu tillse, att dessa nämnder
Överallt erhålla en sammansättning, som
gör dem skickade att fullgöra sin nya
och stora uppgift. Framför allt är det
både att hoppas och att vänta, att
kvinnorna inom varje kommun skola varmt
intressera sig för dessa val och med
råd och dåd bistå de valberedande och
väljande myndigheterna, då det gäller
att till dessa nämnder skaffa så
lämpliga personer som möjligt.
Som barnavårdsnämnder ha hittills
fungerat skolråden eller, där
folkskole-styrelse finnes, denna eller ett utskott
ur densamma. En kommun, som så
önskar, kan emellertid mycket väl
tillsätta särskild barnavårdsnämnd, men i
så fall måste motion härom väckas på
kyrkostämma.
På de flesta ställen kommer emellertid
sannolikt den gamla ordningen att
bibehållas att skolrådet fungerar jämväl
som barnavårdsnämnd; här kan det
dock, och detta gäller även kommun,
som eljest icke i år väljer nämnder, bli
fråga om att Öka antalet ledamöter i
skolråden, för att de skola bli i stånd
att tillfredsställande fylla sina nya
plikter. Även härom måste motioneras,
och de som mest äro intresserade av att
dessa nämnder skola bli väl
sammansatta, böra göra sig underrättade om,
hur ärendet ligger inom deras kommun,
tänka på lämpligt personval och i tid
vända sig med sina framställningar
till vederbörande myndigheter.
Prenumerera i god tid på
Rösträtt för Kvinnor.
Gerda. Meyerson:
Arbeterskor-nasvärld. Hugo Gebers
förlag. 172 sid. Pris kr. 3:50.
Då Gerda Meyerson ger oss en
skildring av arbeterskorna, deras värld,
deras förhållanden, deras arbete, då gör
hon det med den rätt, som
vederhäftighet och mångårig erfarenhet ger.
Hon beskriver själv, hur hennes
intresse kom att väckas och hur sedan
just verksamheten bland
arbeterskorna kom att fvlla hennes liv, blev
hennes livsuppgift.
”Under 22 år”, skriver hon, ”har jag
stått i ständig personlig beröring med
representanter för olika kvinnliga
yrkesgrupper: fabriksarbeterskor av alla
slag, hemarbeterskor i en mängd olika
fack. Jag har sett inneboendesystemet
i dess mest motbjudande former. Jag
har sett de Övergivna ogifta
mödrarnas förr så obeaktade kamp för sig
och barnen, klena och sjuka
arbeter-skors ständiga vandring mellan
sjukhuset, arbetsplatsen och pantlånaren
och äldres, i förtid utslitnas liv på
svältgränsen för att i det längsta
undgå fattighuset. Jag har sett
hemarbeterskor träla, vid stick- eller
symaskiner med arbetsplatsen tätt invid
köksspisen för att icke behöva stiga upp
för att då och då röra i pannan eller
för att äta, hemarbeterskor, som på 14
—16 timmars arbetsdag förtjänade 1 kr.
till 1: 50. Jag har vandrat genom
många olika slags fabriker i Sverige och i
utlandet oeh sett, hur kvinnans
arbetskraft i allt större utsträckning tages i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
