Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
St Elegant
fcemiskt tvättart och präsaad blir Kdei
9 kostym, klänning, kappa eller överrock,
pL om densaiama Insändes till
Srsryte Kemiska Tvätt- & Färgari A. B.
JL GÖTEBORG
des hos dem viljan att slå ett slag för
kvinnornas frihet och rättigheter.
Under åtta år vilade denna plan av
mångahanda skäl. Tanken blev verklighet
genom det ovan omtalade mötet i
Se-neca Falls den 19 oeh 20 juli 1848,
världens första kvinnosaksmöte, som
efterföljdes av möten av liknande art i
Ohio, Indiana, Massachusetts och i
staten New York. Den amerikanska
kvinnorörelsen hade blivit till.
Men många av de kvinnor, som
kämpat i första ledet för negrernas
frigörelse frän slaveri, upplevde att deras>
skyddslingar erhöllo de politiska rät*
tigheter, som nekades dem själva. ”Det
är otroligt”, yttrar Stuart Mill vid den
tidpunkt, då frågan om politisk
rösträtt for negrer blev aktuell, ”att den
nation, som står i begrepp att giva de
nyss frigivna negrerna alla politiska
rättigheter, alltjämt vill hålla kvar
kvinnorna i ett tillstånd av ofrihet, som
iir så mycket mer förnedrande nu än
förut, emedan därigenom varje kvinna
ställdes under varje man. Det otroliga
bände i mars 1870, då en
tilläggsarti-kel fogades till författningen,
innehållande att rösträtt icke nekas någon ”pä
grund av ras, färg eller förutvarande
slaveri.” Könsstrecket stod alltså kvar.
Ett rent av drastiskt exempel på
kvinnornas obegränsade möjligheter att bli
maltraiterade — så länge som de icke
äro en maktfaktor!
över historien om den amerikanska
rösträttsrörelsen i dess helhet — och i
all synnerhet under det sista årtiondet,
då den ena staten efter den andra
erövrat kvinnorösträtten — kan dock sättas
som motto Susan B. Anthony’s trosvissa
sats: ”Failure is impossible” (att
misslyckas är omöjligt.) En
kraftutveckling, som fyller oss, som måste räkna
med små resurser och fåtaliga krafter,
med häpnande undrani En ungdomlig
dådkraft och denna förmåga av
handlingens propaganda, som tycks vara de
anglosachsiska kvinnornas arvedel,
praglar den amerikanska
rösträttsrörelsen.
I detta nn synes det slutliga målet
för rösträttsrörelsen i Amerika
lockande nära. Som bekant vanns förlidet år
den största seger, som hittills vunnits,
dä staten New York med stor
majoritet antog kvinnorösträtten. Men, som
mrs Catt yttrade vid det jublande
massmöte, varmed denna seger firades: detta
är endast ett stort steg mot den
slutliga segern, som omfattar alla
Amerikas förenta stater. Den linje som nu
koin mer att följas, uttrycktes genom
en å detta möte antagen resolution,
varigenom en vädjan riktades till
kongressen om en federal lösning av
frågan om politisk rösträtt för kvinnor.
Till en sådan lösning har ju nu också
början gjorts, i det kongressen med 572
röster mot 136 antagit kvinnorösträtten.
Härigenom kunna de återstående,
rösträttslösa staterna på en vida kortare
och lättare väg, än den de 12
föregångs-staterna haft att gå, nå sitt mål. Utan
tvivel ha de amerikanska kvinnorna
haft goda grunder till den åsikt, som
en av dem på ett internationellt möte
uttalade: de bästa männen ha vi på vår
sida. Att de män, som icke äro ”de
bästa”, men de många, måste inom den
närmaste framtiden uppgiva sitt
hopplösa motstånd, är emellertid tydligt.
Och man kan hoppas och tro att de
amerikanska kvinnorna, vilkas
rösträttskrav spirade fram ur hjärtan,
flödande av medkänsla med slaveriets
offer, skola höra huru mänskligheten nu
kallar på kvinnorna, skola förstå, att
kvinnorna måste fylla sin uppgift att
göra den städse kränkta tron på livets
helighet till sanning.
Anna Kleman,
Använd L. K. P. R:s
brevkort och agitationsmärken.
Dalarnas länsförbund
hade ordinarie årsmöte i Falun sistlidne
december månad å Lissels pensionat
därstädes. Sedan ordföranden,
seminarieadjunk-ten fröken Anna Sörensen, hälsat de
närvarande välkomna och förklarat mötet
öppnat, företogs granskning av ombudens
fullmakter, varvid befunnos närvarande 4
ombud från Falun, 2 från Avesta-Krylbo och
1 från Hedemora. Från övriga till
länsförbundet anslutna föreningar hade
inkommit anmälan om förhinder för deltagande
i mötet. Av årsberättelsen, som föredrogs
av ordföranden, framgick, att
länsförbundet under hösten anordnat en
föredrags-turné genom Dalarna med fru Gurli
Hertz-man-Ericson som föredragshållare och
besöktes härvid huvudsakligen sådana
platser, där jordmånen ringa eller alls icke var
bearbetad förut. — Tvenne nya föreningar
bildades härunder — en i Mora och en i
Dala-Husby samt en filial i Fort, som
sorterar under Avesta-Krylbo F. K. P. R. Av
fru Coilin från Hedemora, som haft att
ordna med föredragsturnén, lämnades en
kortare redogörelse för densamma och
hänvisades för övrigt till fru Gurli
Hertzman-Kricsona egen beskrivning över turnén —
kallad Höstdagar i Dalarna — i n:r 21 av
tidningen Kosträtt för Kvinnor. På
för-siag av revisorerna beviljades styrelsen för
Dalarnas länsförbund full och tacksam
ansvarsfrihet for iyi7 års förvaltning.
Härefter foretogs val av styrelse. Urdi oranden
nåde pä grund av bristande tid avsagt sig
ordioranaeskapet och till hennes
eitertra-uare valdes iru Fredrika Coilin, Hedemora.
jliU övriga ledamoter i styrelsen omvaldes
iroken Anna Soreusen, fru Maria
Widigs-i>on, fru Erica Falkman samt nyvaldes iru
Agda Adolfsson, förutvarande suppleant.
Hli suppleanter valdes fruarna Karin
Gel-iiaar, Avesta, och Greta Andersson, Orsa,
aen senare efter Iröken Sigrid Kanke, Orsa,
som Öyttat till Stockholm. Styrelsen har
inom sig utsett till vice ordförande fru
Mana Widigsson, till sekreterare fru Agda
Adolfsson, etter fru Gunhild -Landberg, som
pä grund av bristande tid avsagt sig
uppdraget, till vice sekreterare froken Anna
Sörensen, till kassaförvaltare fru Eriea
Falkman. Till revisorer valdes fru Kisa
Lindham — omvald — och fröken Signe
Fridholm — nyvald efter fru Hilda
Trot-zig, som under året avlidit. Till
revisorssuppleant nyvaldes fröken Thyra
Liljekvist.
Skåneförbundets årsmöte.
Den 3 februari samlades, trots de
besvärliga kommunikationerna, mellan 70 och 80
personer till årsmötet i Eslöv, där
vänliga värdinnor väntade i varm och ljus
lokal, prydd med glada påskliljor och gula
tulpaner, och med dekorationer i
rösträttens gula och vita färger.
Efter de sedvanliga förberedande
ärendena företogs styrelseval, även detta ett
sedvanligt ärende, men som snabbt och
raskt avgjordes genom ett acklamatoriskt,
rungande återval av styrelsemedlemmar
och suppleanter i klump.
De diskussionsämnen, som därefter
upp-togos till behandling, voro
l:o Upplysningsverksamheten.
Förslagsställare och inledare fil. kand. Hulda
Lundh.
Inledarinnan redogjorde for kursernas
beskaffenhet och framhöll enligt föreslagen
plan, hurusom upplysningen, vartill medel
ju voro under anskaffning, men ytterligare
behövde anskaffas, bäst bibringades genom
föredrag av talare ur olika partier, och
hurusom denna upplysning borde vara
”politiskt allsidig, opartisk och gedigen”. Efter
den livliga diskussion, som följde
inledningen, beslöts uttalande till V. U. om
lämpligheten av broschyrer till landsbygden och
inrättandet av studiecirklar jämte
föredragen. Och for att nå personer i landsorten,
ägnade att sprida broschyrerna, borde man
använda sig av namn- och adresslistorna
från masspetitionen,
2:o Instruktion för barnavdrdsmän.
Förslagsställare och inledare e. o.
hovrättsno-tarie Elisabeth Nilsson. Många nyss
utsedda eller blivande ”barnavårdsmän
hade kommit till Eslöv just för denna
diskussion. Lagen om barn utom
äktenskapet promulgerades ju den 2 juli 1917 och
har sedan dess debatterats och avhandlats.
Men instruktionen för barnavårdsmännen
utgavs först den 11 december 1917, och
efter den skulle de nya tjänsteinnehavarna
rätta sig. Instruktionen, sade fröken
Nilsson, omfattar 10 paragrafer, av vilka dock
endast två icke äro av formell natur. Den
ena innehåller en etisk föreskrift.
Barna-vårdsmannen skall sköta sitt kall med
allvar och nit, men ock med takt och
finkänslighet. Han bör ”finnas men icke synaa”.
Den andra hänvisar till barnavårdsman-
dotter, inte bara en receptiv, utan
också en produktiv ande med en frisk
vilja att främja framåtskridandet. Han
deltager alltjämt aktivt i
världsför-bättringen genom frivilligt
medarbe-tarskap i pressen och genom egna
smärre publikationer. En fråga, som
alltid särskilt låg honom om hjärtat,
var föriiniiigen av just det verktyg,
varigenom den s. k.
vurldsfÖrbättrin-gen till så stor del åstadkommes, mim- ■
ligen det tryckta ordet. På grund av
det oerhörda inflytande den tredje
statsmakten utövar som både
opinions-och tonbildande predikade Emil Key
nödvändigheten av att publicistyrket
och därmed tidningarna höjas till en
högre nivå. ”Publicistens kall”,
skriver han, ӊr ett stort och ett stolt!
Publicisten är frihetens
justitieombudsman! Må han ihågkomma detta, må
han bära aktning för sig själv och
sitt kall!” Själv en fäktare sans peur
et sans reproche med det renaste
uppsåt, fri från varje grand av egennytta,
småaktighet och tvångpartifanatism,
begärde han av pressen framförallt
heder, sanning och saklighet.
Ett tidningsföretag i Iveys anda var
den av honom med både pengar och
penna flitigt understödda Norra
Cal-mar Läns Tidning, ett träget språkrör
för alla humanitära frågor och för
Övrigt ett verkligt publicistiskt
mönsterbarn, men ett kvickt och roligt sådant.
Ett annat utslag av Emil Keys
intresse för publiciteten var också det stort
anlagda verk om Svenska pressens
historia, som han på senare år, trots
en ofantlig arbetsbörda, doek fann tid
att påbörja. Av de tillämnade fem
delarna medhann han ej mer än den
första, innan sjukdomen tog pennan ur
hans hand. Kanske hade Emil Keys
nitälskan för pressen sin grund i en
stark hemlig kärlek. Ellen Key
antyder åtminstone, att publicistyrket
skulle passat faderns naturell bäst: han
var enligt henne just den blandning av
politiker och poet, som gör en
betydande publicist.
År 1866, vid de första valen efter
representationsförändringen, invaldes
Emil Key, då 45 år gammal, i Andra
kammaren som representant för Södra
Tjust. Och därmed inträder en
avgörande vändpunkt i hans liv, som
därefter undan för undan uppslukas av
offentligheten. Om denna kan
nämligen såsom om en viss annan stormakt
sägas: räck henne bara lillfingret oeh
hon tager hela handen, ja snart både
kropp och själ! Han bevistade 17
riksdagar och tillhörde såsom det s. k.
lant-mannapartiets egentlige stiftare och en
av dess ledare det politiska livets
förgrundsfigurer. Han går under dessa
17 år oupphörligt i elden (och i selen!)
för en mängd reformfrågor, vilka alla
bottna i stora demokratiska principer
och i omvårdnad om fosterlandets
andliga och ekonomiska kultur. Bland de
riksdagsfrågor, som Emil Key och
lant-mannapartiet kämpade för,
dominerade som bekant tvänne med varandra
sammankopplade frågor: den ena
bondeståndets befrielse och lindring av
jordbrukets betryck genom avlyftande
av de särskilda skatter och bördor som
tyngde jorden; den andra
försvarsfrågan. I kort sammanfattning:
grundskatternas avskrivning och
indelningsverkets upphävande mot allmän
värnplikt.
Emil Keys uttalanden om försvaret
— liksom hans ord om folklig självsty-
relse — föra starkt i minnet 1914 års
strider om samma ärenden. Tiden har
i dessa frågor ej ridit fort här
hemma. Hans åsikter tillhörde
oppositionen såväl 1867 som 1914. Plan,
enhetlighet och system i stället för
lösryckta ”äskanden I” Inga pansar båtar;
många smärre fartyg till kustskydd!
Sparsamhet med manskapets tid!
Medborgerlig prägel, ej militärisk, på
värnpliktenl Och slutligen: krig föder
krig; folkens slutmål är freden. Redan
1849, i en artikel om Universitet och
Nationalism, hade han pekat på
världs-förening i en federerad världsrepublik
såsom det stora målet i en avlägsen, av
gigantiska välvningar föregången
framtid.
Ellen Key var under faderns hela
riksdagstid hans nästan ständiga
sällskap och medarbetare. Hon upplevde
alltså inifrån det tidigare
lantmannapartiets Öden och avlade i brev till
det intresserade hemmet tidvis täta och
detaljerade rapporter. Hon torde väl
av nu levande personer vara så gott
som den enda, vilken sitter inne med
en så stor kännedom i första hand om
dessa händelser. Man måste därför
beklaga, att hon, bunden både av sitt
uppdrags natur och av sin egen innerliga
föresats att hålla sig själv utanför, ej
givit oss en egen sammanhängande och
värdesättande skildring av denna
politiska epok. Vår generation £r inte
synnerligen hemmastadd i den tidens
politiska krönika, vilket gör att man då
och då känner sig en smula
olokaliserad i den stora dokumentsamling hon
hopbragt till tjänst för en kommande
tids Ehrenrettung av Emil Key som
politiker. Lyckligtvis har hon ej
an-W»tt sig ha rätt att hålla sig själv all-
deles utanför frågan om faderns
inverkan på det parti, ”på vars utveckling
i uppåtgående riktning han offrat så
mycket, tålt så mycket, lidit så
mye-ket”.
Kiksdagen 1883 föll
härordningsför-slaget återigen efter många års arbete
och kompromissande. Emil Key, som
i försvarsfrågans lösning sett sin
huvudsakliga politiska uppgift, kände nu
hela sitt riksdagsarbete förfelat och
förspillt. Han avsade sig sommaren
1883 riksdagsmannauppdraget och
ingick därmed i sitt livs sista mörka
skede. Han som var måg till den
furstligt förmögne greve Carl Posse och
själv varit en av sitt läns godsägare
i stor stil, ägde nu intet utom skulder!
Huvudorsaken till hans ekonomiska
ruin var den stora jordbrukskrisen.
Den störtade inte mindre än 30 av
Kalmar läns solidaste godsägare. Och
Emil Key hade därtill, i likhet med så
många av dem, som ha sig ålagt att
uppbära det offentliga livet, under en
lång följd av år måst offra sina
enskilda intressen för det allmänna.
Honom väntade alltså nu intet otium cum
dignitate hemma i Tjust. Han
behövde ett avlönat arbete. Från all sådan
verksamhet, som kunde passat hans
föregåenden och hans håg, avstängdes
Lan emellertid. Och den bittra rågan
på hans ekonomiska svårigheter blev
att nödgas taga emot en utnämning
(till postmästare i Helsingborg), vilkeu
kränkte de principer för befordran
Emil Key själv alltid förfäktat Han
blev ej gammal i den nya tjänsten*
Hans över allt annat älskade hustrus
död år 1884 tillfogade honom ett
dråpslag, från vilket han aldrig fullt
hemtade sig. Kort efter hennes bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
