Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvists Kappaffär
Drottninggatan *51*®
n. b. och 1 tr. upp
JYor* lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Öbs.I Beställningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i F. K. P. 11. lämnas 5 % rabatt
Ungdomsfostran — FÖräldrafostran.
Av Elsa Bengtson.
RÖSTRÄTT FÖR KYIKMOB
ntkommer den 1 och 15 i var månad.
Bedaktör: Gurli Hertzman-Ericson.
Redaktion och Exp.: 6 Karduansmakaregatanl1
Redaktionstid; onsdag och iördag kl.1 *3—l;a4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4,
Rikstel 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm
Kvinnliga önskemål i fråga
om yrkesutbildningen.
Med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående upprättande av
praktiska ungdomsskolor ha
styrelserna for Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt och
Fredrika-Bremer-Förbundet jämte åtta andra
kvinno-sammanslutningar till statsutskottet
givit uttryck åt en. del synpunkter och
Önskemål i vad propositionen berör
organisationen oeh ledningen av den
kvinnliga ungdomens yrkesutbildning.
Det framhålles i skrivelsen, att när
det galler organiserandet av ledningen
för yrkesundervisningen har det
husliga arbetet på ett beklagligt sätt blivit
tillbakasatt, i det att uppdraget att
inom den högsta ledningen av
yrkesundervisningen representera det husliga
arbetet har gjorts till en bisyssla.
Härigenom riskeras i hög grad
utvecklingen av undervisningen i husligt arbete
inom lärlings- och yrkesskolorna samt
i med dem sidoordnade skolformer. Det
enda ändamålsenliga sättet att lösa
frågan skulle vara att låta den
maktpå-liggande oeh omfattande uppgiften att
inom yrkesskolÖverstyrelsen
representera det husliga arbetet vara en
uppgift för sig, skild från uppgiften att
inspektera undervisningen i huslig
ekonomi och kvinnlig slöjd i folkskolor,
fortsättningsskolor och flick- och
sam-ekolor, samt att inom
yrkesskolÖverstyrelsen upprättas en kvinnlig ordinarie
ledamotsbefattning, vars innehavare
bör vara sakkunnig på det husliga
arbetets undervisningsområde.
Även ur en annan synpunkt är det
behövligt att en kvinna får säte och
stämma i överstyrelsen. Det kommer
nämligen inom yrkesundervisningen
överhuvud att fordras ett särskilt
hänsynstagande till de kvinnliga
lärjungarnas intressen, och för
genomförandet härav är det i högsta måtto
önskvärt, att en kvinna sättes i tillfälle att
deltaga i yrkesskolöverstyrelsens arbete
i lika berättigad ställning som övriga
leuamoter. nou blir aa ueborig att
uel-laga i uehanuungeu av aiia ue arenaeu,
vari överstyrelsen fattar beslut och tär
salunaa gynnsamma tillfallen att
tillvarataga det kvinnliga
utbildnhigsin-treöt>et inom yrkesunuervisningens
hela område, vare sig det galler att
betona uet Kvinnliga sarintre&set pä for
bada konen gemensamma arbetsområden,
eller att verka for att
utbildningsmöjligheterna bli tillräckligt mänga och
tuiracKiigt goda inom yrken, som
företrädesvis ha kvinnliga utövare.
Givet är emellertid att för att
innehavaren på ett tillfredsställande sätt
skall kunna fylla sin uppgift fordras
en person med vidsträckta insikter. A
ena sidan kräves sakkunskap i husligt
arbete, å den andra kunskap och
erfarenhet angående kvinnornas ställning
och verksamhet inom det praktiska
yrkeslivet överhuvud samt blick för det
kvinnliga yrkesarbetets
utvecklingsmöjligheter. 1 skrivelsen framhålles
det darför, att löneförmånerna för en
så kvalificerad kvinna må sättas lika
högt som för de övriga
ledamotsbefatt-ningarna.
Under åberopande av ovan antydda
skäl hemställa undertecknarna
vördsamt att statsutskottet ville föreslå
riksdagen att i stället för den av Kungl
Maj: t föreslagna
konsulentbefattningen å yrkesskolöverstyrelsens stat för
år 1919 uppföres en kvinnlig ordinarie
ledamotstjänst.
Vid årets riksdag är av redaktör v.
Kocli framförd en motion av särskilt
ujup innebord, den s. k. barna
värds-motionen. JL>ä man laser de
kominen-tarier, som i olika pressorgan ätlolja
rcuogorelsen for den belijartansvarda
motionen, synes det, soin om en
omständighet kanske ej kommit till sin fulla
ratt.
Motionären har tydligen tänkt ej
endast pa barnens värd, särskilt den
fysiska, hur viktig denna an ar, utan har
forvisso siktat djupare, nämligen till
en hela vareisen omfattande fostran.
jjarom vittnar följande passus i
motionen: iiij lieiier liar man beaktat, att
uet ar behövligt hoja barnavaruen i sin
iieilieL inom varje samliaiie genom
upplär öningsveriisauiUet och genom stod
ener eventuellt sKapande av sädana
institutioner, som tramja hemmens
upp-tosiraregurmng.” feabom anoramngar
till stoa ior fostran namnas
barnkrub-bor, aroetsstugor, kindergarien m. m.
Ucli harom — uet senare — ar
naturligtvis ej annat an gott att saga, allt
sauant behoves mer an väl.
iv±en det andra momentet, ”eventuellt
skapanue av saaana institutioner, som
Irainja hemmets uppfostraregarning”,
leuer osokt tanken till en brist i vara
sociala s trav anaen. Det är en brist,
*om ror just grundvalen i all fostran,
i uet att ae blivande foraldrarna ytterst
saiian fa nägon förberedelse for sitt
viktiga kall, som dock ar det mest
an-svarsfulla livet kan bjuda: att dana
siaKtets framtid. Då det galler verklig
fostran och karaktärsdaning, kunna ju
kommunala och statliga institutioner,
hur ypperliga de än äro, ej bli annat än
stod och kryckor s. a. s. palliativ i vissa
fall, ty tankesätt och vanor skapas i de
ojaiiiforligt flesta fallen i hemmet, hos
foraldrarna. Man har visserligen
exempel, då skolan eller någon stark
personlighet haft större inflytande hos de
unga, men detta är undantagen.
Då föräldrarna sålunda i regel äro
de egentligen fostrande, behöva de
framför andra ledning och insikter i
denna sin gärning, ty
uppfostringskonsten är i allmänhet ej medfödd. Det
finns visserligen en och annan född
pedagog, men ofta går hela fostran, som
det faller sig, utan bestämt mål och
klara principer. Resultatet blir även
därefter.
Ett rationellt sätt att ”främja
hemmens uppfostraregärning”synes därför
vara att gå till grunden med saken,
giva fäder och mödrar ett begrepp om
vikten och ansvaret i att fostra en
människovarelse samt några riktlinjer
för en sådan gärning. Det gäller
framför allt att gora ansvarskänslan stark
och levande, lära dem fatta, att barnen
äro till ej endast för sin egen eller
familjens skull, utan det gäller att rusta
dem för att — om an i ringa mån — göra
bästa möjliga insats i släktets
utveckling Med ett dylikt
evighetsperspektiv följer en kraftig uppfordran att
även fostra ungdomen i ansvar mot
och för livet
Då den ädle människovännen,
godsägaren Abrahamson å Nääs ville lära
Sveriges barn att genom slöjd öva
nyttigt kroppsarbete, anordnade han
kurser i ämnet för dem, som skulle
undervisa barnen, lärarekåren. Varför ej
handla på samma sätt, då det gäller
dem, som handhava den allmänna
uppfostran? Det har länge tillämpats på
dem, som i skolorna ta hand om barnen
åtskilliga timmar om dagen, kunde det
ej utsträckas, åtminstone i någon mån,
även till föräldrarna, som från början
skola leda dem, äro mera förtroliga
med dem, och som i livets alla
förhållanden, i sorg och glädje, med- och
motgång, ha så oändligt rika tillfällen att
inverka å de ungas känslor, tanke- och
viljeriktning. Då en ung flicka skall
träda i äktenskap, genomgår hon i
åtminstone många fall s. k. hushållskurs,
får lära sig matlagning, sömnad m. m.
Detta med all rätt, men för hennes all
ra största uppgift, moderskallet,
uppfostringskonsten, står hon ofta sorgligt
främmande. Däri har hon ej fått
någon undervisning. Och dock är detta
det viktigaste av allt, det rör i sin mån
släktets framtid, dess fysiska och
andliga utveckling, för vilken allt annat
endast är medel.
Uppfostringsfrågan har i senare tid
blivit mer än vanligt aktuell. Man
talar om ungdomens förvildning och
brottslighet, och det är tyvärr sant.
Det är också sant, att kriget och allt det
onda det dragit med sig äro
bidragande orsaker till det sorgliga
förhållandet, men grunden ligger nog djupare
än så. Tidsläget har endast visat, vad
slapphet och ansvarslöshet i
uppfostran kan leda till under prövande
förhållanden. Kraften att stå emot
frestelser bör komma inifrån, grundad på
plikt- och ansvarskänsla, men de unga
fostras i allmänhet ej i den riktningen.
Forna tiders stränga regemente har i
våra dagar efterträtts av en flathet och
eftergift för de ungas nöjes- och
njutningslystnad, som är rent
beklämmande. Den, som i likhet med undertecknad
flera år suttit i en barnavårdsnämnd,
har erfarenhet härav. Jag vill nämna
endast ett exempel, men ett typiskt.
En liten 11-åring stod inför nämnden,
tilltalad för att flera gånger ha stulit
skrot och försålt. På ordförandens fråga,
vartill han använt pengarna, kom det
i dylika fall vanliga svaret: ”Jag köpte
cigarretter och gick på bio.” Då inföll
modern gråtande: ”Jag förstår ej,
varför han skulle stjäla för att få gå på
bio, ty om jag ock ska ta den sista slant
jag har, så ger jag honom åtminstone
två gånger i veckan pengar att gå på
bio, det där, som är ett sådant fördärv
för ungdomen” När ordföranden
påvisade henne det inkonsekventa i att ge
gossen pengar till sådant, som hon
ansåg fördärvligt, svarade hon helt
förvånad: ”Ja, men han vill ju gå, och då
så...” Ja, så är det ofta, ungdomens
pipa bestämmer dansen. Det är ett
eklatant exempel, att vi leva i, vad
någon kallat det, ”de lydiga föräldrarnas
tidevarv”.
Behöves ej ledning, undervisning i
denna viktiga fråga? Och man må ej
tänka, att dylik blindhet är
tillfinnandes endast bland de s. k. lägre
klasserna, åh nej, självsvåld och
njutningslystnad får ofta* fria tyglar högre upp,
yttermera förstärkt genom dåliga
exempel hos dem, av vilka man hade rätt
vänta bättre förstånd.
Bland alla sociala spörsmål är därför
uppfostringsfrågan mest brännande.
Hur den borde ordnas för föräldrarnas
vidkommande i här berörda riktning är
svårt att på rak arm föreslå, dock kunde
man ju exempelvis tänka sig, att
sam-hällskurser, föreläsningar eller dylikt
i psykologi, i läran om ärftlighetens
och rashygienens betydelse, jämte
upp-fostringslära och allmän barnavård
inginge som led i den förberedande
fostran varje hustru och moder borde
få.
Man kan härtill invända, att dylikt
drager tid och kostnad, ”det har ju
gått bra förut”, säger man, ”utån
någon mödrautbildning”. Men är frågan
verkligen så lätt avfärdad? Och har
det verkligen gått så bra? Vad vittnar
vår egen sjunkande moral om, och
varpå tyder den vansinniga ödeläggelsen
runt omkring oss, om ej, att
mänsklighetens fostran mot dess högsta mål
ömkligen gått på sned. Skulle dylika
vmoderkurser” eller vad man vill kalla
dem, kunna allmänt anordnas, så
kanske många av samhällets
räddningsan-stalter i stället kunde indragas.
Samhällsarbetet för det helas bästa
är något oändligt gott, men det kan bli
ödesdigert nog, om tendensen slår över
i riktning att lasta alla bördor och
kasta all skuld på samhället. Det har mer
än en gång visat sig, att det kollektiva
ansvaret resulterat i ingens ansvar.
Den enskilda och främst föräldrar böra
ock känna, att de, som kallat en
människa till livet, i första hand bära
ansvaret för hennes-fostran, om än
samhället bör hjälpa henne i detta
åliggande och träda stödjande emellan, där
förmåga eller ekonomiska betingelser
saknas. En annan helig plikt, som
kunde i betydlig grad ”främja hemmens
uppfostraregärning” och som
samhällets ansvar kräver, är att avlägsna alla
onödiga frestelser i form av
rusdryckers tillhandahållande och därmed
förenat nöjesliv. Får dylikt ont alltfort
råda i samhället, skola nya
ungdomsskaror stupa på dessa stötestenar, och
allt fostringsarbete av enskilda och
samhället löpa fara att misslyckas. Det
är, som att söka länsa vattnet ur en
sjunkande båt utan att först stoppa till
läckan.
Det frågas ibland, vad kvinnorna
skola arbeta för, då de få politisk
myndighet. Skola vi ej våga tro, att de
tagit lärdom av tidens fasor, så att de
förstått, att världen behöver högre
ideal och bättre livsvärden än makt och
pengar. En kvinnlig mission av ädlaste
halt är därför att söka med alla till
buds stående medel och med det
inflytande de få verka for att i det nya
släktet ingjuta en renare och högre
uppfattning av livet och att sålunda
genom uppfostran, sed och lag bana
väg för mera rätt, sanning och frid på
jorden.
Nya landvinningar.
Efter föredrag av fröken Emma
Aulin har en ny F. K. P. R. bildats i
Hagfors, Värmland, med fröken A,
Borlind som ordförande. I Skåne har
tillkommit en filial, Bjernum, efter
föredrag av fru Gurli Hertzman-Ericson.
Filialen lyder under Kristianstads F.
K, P. R. oeh har till ombud fru
Josefina Cervin.
åu inlfK 11 I APPDPN it Sveriges äldsta, största o, bäsi
i~Dt JU Ull Vi UVlUixLa 06 UiU renommerade specialaffär i
-Kung., an.™™»,–suen-S YUe-Kllialigity|er
Blkst. 4 29 FreAsgatan 3, Stocttola. A. T. 50 48 piover t. landsorten såndas gratis o, franoo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
