Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnornas rösträttsfråga åter fallen.
Högern vägrar att erkänna den som ett rättfärdighetskrav.
Den 24 april lades
konstitutionsutskottets utlåtande över den k.
propositionen om rösträtt för kvinnor på
kamrarnas bord. Utskottsmajoriteten
tillstyrkte regeringsförslaget med ett
till-lägg, som skulle trygga makars rätt
att på landsbygden Öva rösträtt för
varandra, men hänvisade till vallagen
de närmare bestämmelserna om hur
detta skulle gå till.
Majoriteten utgjordes av utskottets
liberala och socialdemokratiska
ledamöter, men även mellan dessa förelåg den
meningsskiljaktigheten att
socialdemokraterna reserverat sig’ mot den
föreslagna bestämmelsen att gift kvinna,
som ej vunnit boskillnad eller
hemskillnad, förlorat sin rösträtt, om hennes
man faller for konkurs- eller
utskylds-strecket.
Utskottets samtliga högerledamötcr
hade reserverat sig oeh hänvisade
beträffande den principiella sidan av
frågan till konstitutionsutskottets
utlåtande vid 1917 års riksdag. De frarnhöllo
särskilt att de moment, rörande vilka
utskottet då krävde närmare utredning,
icke erhållit någon sådan utan alltjämt
leva rs to do outredda. Vidare framhöll os
meniiigsskiljak tigheterna mellan
utskottets liberala och
socialdemokratiska ledamöter och uttalades farhågor
för att icke frågan om äkta makars
rätt att i vissa fall utöva rösträtt för
varandra skulle lösas på ett
tillfredsställande sätt. Slutligen betonades att
andra betydelsefulla frågor rörande
djupgående förändringar i vårt
representation sskick förelåge, från vilka
den kvinnliga rösträttsfrågan icke
borde ses isolerad.
Lördagen den 27 april behandlades
frågan i riksdagen. Ett stort antal
röst-rättskvinnor, såväl från huvudstaden
som från landsorten, voro samlade på
riksdagens läktare, varifrån de för
något mindre än ett år tillbaka fingo
höra domen över sin fråga
avkunnas. Om fjolårets debatt
karakteriserades av en viss slapphet och
liknöjdhet över hela linjen, kunde man
däremot i år konstatera en större
livaktighet, vänstern drog med mera harm och
en skarpare arsenal i kärnad för
kvinnornas rättigheter, som på ett så
bedrövligt sätt kringskäras av en
kortsynt högermajoritet. Det principiella
högermotståndet mot kvinnans
politiska rösträtt, som man under förra årets
röst rät t sdebatt hade grundad
anledning tro vara brutet, reste sig nu med
förnyad styrka. Tidens reaktionära
strömningar befästa högern i dess
kamp mot utvecklingen och
framåtskridandet, och hrr Hjärne och Cl a son
tvekade icke att dekretera sitt
principiella motstånd mot kvinnorösträtten.
Mot denna benhårda konservatism föllo
vänstertalarnas argument och
vädjanden som hammarslag mot en järnport.
Högern ville inte och var därför
oemottaglig för alla skäl. Efter en debatt,
som varade från 1-tiden till kl. 6 e. m.,
avslog också Första kammaren
kvinnorösträtten med 62 röster mot 36. Andra
kammarens principiella bifall till
regeringens rösträttsproposition gavs med
120 röster mot 49. Senare antog
kammaren det i den socialdemokratiska
reservationen framförda förslaget om att
’gifta kvinnor icke för sin rösträtt skola
vara beroende av om deras män falla
för konkurs- och utskyldsstrec-ken eller
ej. Det sistnämnda beslutet fattades
med 65 röster mot 46.
I FÖRSTA KAMMAREN
inleddes debatten av justitieministern med
ett anförande, som han förut hållit i Andra
kammaren, oeh som i sina huvuddrag
formades till en kritik av högerreservationen
inom konstitutionsutskottet. Han erinrade
om själva propositionen och de invändnin-
gar mot densamma, som framkommit från
högerhåll rörande fullmaktsröstningen och
från socialdemokraterna mot orättvisan
i att hustrun skall falla på
mannens penningstreck. I fråga om
minimi-villkoren för kvinnans rösträtt står
vänstern inom utskottet dock enig. Högerns
principskäl ha alldeles lämnats ur
räkningen och ieke upptagits i reservanternas
motivering, och liärav drog justitieministern
den slutsatsen att det är kvinnorösträttens
vänner, som reserverat sig och fordra
vidare utredning. Bet är dock ett nedslående
faktum att de underkänt den utredning, som
i propositionen framlagts för riksdagen,
och häremot inlade talaren en hestämd
gensaga. I själva verket finns det inte längre
något att reda ut. Fordrar högern
utredning av kvinnorösträttens verkningar i de
länder, där den blivit införd, är detta något
som tillhör de olika politiska partierna att
utreda och inte kungl. maj:ts regering.
Högerreservanterna liade vidare ansett att
kvinnorösträttsfrågan icke bör ses isolerad
utån i samband med andra
författningsfrå-gor, och justitieministern undrade om han
fick betrakta denna hänvisning som en
genomgripande reform av utskyldsstrecken.
Ånej. det anförda skälet var nog endast en
förevändning för att få frågan uppskjuten.
Det finns emellertid erkännanden och
utfästelser, som måste infrias, och en sådan
är 1906 års riksdags skrivelse angående
utredning av kvinnornas rösträttsfråga. Det
har aldrig varit vanligt att Första
kammaren beslutat en utredning utan att gilla
principen, oeli därigenom har den oekså
erkänt det berättigade i kvinnornas
röst-rättskrav. ”Det är förödmjukande”, yttrade
tal., ”att undanhålla kvinnorna de
rättigheter vi som män tillerkänt dem, men neka
dem som politiska förmyndare.”
Behandlingen av kvinnans rösträtt är visserligen
förödmjukande för kvinnorna själva, men
ännu mer för männen, som erkänna
rättsprincipen, men i framtiden vänta sig att
kunna ockra på rättshaveriet. I debatten
1012 angav dåvarande justitieministern
orsaken varför högern sade nej. Är den nu
framkomna anhållan om uppskov icke
närmast avsedd att i utredningen få
konstaterat om ett tillräckligt antal kvinnor
komma att rösta med högern? Justitieministern
avslutade sitt anförande med en öppen
fråga om högern vill beträda de demokratiska
vägarna, eller om den är beredd att gå
till-taka. Vilja vi samhällsrättvisa, kunna vi
icke börja lämpligare än genom att ge
kvinnorna deras rösträtt.
Hr v. Menfzer (h.), som företrädde den
antikverade uppfattningen om hem och
stat som två oförenliga begrepp, framhöll
i sitt anförande kärlekens stora betydelse i
samhällslivet oeh kvinnan som dess
förnämsta representant. Då tal. tydligen icke
tillerkände statslivet några uttryck för
kärleken, ansåg han kvinnans plats vara i
hemmet, där kärleken bör vara rådande. I
politiken kan känslolivet utmynna i det
som är motsatsen till kärleken, och det ville
han bevara kvinnan ifrån. Då Kristus
dessutom tagit avstånd från kvin norösträtten
genom att välja 12 manliga diseiplar och
inte hälften av vardera slaget, ansåg tal.
det vara med kristlig syn
överensstämmande att taga avstånd från kvinnornas
deltagande i samhällslivet.
. Hr Mamtheimer (1.) framdrog de skäl, som
på sin tid foreburos mot kvinnans
myndighetsålder. Samma argument och samma
farhågor presteras nu som då, ehuru
männen på den tiden hade starkare skäl för sin
betänksamhet, emedan kvinnorna då nästan
uteslutande hörde hemmet oeh ders gärning
till. Men även hemmens kvinnor äro
numera i lika stort behov av rösträtten som
de självförsörjande, 1y det är husmödrarna
! som fä kämpa emot dyr tid ens tryck.
Talaren ansåg vidare att om
högerreservanternas mening motsvarar majoritetens
stämning, då har frågan hos högern gått
tillbaka. Trots tidslägets allvar anse de
knappast frågan vara värd att allvarligt
dryftas, oeh hade de hyst det minsta intresse
, för den, skulle de inte kallat den oantaglig,
utan i stället velat medverka till dess
lösning. Sedan talaren uppehållit sig vid
full-maktsröstningen oeh utskyldsstreeket,
slutade han med att uttala det förkastliga i
att Första kammaren står hindrande i
vägen för cn reform, som folkmajoriteten
uttalat sig för. Det enda högern kan
åstadkomma genom sin vägran är en kort tids
uppskov, men det fåfänga motståndet
framkallar en bitterhet, som alstrar split och
splittring.
Hr Boberg (h.) förstod fullkomligt de
begåvade och kunniga kvinnornas
misslynt-het över att vara utestängda från
medborgarrätten, men han ansåg inte tiden lämp- ■
lig for dess genomförande. Kvinnorna äga j
ju dessutom ett mycket stort inflytande på j
männen, och talaren vore visst övertygad j
om att kvinnorna genom männen i riksda- !
gen skulle kunna få sina intressen
bevaka-de. Efter att ha citerat karamellsdeviser
oeh franska tänkare kom herr Boberg till
det resultatet att kvinnan inte alls behöver
vara utestäng därför att hon inte är
syn-lig. Hela tiden är i gungning och att i en
så hetsig tid indraga kvinnorna i den
politiska striden ansåg tal. mycket farligt. Vi
böra vara stilla och bida en lugnare tid.
Det var visserligen bittert att behöva
utestänga de kloka och begåvade kvinnorna,
men dessa borde kunna förstå herr Bobergs
betänkligheter och därav låta trösta sig.
Åt herr Hjärne (h.) blev det förbehållet
att läsa den egentliga begravningsritualen
över kvinnorösträtten. Han inledde sitt
aulor ande med att betona att han icke
instämde i högerns reservation, ehuru han
yrkade avslag på propositionen i dess
närvarande läge. Reservanterna medge
nämligen att de efter en ny utredning skulle
bevilja kvinnorna rösträtt, men mot detta
uppreste sig talaren såväl ur teoretisk som
praktisk synpunkt. Det föreföll honom
stm om reservanterna ur de grundliga
utredningar, som redan verkställts och av den
rikhaltiga litteratur, som finns på området,
skulle haft tid på sig att komma till en
bestämd uppfattning, så att de kunde yttra
sig för eller emot frågan. Invändningen
gör sken av att vara en undskyllan och
verkar försvagande på kammarens
anseende. Att under nuvarande upprörda tider
Tram lägga ett förslag om kvinnorösträtt
karaktäriserade talaren som ansvarslöst,
och kvinnornas nitälskan kunde inte
förmå honom att gå deras krav till mötes.
Enligt hans förmenande var motståndet
visserligen hopplöst, icke på grund av
röst-rättskravets förnuftsenligbet utan på grund
av händelsernas utveckling, men man
måste i det. längsta fördröja en sådan
utveckling, Motståndet har sin grund, icke i
undersökningar om kvinnans natur och
begåvning eller dessas inverkan på de
politiska partierna, utan i helt andra faktorer.
Dessutom åtnjuter kvinnan redan medelbar
politisk rösträtt till Första kammaren.
Motståndet har sin grund i att valmanskåren
genom utsträckningen av rösträtten även
i ill kvinnorna onödigtvis, och även till
sl<ada, skulle fördubblas. Om
rösträttskravet vore rättvist, skulle talaren dock böja
sig för det, men så är det icke.
Rösträtten är en offentlig plikt mot: staten oeh
in-7cn rätt. Hade den blivit tilldelad mannen
hlott såsom sådan och icke som en be t
muran de plikt, då hade kvinnorna haft skäl att
åberopa sina rättigheter. Riksdagspol ifiken
är i eke heller samhällslivets egentliga
drivkraft, och talaren ansåg det vara kvinnan
värdigare att bekämpa sådana villfarelser
än att sträva efter delaktighet i de
politiska striderna.
Herr Oh;son (s.) ställde högerns argument
i en kort sifferbelysning. Värmen och
solskenet i hemmet bör behandlas med all den
respekt det av ålder kräver, men
statistiken visar att över 300,000 kvinnor i åldern
HO—60 år icke äro gifta. Man skulle kunna
tro att: de svenska kvinnorna alltid äro
hägnade oeh stå under en mans skydd, men
så är ingalunda fallet, och det antal som
sörjer för sig själva är statt i tillväxt.
Talaren framställde den frågan var
artskillnaden ligger mellan mannens och kvinnans
verksamhet och vad det egentligen är som
avgör vem som skall ha rösträtt eller inte?
Hundratusentals kvinnor gå i släpgöra
utanför hemmet och ha varken haft tillfälle
eller möjlighet att sprida värme omkring
sig. Det verkliga skälet bakom högerns
argument är helt enkelt, att den ene är man
oeli den andra kvinna. Han betraktas som
det högsta, alltså är hon något lägre.
Talaren avslutade sitt anförande med att
ansluta sig till den ståndpunkten att inga
streck få gälla vid kvinnans utövande av
den politiska rösträtten.
Herr Clason (h.) skärskådade
justitieministerns anförande och dekreterade sig som
principiell motståndare till
kvinnorösträtten. I likhet med herr Hjärne betraktade
han inte rösträtten som en allmänmänsklig
rättighet, utan som cn funktion i statens
tjänst. Talaren ansåg vidare att kvinnans
människovärde ingalunda lider av att hon
icke har rösträtt, och den allmänna
folkstämningen i denna fråga karaktäriserade
han som ljum. Den är ingalunda någon
livsfråga för vårt folk och högern skulle
icke vara värd någon aktning, om den icke
handlade efter sin övertygelse.
Herr von Zweigbergk (1.) ansåg att den
sem studerat rosträttsdebatten förra året
oeh reservationen i år knappast längre kan
tro på högerns principiella motstånd.
Frågan gäller endast när den skall bevilja
kvinnorösträtten. Dagens debatt har
emellertid velat framtvinga tanken att
representanterna för detta utdöda släkte, de
principiella motståndarna, verkligen finnas kvar.
Talaren upptog därefter till behandling de
föregående högertalarnas argument och
påvisade deras ohållbarhet. Till slut framhöll
talaren den energi och den värdighet
kvinnorna ådagalagt under kampen för sina
medborgerliga rättigheter. Det är få
arbetsområden, dar kvinnorna icke utföra ett
verkligt och betydande arbete, och det är
kvinnorna, som fått bära den största
tyngden av krigets och dyrtidens bördor. Det
skulle vara ett drag av politisk klokhet att
förläna behandlingen av kvinnans rösträtt
en generositetens prägel.
Herr Ekman (h.) oeh herr von Gei jer (h.)
ansågo inga skäl föreligga, som kunde
motivera högern att vid denna riksdag uppge
sitt motstånd oeh sedan herr von Koch (1.)
framhållit förödmjukelsen för vårt folk att
utestänga kvinnorna från deras rättigheter
oeh skarpt klandrat högern för dess
osympatiska undanflykter, överlämnades ordet åt
sfot smini stern, som i ett långt och
formfulländat anförande framförde
kvinnorösträt-; tens rättvisa krav. Talaren lämnade först
en resumé av kvinnorösträttsfrågans
utveckling i riksdagen och framhöll att
högern flera gånger erkänt det berättigade i
kravet. De nuvarande anmärkningarna mot
den av regeringen framlagda propositionen
i frågan fann statsministern orimliga och
karaktäriserade dem som undanflykter.
Under debatterna i riksdagen har man från
ena sidan alltid framhållit att kvinnornas
rösträttsfråga är en rätt färdighetssak, från
den andra har det med samma styrka
betonats att rikets nytta bör vara det enda
avgörande, men det kan under utvecklingen
av stora problem komma en tidpunkt, då
det som mängden betraktar som rättvist
blir så betydelsefullt att man måste
godtaga en sådan åskådning. Utvecklingen av
det ekonomiska samhällslivet har i grund
revolutionerat kvinnans ställning, och
kvinnorösträtten är numera icke blott en
räti-färdighetssak, utan ett statsintresse. När
kvinnorna överallt stå vid männens sida,
såväl i hemmet som på arbetsmarknaden
ofth i det offentliga livet, då är det
orimligt att tveka om de svenska kvinnorna äro
mogna för sin rösträtt eller ej. Högern har
alltid i fråga om kvinnorösträtten
begagnat sig av uppskovets politik oeh har
därför alltid av ett eller annat skäl funnit den
tidpunkt olämplig, då frågan framförts,
men när kommer den tid, då den är
lämplig att lösas?
Sedan statsministern framhållit de
landvinningar och framsteg, som
kvinuorösträt-| ten gjort i det övriga Europa, förkla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
