Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms Flick- och Samskolors
lärarinneförbund.
Den 7 mars innevarande år samlades
lärarinnor vid Stockholms flick- oeh
samsko-lor till ett möte å Högre
lärarinneseminarium* varvid efter en kortare diskussion
Stockholms flick- och samskolors
lärarinneförbund bildades. Efter tillsättandet av en
interimsstyrelse gav förbundet omedelbart
styrelsen i uppdrag att utarbeta
stadgeförslag* och företaga en utredning angående
frågan om maximitjänstgöring.
Den 18 april förrättades styrelseval. Till
styrelse valdes fröknarna Anna Brita
Bergstrand, ordföx*ande, Anna Sondén, vice
ordförande, Helfrid Bergman, sekreterare, Lisa
Gustafsson, kassaförvaltare, och Karin
Regnstrand. Suppleanter blevo fröknarna
Carla v. Ahlfekl och Anna Pettersson.
Sedan en redogörelse lämnats för de åtgärder,
sc-m vidtagits i lönefrågan av den på ett
allmänt lärarinnemöte tillsatta
redaktionskommittén, höll fröken Anna Brita
Bergstrand inledningsanförande till diskussion
angående den Björckska motionen om
utvidgande av statens undervisningsverksamhet
till att omfatta jämväl den kvinnliga
undervisningen. Förbundet antog enhälligt
följande resolution:
”Förbundet anser rättvisan fordra, att
staten tillgodoser den högre kvinnliga
undervisningen i samma omfattning som den
manliga ungdomens.
De enskilda skolorna utföra en stor och
betydelsefull uppfostrargärning i den
kvinnliga ungdomens tjänst, men då dessa
skolor ha betydligt högre avgifter än de av
staten finansierade läroverken oeh icke
bereda samma möjligheter till fortsatta
studier samt ej heller kunna tillfredsställande
avlöna sina lärarinnor, vill förbundet med
anledning av en av lektor Björck i Andra
kammaren väckt motion påyrka att genom
Kungl. Maj:ts försorg åvägabringas en
utredning för utrönande av på vilket sätt
och under vilka former statens verksamhet
må kunna utsträckas att omfatta även den
kvinnliga ungdomens undervisning.–-
Förbundet anser som självfallet, att vid
en sådan utredning kvinnlig sakkunskap
från början får göra sig fullt gällande.
Förbundet önskar emellertid betona
nödvändigheten av att åtgärder i denna sak ej
må sammankopplas med en under
förberedelse varande absolut nödvändig
lönereglering för lärarepersonalen vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilken under
ingen som helst betingelse får fördröjas.
Förbundet, som för närvarande räknar
omkring 200 medlemmar representerande 19
skolor i Stockholm, har till uppgift att
främja lärarinnornas intressen. Behovet av
ett förbund av enbart lärarinnor har länge
förefunnits, men det nuvarande ekonomiska
nödläget har gjort saken aktuell. Genom
ett kraftigt och målmedvetet samarbete
mellan Ledareförbundet, som ar en
sammanslutning av rektorer och föreståndarinnor,
Lärarinneförbundet och Flick- och
samsko-leföreningen, som ar en sammanslutning av
föreståndarinnor oeh lärarinnor, hoppas
man kunna åstadkomma en förbättring av
den nuvarande prekära situationen med
avseende å lönerna.
Förbundet, som för närvarande
huvudsakligen sysslar med ekonomiska frågor, avser
dock att till behandling upptaga
pedagogiska, såväl praktiska som ideella frågor.’’
som gärna står till tjänst med alla
upplysningar om sina ”belgiska barn ”
Om bennes eget stora, intensiva ocb
outtröttliga arbete har jag ej ordat så
mycket, men gärningar tala bättre än
ord. Det är nog att säga att hon ensam,
genom personliga hänvändelser,
lyckats samla medel till underhåll av ett
100-tal belgiska barn; om det arbete,
som ligger bakom detta resultat, ser
hon själv helst att man talar så litet
som möjligt. Men för alla dem, som
börja att misströsta om mänskligheten
och framtiden, är det välgörande med
en Bådan människokärlekens klara
låga, som lyser upp mörkret och väcker
hoppet om en ny dag.
Ezaline Boheman.
Ekon från vänsterpressen.
Med kraft och skärpa har landets
vänsterpress dragit i härnad mot
högern för dess behandling i riksdagen
av kvinnornas rösträttsfråga.
I Alingsås Tidning framhålles
ensidigheten och ovederhäftigheten i
högerns handlingssätt:
”Högern har länge med glädje och
framgång begagnat kvinnliga agitatorer i de
politiska valstriderna, och den skulle icke
ha något emot att rösträtt beviljades åt
dessa kvinnor, partiets trofasta
medhjälpa-rinnor, samtidigt med att rösträtten
från-toges sådana manliga väljare som äro nog
oförnuftiga eller brottsliga att rösta med
vänstern.
Först då kunde den ”verkliga”
folkmeningen komma till ett exakt uttryck, ty den
kan icke vara någon annan än högerns
mening.”
Dagens Nyheter konstaterar, att hela
högerarmén marscherat fram med
preussisk disciplin i sluten
stormkolonn och tillägger:
”Lyckligtvis är det inte ensamt
segrarens svärd och Första kammarmajoritetens
vilja som råda för utvecklingen. Det finns
andra krafter i tiden, som även svensk
höger gjorde klokt i att inte negligera allt för
övermodigt. Men den åskådning som
präglar den senaste högerståndpunkten i
kvinnorösträttsfrågan är onekligen
anmärkningsvärd som symptom. Den ger ett
varsel om den politik, som skulle cyniskt ohöljt
träda fram i samma stund den väldiga
världskampen slöt med avgjord framgång
för de antidemokratiska och
mänsklighets-främmande maktidealen,”
Fryksdalsbygden hyser misstroende
till högerns utredningskrav oeli anför:
”Bakom en sådan motivering som
ut-skottsreservanternas kan omöjligen ligga
någon ärlig vilja, den verkar endast
undanflykt från det man innerst inne helst vill
komma ifrån helt och hållet, fast man ej
har kurage att ärligt sjunga ut vad man
tänker och menar, och den har också givits
den talande beteckningen ”de obot.färdigas
förhinder”.
Gefle Dagblad:
”Kvinnorösträttens anhängare voro ju,
efler frågans behandling inom
konstitutionsutskottet, fullt beredda på, att intet heller i
år stod att vinna i Första kammaren för
deras sak. Men att det motsedda nejet skulle
komma i den form oeh på det sätt, som blev
fallet vid frågans avgörande i lördags, det
var säkerligen mer än de på förhand ens
hade kunnat tänka sig. Det på sistone till
synes så gott som uppgivna principiella
motståndet sökte man nu med olika medel
ånyo rosa genom upprepande av de gamla
så grundligt söndertrasade argumenten om
kvinnans oumbärlighet i hemmet, om
hennes opolitiskhet m. m., vilka invändningar
nu ytterligare utspäddes. Oeli den
ytterligare bevisföring för det berättigade i
deras krav som kvinnorna trott, att krigs- och
krisårens erfarenheter givit, den icke
allenast underkändes av högern, utan
krigslär-demarna upptogos av åtskilliga dess
främste talesmän såsom det starkaste skäl mot.”
Göteborgs-Posten:
”Under dessa järnår ha kvinnorna ute i
de krigförande länderna fått det
erkännande de i så utomordentlig grad förtjänat, för
den fosterlandskärlek, den samhällskänsla,
den förmåga av uppoffring de lagt i dagen.
De ha som aldrig förr i historien visat sig
som männens jämlikar i vilja och förmåga
att kämpa och lida, i villighet och kraft att
bära samhällsbördorna. Där skäms man
numera för att icke ge dem de
medborgerliga rättigheter som följa av till fullaste
mått uppfyllda medborgerliga förpliktelser.
Men den svenska högern skäms icke. I
denna nödtid, då de svenska kvinnorna fått
bära samma bördor som männen, då de i
vår kamp för livet tagit sin fulla andel, då
föres en överläggning om deras naturliga
rättigheter från högerns sida i en anda
som bjärt avsticker från det åtminstone
halva tillmötesgående som ännu i fjol
visades oeh som då gav anledning att tro att
det i år skulle ges helt. Nu kommer man
med nya villkor; nu kan till oeh med den
galanta statsministern från 1907 stå och
förklara att han fått nya betänkligheter mot
kvinnorösträtten och att det, enligt hans
mening, är möjligt att man ur
”samhällsnyttans” synpunkter helt enkelt borde säga
nej. Hur är sådant möjligt? Hr Edén gav
nog den rätta förklaringen, när han i det
skärpta motståndet trodde sig se en reflex
av den anda som nu triumferar på
Europas slagfält. Men han hade ej mindre rätt
när han betecknade denna anda och dess
svenska politiska konsekvenser både som en
oförtjänt förolämpning mot Sveriges
kvinnor och som ett underkännande av de
mänsldighetsprinciper, vilka i själva
verket måste A-ara grundläggande för en
riktig uppfattning av ”statsnyttan”.
Det intryck man får vid
genomläsandet av högerns motivering för sitt
avslagsyrkande, skriver Göteborgs
Handelstidning,
”är just detta, att de hrr nejsägare befinna
sig utanför gränserna för det logiska
tänkandet och i stället kastat sig känslorna, de
inbillade farhågorna oeh den hårdnackade
envisheten i våld. Nu lika litet som
föregående år förekommer någon principiell
motivering — och huru~skulle man kunna
ställa sig principiellt avvisande när högsta
befälhavaren förklarat sig ’fÖr sin
personliga del beredd att giva kvinnorna politisk
rösträtt, sedan utredning skett angående de
villkor, under vilka detta bör äga rum’. I
stället söker man utnyttja det förhållandet,
att full enighet ej råder på vänstersidan
om vissa detaljer i förslaget, vartill
kommer, såsom det till sist heter, ’att andra
betydelsefulla frågor rörande djupgående
förändringar i vårt representationsslfick
föreligga, från vilka den nu förevarande
enligt vår uppfattning icke bör ses isolerad’.”
Nyaste Kristianstadsbladet:
”Man måste ur många synpunkter
beklaga att frågan fallit även i år. Det är så
fullkomligt riktigt som Landsföreningen för
kvinnans politiska rösträtt framhåller i en
omedelbart efter Första kammarbeslutet
offentliggjord protest, att uppskovet skapar
bitterhet och missnöje, missmod och tvivel
på högerpartiets goda vilja att behandla
frågan från dess egna förutsättningar och
med hänsyn endast till vad som är för
riket bäst oeh nyttigast.
Högern har dock velat det så, och högern
får själv taga följderna.”
Oskarshamns-Posten:
”Ett sant ord uttalade emellertid hr
Hjärne, då lian profeterade, att hans motstånd
mot kvinnorösträtten vore hopplöst.-
Alldeles riktigt! Så har det gått förr med Första
kammarhöger as spjärnande mot udden, och
så skall det även gå i denna fråga. Vare
sig det är hr Trygger eller hr Boberg som
fäktar — kvinnorösträttens genomförande
även i Sverige kan högern ändå inte
hindra — bedrövligt bara att vi skola ha att
dras med en höger, som aldrig själv kan
vara med om en stor frågas tidsenliga och
samhällsgagnande lösning, utan att därtill
vara i ångest nödd och tvungen.”
Ronneby Tidning:
”Frågans fall även denna gång, då
kvinnorna själva och Överhuvud alla hävdare av
deras solklara rättfärdighetskrav verkligen
ansett sig haft rätt att nära åtminstone ett
*vagt hopp om en smula rättvisa även hos
högern, kommer att vålla större harm och
bittrare besvikelse än någonsin förr. Och
det skall icke glömmas att det år, då
Danmarks kvinnor för första gången utövade
sin redan tillerkända rösträtt, därvid inom
parentes sagt i eminent grad visades
grund-löslieten i de uttalade farhågorna för någon
större förskjutning i partisiffrorna, att
detta år endast några dagar längre fram bar i
skötet skandalen av en direkt
omyndighetsförklaring för Sveriges kvinnor. Det fanns
en tid då vårt land giek i spetsen för
utvecklingen i norden. Att vi drabbats av
den nationella nesan att nödgas släppa den
positionen tum för tum, är högerns vackra
politiska insats. Lördagen den 27 mars 1918
representerar ett nytt stolt blad i den
svenska konservatismens historia.”
Sala-Posten:
”Det är nog så att kammen på den
svenska högern sväller och slaknar allt efter
som den tyska vapenlyckan växlar, ty där-
Fult väder.
Av Fanny Alving.
Det var en kväll som det rägnade i
urskogen. I en grotta satt en gorillafamilj
och knaprade på nötter för att få tiden att
gå. De tolv ungarna hade tröttnat på att
kasta skalen i huvudet på föräldrarna och
klättrade kring väggarna och lekte krig.
Gorillaherrn var vid dåligt humör, för att
det räguade. Det var långt till
aprestau-rangen, och det vore inte roligt att sitta
där i en våt päls. Gorillafrun var också
missnöjd, ty det var alldeles tyst i-
köks-grottan. Då stod förstås jungfrugorillan
ute i förstuggrottan på alla fyra och
skvallrade med gorillan bredvid i stället för att
hålla sig inne och hänga i kökstaket eller
komma in och ställa sig till skottavla åt
ungarna.
”Jag tycker, det är odrägligt att vara
hona”, sade hon plötsligt.
”Jag vet det”, sade herrn. ”Det har jag
hört förr.”
”För jag kan inte tåla hushåll. Det är
så tråkigt, så man kan dö.”
”Det vet jag också. Men jag kan inte
förstå, varför du inte sade ifrån det, när jag
friade.”
”Då visste jag ju inte, hurdant det var.”
”Det visste inte jag heller. För visste vi
hanar det, så friade vi inte.”
”Usch, vad du är grov”, sade frun. ”Men
en hane kan aldrig fatta, vilket liv det är
att vara hona. Om ni hanar bara visste,
vad det vill säga att föda tolv ungar med
smärta.”
”Och om ni honor bara visste, vad det
vill säga att föda tolv ungar med nötter.”
”Det är inte detsamma.”
”Vem har sagt det, då?”
”Oeli så ha ni i alla tider behandlat oss
fullkomligt hårresande. Det skall bli bra
skönt, när en hona får samma rättigheter
som en hane. Frun åstadkom ett grin, som
var en smula brett. ”Och det ska vi honor
ställa om.”
”Jag tycker också, att det skall bli skönt”,
sade herrn med ett grin, som var ändå
bredare. ”För då ska vi hanar ställa om, att
en hona får samma skyldigheter som en
hane ”
”Vad menar du. Har inte jag några
skyldigheter?”
”Jo, men inte så elvadubbla som jag. För
det är jag, som kommer hem med alla
nötterna.”
”Du ser matfrågan i allting. Du har inte
sinne för någonting högre.”
”Det har inte du heller, om du ingen mat
får. Och det är jag, som ger dig den.”
”Försörjer mig?” sade frun uppbragt.
”Var snäll och kom ihåg, att jag försörjer
mig själv med husligt arbete. Vad jag gör
här i grottan, det skulle jag få lön för på
ett annat ställe. Det skulle jag kunna leva
utmärkt på.”
”Tror jag visst det. Men dina sex ungar
skulle svälta ihjäl på det. Och
jungfrugo-rillan skulle flytta till ett förmögnare ställe.’
”Mina sex ungari”
”Ska vi ha samma skyldigheter, ska vi
väl också dela ungarna. Jag försörjer sex
och du sex. Det går åt nedrigt med nötter
åt sex ungar, om du vill veta.”
”Skulle en ensam hona försörja sex
ungar?” frågade frun, om igen uppbragt.
”Varför ska en ensam hane försörja tolv?”
Frun satt en liten stund och slipade
tänderna med ett nötskal.
”Ja, men det kan en hane, för han har
mera betalt än en hona, om de också ha
precis samma arbete. Och det är orättvist ”
”Jag har hundra nötter mer än honan
med samma arbete, och för det skall jag
försörja tolv ungar oeh två honor mer. År
det rättvist!”
”Det finns för resten väldigt många
honor, som försörjer ungar”, sade frun och
visade tänderna. ”Det kan jag tala om för
dig.”
”Ja”, sade herrn. ”Och vad är det för
märkvärdigt med det, då?”
Frun brydde sig inte om att st ara.
”Och det allra orättvisaste av allting är
dubbelmoralen”, sade hon plötsligt. ”Det är
väl ändå orätt, att en hane kan få ha ett
helt dussin ungar utan att vara gift. Det
får minsann inte en ogift hona.”
”Vem för?”
”För alla. Det finns inte en enda gorilla,
som skulle vilja umgås med henne.”
”Utom du?” sade herrn. ”Du skulle bjuda
henne och alla tolv ungarna på stor
apmid-dag med släkten?”
Frun slängde nötskalet ut i
tamburgrottan och hoppade upp.
”Usch, vad det rägnar”, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
