Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Negerkvinnan som
industriell faktor.
Den nuvarande världskonflikten har
berett kvinnan tillfälle att deltaga i
genomförandet av den idé, for vilken
männen giva sina liv, — demokratiens
idé. Hon har icke dröjt att begagna
sig av tillfället. Ett studium av
tillståndet i Europa visar oss att fastän
millioner män tagits från de
industriella företagen, dessa, trots ökad
produktion, hava fortgått med samma
effektivitet som förut, och detta emedan
kvinnorna trätt fram och intagit
männens platser. I någon större
utsträckning har detta icke ännu skett i
Amerika, men om det blir nödvändigt,
skola de amerikanska kvinnorna med all
säkerhet hörsamma kallelsen lika
hjältemodigt som kvinnorna i andra
länder.
Mycket har redan både sagts och
gjorts i och för utbildning av olika
kvinnogrupper för att bereda dem till
de nya plikter som kunna vänta dem,
men litet eller intet har därvid talats
om negerkvinnan, och i de
amerikanska kvinnotidskrifterna ägnar man nu
hennes problem en grundlig
undersökning.
Tillsammans med männen av sin ras
liar hon alltid stått färdig att hjälpa,
ofta oombedd och föga uppskattad,
varhelst en kvinnas arbete behövts.
Skall hon lämnas utan avseende i
dessa tider, då alla andra rasers och
nationers kvinnor uppmanas att göra vad
de kunna för att hålla industriens hjul
rullande?
En undersökning av olika fabriker
i Chicago har visat att jämförelsevis
få hava öppnat sina portar för
negerkvinnor. Vid samtal med cheferna
befanns det, att saken varit före i flera
fall, men icke ansetts tillrådlig, dels
för de vita arbeterskornas skull och
dels for den möjliga finansiella förlust,
som befarades uppstå genom att
använda otränad arbetskraft. Varhelst
försök gjorts med negerkvinnor ha de
dock visat sig hålla provet, och när
tillfälle beretts dem, ha de visat sig
lika dugliga som de vita. Fastän helt
och hållet avskilda från dessa genom
särskilda lunch- och avklädningsrum,
ha de dock antagit de erbjudna
platserna, angelägna om arbete och
tillfälle att visa vad de duga till.
Till följd av negerns i de flesta fall
ringa arbetsförtjänst, de höga
levnadsomkostnaderna samt
familjeförsörjarnas inkallande till fanorna, hava även
negerkvinnorna tvingats ut från sina
hem och tagit vad slags arbete de
kunnat få. Varför skola de nekas rätten
att förtjäna sitt bröd? Hundratals
vända varje dag tillbaka från
tjänstebyråerna, emedan inga platser finnas
för dem. Ett arbete som nu står dem
till buds är rengöring av droskor och
bilar. I detta yrke användas mer än
150 negerkvinnor och många stå
antecknade på de sökandes listor.
Begynnelselönen tycks härvidlag vara det
som lockar. Detta kan man ej undra
på, då de alltid varit tvingade att välja
mellan att arbeta för en mycket låg lön
eller gå arbetslösa. Mycket av detta
arbete utföres nattetid och härav
följer, att de kvinnor, som utföra det,
måste övervakas vad såväl
hälsotillstånd som seder beträffar, såvida ej
mycket ont skall åstadkommas.
Negerkvinnor användas även i
tobaksfa-briker för att packa och klistra
etiketter, i beklädnads-, knapp- och
lådfabriker, som dörrvakter vid teatrar samt
någon gång som hissförare.
De bo oftast i sådana delar av staden,
där få tillfällen till förströelse finnas
och där hemmen äro överbefolkade och
dåligt ventilerade, vilka
omständigheter inverka skadligt på deras vitalitet.
De bli slöa och dåsiga, i synnerhet när
de användas i stillasittande yrken och
de lyckas mycket bättre, då rörlighet
fordras.
De få arbetsfält som nu finnas till-
En fråga oeli ett svar.
Ur Skånetidningen Dagen den 23
maj meddela vi följande öppna
brevväxling, som säkert har sitt givna
intresse även för Rösträtt för Kvinnors
läsekrets:
Fru Anna Wickseil!
Undertecknade, rosträttskvinnor i
liöger-miljö, be att få tacka Er för ert bemötande
av ”Högerns skäl” vid protestmötet i
Malmö den 9 maj i anlednmg av den
kvinnliga rösträttsfrågans fall i riksdagen. Eder
liovsamma och sakliga framställning har
blivit oss ett stöd, då vi inom vår krets
vilja försvara kvinnans rösträtt. Ni
upptog till bemötande endast de skäl, som Ni
ansåg, att högermännen själva betrakta
som fullgoda. Men om vi ej ha
missförstått riksdagsreferaten, så förefaller det,
som om ett av de skäl, högern helst vill att
vi skola böja oss Cör, är det, att den
kvinnliga rösträtten ej är till nytta för staten.
Detta skäl är också det som helst drages
fram av våra motståndare vid privata
diskussioner. Därför skulle vi så mycket
önska, att Ni i denna tidnings spalter ville
upptaga till bemötande även detta skäl, och
bliva vi mycket tacksamma om Ni vill
uppfylla vår begäran.
Flera som Önska si’ar.
Jag har satts i tillfälle att genast besvara
ovanstående anmodan och ber att få tacka
såväl de frågande för deras vänliga
bedömande av mitt föredrag som tidningen för
dess upplåtande av plats för denna lilla
diskussion.
Att svara på den framställda frågan är
på en gång mycket lätt och mycket svårt.
Mycket lätt såtillvida, som jag egentligen
endast behövde hänvisa till mitt föredrag;
visserligen nämnde jag där ej ordet
statsnytta, men det var bara därför att jag
tyckte det var bättre att med en gång ta
ett steg bakom detta argument och direkt
bemöta det skäl högern anför för, att
kvinnornas rösträtt icke skulle vara till nytta
för staten, nämligen kvinnornas politiska
omogenhet. Allt annat än detta, som
högern kommer med för att styrka, att
kvinnornas rösträtt icke skulle lända staten till
nvtta, löper, så vitt jag kan se ytterst ut
endast däri, att de anse sig kunna räkna ut
— räkningen är efter vad jag tror alldeles
felaktig — att framsläppandet av denna
stora, nya valmanskår icke skulle komma
att stärka, utan snarare försvaga de
konservativa idéernas maktställning inom
representationen, och detta partihänsyn
förefaller mig icke värt ett allvarligt
bemötande.
Alt å andra sidan verkligt bemöta
högerns påstående om kvinnornas bristande
politiska intresse och kunnighet, det är
mycket svårt därför att vi här stå inför en
konstitutiv skillnad i högerns och vänsterns
uppfattning av själva statens väsen, en
skillnad så djup och fundamental, att jag
ej kan se någon brygga över från den ena
åskådningen till dc andra Både höger
och vänster kunna enas om faktum: att i
närvarande stund den stora massan av
kvinnor är både politiskt ointresserade och
politiskt omogna. Men då högern därav
utån vidare drar den shitsatsen att då böra
ej kvinnorna givas medbestämmanderätt i
statens angelägenheter, så drar vänstern
den alldeles motsatta: då måste de med, för
att deras ansvarskänsla gent emot staten
kan vackes och växa, deras intresse för
allmänna angelägenheter utvecklas och
fördjupas, för att med ett ord även de må
kunna uppfostras till medborgare, vilket är
den högsta form för mänsklig kultur. Det
gängliga för negerkvinnan äro ju blott
en början, men med utbildning och
större möjligheter skall även hon bli
en faktor att räkna med i Amerikas
industriella företag. Den nation som
själv anser att den ger sitt blod för
rättens och frihetens idé skall icke
kunna neka en hel klass av sina
medborgare ratt och frihet, minst av allt
dem, som alltid visat sig trofasta vid
varje för nationen kritisk period.
var detta svar jag gav i mitt föredrag, och
det är ett rent vänstersvar.
Då jag för några veckor sedan försökte
framhålla detta för en politiskt ledande
högerman, fick jag till svar en något hånfull
motfråga, om jag då ansåg, att den
allmänna rösträttens införande för männen
hade Ökat oeh utvecklat dessas politiska
mogenhet. Jag svarade då, att 8 års rösträtt
ccli dess utövande i 3 eller, om man så vill,
4 val vore en kort tid att frambringa
väsentliga förändringar i folks mogenhet;
man brukade därvidlag räkna med
generationer; men att jag icke förty ansåg mig
kunna besvara hans fråga med ett avgjort
ja. När högermän i år kände sig alldeles
lugna för, att det nu icke skulle bli några
oroligheter av svårare art — vederbörande
högerledare hade kort förut under
samtalet särskilt apostroferat sitt lugn i detta
avseende — då vilade deras tillförsikt på
den omständigheten, att vi i år hade en
den allmänna rösträttens regering, och att
dc stora väljarskaror, som genom sin
röst-givning hade tillsatt denna regering nu
kände sitt ansvar inför densamma och
därför icke ville bereda den svårigheter, något
som säkert icke skulle blivit händelsen,
ifall dessa män fortfarande verkligen stått
utanför allt politiskt inflytande.
Jag vet icke om dessa antydningar kunna
vara de svarsönskande kvinnorna till någon
hjälp i deras högermiljö. De vila som sagt
ytterst på vänster uppfattningen, att staten
är till för statsfolkets skull och icke
tvärtom; men ä andra sidan är det ofta så, att
även de politiskt mogna högermännen icke
äro så klara Över grundbegreppen, utan ta
intryck även av sådana argument, som
tilltala deras känslor, oberoende av att en viss
vänsterfärg vidlåder dem; det är åtminstone
min personliga erfarenhet.
Och jag kan endast upprepa: för mig
ligger det kvinnliga rösträttskravets
djupaste innebörd och djupaste patos i
kvin-runis rättmätiga krav på att få möjlighet
att växa i medborgerlig utveckling och
medborgerligt ansvar; detta kan endast ske
genom verkligt, ansvarigt utövande av
medborgerliga funktioner; genom att själv
styra och själv få åtaga sig skulden för
följderna, växer man; genom att bli styrd
har ännu ingen människa lagt en aln till
sin växt. Och vi önska alla att växa.
Anna Wickseil.
Örebro länsförbund
hade sitt årsmöte i Örebro’ den 4—5 maj.
Lördagen den 4 höll fröken Gertrud
Bergström ett offentligt föredrag i
Livsmedels-frågan, på F. K. P. R:s initiativ anordnat
oeli bekostat av livsmedelsnämnden.
Till länsmötet, som sedan pågick hela
söndagen, hade 20 ombud för 11 av länets
nu 19 föreningar infunnit sig jämte ett
antal intresserade föreningsmedlemmar. Till
arbetsutskott omvaldes: fröken M.
Forss-lund, Kopparberg, ordförande, fru E.
Vev-selli, Örebro, vice ordförande, fru L.
Skoglund, Örebro, sekreterare, fru C.
Andersson, Ställberg, kassör, fröken N. Blidberg,
Askersund, och fru N. Elgeskog, Karlskoga.
— Av årsberättelsen framgick, att 1917
varit ett gott arbetsår för förbundet. Två
mycket lyckade föredrags turnéer hade
anordnats, den ena med fru Waern-Bugge,
den andra, de Bergman-Österbergska
sam-hällskurserna, med fröken E. Aulin som
talare. Under dessa turnéer hade 5 nya
föreningar bildats. Förbundets
medlemsantal överstiger nu 700. — Förbundet har
satt som sin huvuduppgift under året att
alltmera söka väcka kvinnornas intresse
för det kommunala arbetet och länets
kommunalstatistik, som vid förra årsmötet
hade den dåliga totalsiffran av 94 kommunala
uppdrag anförtrodda åt kvinnor, gladde
oss nu med en nära fördubblad siffra
(varvid dock inga barnavårdsmän medräknats),
Förtjänsten av ökningen får i någon mån
tillskrivas F. K. P. R., men kanske till
största delen den nya lagen om barn utom
äktenskapet och Svenska
Fattigvårdsförbun-dets uppmaning till skolråden att insätta
kvinnor i barnavårdsnämnderna. Ett 50-tal
kvinnor ha nämligen i vinter invalts
endast i dessa.
Ombudens rapporter till länsmötet
visade, att man i de flesta föreningar känt sig
så hoppfull om vår frågas lösning vid den-
Vid allmän s\?agb*t,
nsr\?osi t st,
överansträngning och sömnlösbet.ev©
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
Till Eskilstuna F. K. R R.
härmed ett offentligt och hjärtligt tack
å egna och Södermanlands
Länsförbunds vägnar för erhållna kr. 57,60 till
”Aug. Widebecks födelse- och
namns-dagsfond” att användas till förmån for
förbundet.
Strängnäs den 7 juni 1918.
Aug. Widebeck,
ordf.
na riksdag, att det egentliga
agitationsar-betet fått ligga jämförelsevis nere på
senaste tiden. Frågans fall hade nu kommit
som en ledsam överraskning, men det
gjorde gott att se, hur den långt ifrån lamslagit
oss. Nya friska tag var allas lösen. Man
kunde känna sig trygg för att kvinnornas
uthållighet är ännu större än Första
kammarens tredska. Men mötet gav också ett
starkt intryck av hur meningslöst det är
att tvinga alla dessa goda sociala
arbeter-skor till att spilla sin kraft på arbete för
rösträtt. Det är nog sant, att många
kvinnor, särskilt på landsbygden, ännu ej
kommit till insikt i ens denna elementära
fråga, och att detta nu är den brännande
punkten i rösträttsarbetet, vore alla ense
om; mötet beslöt bland annat att hos V. U.
anhålla om utgivande av ett flygblad,
lämpligt att masspridas på landsbygden.
Men är det inte så, att ingen upplysning i
världen, utån endast den vunna
medborgarrätten och känslan av att verkligen bära
ett ansvar, kan på allvar väcka denna
slumrande massa? Och var det inte samma
förhållande med männen?
De många sociala frågorna på
mötespro-grammet dryftades med ett intresse, som
visade hur alla brinna av längtan att få
ägna sin kraft odelad åt det praktiska
positiva samhällsarbetet. Av alla frågor låg
tydligen barnavården alla mest om hjärtat.
Fru Tekla Larsson höll ett varmt och
ingående föredrag om Barnavårdsmanneng
uppgifter. Ett stort antal kvinnliga
barnavårdsmän äro redan i verksamhet i länet
(ensamt i Örebro Över 30, mot en manlig!)
och det var en fröjd att höra med vilket
intensivt intresse denna gärning omfattas
och vilken tacksamhet som råder i alla
läger gent emot den nya lagen.
För de aktuella riksdagsfrågorna
redogjordes: av fru Lisa Skoglund för
sedlig-hetsfrågan, av fröken N. Blidberg for de
praktiska ungdomsskolorna, o. s. v. Med
särskilt intresse dryftades också Biograf■
frågan, som inleddes av fröken Hulda
Fors-gren. Biografmissbruket har särskilt i de
större samhällena stegrats i sådan grad,
att det börjat försätta många för ungdomen
kännande i verklig ångest. Bland de
uppslag, som framkommit för att råda någon
bot, ansågs fröken Qvints förslag om
införande av kortsystem på biografbesök
som det bästa. Ett av rektor Elgeskog i
Karlskoga framkastat förslag om statens
och kommunernas övertagande av
biografväsendet, kombinerat med avpassat antal
goda teaterföreställningar, väckte
genklang, men ansågs för alltför utopiskt,
synnerligast i dessa dyrtider. Mötet beslöt att
hos en av länets riksdagsmän, redaktör
von Koch, hemställa om en motion om
strängare lagstiftning i biograffrågan.
Först på kvällen skildes vi åt efter en
i ntensiv oeh givande arbetsdag och som
alltid lämnade man Örebro i glad
tacksamhet över ett för varje år fördjupat
samarbete med alla goda rosträttskamrater
inom Örebro länsförbund. Ett tack särskilt
till Örebroarna för deras aldrig svikande
gästfrihet!
M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
