Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel Perssons griftefärd i Leksand,
Under en strålande junihimmel och
tillsusad avsked och frid från
björkarna i Leksands kyrkoallé fördes
dalamannen Daniel Persson i dag till
sitt sista vilorum på Leksands gamla
kyrkogård. Sorgetåget var av en
vacker, gripande verkan, där det skred
fram i allén, företrätt av nio
Lek-sandskarlar i sina vackra dräkter,
spelande Chopins sorgmarsch, förbi
skaror av allvarlig, sorgklädd
dalaallmoge.
Enkel och utan flärd, som en
bondemans begravning, hade han förordnat
att hans griftefärd skulle firas. Det
var också därför — efter bondesed,
som båren med den enkla kistan,
endast prydd av tvänne kransar — de
närmast sörj andes samt Andra
kammarens vackra krans av skära
äppleblommor, — sattes ner på en öppen
plats på kyrkogården. Runt omkring
samlades tusentals personer, mest
dalafolk från kringliggande socknar,
vilka kommit för att hedra den avhållne
och på deras rätt alltid stående
bondehövdingen. Dessutom närvoro
representanter för regeringen, riksdagen,
liberala samlingspartiet, landstinget,
kommunalnämnden och
nykterhetsfol-ket i Leksandssocknen.
Sedan prosten, doktor Peterson,
förrättat ritualen, framträdde de olika
representanterna och framburo i enkla,
hjärtliga ord sitt tack till den
hän-sovne för allt vad han uträttat av
plikttroget, s j älvuppoffrande arbete
för land och folk, för stat och
kommun. Även L. K. P. R:s tack
bringades honom av undertecknad för det
varma intresse han alltid ägnat
kvinnornas kamp för medborgarrätten. Ty
det var med verklig övertygelse och
med ärligt menad vilja han både inom
och utom riksdagen stödde kvinnornas
sak, och för det vilja vi alltid minnas
honom med tacksamhet.
Bland alla de många, som talade vid
hans bår var även f. d. riksdagsman
Olson i Fläsbro, som tackade honom
for 20-årig gammal vänskap, och som
med ett varmt tack vände sig till hans
änka, den goda, präktiga mor Anna,
framhållande allt vad hon gjort och
varit för den bortgångne. Sedan så
kistan sänkts ner i familjegraven, där
hans ende son vilar före honom, och
en sångkör av Leksandskullor sjungit
den sista avskedssången, skingrades
de stoi’a människoskarorna så sakta.
På alla stigar och vägar såg man
dock hela dagen den vackra
sorge-dräkten i Leksand i vitt, svart och
orangegult, på alla flaggstänger
bygden runt vajade flaggorna på halv
stång. Det var sorg Över Leksand i
dag, trots det glänsande solskenet och
Valbarhet—men icke rösträtt.
Den 21 maj offentliggjordes
kandidatlistorna till parlamentsvalen i juli,
och de äro icke utan intresse för
röst-rättskvinnorna. Sedan den 12 dec. 1917
befinna sig Hollands kvinnor i den
egendomliga ställningen att äga halv
medborgarrätt, då den lagstiftande
makten i sin outgrundliga visdom
ansett dem värdiga att styra stad och
land, men icke att välja dem som
skola styra — underliga inkonsekvens!
Folkets vilja talar emellertid klart
och tydligt* De politiska partierna,
både de gamla och de nya, ha givit
kvinnorna en plats på sina kandidatlistor,
i några fall helt fördelaktiga platser,
och vår premiärminister, som alltid
berömt sig av att han söker utforska
folkets vilja och handla därefter, kan
nu se, att den holländska nationen är
besluten att sätta kvinnorna vid
männens sida i statens styrelse.
Följaktligen ha de gamla politiska
partierna, som de liberala, och
nybildade sådana, som det ekonomiska
partiet, försökt att för sina listor erhålla
namn på kvinnor, som kunna väntas
bliva uppskattade av allmänheten och
att vinna röster för partiet. Fyra eller
fem kvinnor väntas bli valda; hela
antalet kvinnliga kandidater är spritt
över de nio partiernas listor.
Det är intressant att lägga märke
till det nya proportionella valsättets
inverkan på valmännen. Emellertid
måste denna inverkan ses i samband
med den stora förändring i statens
och regeringens åligganden som är en
följd av kriget, då dessa nu utvecklats
till ett redskap för att anskaffa och
fördela samhällets livsmedel järnte det
de ha kvar sin gamla uppgift att
skydda förvärvad egendom.
Valmännen — som nu utgöras av alla män
över 25 år — ha tagit inflytande av de
förhållanden utan motstycke, under
vilka vi leva, och nya grupper av
människor med samma åsikter ha bildats.
Många anklaga vårt parlament och
samtliga dess medlemmar för att
dränka landets krav i en ström av ord
i stället för att handla som
situationen kräver. Denna känsla har
kommit somliga att ställa sig i opposition
till vårt parlament och t. o. m. hela det
parlamentariska systemet, oeh därför
den vackra försommargrönskan, ty
bondemannen, den till vilken
tusentals män och kvinnor gått och fått råd
och hjälp, är ej mer, och det blir tomt
i socknen efter honom. Vile han i frid!
Hans minne skall leva länge, länge
än!
Solgården, Rättvik d. 2 juni 1918.
Ebba Palmstierna.
Söders ”English School”
Engelska lektioner och översättningar.
Erstagatan 26. Allm. Tel. Söder 36035.
Annie I. Scott.
gavs. Det grep mig att se med vilken
pietet danskarna firade sin gamle
populäre lustspelsförfattare, som tillika
var teolog och politiker. Trots det
strålande varma pingstvädret var teatern
fylld från golv till tak av en festklädd
publik, som slösade med applåder. I en
vacker prolog, framsagd av gamle
skådespelare Jerndorff i den
stämningsfulla ramen av Hostrups uråldriga
studerkammare betonades att Hostrup var
den förste, som slog ett slag för
kvinnans lika rätt inför lagen. Det
Danmark, som gjort sina kvinnor fullt
myndiga, visade sin erkänsla inför en
av pionjärerna, och det är med glädje
man minnes den stämningsfulla
aftonen. Nästa dag inköptes i ett
antikvariat i Fiolstraede dramat ”Eva”, där
Hostrup oförskräckt och med varm
känsla talar för makans och moderns
rätt och frihet.
Danmark är ett lyckligt land. Natur,
klimat och lyckliga förhållanden giva
människorna vad de behöva av livets
nödtorft och göra dem givmilda och
tillmötesgående. Så mycket välvilja
som där möter den resande har man
inte vågat hoppats på i dessa hårda och
förhärdade tider. Det är med
tacksamhet man kommer att erinra sig soliga
majdagar i Kongens by.
Ellen Hagen.
En bok för sommaren.
FANNY ALVING: På avigsidan. Albert
Bonniers förlag. Sid. 175. — Pris 4: 75.
Det är inga djupa problem i Fanny
Al-vings novellsamling, men det är en klok
och med humor begåvad kvinnas
iakttagelser av vissa företeelser på vardagslivets
område. Inledningsnovellen, De tre stugorna,
ställer i förträfflig relief kontrasten mellan
den bildade människan, som går innesluten
i sin egen klassegoism och dömer utan att
veta eller förstå, och de individer på vilka
bildningen enligt författarinnans
karaktäristiska omdöme ”ännu icke klippt av
klorna”. Kanske dömer Fanny Alving en smula
kategoriskt, men man kan icke undgå att
känna den varmaste sympati för de
människoöden hon rullar upp för oss. Vi ha
kanske, de flesta bland oss, mött dem i en
eller annan form, både modern och hennes
drullige son, och den gamla, gamla gumman
i den gamla grå stugan. Vi ha kanske gått
förbi dem med likgiltighet eller vi ha som
en uppenbarelse fått en glimt av deras själs
innersta, allt beror ju på om man vill göra
sig möda att genomtränga de yttre skalen,
som fattigdom, avskildhet och
misstänksamhet avsatt kring människorna. Det är
denna glimt förf. lyckats fånga och den lyser
genom sidorna i hennes bok.
Anmärkningsvärd är också den kvicka och lediga
dialogen som aldrig tröttar, och i den lilla
skissen På sluttningen bevarar man stämningen
av en högsommardag i fjällen, skildrad med
den kärlek och pietet och den känsla for
valörer som etsar sig fast i minnet.
En synnerligen roande skildring är
Upptäckten, där författarinnan behandlar
problemet varför kvinnorna aldrig hunnit med
att göra uppfinningar. Här har hon även
tillfälle att dokumentera sig som en
barnskildrare av rang. Ingenjörens ungar
uppföra sig som ”mina ungar, dina ungar och
alla andras ungar”, när tuktoriset icke
varit en alltför hämmande faktor i deras
späda år.
Fanny Alvings bok är lätt och rolig att
läsa i sommarvärmen, men den gömmer
också så många kryddade sanningskorn att
man gott kan ta sig en funderare sedan
man läst den.
G. H. E.
Ett förtroendeuppdrag.
Kungl. direktionen för Allmänna
barnhuset har till
barnavårdsinspek-tris för Karlstads stift utnämnt fröken
Brita Crona, Arvika.
Plöjninparbete 1 Norrland.
De Bergman-Österbergska samhällskurserna
ha pågått i Gävleborgs län från 16 april
till 17 maj och nästan överallt rönt god
tillslutning . Början gjordes i Söderhamn,
där F. K. P. R:s styrelse mötte vid stationen
och välkomnade mig på det vänligaste, och
där rösträttsföreningen förberett kursen
genom pressen och genom utsändande av
kort. Publiken blev också ganska talrik och
det fastän ett häftigt och ihållande
yrväder gjorde gatorna svåra att trafikera.
På släde företogs därefter resan till
Ljus-ne, där kursen dag för dag samlade en allt
större åhörarskara och där en hel del
kvinnor förklarade sig vilja bilda en
rösträttsförening, såvida inte årets riksdag antog den
politiska rösträtten för kvinnor. Få nu
se om Ljusnek vinnorna följa sin föresats
sedan frågan fallit; en utgång som de ej
ville tänka sig möjlig ifråga om en så
solklar rätt. Prästfamiljen i Ljusne voro
intresserade åhörare av föredragen och
efter kursens slut framförde pastor Owen
deltagarnas tack och uttalade en varm
Önskan om att kvinnornas inflytande skulle
bli allt större och större även utanför
hemmet. "Vi kanna ingenstädes få för mycket
av det kvinnliga inflytandet” slöt han sitt
tal. I Kilafors hölls endast ett enda
föredrag: ”Om fattigvårds- och barna
vårdslag-stiftningen”, besökt av en intresserad
publik. Alfta och Edsbyn besöktes därefter
och på dessa platser liksom f. Ö. i
allmänhet tycktes barnavårdslagstiftningen vara
det av kursens ämnen, som samlade de
flesta åhörarna. Nästa plats var Lottefors
och därefter Bollnäs, där en ganska stor
rösträttsförening arbetar under fröken
Blomstrands ordförandeskap. Föreningens
medlemmar finnas utbredda Över hela
omnejden, men den ojämförligt största delen
äro Bollnäsbor. Efter den mycket flitigt
besökta kursen i Bollnäs anordnades av F.
K. P. R ett protestmöte med anledning av
förstakammarhögerns behandling av
kvinnorösträtten och med känsla och
övertygelse antogs protestresolutionen. Denna
känsla av förtrytelse och harm blev
anledningen till att en rösträttsförening bildades
i Wallsta, som var resans nästa plats.
Kursen fann där den mest mottagliga jordmån
och, efter allt att döma, kommer Wallsta
att bli en ljuskälla för hela sin trakt. Sista
platsen var Arbrå där, oaktat de vackra
aftnarna och den bråda tiden i täppor och
åkrar, kursen hade många deltagare.
ha två eller tre grupper av arbetare
och småfolk ansett lämpligt att
försöka få in ett par av sina män i
parlamentet utan hänsyn till det
allmännas intresse och endast förbindande
sig att tala för sin grupp av arbetare,
jordbrukare, minuthandlande,
underofficerare, polis- eller brandkåren. Det
allmänna missnöjet har givit upphov
till flera nya partier, som alla börjat
med att framhäva, att de icke vilja ha
något att göra med ”politiken”, denna
avskyvärda företeelse, men att de icke
desto mindre nu äro tvungna att bilda
ett politiskt parti, om de överhuvud
vilja bli representerade i parlamentet
och ha något att säga V fråga om
landets styrelse. Åven en grupp kvinnor
har intagit en antipolitisk ställning
och skilt sig fråri den holländska L. K,
P. R. i det de satt sina speciella
kvin-nokrav i förgranden och avvisat
varje förbindelse med eller hjälp från de
övriga politiska partierna. De ha Icke
lyckats Margöra hur rösträttslösa
kvinnor någonsin skola kunna hoppas
att få regeringen att lyssna till deras
krav eller att sätta in sin makt på att
driva igenom dessa krav. Men då de
förakta stöd från någon som helst
grupp av valmän, ha dessa kvhftior
nu bildat en Neutral förening för
kvinnans rösträtt och en Förening för
främjande av kvinnornas inval i
parlament och kommunala styrelser. Det
behöver icke sägas, att dessa kvinnors
antal är litet, oeh deras inflytande så
gott som intet.
Emellertid försummar den
holländska Landsföreningen intet tillfälle att
framhålla kvinnornas rätt till
deltagande i nationens angelägenheter och
särskilt deras rätt att rösta genom att
i all den politiska diskussionen alltid
framhålla rösträttskvinnornas
synpunkter. Tjugu kvinnonamn på olika
kandidater ge oss en god
utgångspunkt för våra utläggningar.
Vår ordförande, d:r Aletta Jacobs,
är n:r 3 på radikalernas lista, vår vice
ordförande, fru van Balen-Klaar, står
på den liberala unionens lista, och
många flera medlemmar av
rösträttsföreningen inneha olika platser på
andra listor. Dessutom ha socialisterna
satt upp sex kvinnliga kandidater, av
vilka två äro så gott som säkra om
att bli valda. Fröken Suze Groeneweg,
medlem av det socialdemokratiska
partiets verkställande utskott, är n:r
3, och fru Carrie Pothuis-Smit n:r 4
på listan, så vi ha goda förhoppningar
att i september få se kvinnor taga sitt
säte i vårt parlament.
Med Danmarks uppmuntrande
exempel för ögonen känna vi oss
förvissade om framgång den 3 juli, dagen för
parlamentsvalen.
Martina G. Kramers.
Erfarenheterna från kursen i Gävleborgs
län äro i Övervägande grad ljusa och
uppmuntrande och där likasom i Värmland,
Ångermanland, Örebro och Älvsborgs län
framträdde starkt den jordbrukande
befolkningens intresse för kvinnornas
upplysningsverksamhet och rätt att bli
betraktade, behandlade och berättigade som
medborgare i sitt eget land. Man hörde
lantmän yttra att: ”om vi män hade blivit så
förorättade oeh missaktade, som kvinnorna
varje gång deras medborgarrätt nekats
dem av Första kammaren, så hade vi gjort
revolution eller allmän strejk. Och vad
som är ofattligt är, att någon kvinna kan
vid val stödja eller tjäna det parti, som
arbetar emot allt vad kvinnorätt heter.
Sådant borde kvinnornas känsla av eget
värde förbjuda”. Det ofta hörda påståendet:
att endast arbetarekvinnorna, men ej
bonde- och Jordbrukskvinnorna äro socialt och
politiskt intresserade, har jag funnit
fullständigt oriktigt. Förhållandet är i själva
verket alldeles motsatt. Den jordbrukande
klassena kvinnor äro inte endast socialt,
utan också politiskt intresserade och
angelägna om att få den rätt som medför
inflytande på lagstiftningen,
Emma Åulin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
